Skräp in, skräp ut – om ”forskning” och falska profetior

Etiketter: anders forslund, forskning, IFAU

Jag blir riktigt beklämd när jag ser vad många svenska ekonomer på arbetsmarknadsområdet sysslar med. Tidigare har jag tillsammans med Roland Spånt och den amerikanska nationalekonomen David R Howell kritiserat Lars Calmfors för att kraftigt övertolka forskningen när det gäller effekterna av den sänkta ersättningen till arbetslösa. Den gången gjorde Calmfors misstaget att använda resultat i en studie från OECD om ett tänkt, teoretiskt genomsnittland som grund för att hävda att effekterna i Sverige skulle bli lika stora, trots att Sverige i den studie som refererades till tydligt pekades ut som ett av de länder där resultaten inte var lika sannolika.

Fler än Calmfors gör samma misstag. Man återanvänder samma studier för att i ett cirkelresonemang påvisa de resultat man från början utgått ifrån. Flera studier har t.ex. försökt visa på vilka effekter det så kallade jobbskatteavdraget har på sysselsättningen. Väldigt få, om ens någon, av studierna bygger på empiriska data och vad som faktiskt har inträffat. Istället är det ofta en tidig studie som återanvänts i andra studier, som gett liknande resultat därför att man använt samma antaganden, som sen sätts in som utgångspunkt i en ny modell och som till sist ger resultat som påminner om de man redan har matat in. På så sätt får forskarna sina egna uppfattningar och värderingar bekräftade som till synes vetenskapliga resultat - ofta utan att ifrågasätta om ingångsvärdena överhuvudtaget är relevanta.

Nu upprepas samma cirkelforskning av IFAU i ett försök att beskriva effekten av den försämrade a-kasseersättningen på den svenska jämviktsarbetslösheten. Anders Forslund har använt ett antal äldre studier och internationella jämförelser för att bestämma inom vilket intervall effekten ligger. Bland annat används den studie av Bassanini och Duval som vi i ovan nämnda kritik mot Calmfors visade inte går att använda för förutsägelser av resultaten i Sverige. De sammanvägda resultaten av Forslunds rapport blir inte förvånande att de tidigare studierna är riktiga då han efter att ha matat in resultaten från dem i sin modell kommer fram till liknande resultat… Inte särskilt förvånande! 

Resultatet av Forslunds studie blir då att regeringens försämringar i ersättningen till de arbetslösa har minskat jämviktsarbetslösheten med mellan 0,5 - 1,8 procentenheter. Att inte Forslund eller de övriga meriterade forskare som har granskat rapporten ens höjer på ögonbrynen över detta resultat är ytterst märkligt.  Med de starka effekterna av sänkt ersättning till de arbetslösa är det väldigt enkelt att för alltid råda bot på arbetslöshetsproblemet. Om regeringen halverar ersättningen till de arbetslösa skulle arbetslösheten enligt de beräkningarna i princip upphöra helt. Skulle man gå ett steg längre och avskaffa arbetslöshetsförsäkringen skulle vi enligt denna typ av forskning sannolikt få fler sysselsatta än vad det finns personer i Sverige. 

Dags att även ekonomerna på IFAU inser att de resultat man får ut aldrig är bättre än det man lägger in i modellen. 

Eller som man också kan säga - skräp in - skräp ut.

Finanskrisen väcker långsiktigt viktiga frågor till liv

Etiketter: finanskris, george bush, karl polanyi, krisplan, nationalekonomi, nyliberalism, stefan jonsson, usa

De “höstvindar”, som finansminister Borg talade om för bara några dagar sedan, har nu vuxit i styrka och det hela börjar allt mer likna ett rejält stormoväder.

I går sade det amerikanska representanthuset nej till president Bushs och finansminister Paulssons krisplan för att komma till rätta med finanskrisen. Många av de republikanska ledamöterna klarade uppenbarligen inte av att överge sin nästan religiöst färgade övertro på nyliberalismen. Den grad av statsingripande som planen innebär skulle exempelvis enligt Jeb Hensarling, republikan från Texas, innebära att USA “hamnar på den hala vägen mot socialismen” (se SvD, 30 sept. 2008).

