Regeringen bidrar till kortslutningen i den svenska ekonomin

Etiketter: borg, krisen, regeringen

BNP-tappet det sista kvartalet 2008 var rekordstort, större än vad många hade befarat och betydligt värre än vad som är bra för Sverige. Den svenska ekonomin har helt enkelt kortslutit. Säkringarna håller inte längre och ledningarna är trasiga.

Regeringens problem är att de jordfelsbrytare, säkringar och den energi som nu behövs stavas bättre a-kassa, ökat stöd till kommunerna, massiva stimulanspaket för att tidigarelägga byggande, investeringar och miljöförbättringar, något som man av ideologiska skäl eller okunskap inte vill föreslå.

Allt gick i och för sig väldigt fort. Från den mäktigaste superkonjunkturen i mannaminne till den värsta globala recessionen vi kommer att uppleva över en natt i princip. Men det ursäktar inte regeringens senfärdighet. I flera månader har TCO. LO. Svenskt Näringsliv och
många av Sveriges ledande ekonomer krävt snabba och träffsäkra stimulanspaket. Men inget händer.

Passiviteten går inte att förklara med annat än valstrategi eller okunskap. Den evidensbaserade kunskapen säger att regeringen borde ha agerat kraftfullt för länge sen, med tidsbegränsade, omfattande och träffsäkra stimulanser för att få igång ekonomin. För varje vecka som går drabbas tusentals löntagare och många företag av onödiga varsel och inställda ordrar som riskerar att försämra den svenska ekonomins konkurrenskraft även efter krisen.

Att regeringen hela tiden ligger flera månader för sent med sina stimulanspaket är allvarligt då det tar tid för stimulanserna att få effekt. Och jag förstår ärligt talat inte varför regeringen uppenbarligen är villiga att offra tiotusentals löntagares jobb och trygghet så lättvindigt. Och så onödigt.

DN1, DN2, SvD1, SvD2, HD, GP

Det läcker ur den studiesociala kommittén

Etiketter: högre utbildning, studiesocialt

Först läckte Roger Tiefensee att fribeloppet kommer att höjas trots att kommittén då ännu inte var helt ense och enligt ryktet för att täcka över en annan läcka om ett system som skulle öka genomströmningen. Igår läckte Lage Rahm att det kan komma att införas en spärr i studiemedelssystemet och idag rapporterar Nerikes Allehanda att studiemedlet kan komma att höjas med mellan 400 och 500 kr. 

En höjning av studiemedlet med 500 kr vore fantastiskt! men är absolut inte tillräckligt för att ens börja diskutera möjligheten att öka genomströmningen i den högre utbildningen genom att införa en spärr i studiemedelssystemet där den som inte har tagit en kandidatexamen inom loppet av fyra år inte får möjlighet att ta studiemedel i två år till. Studenter måste idag jobba samtidigt som de studerar för att klara sina utgifter och vi vet att en tredjedel av studenterna menar att deras jobb inverkar negativt på studierna. En höjning av studiemedlet är därför troligen den mest effektiva vägen till snabbare genomströmning. Gärna kombinerat med mer lärarledd undervisning och bättre studievägledning.

Håkan Boström skriver väl om förslaget på spärr i DN idag (tyvärr bara i papperstidningen): “när blev bildning och kunskap en belastning istället för en tillgång för det svenska samhället?” Fokus i den studiesociala kommittén förslag bör inte vara på ökad genomströmning utan på att ge studenter bättre villkor under sin studietid och ett ekonomiskt skydd vid sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet efter studierna.

