Ungdomsarbetslösheten - Svar till Svenskt näringslivs forskare

Etiketter: institutet för näringslivsforskning, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I fredags, den 26/2, publicerade SvD en debattartikel av Per Skedinger där han anklagade TCO och undertecknad för “tendensiösa tolkningar och grova faktafel” då vi, i en rapport och flera debattartiklar, visat att anställningsskyddet inte kan förklara den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Ett svar har publicerats i SvD, med den rättvisande rubriken Utbildning är lösningen för arbetslösa unga. Det finns dock anledning att utveckla vissa resonemang på ett sätt som det inte går att göra i en kort debattsidereplik.

Skedinger motiverar sina anklagelser med att vi i rapporten inte nämner en studie han själv publicerade 1995 samt den kommentar till samma studie som Bertil Holmlund skrev i samma veva. I en kort rapport är det givetvis inte möjligt att redogöra för alla studier som finns på området. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Som utgångspunkt tog vi den uppräkning av forskning som sägs bevisa sambandet mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet som Skedinger själv gör i en artikel i Ekonomisk Debatt 7/2008.

Skedingers och Holmlunds artiklar, vilka både publicerades 1995, valdes bort därför att de hade mer än ett och halvt decennium på nacken. Läser man artiklarna kan man dessutom konstatera att de knappast ger grund för att en försämring av anställningsskyddet skulle vara något effektivt medel mot den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Såväl Skedingers studie som Holmlunds kommentar bygger på en jämförelse mellan olika tidsperioder då Skedinger menar att Sverige har haft ett mer strikt respektive ett mindre strikt anställningsskydd. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

Skedinger gillar heller inte att vi i vår rapport påpekar det tämligen självklara att det faktum att en eller flera studier visar att det går att hitta ett samband mellan till exempel ett starkt anställningsskydd och en hög ungdomsarbetslöshet inte innebär att detta samband gäller för varje enskilt studerat land.

Sammantaget är bevisen för att det svenska anställningsskyddets utformning skulle vara en viktig förklaring till den höga svenska arbetslösheten så svaga att förklaringarna, liksom lösningarna, måste sökas på annat håll. TCO har, i rapporter och i vårt fempunktsprogram mot ungdomsarbetslösheten påpekat vikten av utbildning och ett bättre samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden. För den som saknar gymnasieutbildning är varken slopat anställningsskydd eller sänkta ungdomslöner en lösning.

Avslutningsvis måste även några ord sägas om den organisation som Per Skedinger företräder, Institutet för näringslivsforskning. SvD ger Skedinger titeln “forskare” utan att någonstans nämna att hans arbetsgivare är en organisation vars huvudman är Svenskt näringsliv.  Såväl Urban Bäckström som Signhild Arnegård Hansen sitter i styrelsen. Per Skedinger är i lika hög grad en företrädare för ett partsintresse som författaren till dessa rader. Institutet för näringslivsforskning lika fristående från Svenskt näringsliv som semesteranläggningen Riva del Sole är från fackföreningsrörelsen.

Praktikant-chocken

Etiketter: arbetslösheten, arbetsmarknadspolitik, littorin, lyft, regeringen

Dagens industri skriver idag om Sven Otto Littorins “praktikant-chock” (kort sammanfattning här). Regeringens arbetsmarknadssatsning går trögt. 130 000 arbetslösa skulle erbjudas praktikplats i offentlig sektor och i ideella organisationer. I januari hade kommuner och landsting erbjudit summa 20 platser. 

Nu har Litttorin vänt sig direkt till statliga myndigheter och verk och krävt att de ska ta emot 65 000 praktikanter. Man hade inte ens brytt sig om att informera Arbetsförmedlingen, som är satt att administrera praktikantåtgärderna. “Det hade jag ingen aning om”, kommenterar ansvarig person, enligt DI. Åtskilliga personaldirektörer kliar sig nu i håret och undrar hur de ska kunna ta emot denna anstormning av praktikanter. En praktikant behöver både en plats att arbeta på, en handledare och vettiga arbetsuppgifter.