Även om dessa republikanska farhågor av de flesta rimliga bedömmare anses vara kraftigt överdrivna, och dessutom är uttalade under vad som skulle kunna likas vid en paniksituation, väcker ändå krisplanen en hel del för Bushadministrationen besvärliga frågor till liv. En sådan “besvärlig” men högst befogad fråga lyfter Stefan Jonsson fram i Dagens Nyheter:

“Om staten över en natt kan frigöra hundratals miljarder dollar för att köpa upp skuldsatta försäkringsfirmor och hypoteksbolag, varför kan den inte agera lika kraftfullt för att ge alla amerikaner rimlig sjukvård?”

Nu tror ändå de flesta bedömare att det både behövs och också kommer en ny men modifierad krisplan inom kort. Inte dessto mindre är det befogat att närmare syna den havererade nyliberala marknadsfundamentalismen i sömmarna, samtidigt som mer användbara och realistiska teoretiska verktyg helt uppenbart behöver utvecklas.

Början på en sådan analys finner vi exempelvis i en intressant artikel av Fred Halliday i Open Democrazy, där bland annat tankar hos en av de tidigaste s.k. institutionalisterna, Karl Polanyi, dammas av på nytt.

Mycket tyder på att vi den närmaste tiden har att se fram emot en mer sökande, självprövande och spännande diskussion om vilka drivkrafter som styr samhällsekonomin.

Kloka synpunkter om arbetslöshet från vd-håll

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, christer w jansson, företagare, jobb, kapp-ahl, krisen, lågkonjunktur

Kappahls vd och storägare Christian W Jansson, som förlorat ofattbara 370 Mkr på det 46-procentiga raset av Kappahlaktien, för fram kloka synpunkter i Dagens Industri. 

Trots de stora personliga aktieförlusterna är det andra saker som oroar Jansson mest: “Den största risken är om den här konjunkturnedgången omvandlas till en kraftigt stigande arbetslöshet. Det är alltid det största hotet mot oss för då blir konsumenterna rädda”. 

Den bästa boten mot en sådan rädsla är naturligtivs en politik för fler i jobb. Men viktigt är också med en väl utbyggd och fungerande arbetslöshetsförsäkring, som gör att människor får tillräckligt med tid att ställa om sina liv. Då berhöver inte rädslan övergå i panik och driva på lågkonjunkturen ytterligare.

Anna Ekström och a-kassan

Etiketter: a-kassan, aea, anders borg, anna ekström, arbetslöshetsförsäkring, regeringen, Saco, sven-otto littorin

Saco-ordföranden Anna Ekström intervjuades av Ekot i lördags. Hon är stolt över akademikernas a-kassa AEA. Den drar till sig många nya medlemmar. Man kan anta att det spiller över på Saco-förbunden, något som Saco-ordföranden säkerligen väger in i de uppskattande omdömena.

Det viktigaste skälet till AEA:s popularitet är att den kassan har en låg medlemsavgift. Efter regeringens aviserade säkning med 50 kronor kommer avgiften att vara 100 kronor per månad, bland marknadens lägsta. AEA lever gott på att regeringen infört skilda a-kasseavgifter, som en del av arbetsmarknadspolitiken. Avgifterna i a-kassorna är sedan en tid differentierade med avseende på hur hög arbetslösheten är bland kassans medlemmar. Ju högre arbetslöshet, ju högre avgift och vice versa. Syftet är, enligt regeringen, att tvinga facken till återhållsamhet i lönebildningen. Fack med hög arbetslöshet skall ges en signal att förhandla fram lägre löneökningar.

Jag undrar nu hur AEA lyckats pressa de bakomliggande Saco-förbunden till låga lönekrav och samtidigt förbli så populär? Den kassan måtte ha ena riktiga påtryckare, allrahelst som Saco-förbunden spänner över massor med avtalsområden och i slutändan huvudsakligen använder individuell lönesättning.