Otillräcklig medlemsökning i a-kassan

Etiketter: a-kassa, a-kasseavgift, arbetslöshetsförsäkring

Under sista kvartalet 2008 ökade a-kassorna med cirka 3000 medlemmar. Det är bra men givetvis helt otillräckligt. Fortfarande återstår att få in resterande 497 000 som gick ur kassorna i samband med att avgifterna höjdes. Det är svårt inte minst med tanke på att a-kasseavgifterna ökar automatiskt när arbetslösheten ökar. Och den ökar ju, som bekant. 17 000 personer varslades i januari. IF Metall säger att man förmodligen kommer att tvingas höja arbetslöshetsavgiften till maximala 300 kronor i månaden. Det kommer fler a-kassor att tvinga göra. Så någon vidare tillströmning till a-kassorna är inte att räkna med. Inom en snar framtid kommer väldigt många människor att stå nästan helt utan inkomst när de blir arbetslösa. I klartext betyder det att sälja hus eller lägenhet, bil och annat. Det kommer att bli mycken tragik under denna lågkonjunktur. Mitt råd till regeringen är att genast sänka arbetslöshetsavgiften och höja takbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Annars kommer regeringen att tvingas till panikåtgärder senare under året

Ekonomism i vården leder oftast fel

Etiketter: ekonomi, landsting, sjukvård, stockholm, välfärd, vårdval sverige

Jag har, i min roll som välfärdsutredare, den senaste tiden fått ett antal sjukvårdsfrågor från upprörda TCO-förbundsmedlemmar i Stockholmstrakten. Det har då handlat om frågor som jag först inte riktigt förstått. Frågorna har formulerats ungefär så här: Varför kan jag inte längre få tala om hela mig och alla de “skavanker” jag har när jag träffar en läkare?

När jag ställt följdfrågor har jag förstått att bakgrunden till frågorna är det nya vårdvalssystemet som införts i Stockholm. Detta ger tydligen varje vårdgivare incitament att se till att öka antalet läkarbersök så mycket som möjligt. Resurstilldelningen till vårdgivaren ökar helt enkelt om antalet besök ökar.

Därför uppmanas exempelvis gamla mor Anna när hon träffar en läkare för en stukad fot att boka en ny tid om hon också vill ställa frågor om eller få behandling för sin reumatism. På så sätt bidrar mor Anna, genom sitt extra läkarbesök, till att den vårdcentral hon uppsöker får ökade resurser.

Uppenbarligen leder samma vårdvalssystem också till att vissa av vårdgivarna, i större utsträckning än tidigare, börjat hänvisa patienter till läkare istället för till sjuksköterskor. Trots att patienten skulle klara sig med en sköterskekontakt kopplas allt oftare en läkare in. Förklaringen till detta är tydligen att vårdgivaren får en större resurstilldelning för ett läkarbesök än för ett sköterskebesök.

Dessa två exempel visar hur fel det kan bli om man låter “räknenissar” styra i sjukvården. Det är lätt hänt att man då tappar bort själva “meningen med föreningen” och enbart ser till ekonomin. Efterfrågan, och inte vårdbehovet, får styra över verksamheten. Helhetsynen (att se hela människan) försvinner på vägen. Sjukvårdsresurserna används inte på det bästa sättet för patienterna.

Vi har helt enkelt inte “råd” med denna typ av ekonomism, om vi skall kunna ge god vård efter behov till hela befolkningen i framtiden.

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2

Jakten på superarbetskraften hårdnar i lågkonjunkturen

Etiketter: a-kassa, arbetsmarknad, regeringen, sjukförsäkring, sven-otto littorin

“Visstidsanställda, långtidssjukskrivna och äldre är ofta de som arbetsgivare främst vill säga upp när det är dags för neddragningar.”

Det visar en enkätundersökning som fackförbundet Unionen nyligen genomfört, där man ställt ett antal frågor riktade till sina fackklubbar. Resultatet understryker den analys som TCO tidigare gjort i rapporten “Jakten på superarbetskraften fortsätter!”

De som har någon form av ohälsohistoria och hänvisas till att söka jobb via Arbetsförmedlingen (AF) kommer att få det mycket svårt i konkurrensen om de allt färre jobben. Inte minst handlar det om den grupp som, på grund av det hårdare regelverket i sjukförsäkringen, nu hänvisas till AF.

Det politikrelaterade “utanförskapet” riskerar därmed att växa sig allt starkare. Fler kommer permanent, under lågkonjukturen, att stängas ute från möjligheten att försörja sig själva. Ekonomiskt bistånd (socialbidrag) ökar i spåren av denna utveckling.

Den bilden bekräftas nu allt oftare, när analyser av läget på arbetsmarknanden presenteras från olika håll. Läget är synnerligen bekymmersamt och kan och bör inte enbart viftas bort med “- Ja, ja vi har väl ett par skitår framför oss”.