För fyra år sedan arbetade jag som enhetschef på statliga Konjunkturinstitutet med ansvar för arbetsmarknadsfrågor. Normalt var jag en oförvitlig statstjänsteman men när jag i samband med budgetpropositionen hösten 2005 blev tillfrågad av en journalist från TT vad jag tyckte om den dåvarande socialdemokratiska regeringens “sysselsättningspaket” rann sinnet på mig: 

“Det här är inte ett sysselsättningspaket utan en ganska kraftig uppblåsning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.”

I massmedia blev citatet naturligtvis en succé, inte minst på borgerliga ledarsidor. Min chef på KI var dock måttligt road.  Visst hade jag rätt i sak, det handlade inte om “riktiga jobb” utan om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Problemet var att uttalandet lätt kunde tolkas som att jag och KI hade något emot sådana åtgärder. Vilket inte stämde. Tvärtom, både Konjunkturinstitutet och jag personligen var mycket positivt inställda till aktiv arbetsmarknadspolitik. 

Det jag retade upp mig på var att arbetsmarknadspolitiken missbrukades för att inför valet dölja det verkliga läget på arbetsmarknaden. Stora volymer åtgärder av låg kvalitet har dessutom visat sig ha mycket svaga positiva effekter.

Nu har fyra år gått och det är valår igen men rollerna är ombytta. Nu är det den borgerliga regeringen som försöker kasta grus i väljarnas ögon. Utan tvekan kommer många med förtjusning att gräva fram citat från borgerliga politiker från 2006. Littorin själv talade då om “låtsasjobb i offentlig sektor” i syfte att framställa “tjusiga siffror” åt regeringen. Citat som den nuvarande socialdemokratiska oppositionen nu kan göra till sina egna.

Jag har tidigare här på Utredarblogen kritiserat Finansdepartementets arbetslöshetsprognos och dömt ut den som “en gädjekalkyl“. När jag skrev det inlägget var jag dock inte medveten om omfattningen av Littorins ”praktikantchock”. Kanske får jag nu anledning att backa från min bedömning. Om regeringen skulle lyckas skaka fram 65 000 praktikplatser i statliga myndigheter - vilket fortfarande är mycket osäkert - och bokföra dessa som sysselsatta så är det fullt möjligt att vi kommer att få se en “vändning” på arbetsmarknaden. Rent statistiskt. Sysselsättningen kommer att stiga och arbetslösheten att falla högst betydligt redan detta år. 

Den verkliga arbetsmarknaden kan dock fortsätta att försämras utom synhåll för SCB:s Arbetskraftsundersökningar och väljarnas blickar.

Regeringen hade kunnat bidra till en bättre sysselsättningsutveckling genom att bedriva en mer expansiv finanspolitik. Av olika skäl har man valt att inte göra detta. Regeringen har i huvudsak låtit de s.k. automatska stabilisatorerna verka (dvs. att skatteintäkter minskar och utgifter för t.ex. arbetslöshet ökar i lågkonkjunkturer). Man har också sänkt inkomstskatten högst betydligt, vilket säkerligen har haft en viss effekt på att hålla hushållens efterfrågan uppe.

I övrigt har regeringen valt att inte göra någonting.  Förutom att försöka frisera arbetslöshetsstatistiken lagom till valet.

Fredag: Debatterna på väg ut?

Etiketter:

Det var den uteblivna debatten i TV som vi grunnade över i morse på TCO-kansliets dagliga morgonmöte. Sven Otto Littorin hade meddelat Aktuellt att han inte ville debattera med Sture Nordh i gårdagens nyhetssändning. Ämnet gällde att så få kommer vidare från s k Fas 3 i arbetsmarknadspolitiken, ett angeläget ämne som angår många och där Littorin är ansvarig.  Vad som är värdet av att inte debattera är outgrundligt, av en arbetsmarknadsminister, och i en fråga som är i brännfokus då landet har massarbetslöshet.

Morgonmötet noterade också Brännpunkt där vår arbetsrättjurist Samuel Engblom i morse blev attackerad i SvD av Per Skedinger, verksam vid IFN vars huvudman är Svenskt Näringsliv.  Frågan gällde om LAS är ett hinder för ungdomar att få jobb. Roger Mörtvik, vår samhällspolitiske chef, och Samuel har tidigare gått flera debattronder i Aftonbladet i samma fråga mot Svenskt Näringsliv. Svaret till Skedinger kommer självfallet inom kort. Det kunde ha kommit snabbare i radions Studio Ett, om radion bara kunnat få dit företrädare för båda sidorna. Samuel var förstås redo, men någon som ville försvara andra sidan verkade inte finnas… Är debatter på väg ut?

