Etiketter: efterfrågan, fackföreningar, krisen, regeringen, utbudspolitik
Många nyliberala ekonomer har för vana att skylla alla problem med arbetslöshet - särskilt strukturell arbetslöshet - på felaktiga utbudsstimulanser. Rekommendationerna har uteslutande handlat om att ta bort så kallade “marknadsimperfektioner”. Starka fackliga organisationer, löneökningar, höga skatter och välfärdssystem som ger inkomstrygghet har pekats ut som orsakerna till arbetslösheten.
Men den enorma arbetslöshetskris vi nu ser har inte på något sätt har skapats av de faktorer som brukar pekas ut som bovarna i dramat. Krisen är istället framdriven av en enorm kollaps när det gäller efterfrågan i ekonomin. Tvärtom den ortodoxa utbudsideologins synsätt har istället frånvaron av starka fackföreningar, välfärdssystem och löneökningat varit en viktig underliggande förklaring till att denna tsunamivåg av efterfrågekollapser startade. Under snart två decennier har t.ex. merparten av amerikanska löntagare knappt fått någon reallöneutveckling, resultatet har blivit att allt fler tvingas till två jobb eller stora lån t.o.m. för att kunna betala för basala saker som sjukvård, mat, utbildning eller boende. Allt mer av de konsumtion som driver tillväxten har alltså skett med lånade pengar.
Ändå försöker många regeringar, även den svenska, att utnyttja krisen till att driva en extrem utbudspolitik, istället för det som behövs nämligen efterfrågestimulanser. Långt gående förvärvskatteavdrag, tuffare för de sjuka och arbetslösa, ökad avgift till a-kassan som syftar till att tukta facken i lönerörelserna. Allt enligt devisen att lönerna måste sänkas och blir mer flexibla och att de ekonomiska skillnaderna mellan dem som har och inte har jobb ska öka dramatiskt.
Resultatet av denna utbudsfixering riskerar inte bara att blir ett sämre samhälle med större sociala klyftor, utan också en mindre dynamisk arbetsmarknad och en sämre ekonomisk utveckling. Det blir inte bara de lågutbildade, arbetslösa och sjuka som får betala notan om Sverige går åt det hållet. Även de medelklassen och de rika blir förlorare om fler blir fattiga.
Vi får hoppas att de finns krafter i regeringsalliansen som ser riskerna inan det är för sent att reparera skadorna.
Etiketter:
Ljudet från JAS-flyg som startade hördes i morse när jag åt frukost här hemma i Uppsala. Flygflottiljen F16 har varit nedlagd sedan länge, men nu hördes åter motorvrålen över stan. Jag blev inte förvånad, eftersom jag har koll på att Försvarsmakten i dagarna genomför sin årliga beredskapsövning som innefattar uppemot 1600 soldater plus flyg, fordon och fartyg (motsvarande typ en halv krigsförbandsövning jämfört med 1980-talet). Tyngdpunkten i övningen ligger på bevakning av Gotland. Det skulle inte förvåna om farvattnen öster om Gotland utgör själva “schwerpunkt” för övningen.
Att den svenska beredskapsövningen i tid sammanfaller med den ryska och vitryska storövningen Zapad-09 är självklart ingen slump. Ryssarna övar storanfall med pansardivisioner på de östeuropeiska slätterna, men övar också sina flottstridskrafter och sina landstigningsförband i Östersjön.
Jag måste säga att jag oroas av detta. Det skulle kännas mycket bättre om ryssar och svenskar samövade kring, och till och med på, Gotland. Men nu fortsätter lurpassandet på varandra, såsom det gjorde under det kalla kriget. Den gasledning som planeras att dras mellan Ryssland och Tyskland (och som passerar några sjömil utanför mitt sommarviste) är en nyckelfaktor i det geopolitiska sammanhanget.
Gasledningen är inte bra. Min uppfattning är att Ryssland måste integreras mer, ekonomiskt och politiskt, i den europeiska gemenskapen innan EU-länder, som Tyskland, kan ge sig ut på sådana äventyr. Det kommer också att ske, men det tar tid. Under tiden är det nog bäst att hålla en viss gard uppe. Därför kändes motorvrålen från i morse som en viss, omhända otillräcklig, trygghet. Men några brydde sig i alla fall och gick upp för att kolla läget.