Nej, sanningen är att a-kassor helt saknar inflytande över lönebildningen. Någon sådan koppling existerar inte. Arkitekterna bakom politiken, finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, saknar sakligt stöd för införandet av differentierade a-kasseavgifter. Konjunkturinstitutet rodnar i telefon när jag frågar dem vilken effekt som denna åtgärd haft på lönerna och jobbskapandet.

AEA är inte särskilt mycket bättre eller sämre i sin verksamhet än någon annan a-kassa. Däremot har AEA tillåtits ha utbildningsbakgrund som villkor för medlemskap. Har man läst 180 högskolepoäng (i det nya systemet) så kan man bli medlem om man jobbar. Det är ett villkor som alltfler uppfyller. AEA har alltså ett överlappande verksamhetsområde till flera andra a-kassor. De skilda avgifterna har utlöst en priskonkurrens mellan AEA och dessa andra a-kassor. Det är förklaringen till AEA:s popularitet, inte någon annan.

Priskonkurrensen innebär att andra kassor kommer att slås ut. Det system med branschspecifika kassor som fungerat under lång tid håller på att undermineras. Regeringspolitiken innebär alltså att:

A: syftet med politiken, låga lönekrav, inte nås

B: ett fungerande a-kassesystem slås sönder

Det är minst sagt en inte särskilt imponerande politik.

“Skattetrycket” och makten över språket

Etiketter: "skattetryck", makten över språket

Läser DN:s huvudledare om skatterna och slås över hur viktig makten över språket är.  Under lång tid har välfärdssamhällets kritiker velat skapa en negativ klang kring ordet skatt. Istället för att prata om “skattenivå” eller “skattekvot” som är mer korrekt, använder man konsekvent det felaktiga men negativt klingande uttrycket “skattetryck”. Ett skattetryck antyder att skatt är en belastning oavsett hur hög eller låg den är. Ledarartikeln utgår konskekvent från ordet skattetryck, antingen på grund av slarv och okunskap, eller för att ge bilden av att skatt är negativt.

Andra aktörer, som Svenskt Näringsliv, använder konskevent fel ord för att skapa en bild av hur jobbigt det är med höga skatter. Om man söker på deras hemsida får man 154 träffar på ordet “skattetryck” men bara 12 träffar på det korrekta uttrycket “skattekvot”.

Tyckte att det kunde vara kul att göra samma sökning på socialdemokraternas hemsida. Resultatet var inte så kul.  Hela 47 träffar på ordet skattetryck. Bara nio på “skattekvot”.

Uppenbarligen är det många som inte har förstått att om man vill vinna matchen om dagordningen måste man också vinna matchen om orden.

Svaga välfärdssystem bakom krisen

Etiketter: krisen, rothstein, välfärd

I en bra artikel på svd brännpunkt idag skriver statsvetaren Bo Rothstein om finanskrisen:

“Det intellektuella civilkuraget hos den stora kader nyliberala ekonomer och intellektuella det här handlar om imponerar inte. Var är de självkritiska analyserna av hur fel ni har tänkt? Jag skulle vilja gå ett steg längre och hävda att det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik av nordisk modell.”

Rothstein har rätt och hans budskap är viktigt. När krisen började var det i hög grad familjer med underbetalda jobb, dålig ekonomi och med obefintliga sociala skyddsnät som tvingades kasta in handduken. Då sa många ekonomer som jag träffade att det bara var en lite krusning på marknadsytan. Sen visade det sig att även medelklassfamiljer var tvungna att ställa in betalningarna när krisen förvärrades. Tyngda av att behöva betala allt mer för sjukvårdspremier, college och egen trygghet höll helt plötsligt inte den egna ekonomin. (Se t.ex. mitt tidigare inlägg om de ökande amerikanska sjukvårdspremierna)  

Hälften av alla de 1,6 miljoner amerikanska hushåll som beräknas gå i konkurs ett normalt år gör det pga att det inte kan betala sina sjukvårdsräkningar. Samtidigt gör det faktum att företagen och inte samhället står för de sociala kostnaderna att företag som har verkat ett tag blir allt mer tyngda av välfärdsåtaganden. Detta i sin tur gör att de har mycket svårare och dyrare att klara kriser av det här slaget, även om det finns flera fall där amerikanska löntagare t.o.m. har satt sina egna pensionsfonder som säkerhet för att företaget ska kunna överleva. Om detta kan man läsa mer i min bok “Turboekonomin”.

