På det globala facket, IFS, kongress pågår just nu diskussionen om kongressens huvudresolution.

Den som på ett övergripande plan ska ange inriktningen på det fackliga arbetet världen över kommande år.

Sture Nordh, TCOs ordförande, talade alldeles nyss om att människors vilja, världen över, att ta ansvar för sina och sina närmastes liv, för sitt arbete och för samhällets utveckling är grunden för det fackliga arbetet och att det fackliga arbetet har ett stort värde - inte bara för de enskilda löntagarna, utan också för våra samhällens hållbara utveckling. Sture Nordh beskrev att IFS, på den globala arenan. är IFS den centrala kraften i det arbetet men påpekade också att om vi ska nå framgång så måste vi vara en organisation med stor respekt och legitimitet - från våra medlemmar men också från arbetsgivare, stater och internationella organisationer. 

- För att stärka denna respekt och legitimitet och förverkliga det program vi snart ska besluta om måste vi väl organiserade! Det är bara när vi är många, och representerar bredden av löntagare globalt, som vi kan åstadkomma resultat. Därför måste vi organisera oss väl - även bland dem som arbetar i korta, tillfälliga anställningar och bland de växande grupperna av välutbildade och professionella yrkesutövare. Ska det lyckas så måste våra fackliga organisationer förnyas, och våra arbetsformer vara attraktiva även för yngre arbetande människor - för kvinnor och män på lika villkor, sade Sture Nordh.

Sture Nordh tog också i sitt tal upp problemet att grundläggande mänskliga rättigheter - som rätten att organisera sig, att förhandla kollektivt och att teckna kollektivavtal - fortfarande saknas på många håll i världen. Han betonade att bristen på fackliga och mänskliga rättigheter inte bara är ett problem för dem som är direkt berörda utan  även för oss som lever i länder med goda fackliga villkor.

Mycket av det som Sture Nordh tog upp finns med i respektive resolutioner men TCO anser att det här är så viktigt attt det borde beskrivas ännu tydligare. Vi föreslog därför en ny punkt i huvudresolutionen:Fackliga rättigheter och organisering. Texten ska betona den avgörande betydelsen av fackliga rättigheter i hela världen, vikten av hög organisationsgrad och vikten av att organisera fler - inklusive kvinnor och män i tillfälliga anställningar och inklusive det växande antalet unga, professionella yrkesutövare.

 LOs ordförande, Wanja Lundby-Wedin, talade delvis om samma frågor som Sture Nordh - och hon stödde TCOs förslag. Bra samarbete på det nationella planet är viktigt för att nå framgång i det internationella fackliga arbetet. Gemensamt kanske vi nu kan få igenom vårt förslag.  

Vi välkomnades av de äldste från the Musqueam First Nation - som sjöng oss en resandesång och talade om allas  vårt ansvar för jorden.

 Samtalen och diskussionerna förs nu under symbolisk ledning av en Talking Stick, som egentligen skulle hållas av den som talar - för att sedan lämnas vidare till nästa talare.

 IFS kongressen är stor! Det är 311 fackliga centralorganisationer från 155 länder som är samlade. Jag tror vi är omkring 800 delegater, ett par hundra rådgivare, ett stort antal observatörer och, inte att förglömma, alla anställda på IFS som slitit, och sliter, hårt för att allt ska fungera. Till det kommer tekniker och tolkar som behövs för att alla deltagare ska kunna följa och delta i diskussionerna. Kongressen tolkas till arabiska, engelska, franska, tyska, italienska, japanska, ryska, skandinaviska och spanska!Inför en så här stor kongress måste en stor del av arbetet ske innan själva kongressen - annars skulle vi få hålla på flera veckor. Resolutionstexter skrivs, diskuteras och omarbetas under en ganska lång period och på kongressen återstår bara de slutliga diskussionerna. Från TCO har vi deltagit i hela processen och som det ser ut nu kan vi vara ganska nöjda.  Vi har fått igenom  flera av våra ändringsförslag. Vi har fått in förbättringar i texterna när det gäller kvinnornas roll och betydelse i arbetslivet och kvinnors mänskliga rättigheter, och vi har fått med vikten av att livspusslet går ihop. Att det nu beskrivs som viktigt att rekrytera även välutbildade yrkesgrupper, och att skrivningarna om mänskliga rättigheter kompletterats med vikten av internationell rätt - det beror på vårt arbete. Småsaker kanske, att peta med meningar i resolutioner som ska behandlas på en facklig kongress, men det påverkar inriktningen på det fackliga arbetet över hela världen under kommande år och får konsekvenser för massor av enskilda människor.

