Åsa Forsell

För kort tid i rehabiliteringskedjan. Även för Företagarna

Igår var det ytterligare en stor samling tjänstemän, politiker och företrädare för olika organisationer som diskuterade Försäkringskassans nya metodstöd för handläggarna i deras arbete med att bedöma sjukskrivnas arbetsförmåga. I januari bjöd socialdepartementet in till en hearing (som jag kommenterade i ett blogginlägg här) och denna gång var det socialförsäkringsutskottet som bjöd in till en offentlig utfrågning om detta arbetsförmågebedömningsverktyg. Varför all denna uppmärksamhet kring denna, kan tyckas, pyttelilla detalj i det stora socialförsäkringsmaskineriet? Hur kan Försäkringskassans metodstöd till sina hanläggare engagera så?

Jo, hur handläggarna bedömer arbetsförmågan styr om den sjukskrivna kan få sjukpenning längre än sex månader eller inte. Om man har varit sjukfrånvarande i ett halvår räcker det inte att vara för sjuk för att gå till jobbet (sitt jobb). När man har varit sjuk i ett halvår har man rätt till sjukpenning enbart om man är så sjuk att man inte kan gå till något jobb. Formellt uttryckt prövas den sjukes arbetsförmåga i förhållande till ”normalt förekommande arbete” efter 180 dagar. Sjukförsäkringen ger ersättning enbart under sex månader om sjukdomen gör att man visserligen inte klarar av sitt arbete, om man ändå bedöms ha förmåga att klara av något annat vanligt arbete på arbetsmarknaden.

TCO har tillsammans med andra uttryckt en oro för att själva
arbetsförmågebedömingsverktyget gör att handläggarnas bedömning riskerar att göras på annat sätt än lagstiftaren (Riksdagen) avsett – i förlängningen att många sjukskrivnas sjukpenning dras in efter sex månader, trots att den inte borde det. Försäkringskassan med generaldirektören i spetsen är fullt övertygad om att verktyget kommer att ge positiva effekter i form av ökad tydlighet och rättssäkerhet. Inspektionen för socialförsäkringen gör en mer nyanserad bedömning och ser både fördelar, nackdelar och vägval. LO-TCO Rättsskydd som är de juridiska experterna som driver de svåraste fallen, är mycket oroade och svarar jakande på utfrågningens övergripande frågeställning om Försäkringskassan har gått utöver sina befogenheter då de implementerar arbetsförmågebedömningsverktyget. Vilket utfallet verkligen blir kan man inte
säkert säga förrän tillämpningen utveckats och fall avgjorts i rätten. Men det finns en klar risk att det inte blir bra för de försäkrade.

Min huvudpoäng är dock en annan: hur bra metodstödet än görs och även om Försäkringskassan kan lyckas fullt i enlighet med lagstiftarens intentioner (om individuella bedömningar och att det ska finnas en koppling till verkliga arbeten inte bara hypotetiska), så blir det ändå inte bra. Jag är av den bestämda uppfattningen att regelverket inte duger på den här punkten. Längre tid än sex månaders sjukdom borde tillåtas innan den sjuke ska prövas mot alla vanliga arbeten. Det är slöseri med resurser att inte ge mer tid för sjukdom, rehabilitering och stöd för återgång innan man riktar krav mot den sjuka att hastigt och lustigt ställa om sig och slänga sig in i ett nytt arbete och en helt ny inriktning på sitt arbetsliv. Enbart för att klara sin försörjning när sjukpenningen dras in. Mer tid behöver ges inom ramen för sjukförsäkringen för att ta tillvara sjukskrivnas kompetens.

Intressant från den offentliga utfrågningen igår var att Företagarna förklarade att den korta tiden innan sjukskrivna prövas mot normalt förekommande arbete är ett stort problem för enmansföretagare med enbart en anställd. Egenföretagare som blir sjuka kan lägga sitt företag åt sidan om de blir sjuka och förlorar rätten till sjukpenning för att de bedöms ha arbetsförmåga i annat arbete. De kan sedan återuppta verksamheten när de blivit friska igen. Om företagaren däremot har en anställd blir denne tvungen att sägas upp om ägaren blir sjuk och bedöms kunna ta annat arbete efter ett halvår trots sin sjukdom, vilket kan vara förödande för företagets framtid. Det är alltså inte bara enskilda individer som hamnar i kläm och kompetens som går till spillo. Även småföretagandet blir lidande av de korta tidsintervallen i rehabiliteringskedjan. Här tror jag att lösningsidéer som TCO arbetar med kan intressera Företagarna. Vi ser på sjukförsäkringens framtida utformning även ur ett egenföretagarperspektiv. Egenföretagarfrågan är viktig för TCO inte minst i och med att det blivit en allt mer otydlig gräns mellan att vara uppdragstagare/egenföretagare och anställd på den svenska arbetsmarknaden.