Obligatorisk mammaledighet redan införd

Etiketter: EU-direktiv, föräldraledighet, jämställdhet, mödraledighet, obligatorisk

Föräldraledighet är frivilligt att ta ut, till skillnad från en del av den ledighet som i EU kallas mödraledighet. I det senaste förslaget till uppdaterat innehåll i “direktivet för arbetstagare som är gravida, nyligen fött barn eller ammar”, ska sex av de veckor som man får rätt att vara ledig, vara obligatoriska, och de ska tas ut efter nedkomsten.

Detta pågår det en debatt om i Sveriges tidningar och bloggar, med rätta, men vad många inte tycks känna till, är att redan år 2000 blev Sverige efter påtryckningar från EU tvungna att föra in en obligatorisk mammaledighet, om två veckor i föräldraledighetslagstiftningen.

Vi får hoppas att nyblivna föräldrar i Sverige kommer att märka lika lite av att det i föräldraledighetslagen kommer att stå …sex veckors obligatorisk ledighet efter nedkomst… som de har märkt av att det faktiskt redan står …två veckors obligatorisk ledighet kring nedkomsten… .  

Några faktapunkter:

Idag tog man i EU-utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet ställning till ett nytt förslag om hur ett EU-direktiv “för hälsa och säkerhet i arbetet” ska ändras. Förslaget ska sedan upp för omröstning i EU-parlamentet i mars. Direktivet gäller arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. I dagligt tal kallas det ofta “mödraledighetsdirektivet”, eftersom det handlar om en rätt till ledighet i samband med barnafödande.

Nyheter i förslaget till förstärkta regler i direktivet är bland annat:

• En förlängning av rätten till ledighet, från 14 veckor, till 18 veckor, inte minst för att det ska hålla samma nivå som ILO-standard redan har.
• Antalet obligatoriska veckor av dessa ska höjas från dagen 2 veckor till 6 veckor.
• De obligatoriska 6 veckorna ska tas ut efter nedkomsten och ersättas fullt ut, beroende på inkomst.
• De hittills två obligatoriska veckorna har kunnat tas ut kring nedkomsten, före och efter.

Det här direktivet är helt åtskilt från det direktiv som handlar om föräldraledighet. I EU:s föräldraledighetsdirektiv ges samma rätt till alla arbetstagare, oavsett kön. Och det är en rätt till ledighet om minst tre, (men snart fyra) månader per arbetstagare, - och inte per barn -, men tyvärr utan krav på rätt till ersättning.

125% subventionsgrad?

Etiketter: ALMEGA, arbetsmarknad, bidrag, jobb, RUT, skatt, sysselsättning

Arbetsgivarorganisationen ALMEGA publicerade nyligen en rapport om effekten av införandet av subventionering av hushållsnära tjänster, vilken diskuterats tidigare här på Utredar-bloggen. Det s.k. RUT-avdraget innebär att hälften av arbetskostnaden för hushållsnära tjänster kan räknas av från inkomstskatten.

Ingenstans i rapporten nämns hur många nya jobb som tillkomit till följd av införandet av avdraget. Dock uppskattas att ca hälften av jobben - sammanlagt 5 600 jobb - skulle försvinna om avdraget för hushållsnära tjänster avskaffades, vilket kanske kan tolkas som en försiktig uppskattning av avdragets sysselsättningseffekter.

Frågan är om detta är en stor effekt eller inte. Enligt ALMEGA:s rapport hade 75% av de nyanställda i branschen tidigare varit arbetslösa. Detta öppnar för möjligheten att sysselsättningen i denna bransch redan är subventionerad via olika former av anställningsstöd riktade till arbetsgivaren.

Men är det verkligen möjligt att kombinera anställningsstöd med RUT-avdrag?

För att få svar på min fråga ringde jag runt bland ett tiotal handläggare på Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet och Skatteverket. Överallt var svaret “vet ej”. Ingen tycks ha tänkt på detta förrut. Skatteverket sov på saken och svarade sedan att det inte fanns några hinder att kombinera anställningsstöd med RUT- eller ROT-avdrag. 

