Fordonsindustrin är i de flesta länder en nationell angelägenhet och en statlig angelägenhet. Det beror på teknikintensiteten, att den ger ett stort bidrag till ekonomin och sysselsättningen i många länder. Det visas inte minst av det staliga ägandet av bilföretag i många länder och att många länder i krisens spår ansåg sig tvungna att skydda bilindustrin. Att Jöran Hägglund nu har klippkort på flyget visar fordonsindustrins strategiska betydelse för Sverige.

Jag kan inte bedöma de företagsekonomiska för-och nackdelarna med Geelys köp av Volvo, men det är inte otroligt att det kan bli konsekvenser för Sveriges möjligheter att hävda mänskliga rättigheter.

Kina är inte demokratiskt. Där finns inte fria fackföreningar. Även om förbättringar skett så hindrar fackföreningslagen fortfarande arbetarna från att organisera sig i oberoende organisationer. Arbetstagare blir fortfarande gripna, åtalade och fängslade för att de deltar i kollektiva protester. Geely verkar inom ramen för en enpartistat som inte respekterar grundläggande rättigheter. Men har det någon betydelse?

Den liberala synen är att medborgerliga fri- och rättigheter skapar stabilitet i världen men också att frihandel, globaliseringen, ökade kontakter mellan människor i sig skapar grogrund för mer demokratiska förändringar och att ekonomisk utveckling skapar demokrati. Men hela diskussionen har utgått från att västliga företag investerar i t.ex. Kina och på så sätt påverkar människor. Men kan inte påverkan gå i motsatt riktning -mot mindre demokrati? Och gör inte ett kinesiskt ägande att Sverige utsätter sig för risker för påtryckningar från Kina? Och vilket annat land hade satt sig i den situationen?  

Detta borde vara en viktig diskussion när Kina är en ekonomisk stormakt. Då minskar också möjligheterna att hävda de mänskliga rättigheterna eftersom jobb är beroende av beslut i en diktatur. Med allt fler investeringar i Väst så följer också politiskt inflytande, att tro något annat är att vara naiv. Hur kommer den kinesiska regeringen att använda detta ökade politiska inflytande? Är det viktigt att EU skyddar sin industri, av sysselsättningsskäl och av geostrategiska skäl? Vad händer i längden med de fackliga rättigheterna om Kina  

Det är några frågor som borde vara uppe på dagordningen!

DN1 SVD1 E24

Den som framhåller Kina som en förebild kanske borde tänka mer på hur industrialismen kom att utvecklas i Europa. De europeiska samhällena utvecklades ekonomiskt och politiskt mot allt liberalare samhällen. Folkstyre infördes, fler fick del av de ekonomsika framgångarna, yttrandefriheten stärktes. I Europa har yttrandefrihet och demokrati i många stycken varit en förutsättning för en fortsatt ekonomisk utveckling. Så är inte fallet i Kina. Fortfarande förföljs oliktänkande och fria fackliga organisationer existerar inte. 

En pikant detalj är när jag kom i kontakt med den kinesiska censuren. Internetcensuren reagerar på ord såsom Falun (som i Falungong) eller demokrati. Den socialdemokratiska partikongressen pågick för fullt och jag ville läsa Mona Sahlins inledningsanförande. Tji fick jag. Varje gång jag försökte gå in på Socialdemokraternas hemsida “bröts” anslutningen. Jag tänkte att man kanske gjorde så med information alla demokratiska partier i Sverige och testade Moderaternas hemsida. Inga problem att komma in där inte.

Frågan är vad det säger om den föregivet kommunistiska regimen i Kina. Eller för den skull om de svenska partiernas syn på Kina?

Att använda nationella ikoner för att legitimera sín politik, hur främlingsfientlig den än månde vara, tjänar till att göra dessa partiers politik rumsren. Men den påminner oss också om att dessa partier samarbetar över nationsgränserna, tar goda (eller dåliga) idéer av varandra och använder dessa mycket planerat och strukturerat för att chocka, skapa debatt och komma in i medialjuset.

På så sätt verkar nationalisterna bejaka internationalismen, men bara om den är vit och islamofob.

AB1. AB2 DN

Eurosamarbetet bygger på tillväxt- och stabilitetspakten dvs. att euroländerna skall ha hållbara statliga finanser och en rimlig inflation. Men den bygger också på förtroendet att länderna inte ljuger för att få de fördelar Euron ger t.ex. låg inflation och låg ränta medan man själv finansierar sin ekonomi på ett ohållbart sätt. 

Nu framkommer det att Grekland under ett flertal år har ljugit om sitt budgetunderskott. Nu beräknas budgetunderskottet ligga på ca 13 procent, medan det enligt tillväxt- och stabilitetspakten skall ligga på 3 procent av BNP.  Idag är det åtminstone tiotalet medlemsländer som kraftigt överskrider gränsen för underskott i statsbudgeten.

Är euron hållbar om euroländerna inte ens kan vara ärliga mot varandra?

EPP, inklusive Moderaterna, skyddade sin partikamrat Berlusconi genom att rösta ner något som var en hjärtefråga i många år för detta parti, nämligen frågan om medlekoncentration. Detta med hänvisning till subsidiariteten.

Uppenbarligen är företagskoncentrationer och maktkoncentrationer bra när det passar men dåliga när det inte passar.

Det har sagts att SD nu vill locka till sig LO-medlemmar genom att nu säga att facket behövs. Jag vet inte om fler LO-medlemmar kommer att rösat på SD på grund av en arbetsmarknadspoltik som i grunden är menlös, oskarp och felaktig. 

