Reportern påpekar, riktigt nog, att den enda tillåtna arbetstagarorganisationen i Kina är ACFTU (All China Federation of Trade Unions). Han tar hastigt upp organisationens nära koppling till staten och partiet men kallar den trots det för fackförening. Man får intrycket att det är ett framsteg att facket nu kommer in på de stora företagen. Det som helt saknas i reportaget är att Kina inte ratificierat ILOs grundläggande konventioner om förenings- och förhandlingsrätt (konventinerna C87 om rätten att fritt organisera sig och C98 om rätten till kollektiva förhandlingar) och att det inte finns någon organisationsfrihet ens i lagstiftningen. 

Det globala facket, IFS, har många gånger beskrivit bristen på fackliga rättigheter i Kina i sina årliga rapporter om kränkningar av fackliga rättigheter, liksom Amnesty International. Det är möjligt att det är positivt att ACFTU kommer in på företagen, men det är inte alls säkert. Det kan också cementera en situation där fackliga rättigheter saknas och där staten, och ofta även ACFTU, hindrar bildandet av oberoende och demokratiska fackföreningar som enbart arbetar på medlemmarnas updrag. Att i grunden ändra karaktären på en jättelik och av statsapparaten och partiet hårt styrd och kontrollerad organisation är inte lätt!   

Fackliga rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna och tillkommer varje individ - överallt. Att IKEAS representat inte vill kommentera bristen på fackliga rättigheter utan bara kan tala om “facket på företaget” är rent beklämmande!

För att hålla ihop har regeringen nu inrättat regeringens Råd för Näringsliv och utveckling.  Diskussionerna har pågått under en längre tid. TCO har vid upprepade tillfällen försökt få veta mer om hur  här rådet ska vara sammansatt och hur det ska arbeta, och vi har anmält vårt stora intresse för att vara med och bidra i arbetet.

Det är anmärkningsvärt att regeringen nu tillsatt ett råd som ska förbättra samverkan med näringslivet och facket i biståndsfrågor utan att först , i god demokratisk ordning - som brukligt är,  konsultera oss angående den fackliga representationen. I stället får vi besked via DN om att ledamoten “från facket” är IF Metalls utredningschef Ola Asalund. Ingen skugga faller på Ola Asplund! Vi har tvärtom gratulerat honom till uppdraget och vi kommer säkert ha ett mycket bra samarbete! Samtdigt anser vi att Gunilla Carlsson borde insett vikten av att även ha med TCO i rådet. Arbetet för bättre biståndet behöver kunskapen och erfarenheterna från TCOs välutbildade och professionella yrkesgrupper inom exempelvis välfärdsssektorn, utbildningen och rättsväsendet! 

Vi utgår från att Gunilla Carlsson inser att man inte kan avstå från våra erfarenheter i diskussionerna om hur biståndet bättere ska kuna bidra till uthållig tillväxt och ser fram emot att hon hör av sig med en inbjudan till oss om att delta i arbetet.

Sydafrika spelar en viktig roll i Afrika - ekonomiskt, när det gäller fackens utveckling och på många andra sätt. Från TCO vill vi bredda våra kontaktytor och vi därför under en tid haft ganska mycket diskussioner med den andra stora centralorganisationen i Sydafrika , FEDUSA - The Federation of Unions of South Africa. Nu var det dags att besöka dem.

FEDUSA är, liksom COSATU, medlem av det globala facket IFS. Organisationen är till skillnad från COSATU partipolitisk obunden och organiserar delvis samma grupper som TCO-förbunden. Man har medlemmar inom de flesta sektorer och organiserar både privat- och offentliganställda. Vi träffade FEDUSA och deras största medlemsorganisationer. Utbytte erfarenheter om det fackliga arbetet - organisering, politiskt påverkansarbete och mycket annat. Att den ofta upprepade frasen “vi ska lära av varandra” verkligen är sann, blev mycket tydligt när vi besökte det största medlemsförbundet UASA - The Union. Deras elektroniska system för att hålla reda på och följa upp alla medlemsärenden skulle göra de flesta svenska förbund gröna av avund. Samma sak med systemet för snabb och återkommande medlemskommunikation via sms. 