Det globala facket, IFS, tar starkt avstånd från attacken som dödade och skadade ett stort antal civila. Man uttrycker sitt stöd för de drabbades anhöriga, kräver en fullständig, öppen och oberoende utredning och påpekar vikten av de som ansvarar för brott mot den internationella rätten ställs inför rätta. IFS kräver också attt blockaden av Gaza ska hävas. Även Europafacket ställer sig bakom kravet på en oberoende utredning och på att blockaden ska hävas.

Ett antal svenskar , med olika bakgrund och från olika organisationer, fanns med på fartygen. Några av dem är nu i Israeliskt fängelse, några är enligt uppgift på väg tillbaka hem.  Vi som känner någon på fartygen har varit oroliga. Vi tänker på våra kompisar och undrar hur dom har det.

Det är bra att det var svenskar med på farygen. Frågan kommer närmare och fler blir intresserade. Samtidigt pekar det på en viktig fråga: Är rätttslöshet och utsatthet för civila europeer, svenskar, viktigare än för civila palestinier?   

Mänskliga rättigheter och internationell rätt måste gälla lika för alla - palestinier, svenskar, israeler och alla andra. Blockaden av Gaza måste hävas, angreppen på fartygen utredas och Goldstonekommissionens slutsatser prövas av den internationella brottmålsdomstolen. 

Vill vi leva i ett civiliserat samhälle måste vi alla försöka bidra till att mänskliga rättigheter och internationell rätt respekteras och upprätthålls. Civila har rätt till skydd och de som bryter mot internationell lag rätt måste ställas inför rätta.

Civilbefolkningen ska, utifrån det internationellt överenskomna regelverket i 4e Genevekonventionen, ha ett starkt skydd i krig och väpnade konflikter. Samma sak gäller sjukvårdspersonal, ambulanser och sjukvårdsinrättningar. Alla länder som anslutit sig till konventionen, däribland Sverige, har ett ansvar för att den följs. 

Den 15 september publicerades den s.k Goldstonerapporten. Rapporten är resultatet av den granskning den av FN:s Human Rights Council tillsatta Goldstonekommission gjort av de folkrättsliga aspekterna på Israels militära aktion i Gaza. Rapporten beskriver vad som hände under kriget och de brott mot folkrätten - bl.a 4e Genevekonventionen - som begicks. En sammanfattning på svenska har getts ut av Diakonia och Leopard förlag. Rapporten granskar både Israels, och de palestinska parternas, agerande.

Under kriget mot Gaza dödades drygt 1400 palestinier och över 5000 skadades. Under samma period dödades 13 israeler. Av palestinierna var ett mycket stor antal civila, och många var barn. Det förekom israeliska attacker på skolor, FN anläggningar, sjukhus, sjukvårdspersonal och ambulanser. Av 4e Genevekonventionens skydd för de civila återstod ingenting och eftersom Isarel sedan länge stängt alla gränser till Gaza fanns heller ingenstans att fly. 

De norska läkarna Erik Fosse och Mads Gilbert arbetade under kriget på Shifasjukhuset i Gaza City. Deras berättelser, på mötet och i boken “Ögonen i Gaza“, ger en skymt av vad kriget konkret betyder för de människor som drabbas. De beskriver också den vanmakt och sorg man som vårdpersonal känner när man inte räcker till - oavsett vad man gör och hur mycket man än arbetar. Som tur är, annars vore det nästan outhärdligt, rymmer också deras berättelse ett stort mått av mänsklig storhet, stolthet och - trots allt ett visst hopp.