Den amerikanska välfärdsmodellen är inget att efterapa för världen. “The Washington Consensus” är om inte död så i alla fall allvarligt skadad. Hoppas att den inte repar sig allt för snabbt.

Rännskita, den svenska modellen och kanske också utanförskap

Etiketter: ssu, svenskt näringsliv, utanförskap

Jag har i tidigare inlägg raljerat med att Svenskt Näringsliv (SN) drabbades av magsjuka och därmed också utanförskap, enligt regeringens definition. Jag ber om ursäkt då det visar sig att det hela förmodligen var iscensatt av några idioter på vänsterkanten. Jag beklagar också att SSU-Stockholm stödjer saken och uppenbarligen tänker ge röda rosor till galenpannorna. Man undrar vilken kroppsdel SSU-Stockholm tänker med. Framförallt går tankarna till mina kollegor på SN, de som jag har daglig kontakt med. Vi är ju spjutspetsarna i ett partssystem som alla försöker att få fungera.

Men tänk om hela SN:s delegation till huvudavtalsförhandlingarna hade drabbats av rännskita? Vad hade hänt då? Inget avtal, istället lagstadgade minimilöner, slut med den svenska modellen, slut med facket, slut med SSU och med dess Stockholmsavdelning. Nåja, kanske lika bra det..åtminstone med det senare.

En tolkning av händelsen kan ju också bli den att (s) faktiskt är skyldigt till utanförskapet. Regeringen driver ju den tesen, om än inte ännu genom att hävda att (s) matförgiftat 1,5 miljoner människor i vårt land. Men SSU-Stockholms agerande bidrar ju inte till att blottlägga det verkliga utanförskap som råder, om man så säger. Följden kan bli att att alla, också de med rännskita, tvingas tillbaka till arbetsplatserna. Hur skulle det då bli, undrar jag? illaluktande om inte annat.

Så till personalen på Svenskt Näringsliv och till herrar Bäckström och Duker är inte mycket annat än att hälsa: “Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra” (Luk 23:34)

Borta bra men hemma värst

Etiketter: baltikum, eu, fack, rättighetsstadgan, svenskt näringsliv

Jag var på en konferens i Riga igår anordnad av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Den handlade om hur man skall bygga upp relationerna mellan arbetsgivarorganisationer och fack i de baltiska länderna. Det sker mot en bakgrund av att fackföreningarna har förhållandevis få medlemmar och att det knappt finns några kollektivavtalsförhandlingar på sektorsnivån. Men båda arbetsgivarorganisationer och fack pratade om vikten av den sociala dialogen (som det kallas) och att det är viktigt med starka parter på arbetsmarknaden. Sverige framhålls här som ett utmärkt exempel.

EU är idag inte bara en marknad utan har också som mål att bekämpa, främja social rättvisa och socialt skydd. Man erkänner och främjar de rättigheter arbetstagarna har enligt den europeiska sociala rättighetsstadgan. Kort sagt: EU tycker att det är bra om det finns starka arbetsmarknadsparter.