Etiketter: cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, regeringen, sjukförsäkring, välfärd
Nu meddelar SR:s Ekoredaktion att sjuka och arbetslösa svenskar måste vända sig till socialtjänsten för att Föräkringskassans handläggning tar för lång tid.
Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender säger till Ekot att detta är “gamla bekymmer”. Problemet är att så har hon sagt tidigare också, inte minst när “kaoset på kassan” diskuterades som intensivast förra vintern.
Lender är dock inte ensam. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson använde sig av samma taktik, när hon träffade ledaren för uppropet de sjukförsäkrades rätt (Margareta Tiger) i SvT:s morgonsoffa nyligen.
Är det inte lite märkligt att vi i spetsen för socialförsäkringen har två personer (Lender och Husmark Pehrson) som nästan regelmässigt, då medborgare vittnar om bekymmer och problem i socialförsäkringen, säger att ”det där är gamla probblem som vi nu har löst“. Hur länge kan man hålla fast vid denna retorik, utan att av journalisterna avkrävas bättre svar?
Etiketter: anställningsskydd, DN, huvudavtalsförhandlingarna, LAS, Nederländerna, rikard westerberg, ungdom, ungdomsarbetslöshet
Rikard Westerberg fortsätter i dagens DN sin kamp mot värderkvarnarna (dvs mot LAS). Westerberg menar att kompetens och inte anställningstid bör vara utsorteringsprincip vid uppsägningar och antyder att så inte är fallet. Men Westerberg har fel! Kompetensregeln gäller i LAS redan idag. Har man inte kompetens för de jobb som blir kvar vid en nedskärning så ryker man, oavsett anställningstid. Men Westerberg menar kanske att principen om anställningstid helt bör ersättas av en princip om kompetens i turordningsreglerna. Detta har diskuterats. Men då har det visat sig att arbetsgivarna är benhårda på att det är de - arbetsgivarna - som skall avgöra vilken kompetens som medarbetarna har och vilken kompetens som behövs på arbetsplatsen. Det blir i praktiken arbetsgivaren som godtyckligt får bestämma vem som skall få sparken och vem som skall få ha kvar jobbet. Jag har sagt det förr och säger det igen; om någon kommer på en bättre princip som skall gälla vid uppsägningar än anställningstid så gärna för mig. Men den ordning som vi har idag måste ersättas av någon annan ordning som skyddar mot godtycke, annars blir det ren arbetsgivarmakt. Det tål vi inte.
Etiketter:
Det är en av de stora frågorna inför slutspurten i tyska valet. Ska den stora koalitionen mellan sossar, SPD och borgerliga, CDU bestå? Eller kommer CDU tillsammans med FDP, liberala partiet att få så pass många röster att de tillsammans kan bilda en ren borgerlig regering? Det som verkade vara ett lite ospännande val har fått mer nerv sedan vissa opinionsmätningar ger SPD lite vind i seglen och lite mindre vind för CDU och Angela Merkel. Det är åter skattefrågan som spelar roll sedan CDU:s systerparti i Bayern uttalat sig för sänkta skatter och det har ekonomiska bedömare lyft på ögonbrynen inför, vilket gynnat SPD. Så får inte CDU tillräckligt med röster tillsammans med FDP, ja, då tror många att den stora koalitionen består. Men under ytan i de två regeringspartierna kluckar det och jäser. Konservativa anser att Merkel “socialdemokratifierat” CDU, se bara på familjepolitiken där hon lagt kalkerpapper och direktimporterat den svenska föräldraförsäkringen och dagisutbyggnad. I SPD väntar en yngre generation på att Steinmeier & Co skall kliva åt sidan. Och då kanske dörrar öppnas för samarbete med Die Linke (som är ett hopkok av missnöjda sossar och rester av gamla östpartier) som fick riktig skjuts när gamle SPD-ordföranden Oscar Lafontatine hoppade av SPD. Dagens SPD-ledning har uteslutit samarbete med Die Linke och Lafontaine ses naturligtvis som en förrädare i SPD-leden, särskilt av dem i samma generation. Steinmeier har försökt bjuda upp liberalerna i en “stoppljuskoalition”, bestående av gröna, röda (SPD) och gula (FDP). Men FDP nobbar Steinmeier. Vem som till sist dansar ut tillsammans till regeringsraburetterna återstår alltså att se.
