Funkar Samhall efter FunkA?
Idag presenterade FunkA-utredningen sitt betänkande. Redan när utredningen tillsattes förra året var det tydligt att utredningstiden var för kort. Det är dumt att hasta igenom en sådan viktig fråga som arbetsmarknadspolitiska insatser för de personer med funktionsnedsättning som behöver stöd för att bli och/eller vara delaktiga i arbetslivet.
Nu föreslår utredningen genomgripande förändringar av de olika stödformer som finns idag. Det finns visserligen goda idéer i betänkandet, men effekterna av dem borde ha utretts bättre. Utredare Husmark Pehrson och sekretariatet gav vid senaste expertgruppsmötet intrycket av att det var prioriterat att få fram färdiga förslag och betänkandetexter så att de hinner arbetas in i höstens budgetproposition. Mindre viktigt med konsekvensanalyser. Tyvärr.
Vilka effekter förslagen kommer att få för det statligt ägda företaget Samhall är oklart. Utredningen har inte utrett eller låtit utreda vilka de kortsiktiga och långsiktiga effekterna blir och hur det kan påverka den verksamhet som Samhall bedriver idag. Dagens finansieringsmodell för Samhall kan säkert kritiseras och en ändring kan säkert vara befogad. Dock är det olämpligt att mer eller mindre chansa på lämliga nivåer och hålla tummarna för att det blir bra. För i slutändan är det ju de personer med funktionsnedsättning som redan har en anställning vid Samhall som kommer att drabbas om Samhalls verksamhet behöver minskas eller förändras på annat sätt. Idag finns avtal om att dessa personer inte sägs upp och att de har en återanställningsrätt om de prövar annat arbete. Men om resurserna minskas behöver verksamheten anpassas och därmed kanske även avtalen.
Samhall föreslås få samma ersättning som andra företag som anställer personer med nedsatt arbetsförmåga pga funktionsnedsättning. Samhall har dock ett uttalat regionalpolitisk ansvar som andra företag inte har. För detta ska ingen extra ersättning utgå enligt utredningens förslag. Bedömer utredningen att det inte kostar pengar att uppfylla detta ansvar? Samtidigt betonar Husmark Pehrson att Samhall även fortsättningsvis ska ta hand om de som har det svårast på arbetsmarknaden (och att ”alla som idag har stöd ska få det även fortsättningsvis”). Utan att egentligen se närmare på om det är möjligt inom ramen för en den nya finansieringsmodell de föreslår. Idag skriver LOs Patrick Roselin på SvD Opinion. Han går i vissa delar längre i sin kritik.
Det är bra att taket för lönestöd (nuvarande lönebidrag) föreslås höjas. Idag liggger nivån på 16 700 kronor i månaden. Utredningen föreslår att den höjs till 19 800, vilket motsvarar genomsnittlig lön för personer som idag har lönebidrag. Men höjningen borde vara högre. Taket blir för lågt även efter den föreslagna höjningen. Hälften av dagens lönebidragsanställda har löner som är högre än det föreslagna taket. Ser man till vanliga lönenivåer för tjänstemän får arbetsgivare inte full kompensation genom ett sådant lönestöd och torde därmed inte vara lika villiga att anställa funktionsnedsatta med högre löneanspråk än taket.
En indexering av högsta nivån föreslås av utredningen och det är såklart bra. Däremot borde man lika självklart föreslå att nivån indexeras så att den följer löneutvecklingen snarare än prisutvecklingen. Indexering så att prisutvecklingen följs leder ett allt lägre tak i tider av reallöneutveckling.
Det är lovvärt att utredningen försöker skapa enkelhet i den djungel som råder bland stödformer och insatser inom arbetsmarknadspolitiken för funktionsnedsatta. Bra att möjligheten föreslås öppnas för att lönestöd ska kunna fås hos ordinarie arbetsgivare och att det därmed inte krävs att man hittar en ny arbetsgivare om arbetsförmågan minskar pga funktionsnedsättning så att behov av lönestöd uppstår. Viktigt också att utredningen försöker ta tag i problematiken för unga med funktionsnedsättning. Utredningen identifierar jämställdhetsproblem inom arbetsförmedlingens fördelning av insatser för funktionsnedsatta, där kvinnor i högre grad får förberedande insatser och män i högre grad får lönestöd. I dessa frågor borde man borra djupare.
Att utredningen saknar konsekvensanalys för helheten framgick tydligt på presskonferensens frågestund. Journalisten fick inget svar på sin fråga om hur många jobb som kan skapas som följd av utredningens förslag. Inte ens en grov uppskattning presenterades. Eller en (kvalificerad) gissning. Och journalisten formulerade om frågan för att på olika sätt försöka ringa in förslagens betydelse och omfattning, men utan att få svar. Hur många berörs? Hur påverkas arbetslösheten? Hur många fler kan få jobb?
