Omläggning av arbetsskadeförsäkringen löser inte problemet
Gabriella Sjögren och Eskil Wadensjö har igår publicerat en underlagsrapport på uppdrag av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen om arbetsskadeförsäkringen. Förslagen sammanfattas också i en artikel idag på SVT Debatt.
De föreslår genomgripande förändringar av försäkringen; den ska vara primär och täcka mer av (eller alla) kostnaderna som uppstår till följd av arbetsskador (ersättning för inkomstförlust som idag utgår från sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och avtalsförsäkringar samt kostnader för medicinsk behandling och rehabilitering och arbetslivsinriktad rehabilitering). Detta ska uppnås genom att försäkringarna slås ihop till en och att kostnader lyfts till denna försäkring. Huruvida försäkringen ska vara statlig, partsägd eller privat tar de dock inte ställning till. En central del av förslagen går ut på att premierna ska differentieras så att arbetsgivare/branscher med högre risk för arbetsskador ska betala mer än dem med lägre risk. En bra arbetsmiljö ska kunna ge lägre premier.
Det är en gedigen och välskriven rapport, men delar av slutsatserna och förslagen kring en stor omläggning av försäkringen är ytterst tveksamma.
Den främsta invändningen är att förslagen inte innebär någon lösning på det största problemet med dagens arbetsskadeförsäkring – att kvinnor har svårt att få ut någon ersättning från försäkringen. Detta problem belystes på ett förtjänstfullt sätt igår på SVT:s Dokument inifrån med den talande titeln ”De oförsäkrade”. Kvinnor inom vård- och omsorgsyrken har mycket svårt att få sina sjukdomar klassade som arbetsskador vilket sätter drabbade i en svår ekonomisk situation samtidigt som hela gruppens försäkringsskydd kan ifrågasättas. Skillnaderna mellan kvinnor och män speglar det faktum att kvinnor och män arbetar inom olika branscher och att belastningssjukdomar som utvecklas under en längre period är svårare att hänföra enbart till yrkeslivet än ett olycksfall vid ett tillfälle under arbetstid. Psykiska sjukdomar är också svåra att få godkända som arbetsskador.
Inspektionen för socialförsäkringen har undersökt Försäkringskassans beslut i arbetsskadeärenden ur ett jämställdhetsperspektiv och konstaterar i sin rapport att skillnaderna är stora samt att beslut om livränta är oförutsägbara och rättsosäkra.
Ur ett rent ekonomperspektiv är Sjögren och Wadensjös förslag tveksamma i och med att de bortser från de stora införandekostnader en stor omläggning av försäkringen skulle föra med sig. Med slutsatserna från Trafikförsäkringsutredningen i minnet är det tveksamt om en (privatiserad) arbetsskadeförsäkring som omfattar alla kostnader som arbetsskador för med sig över huvud taget är genomförbart.
Målen som man vill uppnå med differentierade premier – ökade satsningar på förebyggande insatser och arbetsmiljö för att minska antalet arbetsskador – är goda. Tyvärr har man ingen evidens för att målen kan uppnås med sådana premier, mer än möjligtvis några studier från Kanada och USA. Frågan är om man ens i efterhand kan utvärdera om målen har uppnåtts om man skulle genomföra förslagen?
Inom TCO och TCO-förbunden pågår nu ett arbete med att ta fram en gemensam syn på om och hur arbetsskadeförsäkringen behöver förändras för att vara ett reellt skydd för alla på arbetsmarknaden. Det förslag från Sjögren och Wadensjö som säkerligen alla kan ställa sig bakom är behoven av bättre statistik över arbetsskador. Olika källor ger idag väldigt olika bild av läget. Underrapporteringen sker delvis som en följd av att det känns bortkastat att rapportera in skador som man tror ändå inte kommer att godkännas som arbetsskada försäkringsmässigt.