Om den anställde nyligen har fått uppehållstillstånd berättigar detta till anställningsstöd som s.k. instegsjobb, vilket innebär att arbetskostnaden redan är subventionerad till 75% för arbetsgivaren. Vilket medför, om jag räknar rätt, att den totala subventiongraden, för både arbetsgivare och hushåll, av jobbet är 125%. Kanske ännu mer, eftersom RUT-avdraget beräknas på den arbetskostnad som kunden debiteras, inte den kostnad som arbetsgivaren faktiskt betalar för utfört arbete.

Om den anställde har varit utanför arbetsmarknaden i minst 12 månader (arbetslös, sjuk, fått socialbidrag, mm.) berättigar detta till anställningsstöd som s.k. nystartsjobb, vilket innebär att arbetskostnaden är subventionerad till 45% (dvs. knappt 63% av den egentliga lönen) för arbetsgivaren. Det innebär att jobbet totalt sett är subventionerat till 95%.

Jag vet naturligtvis inte hur många jobb i denna bransch som faktiskt är subventionerade till närmare 100%, eller ännu mer. ALMEGA:s uppskattning att 75% av de nyanställda i branschen tidigare hade varit arbetslösa antyder dock att antalet knappast är försumbart. 

Därför kan det tyckas märkligt, givet den mycket höga subventionsgraden, att antalet nya jobb inte har blivit ännu fler.

TCO och Uppsala universitet eniga: satsa på utbildningskvalitet!

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, uppsala universitet, utbildningskvalitet

Uppsala universitet har tagit fram sitt budgetunderlag för åren 2011-2013. Vi kunde inte ha skrivit det bättre själva.

Universitetet efterlyser en rejäl satsning på utbildningskvalitet de kommande åren. Åren 2011 och 2012 vill universitetet att regeringen höjer anslaget till utbildning på grund och avancerad nivå med sammanlagt 189 miljoner kronor. Omräknat på alla lärosäten motsvarar det ett tillskott på omkring 2,9 miljarder kronor.

TCO har tidigare rekommenderat satsningar i ungefär den omfattningen under ungefär den tidsperioden, även om det på sikt behövs åtminstone dubbelt så mycket pengar (alltså ungefär lika mycket som satsats på forskningen) för att rusta upp den eftersatta högre utbildningen.

Vidare vill Uppsala universitet att regeringen behåller den tillfälliga utökningen av högskoleplatser, som endast gäller under åren 2010 och 2011. Platserna bör inte dras tillbaka, menar universitetet. Även detta var något om TCO rekommenderade redan när budgetpropositionen lades.

Återstår att se om den kommande regeringen lyssnar på TCO och Uppsala universitet.

Är hushållsnära tjänster värt att subventionera?

Etiketter: hushållsnära tjänster, jobb, röd-gröna, välfärd

Frågan om samhället ska subventionera köp av så kallade hushållsnära tjänster delar nu oppositionen. Vänstern är emot och vill avskaffa, Miljöpartiet vill behålla, Socialdemokraterna vill vänta och se, enligt svt.s textnyheter. Upprinnelsen är tydligen en studie från Almega som skulle visa att subventionen skapat runt 11 000 jobb. 

Oavsett var oppositionen landar är det för de första på sin plats att granska Almegas studie. Den visar att det på årsbasiss betalas ut runt 1,1 miljarder i subvention för köp av dessa tjänster. Omräknat till helårsjob blir det ca. 7 500 helårsanställda och eftersom många arbetar deltid, ca. 11 000 sysselsatta i branschen. Så långt är det fullt rimligt. Men vad Almegas studie inte säger så mycket om är hur stor del av dessa jobb som har kommit till stånd genom själva subventionen. Förmodligen betydligt färre.

Hur som helst är det rimligt att subvention av hushållstjänster skapar nya, vita jobb som inte fanns tidigare. Det är oomtvistat. Det som oppositionen och regeringen istället borde ta reda på innan man bestämmer sig för det ena eller det andra är följande:

1. Är kostnaden för den uppnådda jobbeffekten rimlig, dvs. finns det bättre alternativ användning av skattepengarna som kanske till och med skapar fler jobb?