Tyvärr riskerar dessa “skitår” att generera långsiktiga och allvarliga effekter på såväl “utanförskap” som folkhälsa…

Press: DN1, SvD1, SvD2, SvD3,

Studentinflytandet riskeras

Etiketter: högre utbildning

Idag presenterade högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg innehållet i den proposition om avskaffande av kårobligatoriet som läggs till riksdagen i mars. Förslaget innebär att medlemskap i studentkår blir frivilligt. Statsbidraget kommer att vara 105 kronor per student och år. Kårobligatoriet föreslås vara avskaffat den 1 juli 2010.

Utredare Erland Ringborg som utrett avskaffande av kårobligatoriet har beräknat att statsbidraget till studentkårerna behöver vara minst 310 kronor per student och år för att studentinflytandet inte ska försämras. Regeringen föreslår nu ett statsbidrag som är cirka en tredjedel av det. Det mycket låga statsbidraget i kombination med ett snabbt avskaffande av obligatoriet riskerar att kraftigt försvaga studentinflytandet vid landets högskolor och universitet. Studentinflytandet har mycket stor inverkan på utbildningskvaliteten och därför är det här mycket oroande. Studentinflytandet är så viktigt att det måste få kosta. 

Fler kritiska röster: SFS, Saco studentråd, SSCO.

Läs mer här: DN, SvD, UNT.   

Att lära av Sveriges misstag

Etiketter: arena, belgien, björn elmbrandt, Danmark, flexicurity, Frankrike, pensioner, regeringen, välfärd

De senaste åren har Sverige och Norden varit hyllade i europeisk, och kanske framför allt i tysk och fransk press. Det generösa välfärdssystemet, föräldraledigheten, det svenska pensionssystemet, de danska och svenska flexicuritymodellerna är några av exemplen som fått mina europeiska kollegor att bjuda in oss nordbor till föreläsningar i Paris, Bryssel och Berlin.

Men nu i krisens tidevarv är det frågan om inte bilden av det generösa Norden börjar att krackelera. De nordiska arbetslöshetsförsäkringarna har visat sig vara snålare än många trott.

I krisens början hade media ett reportage om skillnaderna i att möta krisen mellan Volvos fabriker i Belgien och Sverige. I Belgien kunde de arbetstagarna behålla sina anställningar eftersom företaget och facket byggt upp fonder för att “övervintra” genom utbildning. I Sverige fanns det förut permitteringsfonder men de är sedan länge nedlagda. Volvos enda möjlighet i Sverige var uppsägningar. Andra länder har visat sig vara mer flexibla än Sverige.  

Nu senast hade Le Monde en artikel där det svenska pensionssystemet belystes. Tidningen skrev om svenskarnas oro att inte få ut en tillräcklig pension. Detta i ett system där en stor del av pensionskapitalet är placerad i aktier, där inte ens insatsen är garanterad. Se för övrigt Björn Elmbrandts artikel i Arena om detta.

Spelar det roll? Ja det gör det. Sverige har varit en modell för många europeiska länder när det gäller att reformera välfärdssystemen. Att vi inte gör allt rätt och att det vi gör för med sig (ibland negativa) konsekvenser för arbetstagarna är viktigt att uppmärksamma. Framför allt eftersom den nuvarande regeringen är väldigt het att främja “den svenska modellen” i Europa.

Bröllop istället för stimulanspolitik?

Etiketter: bröllop, kris, reinfeldt

Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade igår att regeringen beslutat samtycka till det kommande bröllopet i kungafamiljen. Hans glädje gick inte att ta miste på. Och väldigt många, inte minst det kommande bröllopsparet, tycker att det är kul.

Men lite brydd blir jag när jag hör statsministern säga att bröllopet:

“…I en mörk och dyster tid, för Sverige och världen, tänder ett ljus av hopp”.

Man får väl ändå hoppas att regeringen har några mer omfattande kris- och stimulanspaket i bakfickan.