Etiketter: arbetslinjen, försäkringskassan, forskning, ohälsa, sjukförsäkring, välfärd
Att det finns regionala skillnader när det gäller sjukskrivningspraxis är inget nytt. Vad dessa skillnander beror på har dock länge varit föremål för skilda uppfattningar. Nu visar ny forskning att handläggarnas politiska orientering är en betydelsefull orsak till de regionala skillnaderna. Län där handläggarna står politiskt till höger är mer restriktiva hävdar Helena Olofsdotter Stensöta, som är forskare vid Göteborgs universitet (se aktuell artikel i GP). Detta är naturligtvis inte bra för legitimiteten och förtroendet för sjukförsäkringen.
Samma forskare visar också att det som kallats “snällism”, det vill säga att handläggare är inkännande och inte i första hand strävar efter att “sätta tydliga gränser” mot de försäkrade, faktiskt kan bidra till lägre ohälsotal. Många handläggare på Försäkringskassan är flexibla gentemot de försäkrade. De litar på dem och menar att problemet inte ligger i att de försäkrades attityder måste förändras. De är vad forskarna kallar “omsorgsorienterade”. Detta förhållningssätt är, inte helt oväntat, vanligast bland äldre handläggare och bland kvinnor.
Effekten av omsorgsorienterade attityder hos handläggarna går emellertid mot det förväntade, säger Helena Olofsdotter Stensöta: “Det visar sig att om människors värdering av självdisciplin ligger över en viss nivå minskar ohälsotalet om handläggarna är omsorgsorienterade.”
Det är alltså inte med hårdhet och paragrafrytteri som man åstadkommer en snabbare återgång till arbete. Tvärtom handlar det mera om lyhördhet, tillit och förtroende, i alla fall om man skall tro de nya forskningsrörnen.
Detta är slutsatser som stämmer till viss eftertanke, i synnehet i dessa tider, då regelverken skärpts och ordet “incitament” i sjukförsäkringen i princip likställts med hårdare krav (”piskor”).
Etiketter:
Vårt land kan bättre! Säger tyska sossarnas ledare Steinmeier på valaffischerna längs gatorna i Berlin. Och borgerlighetens ledare, Merkel, hon säger inget alls på affischerna. Det är en bild på henne och under står det kort och gott “Kanzlerin”, dvs fritt översatt till svenska förhållanden, “Statsministern”.
Hon är uppenbarligen så höjd över politisk debatt att hon inte ens behöver uttrycka en åsikt, ínte ens en som Steinmeiers, nytvättad och slätstruken av partistrateger och konsulter. Affischen talar helt enkelt om för folk vem som bestämmer och bör bestämma i framtiden. Inte ens en så dominerande politisk person som Göran Persson kom så långt att det bara stod HSB under valaffischerna, men vänta bara…! För valsloganerna sprids mellan partistrategerna i partierna, och somliga går följa john med vissa. I Norge hade arbeiderpartiet sloganen, Alla ska med. Känner ni igen? Eftersom vår nye statsminister oblygt uttryckt sin ambition att bli minst lika pompös och statsbärande som Persson, kan vi nog se fram mot moderata affischer med en majestätisk Reinfelt med texten Statsministern.
Etiketter: borg, jobbskatteavdrag, kris, lars calmfors
Lyssnade på telefonväkteriet i P1 med Anders Borg i måndags om budgeten. Han hade märkligt svårt att förklara hur jobbskatteavdraget skulle skapa fler jobb och varför det var en bra åtgärd att genomföra med massarbetslöshet. Svaret levererade istället Lars Calmfors i studio 1 idag (alltså den 22 september).
Den viktigaste mekanismen som förklarar att jobbskatteavdaget ska ge fler jobb är enligt Calmfors väldigt tydlig: “Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulla göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.” ”…Lönerna kommer att utvecklas i långsammare takt…” sa han vidare.
Lägger man till detta att även försämringen av a-kassan och rekordhöjningen av a-kasseavgiften ska ge fler jobb enligt exakt samma mekanism, blir jobbpolitikens innersta syfte tydlig. Jobben ska skapas genom att de som är arbetslösa ska sänka sina löneanspråk - det som ekonomer kallar för reservationslönen - och genom att facken ska tuktas så att de inte förmår höja lönerna i högkonjunktur och inte orkar stå emot i lågkonjunktur.