Jag har varit i Sydafrika flera gånger förut, och redan innan apartheidregimen föll. Jag har sett kåkstäderna och träffat människor som bor och lever där. Jag har lyssnat till berättelser om fackligt arbete, förtryck och brutalitet i skuggan av en orättfärdig regim som jag aldrig glömmer. Många kåkstäder finns kvar, många är utan jobb och det finns hur många problem som helst - men många har också fått det bättre. Samhället förändras och facken har en helt ny situation att orientera sig i. 

Fackens arbete med att förändra sig och sitt arbete, i ett nytt sammanhang och med både gamla och nya uppgifter påminner om vårt, men de finns i ett annat sammanhang. Vi har mycket att lära av varandra!

Flera vi mötte sa’ att det, trots alla problem, finns en framtidstro och hopp om positiva förändringar och ett bättre liv hos många. Jag hoppas det!

De vi träffade nu var delvis andra grupper av människor än de flesta jag mött tidigare. Medelklassen växer - och den behöver också organiseras! En facklig kollega (medelålders vit medelklass, bakgrund i militären och skottskadad i kriget mot Angola eller om det möjligen var mot SWAPO i Namibia) berättade hur han - när han hörde Nelson Mandela tala om att han efter alla år i fängelse inte tänkte fortsatta vara inlåst, av känslor av hämnd - bestämde sig för att om Mandela kunde vara så förlåtande och generös och bara se framåt, då tänkte inte han haka upp sig på att blivit skjuten och hysa agg mot några tidigare fiender.  Det går att tänka om!

De åtalade är anklagade för något slags terrorism, med koppling till den kurdiska frågan, men i själva verket handlar det om rätten att organisera sig och arbeta fackligt, och rätten att driva sina krav på lön och bättre arbetsvillkor.

Det är inte första gången fackligt aktiva i Turkiet råkar illa ut . Alltför många kränkningar av fackliga rättigheter finns dokumenterade i det globala facket IFS:s årliga rapporter. 

- Bevisen utgörs av e-post och telefonsamtal men i de nio förhör jag hann se idag framgick det tydligt att bevisen är fabricerade. En av de åtalade skall ha skickat e-post men saknar e-postkonto! Alla bevis hemligstämplas, “för annars kommer ut i pressen”, berättar Torgny.

Hur det slutar, och om rättegången blir någotsånär just utifrån internationell standard, återstår att se.

Konsekvenserna för befolkningen är förödande. Nödhjälp kommer in, men inte det som behövs för återuppbyggnaden, exempelvis cement. Arbetslösheten är skyhög och ekonomin i botten. Trångboddheten är värre än vanligt och många bor fortfarande i tält.Folk får försöka ta vara på resterna så gott det går. 

Att facket under dessa förhållanden klarar att köra en kurs om gender är lysande! Kursen är en del i det fackliga utvecklingsprojekt som TCO, tillsammans med LO, har i samarbete med PGFTU - den palestinska centralorganisationen.

Människor känner sig isolerade och glömda av världen, så vårt besök var viktigt. Vi var med en stund. Pratade om hur viktigt det är med partipolitiskt obundna fackföreningar, och om hur viktiga kvinnorna är för facket. Diskussionerna var livliga. Delar fick vi översatt för oss men jag skulle bra gärna velat förstå mer. Kvinornas ansiktsuttryck var tidvis mycket talande! 

Sverigedemokratera har länge försökt bllir mer rumsrena, och ge sken av att de är ett parti som andra. Det är bra att de nu i en allmän publikation visar upp sina människofientliga, i grunden rasistiska, och odemokratiska åsikter. Det ger oss som vill stå upp för allas lika värde och rättigheter möjligheter att diskutera deras politik och deras värderingar - på jobbet, på bänken när vi väntar vid barnens idrottsträning och på moster Annas kaffekalas. 