Goldstonekommissionens rapport är en rapport och inte något rättegångsprotokoll. Nu måste den tas upp av Internationella Brottmålsdomstolen - så att det kan prövas om folkrättsbrott begåtts och vilka som i så fall är ansvariga. 

Civilbefolkningen i Gaza drabbades hårt under kriget. Nu hindras återuppbygnaden av Israels blockad av gränserna. Inget som behövs för återuppbyggnaden, som cement och annat byggnadsmaterial, får föras in. Blockaden av Gaza är en kollektiv bestraffning av hela civilbefolkningen och den måste upphöra!

Reportern påpekar, riktigt nog, att den enda tillåtna arbetstagarorganisationen i Kina är ACFTU (All China Federation of Trade Unions). Han tar hastigt upp organisationens nära koppling till staten och partiet men kallar den trots det för fackförening. Man får intrycket att det är ett framsteg att facket nu kommer in på de stora företagen. Det som helt saknas i reportaget är att Kina inte ratificierat ILOs grundläggande konventioner om förenings- och förhandlingsrätt (konventinerna C87 om rätten att fritt organisera sig och C98 om rätten till kollektiva förhandlingar) och att det inte finns någon organisationsfrihet ens i lagstiftningen. 

Det globala facket, IFS, har många gånger beskrivit bristen på fackliga rättigheter i Kina i sina årliga rapporter om kränkningar av fackliga rättigheter, liksom Amnesty International. Det är möjligt att det är positivt att ACFTU kommer in på företagen, men det är inte alls säkert. Det kan också cementera en situation där fackliga rättigheter saknas och där staten, och ofta även ACFTU, hindrar bildandet av oberoende och demokratiska fackföreningar som enbart arbetar på medlemmarnas updrag. Att i grunden ändra karaktären på en jättelik och av statsapparaten och partiet hårt styrd och kontrollerad organisation är inte lätt!   

Fackliga rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna och tillkommer varje individ - överallt. Att IKEAS representat inte vill kommentera bristen på fackliga rättigheter utan bara kan tala om “facket på företaget” är rent beklämmande!

För att hålla ihop har regeringen nu inrättat regeringens Råd för Näringsliv och utveckling.  Diskussionerna har pågått under en längre tid. TCO har vid upprepade tillfällen försökt få veta mer om hur  här rådet ska vara sammansatt och hur det ska arbeta, och vi har anmält vårt stora intresse för att vara med och bidra i arbetet.

Det är anmärkningsvärt att regeringen nu tillsatt ett råd som ska förbättra samverkan med näringslivet och facket i biståndsfrågor utan att först , i god demokratisk ordning - som brukligt är,  konsultera oss angående den fackliga representationen. I stället får vi besked via DN om att ledamoten “från facket” är IF Metalls utredningschef Ola Asalund. Ingen skugga faller på Ola Asplund! Vi har tvärtom gratulerat honom till uppdraget och vi kommer säkert ha ett mycket bra samarbete! Samtdigt anser vi att Gunilla Carlsson borde insett vikten av att även ha med TCO i rådet. Arbetet för bättre biståndet behöver kunskapen och erfarenheterna från TCOs välutbildade och professionella yrkesgrupper inom exempelvis välfärdsssektorn, utbildningen och rättsväsendet! 

Vi utgår från att Gunilla Carlsson inser att man inte kan avstå från våra erfarenheter i diskussionerna om hur biståndet bättere ska kuna bidra till uthållig tillväxt och ser fram emot att hon hör av sig med en inbjudan till oss om att delta i arbetet.

Sydafrika spelar en viktig roll i Afrika - ekonomiskt, när det gäller fackens utveckling och på många andra sätt. Från TCO vill vi bredda våra kontaktytor och vi därför under en tid haft ganska mycket diskussioner med den andra stora centralorganisationen i Sydafrika , FEDUSA - The Federation of Unions of South Africa. Nu var det dags att besöka dem.