Men svenska arbetsgivare och nyliberala nätverk tycks inte ha insett detta. De motarbetar aktivt kollektivavtal och facklig organisering samtidigt som de gör allt för att torpedera arbetsmarknadsrelationerna på EU-nivån. Några exempel:
- Antifackliga företag: Varje gång jag pratar med mina baltiska kollegor får jag exempel där svenska företag i finanssektorn eller transportsektorn aktivt motarbetar rekrytering av medlemmar till facken, inte vill sluta kollektivavtal eller sparkar arbetstagare man anser vara för gamla eller inte passar in. Svenska investeringar i Baltikum har tyvärr inneburit sämre fackliga rättigheter för våra kollegor på andra sidan Östersjön.
- Antifacklig opinionsbildning: På en middag anordnad av en ambassad i Stockholm fick jag mig till livs inte bara mat utan, även en berättelse där en person full öppet erkände att nyliberala kretsar hade åkt runt i Östeuropa innan länderna blev medlemmar för att uppmana arbetsgivarna där att inte bilda arbetsgivarorganisationer. Detta för “att inte få samma helvete som i Sverige”, och med det menades kollektivavtalsförhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
- Värst i Europa? Svenskt Näringsliv (SN) ses t.o.m av sina arbetsgivarkollegor som den mest antifackliga organisationen i Europa, värre än britterna och värre än tjeckerna. När direktivet om Europeiska företagsråd diskuterades i Business Europe (den europeiska arbetsgivarorganisationen) var SN enligt uppgift den enda som organisationen som röstade emot förhandlingar.

Så det är kanske inte så konstigt att jag blir desillusionerad när jag åker runt i Europa för att sprida budskapet om det goda partssamarbetet mellan arbetsgivare och fack i Sverige. Jag undrar också varför svenska arbetsgivare utomlands inte lever upp till de krav som borde vara självklara. Och till sist frågar jag mig om Svenskt Näringsliv visste vilket EU Sverige gick med i?

Har produktivitet blivit omodernt?

Etiketter: produktivitet, rådslag

Regeringen verkar tycka att produktiviteten är ett problem. Inte att den är rekordlåg just nu. Nej, det ses bara som en “bieffekt”av att det har skapats flera lågproduktiva jobb. Regeringen verkar snarare se ett problem i att produktivitetsökningen tidigare har varit så hög så att lågproduktiva jobb har slagits ut. Trots att högre produktivitet är en av de viktigaste komponenterna för bra tillväxt och högt välstånd verkar politiken utgå ifrån att det snarare är ett dilemma.

Läste sen igenom sossarnas välfärdsrådslags rapport “investera i vår välfärd”. Men inte heller där verkar produktivitet vara särskilt viktigt. Ökad produktivitet verkar inte vara ett sätt att skapa välstånd i den socialdemokratiska välfärdspolitiken heller, ordet omnämns en enda gång i dokumentet. Istället ska välfärden “räddas” genom att vi arbetar mer och längre, oavsett med vad eller hur produktivt. Det synsättet präglar också rådslagets väldigt snäva syn på utbildning; inte som något som får människor att växa, företag att öka sin produktivitet och samhället att utvecklas - utan väldigt snävt som enbart motiverat om det motsvaras av “nuvarande och kommande arbetskraftsbehov”.   

Regeringen tänker fel om jobben och tillväxten.  Socialdemokraternas välfärdsrådslag hamnar snett när det gäller välfärden och möjligheten att finansiera den. I båda fallen beror det på att man glömmer bort att hög produktivitet är nödvändigt för att klara av vårt framtida välstånd.

Det globala facket på youtube

Etiketter: Decent Work, IFS, papperslösa, världen

Den 7 oktober planeras runt om i världen massdemonstrationer, solidaritetskonserter, konferenser, aktioner på webben, flygblad och olika rundabordssamtal - det är den första världsdagen för anständigt arbete.

Inför lanserar nu det globala facket, IFS, en egen plats på yutube .  Lysande idé! Man kan till exempel lyssna på vad generalsekreteraren Gyu Ryder har att säga om Decent Work eller kolla hur det är att jobba i en ekonomisk frizon på Haiti.

Här i sverige är vi ju lite stillsamma så det blir inga massdemonstrationer, men däremot ett internationellt mingel om migrantarbetare och papperslösa, på TCO. Välkommen!