När vi ändå håller på kan vi ju också passa på att berätta att Sverigedemokraterna vill öka arbetsgivarnas möjligheter att göra undantag från LAS turordningsregler, och att deras familjepolitik och kvinnossyn hör hemma på stenåldern. 

Tar vi inte diskussionerna nu är det stor risk att Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen - och det vill i alla fall inte jag att de ska göra!

• Vi vill ha ett globalt klimatavtal
• Alla världens länder ska delta
• Temperaturen får öka högst 2 grader
• Säkerställa de fattigaste ländernas rätt till utveckling

 Kampanjen syftar till att öka trycket för ett bra, globalt, klimatavtal vid mötet i Köpenhamn i December och som ett led i detta pågår en namninsamling.Skriv under du också! Det är bara att gå in på hemsidan www.2grader.se.

Det är naturligt för TCO att enagera sig i klimatarbetet. Det gäller värna de gemensamma förutsättningarna för liv på jorden - en ganska viktig del av de mänskliga rättigheter vi engagerar oss för! 

Klimathotet är en global utmaning som kräver globala överenskommelser och omedelbara, omfattande omställningsåtgärder. Facket kan spela en viktig roll när världen måste utveckla en politik för hållbar utveckling som klarar både jobben och klimathotet. Vi har också ett särskilt ansvar för att bördorna av omställningen till ett lågutsläppssamhälle fördelas rättvis - både nationellt och globalt. 

Det globala facket deltar mycket aktivt i påverkansarbetet globalt, liksom Europafacket på sin nivå. TCO bidrar sedan länge, genom vårt bolag TCO Development som utvecklat den globalt erkända märkningen av bildskärmar, både till energieffektivisering och minskad miljö- och klimatpåverkan. Nu har vi tagit ett nytt steg genom att TCO-styrelsen antagit en Plattform för TCOs arbete med klimatfrågorna.

IFS styrelse ska, efter att ha fått träffa Angela Merckel, ut på sta´n och delta i ett arrangemang av det tyska facket DGB.  LO och TCO ordnar i eftermiddag ett seminarium på temat  “Kvinnorna och krisen”.

 I deklarationen sägs också att “ Internationell rätt, inbegripet internationell humanitär rätt, är ett av det internationella samfundets viktigaste verktyg för att upprätthålla internationell ordning och säkerställa skydd och värdighet för alla människor. Europeiska unionen kommer även fortsättningsvis att göra sitt bästa för att främja en internationell ordning där ingen stat eller människa står över lagen och ingen faller utanför lagens skydd.”

I Genèvekonveèvekonventionen, del 3 Artikel 49, står att “Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning til område som den ockuperar”. Israel ockuperar sedan 1967 (!) Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza. I slutet av 2008 fanns, enligt den Israeliska människorättsorganisationen B‘Tselem ca 479.500 israeliska bosättare på Västbanken, och 193.700 i Östra Jerusalem - dvs på palestinskt område. Bosttningarna är inga tillfälliga anordningar utan stora permanenta bostadsområden. Tänk på Skärholmen eller Farsta!

Det är bra att EU-länderna nu uttalar vikten av att konventionen följs, men vad gör EU? Och vad  gör Sverige? Uppenbarligen alldeles för lite , eftersom bosättningarna ständigt växer, och bosättarna bara blir fler. Alla undertecknare av Genèvekonventionen har, enligt konventionen, ett ansvar för att den efterlevs.  Det behövs uppenbarligen mycket mer konkreta påtryckningar från det intenationella samfundet för att Israel ska känna sig tvunga att leva upp Genévekonventionens krav, och för att de ska leva upp till sina åtagande om en tvåstatslösning.

Röda Korsets  generalsekreterare uppmanade i ekot i morse alla stater att jaga de länder som inte följer konventioner. Jag önskar god jakt!