Vad vet Borg om krisen som vi inte får veta?

Etiketter: regeringen. krisen, tco

Finansminister Anders Borg varnar nu för vad han kallar för “underskottsfalangen”, som enligt honom består av vänstern, LO, TCO och Svenskt Näringsliv, d.v.s. de som har krävt stora statliga stimulansåtgärder för att få fart på ekonomin och jobben. Dit borde han också ha räknat den regeringen närstående ekonomiprofessorn Lars Calmfors, på internationell nivå även Nobelpristagaren Paul Krugman, EU-kommissionen m.fl.

Enligt Anders Borg ser vi nu början på “den svåraste ekonomiska tidpunkt vi kommer att uppleva under våra liv”. Ändå menar Finansdepartementets experter att det går att göra något åt att arbetslösheten skenar iväg. Det skulle dock bli väldigt dyrt, säger Borg. Enligt finansdepartementet skulle det kosta mellan 150 till 400 miljarder kronor för staten att genom olika åtgärder hålla kvar arbetslösheten på dagens nivå.

Regeringen räknar alltså med att arbetslösheten i det värsta scenariot ökar till drygt nio procent år 2009 och att det kommer att kosta runt 400 miljarder att förhindra den utvecklingen.

Uppgiften är häpnadsväckande. Det finns egentligen bara tre förklaringar till beräkningen.

1. De åtgärder som regeringen planerar eller ser framför sig är exceptionellt verkningslösa och i princip mer än tre gånger så dyrt som att anställa alla nya arbetslösa direkt på Finansdepartementet.

2. Anders Borg och Finansdepartementet har inga åtgärder förberedda och gissar vilt kring vad det faktiskt skulle kosta.

3. Regeringens prognoser om arbetslöshetsutvecklingen är väldigt mycket värre nu än de var bara för två veckor sedan, men man väljer att inte säga hur det ligger till.

Jag vet faktiskt inte vilket av dessa tre alternativ som är det värsta. Men alla tre tyder på att regeringen just nu står alldeles för passiv och handfallen inför händelsutvecklingen.

Statsmannamässigt?

Etiketter:

Anders Borg buntar ihop LO, TCO och Svenskt Näringsliv som “underskottsfalangen” i en TT-intervju publicerad i DN. (I den bunten får han knöla in Lars Calmfors också, f ö). Han varnar för att våra förslag kommer att äventyra de svenska statsfinanserna. Även chefen Reinfelt har använt mycket energi för att kritisera de inspel som kommit om krisen från ett antal samhällsaktörer. Tyvärr har regeringen inte bemött förslagen i sak. Såvitt jag hört har exempelvis ingen från regeringens sida sakligt bemött TCO:s ståndpunkt att den svaga a-kassan drabbar inte bara de som blir arbetslösa, utan också skrämmer alla som tror att de riskerar arbetslöshet . De som jobbar i branscher som varslar och lägger ner håller hårt i pengarna för att ha reserver om man plötsligt står i läget att leva på a-kassa. Den verkligheten är värd en seriös debatt bortom slagorden och polemiken. Det känns nedslående att Borg använder seriösa krisförslag för att starta pajkastning i stället för att sakligt resonera om vettiga åtgärder i en vanvettig situation.

4 riksdagsledamöter lever som student

Etiketter: högre utbildning, studiesocialt

TCO har utmanat fyra riksdagsledamöter, Caroline Helmersson-Olsson (s), Oskar Öholm (m), Rosanna Dinamarca (v) och Ulrika Carlsson (c) att under nästa vecka leva på samma villkor som Sveriges studenter. De får cirka 600 kronor att klara sig på under en vecka och för de pengarna ska de bekosta mat, kläder, fritid och hygien. Läs mer i dagens Aftonblad.

Den sista mars kommer den studiesociala utredningen som dessa politiker eller deras partikamrater deltar i att lägga fram ett förslag på hur mycket studiemedlet ska höjas. Jag hoppas att deras erfarenhet av att leva på studiemedlet under en vecka kommer att göra att de inser att studiemedlet måste höjas om de vill att studenter ska kunna fokusera på sina studier. En tredjedel av studenterna menar att deras extrajobb går ut över deras studier. Är man student ska man kunna ägna sig helt åt sina studier och ändå klara sig ekonomiskt.

Sätt press på SBAB

Etiketter: borg, odell, räntor, sbab

Räntesänkningar får sämre effekt än normalt, säger vice riksbankschefen Lars Nyberg i en intervju i Dagens Industri. De korta räntorna följer inte längre reporäntan.

Det gör det ännu tydligare att Regeringen måste använda sitt ägande i SBAB till att pressa ned de reala räntorna för alla med lån till hus och bostadsrätter. Ändra ägardirektivet om det behövs för att göra SBAB till riktiga räntepressare så att det blir lite konkurrens i banksektorn.

Nu räcker det inte längre att bara snacka om räntan. Nu måste Borg och Odell visa lite handlingskraft och sätt press på SBAB att göra skillnad.