För övrigt vill jag påminna om att det finns gott om kloka förslag till vad regeringen i övrigt bör prioritera för att “tända ett ljus i mörkret”.  Anmäl er t.ex. till TCOs stora jobbdag den 3 mars. (länk hittar ni här)

DN, AB, SvD ledarblogg 

Samhällsdebatten tar time-out…

Etiketter: demokrati, massmedia, monarki, socialpsykologi, statskunskap

Från och med igår eftermiddag verkar det som om allt som rör ekonomin, krisen eller globaliseringen lagts åt sidan. Efter Daniels och Viktorias “kioskvältande” presskonferens tycks allt detta med ens sopats bort från tidningsspalterna. Aftonbladets ovanligt tunna nyhetsdel var exempelvis instucken i ett betydligt tjockare och färgrikare alster, där vi kunde läsa och se allt om kungafamiljen och Daniels ursprung.

Statsministern tycktes också vara märkbart lättad över att äntligen på en presskonferens slippa svara på journalisternas frågor om krisen, kommunernas ekonomi, SAAB eller statsbudgeten. Jag hade nästan glömt bort hur han ser ut när han leer.

De nya moderaternas “PR-geni”, Per Schlingmann, hade säkerligen inte heller något emot att statsministerns “sammetsbruna ögon” och den vita tandraden äntligen fick exponeras på bästa sändningstid.

Den våldsamma eskapismen i press och media har naturligtvis en socialpsykologisk förklaring. Det verkar finnas gränser för hur mycket elände vi orkar med. När vi (journalistkåren?) mitt i det kompakta ekonomiska mörkret fick en liten möjlighet att fly undan den “onda verkligheten” togs den chansen snabbt tillvara. Medialogiken och mediadramaturgin, med dess flock- och drevbeteende, blev tydligare än kanske någonsin tidigare igår.

För egen del måste jag nog erkänna att det inte var helt fel med en liten “time-out”. Jag hann faktiskt med att läsa ut en av mina böcker, medan TV-bilden fladdrade i bakgrunden likt lågorna från en värmande öppenspis. Fast värmekänslan var förstås/tyvärr en chimär…

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6

Rehabiliteringen - den svagaste länken i regeringens “rehabkedja”

Etiketter: cristina husmark-pehrson, lågkonjunktur, regeringen, rehabilitering, sjukförsäkring

När regeringen under förra året arbetade fram de nya reglerna i sjukförsäkringen ville man ge intryck av att man verkligen satsade på rehabilitering av sjuka. Verkligheten blev en annan, vilket tydligt framgår av en nyhetsartikel i dagens DN.

Samtidigt som de nya hårdare, snävare och krångligare sjukskrivningsreglerna började gälla, från och med 1 juli 2008, kan vi se att bristerna när det gäller rehabiliteringsinsatserna blir allt mer uppenbara. Fortfarande står ungefär en tredjedel av de anställda utan fungerande företagshälsovård. Ute i landstingen tycks det kärva ordentligt när det gäller utbyggnaden av den s.k. rehabiliteringsgarantin.

Det gör att många som är långtidssjuka, med all sannolikhet, under den närmaste tiden kommer att passera de snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen utan att ens ha fått chansen till en rimlig rehabilitering.

I Dagens DN finns en lista, där du enkelt kan gå in och se efter hur ditt eget landsting idag ligger till när det gäller några olika former av s.k. medicinsk rehabilitering.

Samtidigt vet vi att många landsting just nu är på väg in i en mycket besvärlig ekonomisk situation, med omfattande nedskärningar som följd. Läget riskerar dessutom inom en snar framtid att förvärras ytterligare. “Rehabkedjan” verkar helt enkelt inte vara konstruerad för att hålla under en lågkonjuktur.

De forskare, som i likhet med professor Olle Lundberg, varnat för att de negativa effekterna på folkhälsan riskerar att bli ännu värre efter denna kris jämfört med 90-talskrisen tycks tyvärr få sina värsta farhågor besannade.

Man undrar när det är dags för socialförsäkringsministern att inse situationens allvar och erkänna att det idag finns allvarliga problem på sjukförsäkringsområdet och sedan försöka rätta till dem? Varför inte börja med en rejäl översyn av hela sjukförsäkringen?