2. Bidrar subventionen till att förbättra vanliga yrkesarbetandes livspussel eller äldres vardagsliv i så hög grad att det motiverar åtgärden oavsett hur många jobb den skapar?

Svaret på fråga ett är förmodligen att det finns andra åtgärder där skatepengarna skulle ha större direkt jobbeffekt, t.ex. i skolan eller vården. Om det bara var jobbeffekten som motiverade bidraget skulle det förmodligen inte vara värt pengarna. Men om svaret på fråga två är att subventionen i hög grad kan underlätta yrkesarbetandes livspussel och därmed vara bra för t.ex. stressade småbarnsfamiljer, då kan det motiveras utifrån detta.

Men om det skulle koka ned till att hushållstjänsterna inte i huvudsak kan motiveras med jobbeffekten utan också måste bäras av livspusseleffekten, då är subventionen helt felriktad som den ser ut just nu. Då är det inte rimligt att subventionera alla hushåll.

Lösningen på de rödgrönas konflikt i denna fråga (och för regeringen) bör därför bli att behålal subventionen av hushållsnära tjänster, kanke till och med utöka subventionen, men öronmärka adraget för yrkesarbetande med barn och äldre hemmaboende. Då skulle det både ge en viss jobbeffekt och samtidigt kunna ses om en del i en klassisk svensk välfärdspolitik.

Medelklassens kvinnor och valet

Etiketter:

Valet närmar sig och TCO kan konstatera att partierna slår uppvaktande lovar kring våra förbunds kvinnliga yrkesgrupper. Det gäller sjuksköterskor, lärare, socionomer, handläggare vid arbetsförmedlingar och försäkringskassor, hårt arbetande medarbetare och mellanchefer i privat och offentlig tjänst som gör ett professionellt arbete samtidigt som de hastar till förskolan för att hämtar barn eller hem till gamla föräldrar som får för dålig hemtjänst. Och det är märkligt att inte mer av samhällsdebatten handlar om det dessa välutbildade och hårt arbetande kvinnor utför varje dag.

Lärare och rektorer jobbar hårt, lågavlönat för att utbilda den växande generationen. Socionomer och andra i det sociala arbetet i äldre- och handikappomsorgen har gedigen utbildning på högskola men låga löner och ytterligt trängd arbetssituation. I dagens läge med arbetslöshet ökar också köerna på kommunernas socialtjänst och där kläms handläggare mellan mänskliga behov å ena sidan och krav på effektivitet och kommunal sparsamhet på den andra. I samma sitaution finns också yrkesgrupper inom arbetsförmedliningen och på försäkringskassor. Sjuksköterskor är också en yrkesgrupp som varje dag utför ett professionellt livsviktigt samhällsarbete, också till för låg lön i förhållande till sin utbildning.

Det finns en bred välutbildad medelklass av kvinnor vars tålamod prövas hårt varje dag. De kan mycket. De krävs på mycket. De tjänar dåligt och tvingas ofta utföra sitt arbete i hierarkiska och stela arbetsorganisationer. De förväntas tillgodose alltfler behov från elever, patienter, handikappade, äldre, arbetssökande, och anda som kommer i kontakt med samhällets välfärdsinstitutioner.  

Om detta borde alla seriösa samhällsaktörer tala om och engagera sig i, därför att det handlar om en välfärd i Sverige idag, här och nu, dygnet runt som vi alla förr eller senare kommer i kontakt med och som måste fungera med kvalitet och rimliga arbetsförhållanden.

Studieavgifter införs för utländska studenter i Sverige

Etiketter: högre utbildning, studieavgifter

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz presenterade idag propositionen om avgifter för utländska studenter. Studenter som kommer utanför EES-området och som inte delar i ett utbytesprogram ska från och med höstterminen 2011 betala för sin högskoleutbildning. 90 miljoner kronor avsätts för stipendier.

TCO har i Globaliseringsrådet lyft detta som en önskvärd reform. Trenden visar på en kraftig uppgång av antalet internationella studenter. Idag finns runt tre miljoner internationella studenter i världen och antalet väntas växa till åtta miljoner 2025. Det finns således en expanderande internationell utbildningsmarknad. För att globaliseringen och den förändrade internationella arbetsfördelningen ska fortsätta att gynna Sverige måste vi ständigt fundera på nya sektorer och tjänster att utveckla där Sverige har förutsättningar att vara konkurrenskraftigt. Den högre utbildningen är en sektor där Sverige har möjlighet att bli internationellt konkurrenskraftigt vilket skulle ge möjlighet till fler välkvalificerade arbetstillfällen i Sverige.  