FEDUSA är, liksom COSATU, medlem av det globala facket IFS. Organisationen är till skillnad från COSATU partipolitisk obunden och organiserar delvis samma grupper som TCO-förbunden. Man har medlemmar inom de flesta sektorer och organiserar både privat- och offentliganställda. Vi träffade FEDUSA och deras största medlemsorganisationer. Utbytte erfarenheter om det fackliga arbetet - organisering, politiskt påverkansarbete och mycket annat. Att den ofta upprepade frasen “vi ska lära av varandra” verkligen är sann, blev mycket tydligt när vi besökte det största medlemsförbundet UASA - The Union. Deras elektroniska system för att hålla reda på och följa upp alla medlemsärenden skulle göra de flesta svenska förbund gröna av avund. Samma sak med systemet för snabb och återkommande medlemskommunikation via sms. 

Jag har varit i Sydafrika flera gånger förut, och redan innan apartheidregimen föll. Jag har sett kåkstäderna och träffat människor som bor och lever där. Jag har lyssnat till berättelser om fackligt arbete, förtryck och brutalitet i skuggan av en orättfärdig regim som jag aldrig glömmer. Många kåkstäder finns kvar, många är utan jobb och det finns hur många problem som helst - men många har också fått det bättre. Samhället förändras och facken har en helt ny situation att orientera sig i. 

Fackens arbete med att förändra sig och sitt arbete, i ett nytt sammanhang och med både gamla och nya uppgifter påminner om vårt, men de finns i ett annat sammanhang. Vi har mycket att lära av varandra!

Flera vi mötte sa’ att det, trots alla problem, finns en framtidstro och hopp om positiva förändringar och ett bättre liv hos många. Jag hoppas det!

De vi träffade nu var delvis andra grupper av människor än de flesta jag mött tidigare. Medelklassen växer - och den behöver också organiseras! En facklig kollega (medelålders vit medelklass, bakgrund i militären och skottskadad i kriget mot Angola eller om det möjligen var mot SWAPO i Namibia) berättade hur han - när han hörde Nelson Mandela tala om att han efter alla år i fängelse inte tänkte fortsatta vara inlåst, av känslor av hämnd - bestämde sig för att om Mandela kunde vara så förlåtande och generös och bara se framåt, då tänkte inte han haka upp sig på att blivit skjuten och hysa agg mot några tidigare fiender.  Det går att tänka om!

De åtalade är anklagade för något slags terrorism, med koppling till den kurdiska frågan, men i själva verket handlar det om rätten att organisera sig och arbeta fackligt, och rätten att driva sina krav på lön och bättre arbetsvillkor.

Det är inte första gången fackligt aktiva i Turkiet råkar illa ut . Alltför många kränkningar av fackliga rättigheter finns dokumenterade i det globala facket IFS:s årliga rapporter. 

- Bevisen utgörs av e-post och telefonsamtal men i de nio förhör jag hann se idag framgick det tydligt att bevisen är fabricerade. En av de åtalade skall ha skickat e-post men saknar e-postkonto! Alla bevis hemligstämplas, “för annars kommer ut i pressen”, berättar Torgny.

Hur det slutar, och om rättegången blir någotsånär just utifrån internationell standard, återstår att se.

Konsekvenserna för befolkningen är förödande. Nödhjälp kommer in, men inte det som behövs för återuppbyggnaden, exempelvis cement. Arbetslösheten är skyhög och ekonomin i botten. Trångboddheten är värre än vanligt och många bor fortfarande i tält.Folk får försöka ta vara på resterna så gott det går. 

Att facket under dessa förhållanden klarar att köra en kurs om gender är lysande! Kursen är en del i det fackliga utvecklingsprojekt som TCO, tillsammans med LO, har i samarbete med PGFTU - den palestinska centralorganisationen.

Människor känner sig isolerade och glömda av världen, så vårt besök var viktigt. Vi var med en stund. Pratade om hur viktigt det är med partipolitiskt obundna fackföreningar, och om hur viktiga kvinnorna är för facket. Diskussionerna var livliga. Delar fick vi översatt för oss men jag skulle bra gärna velat förstå mer. Kvinornas ansiktsuttryck var tidvis mycket talande!