Socialdemokraternas utbildningslinje är ett bra recept mot arbetslöshet

Etiketter: arbetslöshet, forskning, högre utbildning, Mona Sahlin, socialdemokraterna, utbildningslinjen

I dag skriver (S) ekonomisk-politiska talesperson Tomas Östros i Svenska Dagbladet om Socialdemokraternas jobbpolitik. Några viktiga ingredienser är en stärkt a-kassa (även om det tyvärr talas högt om ersättningsnivån men lågt om takbeloppet, som behöver höjas för att medelklassen ska få en rimlig a-kasseersättning), starkare fackföreningar, miljösatsningar och högre skatter.

Av särskilt intresse för mig är emellertid den så kallade utbildningslinjen, som är tänkt att komplettera arbetslinjen i framtiden. I själva verket handlar det om att delvis se utbildningspolitik som en ny, högkvalitativ och mer framåtsyftande arbetsmarknadspolitik. Den bakomliggande tanken är att vi kommer att behöva utbilda oss under hela yrkeslivet, både för att fördjupa våra kunskaper och stärka vår ställning inom vårt nuvarande yrke eller bransch, och för att kunna byta spår helt om vi tröttnar på jobbet eller om vi eller vår bransch drabbas av arbetslöshet eller strukturomvandling.

Förändringstakten på arbetsmarknaden har ökat och kommer att öka ännu mer, och då måste vårt utbildningssystem anpassas efter det. Ett utbildningssystem där man förväntas vara färdigutbildad efter högskoleexamen blir alltmer förlegat.

TCO har länge drivit den här frågan, både i vår utbildningspolitik med bland annat krav på fler högskoleplatser och mer resurser till kvalitet, men också genom att föra fram idén om en kompetensförsäkring som ska ge människor ekonomisk möjlighet att vidareutbilda eller omskola sig.

Därför är det positivt att både Tomas Östros i dagens SvD och Mona Sahlin i gårdagens DN lyfter fram behovet av utbildningssatsningar under hela yrkeslivet.

Om man ska anmärka på någonting, är det kanske att Tomas Östros utlovar mer resurser till forskning. Forskningen har fått ett enormt tillskott av den nuvarande regeringen, vilket är utmärkt (även om man kan ha synpunkter på pengarnas styrning och fördelning). Mer pengar till forskning bör alltså inte vara lika prioriterat som ökade resurser för att höja kvaliteten i grundutbildningen. I dag får en stor del av landets studenter inom exempelvis humaniora och samhällsvetenskap träffa sina lärare så lite som fyra timmar i veckan. Det är ohållbart.

De rödgröna har i sina skuggbudgetar avsatt 400 miljoner kronor som ska räcka för att ge de här studenterna ytterligare en och en halv föreläsning veckan. Det är bra, men långtifrån tillräckligt. Kvaliteten på delar av den högre utbildningen är redan allvarligt hotad. Om Socialdemokraterna menar allvar med utbildningslinjen behövs det åtminstone en satsning motsvarande den som gjorts på forskningen.

Google i samarbete med Lunds, Göteborgs och Linköpings universitet

Etiketter: Google, Göteborgs universitet, internet, Linköpings universitet, Lunds universitet

“Under hösten börjar alla studenter och personal på Lunds universitet att använda Google Apps Utbildningsutgåva med e-post, kalender, chat och ett antal verktyg för samarbete”. Så inledde Google och Lunds universitet ett gemensamt pressmeddelande för en dryg månad sedan, som jag tyvärr missade då.

Lunds universitet kommer alltså att lägga stora delar av sitt it-baserade undervisningsmaterial och sin kommunikation i systemet Google Apps. Göteborgs och Linköpings universitet har sedan tidigare liknande uppgörelser med Google.

Enligt Lunds universitets teknikansvarige var det studenterna som fällde avgörandet, när de fick välja mellan Google och Microsoft. Oavsett vad man tycker om studenternas preferenser i valet mellan två amerikanska IT-jättar är det uppenbart att Googles grepp om internet blir allt starkare och djupare, vilket inte är helt oproblematiskt.

Nu fylls Googles databaser med Lundastudenternas mejl, chat och inlämningsuppgifter, lärares föreläsningar, kursinformation, scheman och kalendrar, i en rad av sammanfogningar av Googles rika tjänsteflora och det moderna universitetets behov.

På sätt och vis är det en perfekt kombination. Google är sprunget ur en akademisk miljö, med akademiskt välmeriterade grundare. Företaget värdesätter forskning, utvecklingen av ny kunskap och systematiseringen av information. De har en omtalad campusliknande miljö i sitt högkvarter i Kalifornien och toppar studenternas lista över önskearbetsplatser. Täta samarbeten mellan universitet, studenter och Google är på många sätt en no-brainer. I den bästa av världar tjänar också alla inblandade på det.

Men.

Googles maktambitioner och tillväxtpotential verkar inte ha några begränsningar, och uppenbarligen är inte särskilt många av oss intresserade av att balansera Googles inflytande – tvärtom springer vi villigt in i företagets tekniskt väldesignade gratisfamn. Men tidigare fall av maktmissbruk och farhågor om framtida risker har lett till kritik mot internetjättens framfart.

Ett av Googles främsta mål är att få fler att använda internet, och helst då genom att knyta fler användare till företagets egna tjänster. Genom avtal av det slag som Google tecknat med Lunds universitet bidrar alltså svenska myndigheter, som lärosäten ju är, till att befästa Googles dominans. Detta är oerhört intressanta samarbeten med många potentiella fördelar för både studenter och lärosäten, men man får inte glömma att även Google har motiv bakom sina avtal med universiteten.

