Åsa Odin Ekman

Släpp inte arbetet med brett deltagande

Regeringen blev nog ganska överraskad när den mitt i högsommaren möttes av en kritikstorm från högskolesverige. Det som föranledde ramaskriet var en remitterad promemoria på åtta sidor som föreslog en ändring i högskolelagen. Istället för att, som i dag, ”aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan” föreslog Utbildningsdepartementet att högskolorna skulle ges i uppdrag att ”aktivt främja ett brett deltagande i utbildningen”.

Idag meddelade statsrådet Helene Hellmark Knutsson att förslaget dras tillbaka. Ett mycket tråkigt besked tycker jag.

Det nu skrotade förslaget speglar ett skifte som redan påbörjats inom såväl svensk högskola som internationellt. Tidigare har fokus legat på att få fler från studieovana bakgrunder att söka och påbörja högskolestudier. Över tid har man insett att det inte räcker. För att säkerställa att alla, oavsett bakgrund, har tillgång till högre utbildning krävs att lärosäten erbjuder stöd och andra åtgärder för att de även ska kunna fullfölja sina studier med goda resultat.

Att regeringen ville ta steget att ändra högskolelagen var därför ett efterlängtat tecken på en höjd ambitionsnivå. Det var på tiden, efter att det inte hänt något på ganska många år.

Med det sagt fanns det visst fog för kritiken. Ärligt talat var det en ganska slarvigt skriven promemoria. Det saknades tydliga definitioner av de centrala begreppen. Vilka grupper räknas till det breddade deltagande? Och vad exakt förväntas egentligen av högskolorna? Från promemorians formuleringar kunde man nästan tro att lite vad som helst räknades.

Eftersom högskolor tenderar att ha olika utmaningar kopplade till social snedrekrytering, exempelvis beroende på vilken typ av utbildning man erbjuder, är det inte konstigt att de ges utrymme att ta sig an frågan på lite olika sätt. Men tydligare definitioner är ändå nödvändiga för att man ska veta vad syftet är, och för att kunna utvärdera huruvida man lyckats.

Debatten har dock inte kretsat kring frågan om vad brett deltagande egentligen är och hur vi uppnår det. Istället har det i stor utsträckning fokuserat på en formulering om att högskolorna ska vidta åtgärder för att fler ”ska … fullfölja en högskoleutbildning” – och vad detta ”ska” innebär. Eftersom regeringen inte ville skjuta till några nya medel till lärosätena för att lyckas med detta, uppfattades det som att den oundvikliga konsekvensen vore ökad genomströmningen på bekostnad av kvalitet, och att högskolorna skulle pressas att godkänna elever även om de inte lever upp till kraven.

Tyvärr har den diskussionen inneburit att själva sakfrågan hamnat i skymundan. Den risken ökar nu när regeringen drar tillbaka förslaget. Dessutom innebär det att det inte kan bli någon lagförändring denna mandatperiod. Det hade varit bättre om regeringen följt TCO:s uppmaning att snabbt återkomma med ett omarbetat förslag.

Jag hoppas att detta inte innebär att regeringen släpper frågan helt. UHR skrev 2016 en rapport med en hel rad förslag på vad regeringen kan göra. Bland annat föreslår de att regeringen ger högskolorna i uppdrag att ta fram en strategi för hur de ska arbeta med breddad rekrytering och brett deltagande.

Det finns ingen anledning att skjuta arbetet för brett deltagande i högre utbildning på framtiden. Gör det redan denna mandatperiod.