Upp till bevis i hanteringen av den ekonomiska krisen Anders Borg

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, infrastruktur, Keynes, kris, regeringen, stimulanspolitik

Just nu kör den globala ekonomin med handbromsen på och Sverige drabbas i allt högre grad. Det visar allt fler bedömare och även TCO i en ny rapport som Roland Spånt och jag har skrivit.

Den extremt snabba spridningen av problemen och hastigheten i tvärniten är ett av globaliseringens nya ansikten. Samtidigt har krisen ändrat karaktär. Från början var det i huvudsak en fastighets- och finanskris, med snabbat fallande priser och brist på tillgängliga pengar. Nu består krisen i hög grad på att efterfrågan i ekonomin har tvärnitat.

Hushållens konsumtionsplaner inbegriper i allt mindre grad inköp av sådant som kan skjutas på framtiden. Investeringar som går att flytta fram blir framflyttade. Bristen på efterfrågan får i sin tur företagen att varsla och säga upp personal, vilket ytterligare spär på oron att få det sämre vilket fördjupar nedgången. I ett sådant läge blir en undermålig arbetslöshetsförsäkring ett sänke för ekonomin.

Allt talar i det här läget för att regeringen ska dra på full gas, öka hushållens framtidstro och tidigarelägga investeringar. Nu är det mer läge för traditionell Keynesiansk stimulanspolitik som ökar efterfrågan än det har varit på decennier. Förhoppningsvis inser regeringen det och sjösätter snart ett omfattande stimulanspaket trots att det svider i strukturreformssjälen. När lägre räntor inte räcker för att få fart på konsumtionen och investeringar är det bara aktiv finanspolitik som kan göra det.

Men det är inte självklart att regeringen är så klok. Det finns fortfarande gott om budgetnördar som tror att det alltid är rätt att hålla igen - att det alltid är fel att stimulera konjunkturen. Att stimulanser kostar pengar som någon måste betala.

Men de har helt fel. När ekonomin inte fungerar på grund av underutnyttjande och underkonsumtion, när folk hellre sparar än konsumerar, kommer statliga stimulanser som sätter fart på ekonomin att betala tillbaka sig rejält. I själva verket är passivitet det mest kostsamma av allt just nu. Det kommer att kosta högre arbetslöshet, lägre tillväxt, sämre skatteintäkter och försämrad välfärd.

Ändå kommer regeringen kanske att hävda att de skattesänkningar som har genomförs är tillräckliga, att åtgärder som gör att arbetslöshet kostar mer räcker. De riskerar i så fall att hamna väldigt snett. Allmänna skattesänkningar just nu riskerar att gå till sparande mer än till konsumtion. Mer av pengarna kommer att gå till att betala av på dyra huslån och skulder hellre än att konsumera.

Det bästa är att ge stimulanserna till de grupper som underkonsumerar mest - studenter, småbarnsföräldrar. När det gäller jobbeffekter har förmodligen offentliga investeringar störst effekt; infrastruktur, nya bostadsbyggen, miljösatsningar, vård, utbildning, omsorg.  Och nu vore det på sin plats att regeringen bet huvudet av skammen och återinförde en riktig arbetslöshetsförsäkring värdig en modern välfärdsstat.

Regeringen har en del att stå i om det ska hinnas med. Bäst att tjänstemännen på finansdepartementet får bra betalt för sin övertid den närmaste tiden.

Skräp hemma skräp i Bryssel

Etiketter: Business Europe, eu, EU-kommissionen, Europafacket, SPE

Många av de jag träffar för att diskutera EU och politiken i Bryssel tycker att det är svårt och krångligt. Man tycker att det är svårt för vanliga människor att hålla koll, att förstå åsiktsskillnaderna mellan olika partier och olika organisationer. På det svarar jag alltid att politiken i Bryssel är lika svår att förstå som den i kommunfullmäktige i Vaxholm. Det är samma skillnader, samma möjligheter och samma politiska kärnfrågor som debatteras. Skillnaden är att i Bryssel så är det tolkarna som har makten.

Jag kan illustrera det med en fråga jag håller på med just nu. Kommissionen har lagt fram ett förslag om ett europeiskt privat aktiebolag. Det är tänkt att underlätta för små och medelstora företag att verka över gränserna i Europa. Bra tänker ni! Precis vad som behövs! Men djävulen ligger som alltid i detaljerna.

Det finns tre stora fel med förslaget:
1. Det innehåller inget krav på någon gränsöverskridande verksamhet vilket innebär att det kommer att konkurrera med nationella bolagsordningar.
2. Startkapitalet är 1 Euro. I Sverige så är gränsen för att starta ett aktiebolag 100 000 kronor.
3. Det finns stora brister i förslaget om hur arbetstagarna skall få representation i styrelsen för bolaget som öppnar för villkorskonkurrens och social dumping.