USA attraherar flest internationella studenter men tappar marknadsandelar till länder som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Australien vilka satsar på att profilera sina universitet och högskolor. Sverige har flera fördelar som skulle kunna utvecklas och locka internationella studenter till Sverige:  

• Sverige har ett starkt utbildningsväsende med högkvalitativ högre utbildning och lärosäten som inom vissa områden är internationellt välkända.
• Sverige ligger långt framme inom fler områden såsom biovetenskap, materialteknik, klimatforskning, miljöteknik, folkhälsomedicin, design och informationsteknik.
• Sverige har därtill andra fördelar som kan attrahera studenter som möjlighet till rika naturupplevelser, många pratar bra engelska och många utbildningar ges på engelska, hög levnadsstandard och en internationellt sett intressant välfärdsstat både att leva i och studera.

För att Sverige ska lyckas attrahera internationella studenter krävs dock en del förändringar såsom förstärkning av utbildningarnas internationella profil, satsningar på sociala insatser för internationella studenter och marknadsföring.

Om det skulle visa sig att studieavgifter för utländska studenter, efter en väntad nedgång i antal på kort sikt, leder till oönskat få utländska studenter på längre sikt måste naturligtvis reformen omprövas. Detsamma gäller om reformen leder till andra kvalitets- eller incitamentsproblem såsom att kraven på utländska studenter skulle sänkas när lärosätet är i behov av deras avgifter.

Myter och felaktigheter fortsättar att frodas i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: arbetsförmedlingen, forskning, sjukförsäkring, sven-otto littorin, tco

“Majoriteten av de som nu lämnar sjukförsäkringen och går över och får den här introduktionen på Arbetsförmedlingen. De kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven“, så sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin strax före jul.

Nu visar det sig, efter en granskning av Försäkringskassan (FK) som Dagens Eko tagit del av, att så inte blev fallet: “Av de 11 500 personer som hittills har flyttats över till arbetsförmedlingen var det 73 procent, eller över 8 300 personer som fick lägre ersättning i januari, än de fick som sjukskrivna /…/ Visserligen är det flera tusen utbetalningar som fortfarande är preliminära, och många kommer att få högre ersättning nästa månad. Men redan nu står det ändå klart att arbetsmarknadsministerns påstående att en majoritet skulle få högre ersättning är felaktigt.”

FK:s granskning och det utfall man pekat på ligger helt i linje med slutsatserna i en TCO-rapport, som  presenterades strax före jul förra året. Då varnade vi just för att många av de som utförsäkras från sjukförsäkringen vid årsskiftet riskerar att få en lägre ersättningar när de skrivs in på introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen (läs mer och ladda ned aktuell TCO-rapport här).

Helt uppenbart har det den senaste tiden spridits en rad felaktigheter och myter i sjukförsäkringsdebatten. För inte så länge sedan skrev jag exempelvis ett blogginlägg om den seglivade myten “att svenskarna som är världens friskaste folk för några sedan också var det mest sjukfrånvarande folket.” En myt som även forskaren Björn Johnson punkterat i en debattartikel i Sydsvenskan.

När Björn Johnson och utredaren Jan Rydh nyligen debatterade med DN:s ledarskribent Hanne Kjöller krossades fler myter, inte minst gäller detta den av Kjöller omhuldade myten om att sjuk- och ohälsotalens ökning under 90-talet berodde på attitydförändring eller på att folk då började överutnyttja sjukförsäkringen. Nu ligger hela denna intressanta debatt ute på nätet. Du kan också läsa ett spänstigt referat från debatten i Sydsvenskan.

Det vore synnerligen välgörande för det demokratiska samtalet om fler initierade forskare “tog bladet från munnen” och gav sig in i den av myter impregnerade sjukförsäkringsdebatten.

Man kan bara önska att när det framtida sjukförsäkringssystemet utformas kommer större hänsyn än hittills att tas till forskning och beprövad erfarenhet. En politik som styrs av devisen “hellre snabbt än rätt“ håller inte i längden.