Programmet är fyllt av plattityder och ideologiskt virrvarr, förutom på en punkt nämligen att rasismen och främlingsfientligheten är ständigt närvarande. SD säger också att de “utgår från en pragmatisk, tvärpolitisk hållning inom det arbetsmarknadspolitiska området.” I klartext innebär det att man inte vet något om arbetsmarknadsfrågor och att man vill röstmaximera genom att ta den för tillfället populäraste ståndpunkten.

På en punkt blir okunskapen uppenbar, och det är när SD föreslår att man för att försvara den svenska modellen vill ”verka för ett avskaffande av utstationeringsdirektivet, –samt alla övriga försök till inblandning på den svenska arbetsmarknaden ifrån EU eller andra utländska intressen”.

Principen i EU är att det är hemlandets regler som gäller, om inget annat sägs. Det skulle innebära att det är t.ex. Lettlands lönenivåer som är tillämpliga på de lettiska arbetarna i det lettiska företag som utför arbete i Sverige. Men det är utstationeringdirektivet som säger att det är värdlandets regler som skall gälla. Tar man bort utstationeringsdirektivet så finns det inget som hindrar lettiska villkor på svensk arbetsmarknad. Vägen att gå är istället att förstärka utstationeringsdirektivet.

Det är kanske tur att SD annonserat att man är beredd att göra om sin politik. Mer fel kan det inte bli.

Se också domen i Rush Portuguesa

Nu är entusiasmen inte lika stor för de baltiska länderna, och inte heller tålamodet. Anders Borg skyddar de svenska bankerna genom att driva på sänkningar av löner och pensioner istället för att devalvering. 

Istället för att satsa på framtiden lägger man ner den. Skolor och sjukvårdsinrättningar har lagts ner. offentligasntälldas löner minskat med minst 15 procent och pensionerna sänkts med 10 procent för pensionärer som är inte längre arbetar och med 70 procent för pensionärer fortfarande arbetar. I verkligheten finns många pensionärer som överlever endast tack vare familjen stödnätverk eller vänner.

Istället för att leda till tillväxt och välfärd ledde den ekonomiska friheten för Lettland till en tvångströja som kommer få sociala konsekvenser ett decennium framåt.

Mats Hallgren rapporterar i SvD att flertalet av EU:s inre marknadsministrar ställde sig positiva till en utökad tjänstehandel mellan EU-länderna vid det informella mötet i Umeå. Handelsminister Ewa Björling, har tagit upp frågan om inte det omstridda tjänstedirektivet borde ses över, eftersom många tjänster ligger utanför direktivet. Det gäller till exempel vårdtjänster. Sverige hoppas få in frågan i slutsatserna för nästa rådsmöte i början av december.

Det var precis denna typ av tjänster som mycket medvetet exkluderades när tjänstedirektivet beslutades. Vård, skola och andra offentliga tjänster är inte handelsvaror och kan inte jämföras med byggtjänster eller frisörtjänster. Offentliga tjänster regleras av medlemsstaterna därför att de har stor betydelse för människors väl och ve och det skulle innebära mycket stora ojämlikheter om de blev privatiserade, det är de flesta i Europa överens om. Jämför bara situationen i USA där nu Obama går i motsatt riktning mot EU.

Kommer det blåsa upp till strid igen i tjänstedirektivsfrågan?

Diskussionerna kring jämställdheten i börsbolagens styrelser visar det, men också spekulationerna kring en ny förbundskapten. Johan Esk gjorde något ingen annan vågat förut, nämligen föreslå en kvinnlig förbundskapten, Pia Sundhage, för herrlandslaget. Starkt gjort!.

Men diskussionen kring förslaget går vägar som jag inte ens möter längre söderut i Europa. Den går ut på om hon som kvinna klarar av jobbet. Det verkar också som om de anställda (förlåt, landslagsspelarna) är tveksamma därför att hon är just- kvinna. Det påminner om Sandviks VD som tyckte att inte en enda kvinna platsar i ledningsgruppen men att det är Ok med kvinnor i kläd- eller kosmetikbranschen. 

Kommentarerna påminner oss också om varför vi har en könsuppdelad arbetsmarknad. Kvinnor skall tydligen hålla sig till vissa sektorer och vissa yrken, medan männen skall hålla sig till andra. Om en 60-årig gubbe med kulmage kan träna herrlandslaget så kan väl en av världens mest respekterade tränare (ja Pia Sundhage) göra det.

Det finns fortfarande manliga bastioner att riva ner, även i Sverige. Det är synd att inte den svenska regeringen hade jämställdhet som prioritering för ordförandeskapet återigen.  Man kanske hade kunna fokusera på sporten?

Nu är ju knappast höga löner som är det största problemet inom kultursektorn. Istället är ett stort problem för Teaterförbundets medlemmar att många arbetsgivare inte följer reglerna i de kollektivavtal som de själva skrivit under. Många medlemmar drar sig för att stå upp för sina rättigheter av rädsla att inte få några fler jobb. Ockå i andra sektorer förekommer missbruk och löner som man inte kan leva på.

Dessutom är det så att löneskillnader har en tendens att fastna. Det finns en mängd studier som tyder på att små inkomstskillnader ökar den social rörligheten , liksom att lika möjligheter till utbildning stärker möjligheterna till klassresor.

Att jobba för en folköl kanske frälser ett band men rimliga villkor i arbetslivet frälser fler.