Europafacket har analyserat förslaget och krävt att ministerrådet stärker arbetstagarnas rättigheter. Nu är det upp till bland annat den svenska regeringen att besluta i frågan.

Men tillbaka till min poäng! Vad säger arbetsgivarna? Jo, när vi skulle behandla behandla frågan i den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén så skickade arbetsgivarorganisationen Business Europe ett brev till Ministerrådet och till EESK för att säga att vi inte skulle föreslå några som helst förbättringar vad gäller arbetstagarnas rättigheter i Kommissionens förslag.

Arbetsgivarna är desamma hemma som i Bryssel. Åsiktskillnader förändras inte för att man byter från hemmaplan till EU-plan.

joint-letter-spe211008

Totto har varit i Frankrike

Etiketter: arbetstagare, littorin, omställningsavtal, sven-otto littorin

Arbetsmarknadsministern har varit i Frankrike. I en liten, uppenbarligen pitoresk, stad som kallas Le Puy-en-Valey har han berättat om regeringens insatser för att få de äldre i Sverige i arbete. I sitt anförande framhåller han särskilt omställningsavtalen som finns på stora delar av arbetsmarknaden. Dom är bra. Bara det att regeringen inte har med dessa att göra, än mindre har de infört dem. Avtalen sluts mellan fack och arbetsgivare och finansieras helt ur existerande löneutrymme. Avstådd lön, alltså. Det nämnde Totto inte. Det vore kul om facket kunde få lite cred från Totto nån gång.

Alla härmar chefen

Etiketter:

Vi är lite flockdjur och vill tillhöra gänget. T ex är det vanligt att underställda härmar chefen (som ofta är man). Har samma slips, tar av sig kavajen om han gör det, eller använder samma uttryck. I förrgår kväll använde Maria Larsson, en av kd-ministrarna ordet “verktygslåda” när hon skulle tala om familjepolitik. Var har jag hört det förut? Jo, statsminister Reinfelt talar gärna om “verktygslåda” när han ska berätta om vad regeringen kan göra åt olika problem, och nu gäller det den ekonomiska krisen. I eftermiddags presenterade TCO sitt krisprogam och chefsekonomen Spånt menade att man kan inte stå och stryka sig på hakan och fundera om man ska försöka med skruvmejseln igen eller om det helt enkelt är tid att drämma på med hammaren. Man måste vända upp och ner på lådan och pröva det mesta. Jag ser gärna en häftpistol i baken på bankerna.

Att ranka eller att inte ranka

Etiketter: högre utbildning, högskoleverket, rankning

Debatten om högskolor och universitet eller enskilda högskoleutbildningar ska rankas har pågått ett tag nu. Igår presenterade Högskoleverket den kartläggning av rankning som regeringen beställt. Universitetskansler Anders Flodström kommenterade kartläggningen som enligt min mening har kommit till helt rätt slutsats:

— Om rankningen ska underlätta studenternas val måste den innehålla information som är relevant och allsidig och som tydligt visar kvalitetsskillnaderna. Därför är det bättre med mångdimensionella rankningar, gärna interaktiva, där studenterna själva kan välja vilka kriterier som är viktiga och relevanta för dem. 

Flera aktörer i HSVs framtidspanel håller med Flodström om det.

Myten om låglönesamhällets fördelar

Etiketter: social rörlighet, usa

En del ekonomer och politiker verkar tro på allvar att ett samhälle utvecklas bättre om lönerna pressas nedåt, om facken försvagas, om trygghetsssystemen urholkas och när människor tvingas ta första bästa jobb när de blir arbetslösa. I en artikel på Aftonbladets debattsida idag försöker jag visa att detta inte har varit en uthålligt framkomlig väg för USA, utan att det snarare verkar vara en återvändsgränd.

Bloggaren Ekonomisten tvivlar på den vetenskapliga grunden för mitt resonemang om den låga röligheten uppåt i USA jämfört med i  USA.  Jag nöjer med med tre citat och källor:

“International comparison showed USA and Britain had the lowest social mobility. Norway has the greatest social mobility, followed by Denmark, Sweden Finland and Canada, with Germany between the two extremes, but still much more mobile than the USA and Britain.” (Intergenerational Mobility in Europe and North America, Jo Blanden, Paul Gregg and Stephen Machin, April 2005)

“Although Americans still think of their land as a place of exceptional opportunity — in contrast to class-bound Europe — the evidence suggests otherwise”  (David Wessel, The Wall Street Journal, May 13, 2005

“…Mobility is lower in the U.S. than in the U.K., where it is lower again compared to the Nordic countries”. Jäntti, Markus & Bratsberg,Bernt & Røed, Knut & Raaum, Oddbjørn & Naylor, Robin & Österbacka, Eva & Björklund, Anders & Eriksson, Tor, 2007. “American exceptionalism in a new light : A comparison of intergenerational earnings mobility in the Nordic countries, the United Kingdom and the United States,”