Det är bra att åtminstone Lars Calmfors gör detta tydligt. Problemet är bara att hela idén vilar på en betänkligt lös vetenskaplig grund. De ekonomer som förespråkar denna metod hänvisar ofta till gamla studier från hur effekterna har blivit i Storbritannien eller USA - ofta med sekelgamla studier som grund. Och utan att ifrågasätta om det överhuvudtaget är rimligt att rakt av översätta effekter av studier i länder med diametralt olika samhällssystem och arbetsmarknadsmodeller. Och då har man heller inte tagit hänsyn till att de nordiska länder som har gjort det motsatta till det som ekonomerna har rekommenderat har lyckats bättre än de länder som följt rekommendationerna.
Det finns dock ekonomer som ifrågasätter om det är rimligt att göra policyrekommendationer utifrån forskning som skett i länder med helt annorlunda institutionella system. Och sådana som med tung argument ifrågasätter de studier som rekommendationerna vilar på.
Det går helt enkelt inte att isolera effektern av en policyförändring utan att se hur den också i sin tur påverkar andra faktorer, som t.ex. graden av samordnade löneförhandlingar, parternas ansvar, utbildningspremie, produktiviteten i arbetslivet etc. Forskningen ger helt enkelt inga belägg för att det som har haft effekt i USA på 70-talet för vissa grupper av yrkesverksamma också har samma effekt i Sverige på 2000-talet.
Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslöshetsförsäkring, budget, budgeten
Merparten av det som regeringen föreslår i budgeten är välmotiverade åtgärder, dock inte det fjärde steget i jobbskatteavdraget. Sen kan man ha synpunkter hur budgeten presenterades samt att vissa av förslagen har sin grund i regeringspolitikens egna tillkortakommanden. Jag oroas dock av det som regeringen väljer att inte röra vid, nämligen a-kassan. Eftersom arbetslösheten kommer att stiga kraftigt under de två kommande åren, hade det varit ändamålsenligt med en höjning av taket för ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Det hade gett en mer rimlig inkomsttrygghet för stora delar av medelklassen. Att regeringen vägrar ändra den nuvarande ordningen för a-kasseavgifterna är likaledes oroande. Varken ökat hot om arbetslöshet eller regeringens åtgärder för att locka tillbaka arbetstagare till a-kassan har påverkat medlemsantalet nämnvärt under det senaste året. Det ligger nu stadigt på 3,3 miljoner medlemmar. Det innebär att många av de som nu blir arbetslösa kommer att stå utan ersättning vid arbetslöshet, vilket i sin tur kommer att leda till ökad fattigdom i landet. En satsning i budgeten på väsentligt lägre a-kasseavgifter hade således varit välmotiverad.
Etiketter: arbetsrätt, budget, finansplanen, företagarna, oecd, svenskt näringsliv
I en faktaruta i finansplanen avhandlar regeringen frågan varför arbetslösheten tenderar att bita sig fast, så kallad persistens. Rutan innehåller inget som man inte hört förr. Det avslutande avsnittet om anställningsskyddet känns även det aningen nattståndet - fram till sista meningen som avlutas med en fotnot:
“4) En OECD rapport (OECD, DELSA/ELSA/WP5(2009)3, Employment Protection: Legislation and Beyond) visar en delvis ny bild av arbetsrätten i Sverige. Sverige tillhör de länder som genomfört störst förändringar (tillsammans med Portugal), och har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark, den mest liberala arbetsrätten (plats nr 9 av 31 jämförda länder). Sverige har dessutom underlättat mest för små-företagare (Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området). ”
Vi tar det igen:
1. Sverige är tillsammans med Portugal det land som genomfört de största förändringarna av arbetsrätten.
2. Sverige har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark den mest liberala arbetsrätten.
3. Sverige har underlättat mest för småföretagare.
4. Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området.
Resultaten som sådana är inte särskilt förvånande. Alla som har bemödat sig att lära sig lite om hur arbetsmarknaden regleras i andra länder har länge vetat att det förhåller sig så. Det förvånande är snarare att detta inte gett större avtryck i den svenska debatten.
Förvisso är det bara en fotnot i Finansplanen. Men förhoppningsvis ger det anledning för Svenskt näringsliv, Företagarna och de politiker som fått för sig att ett försämrat anställningsskydd är patentlösningen på arbetslösheten. Rapporten från OECD är väl värd att läsa. Sen kan vi börja diskutera arbetslösheten verkliga orsaker och verksamma motåtgärder.