Lunds universitet verkar också ha insett det knepiga i situationen, och avslutar sin vanliga-frågor-sida om Google-tjänsterna med följande brasklapp:

“Lunds universitet gör bedömningen att Google skyddar sina användares information på ett tillfredsställande sätt. I överenskommelsen mellan universitetet och Google står också att information som finns i brev eller dokument på mejlservern inte får användas av Google. Du hittar mer information om Googles inställning i dessa frågor på Googles sida om informationshantering.”

Studieavgifter ökar i kristider

Etiketter: regeringen, studieavgifter, usa

Diskussionen om studieavgifter är intensiv på många håll. I USA publicerades i går en rapport som visar att avgifterna för studier på högskolenivå ökade mellan 2008 och 2009. Ökningen var 6,5 procent i offentligt finansierade högskolor och 4,4 procent i privata. Detta skedde alltså parallellt med den värsta finanskrisen och lågkonjunkturen i mannaminne.

Det är inte ovanligt att amerikanska studieavgifter ökar i lågkonjunktur, särskilt på offentligt finansierade lärosäten, eftersom delstatsmyndigheterna måste skära i sina kostnader. Ändå stämmer det till eftertanke att allt fler tvingas belåna sig alltmer i en kris där just hushållens skuldsättning är en del av problemet.

Den amerikanska studien visar också att hela två tredjedelar av de offentligt finansierade lärosätenas ekonomiska stöd utgörs av så kallat “merit aid”, som inte är behovsprövat och alltså inte i första hand är till för den som inte har råd med sin utbildning.

Även i Storbritannien höjs nu röster för att höja studieavgifterna som ett sätt att bevara utbildningskvaliteten. Den svenska regeringen vill också använda pengar kopplade till studieavgifter för att finansiera utbildningskvalitet, men här gäller det pengar som frigörs när man inför avgifter för så kallade tredjelandsstudenter om två år.

Men riskerna är stora. Kopplingen mellan avgifter och kvalitetssatsningar kan leda till dels sänkt kvalitet (om tredjelandsstudenterna blir färre än man tror) och dels att tredjelandsstudenter lättare blir godkända (om en del av resurserna knyts till studenternas prestationsgrad, vilket är fallet i dag). Frågan är hur regeringen hade tänkt förebygga den utvecklingen?

Tobias Krantz ger inte besked om den lärarledda tiden

Etiketter: Lärarledd tid, SUHF, Tobias Krantz, utbildningskvalitet

Jag frågade för en stund sen högskole- och forskningsminister Tobias Krantz om han tycker det är rimligt att många högskolestudenter får så lite som 4-6 timmars lärarledd undervisningstid. En retorisk fråga, tänkte jag, svaret är ju uppenbart.

Men ministern kunde inte svara. Han hänvisade till lärosätenas självständighet.

Därmed torde vår högskoleminister vara alldeles ensam i Sverige om att inte kunna säga att 4-6 timmars lärarledd tid är för lite. Högskoleverkets chef, universitetskansler Anders Flodström, har sagt det. Ett antal av landets högskole- och universitetsrektorer har gjort det. I princip alla landets studentkårer har gjort det. Naturligtvis har TCO gjort det. Men inte Tobias Krantz.  

Jag förstår honom. Att tilldela lärosätena alldeles för lite resurser och samtidigt påpeka det uppenbara, att pengarna inte på långa vägar räcker till ett rimligt antal lärarledda timmar, vore ju en inskränkning av lärostenas självständighet att bedöma detta själva. 

Fotnot: Skriver detta från en konferens om Sveriges framtid som kunskapsnation, arrangerad av Sveriges universitets- och högskoleförbund på Högskolan Väst i Trollhättan. 

Barack Obama tror på distansutbildningar

Etiketter: Barack Obama, distansutbildning, högre utbildning, studieavgifter, studielån, usa

Nyligen fick USA:s förre president Bill Clinton frågan om vad han ansåg vara den viktigaste okända statistiken. Hans svar: “De senaste åtta åren har USA gått från första till tionde plats bland länderna med högst andel 25-34-åringar med högskoleexamen.” Han fortsatte med att peka på de snabbt ökande studieavgifterna i USA, som nu stiger med åtta procent årligen, som ett hot mot USA:s framtid som kunskapsnation. Sedan 1982 har avgifterna för högre utbildning i USA ökat med 439 procent, under det att den amerikanska medianfamiljens inkomst har ökat med 147 procent.

USA:s president Barack Obama har också insett problemets allvar och bestämt sig för att göra något åt det. Ett av de viktigaste verktygen i det arbetet är distansutbildningar. USA:s konventionella högskolesystem har inte kapacitet att utbilda så många personer som krävs, och det är dessutom så dyrt att studera att många helt enkelt inte har råd.

Precis som i Sverige har distansutbildningarna i USA vuxit enormt det senaste decenniet, precis som i Sverige studerar nu omkring var fjärde amerikansk student via webben, och precis som i Sverige är många av dessa äldre än genomsnittsstudenten.

Distansundervisning är inte bara ett billigt och effektivt sätt att göra högre utbildning tillgänglig för människor som av olika anledningar inte kan studera på campus. Det är dessutom utmärkt ur ett pedagogiskt perspektiv. Det amerikanska utbildningsdepartementet konstaterade i en studie tidigare i år att personer som studerar via webben nådde minst lika bra, ibland bättre, resultat jämfört med studenter i vanlig salsundervisning. Särskilt bra resultat gav kombinationen av olika undervisningsmetoder.

Distansutbildningen kan antagligen lösa många problem kring den nödvändiga utbyggnaden av högskolan också i Sverige.