Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, Lärarledd tid, sveriges förenade studentkårer, Tobias Krantz, utbildningskvalitet
I dag gjorde Aktuellt ett långt inslag om TCO:s nya rapport om lärarledd tid på högskolan. Jag skrev rapporten och kommer att presentera den på ett seminarium på måndag. Läs mer och anmäl dig till seminariet här.
I rapporten presenteras resultaten från en undersökning där vi visar att hälften av alla heltidsstudenter i Sverige har mindre än nio timmars undervisning i veckan, vilket egentligen ska vara miniminivån i vårt nuvarande resurstilldelningssystem. För studenter inom humaniora och samhällsvetenskap är situationen betydligt värre. Nästan hälften av humaniorastudenterna har mindre än sex timmars undervisning i veckan. Omkring var tjugonde humaniora- och samhällsvetarstudent har mer än femton timmar i veckan.
I inslaget blev högskoleminister Tobias Krantz utfrågad om bristen på lärarledd tid av Aktuellts programledare Lennart Persson. Som vanligt gav högskoleministern inte några särskilt konkreta svar, utan undvek mest att rakt ut säga att regeringen faktiskt inte har för avsikt att göra någonting åt situationen. Men han blev lite mer konkret när han sa att regeringen vill satsa på “kvalitet på bekostnad av kvantitet”. En mycket beklaglig prioritering, eftersom bägge behövs. Det tycker inte bara TCO och Sveriges förenade studentkårer, utan också OECD och en lång rad industriländer som uttryckligen satsar på att över hälften av de unga ska studera på högskolenivå. En ambition som Sverige sedan några år har övergivit.
Tobias Krantz nämnde också en planerad kvalitetssatsning, som antagligen är den kommande propositionen om hur en del av resurserna till den högre utbildningen ska göras beroende av utbildningarnas kvalitet. Men den reformen kommer med största sannolikhet inte att innebära särskilt mycket nya resurser till grundutbildningen. Antagligen ska man försöka använda de intäkter som kan komma att frigöras när studieavgifter för internationella studenter införs, men det är ytterst osäkert om det alls blir några intäkter att tala om.
Etiketter: dimensionering av högskolan, globala konkurrensen, högre utbildning, oecd, tuac
“Om vi hade haft den här diskussionen för hundra år sen hade vi frågat oss om så pass många människor verkligen behöver grundskoleutbildning.”
Jag bloggar från ett ett tvådagarsmöte med TUAC (ett fackligt påverkansorgan gentemot OECD) i Paris, och den som citeras i inledningen är den nuvarande talaren, Andreas Schleicher. Schleicher är ansvarig för OECD:s analyser inom utbildningssektorn och har bättre kunskap än de flesta om den högre utbildningens betydelse för ekonomisk och social utveckling. Han menar att ett viktigt mål för utbildningspolitiken måste vara att öka andelen högskoleutbildade.
Enligt Schleicher är tiden förbi då de här ambitionerna kunde baseras på nationella mått. Nu handlar det om hur man står sig i förhållande till andra länder. Och förändringstakten i utbildningssektorn är oerhört snabb, eftersom många länder gör ambitiösa satsningar för att öka befolkningens utbildningsnivå. Om man sänker ambitionerna straffar det sig snabbt. USA:s förre president Bill Clinton beklagade sig nyligen över att USA de senaste åtta åren har gått från första till tionde plats bland länderna med högst andel 25-34-åringar med högskoleexamen.
Den svenska regeringens utbildningspolitik, som märkligt nog tycks ha som ett av sina mål att minska andelen högskoleutbildade i Sverige, är alltså i det här avseendet ganska apart i ett internationellt perspektiv.
Bill Clintons iakttagelse kan förhoppningsvis fungera som en väckarklocka. Om tio år kanske Fredrik Reinfeldt ångerfullt tittar tillbaka på sin egen regeringstid som en tid då Sverige tappade sin plats i den internationella utbildningsligan. Om inte regeringen satsar mer på en utbyggnad av den högre utbildningen kommer inte bara en stor andel av de många unga som vill studera att stängas ute från högskolan. Sverige kommer också att tappa sin internationella konkurrenskraft under lång tid framöver. De negativa konsekvenserna kommer i så fall att bli värst inom just de sektorer som pekats ut som Sveriges framtidsområden: miljö och hållbar utveckling, medicin, och informationsteknologi.
Som Bill Clinton skulle ha sagt: Wake up time, Fred!
Etiketter: etableringsgrad, högre utbildning, högskoleverket, Lärarledd tid, nyexaminerade, ungas arbetsmarknad
Det lönar sig att studera. Det är ingen nyhet, även om Högskoleverkets senaste rapport om den så kallade “etableringsgraden” för högskoleexaminerade får genomslag i medierna även detta år. Av de personer som tog examen 2005/06 hade 78 procent jobb 2007. Högskoleverket konstaterar också att högskoleutbildade sedan länge har lägre arbetslöshet än personer med bara grund- eller gymnasieutbildning, särskilt när det varit lågkonjunktur. Vi på TCO har ofta påpekat detta, så vi är inte överraskade.
Men om man tittar noggrannare på siffrorna hittar man utbildningsområden där etableringsgraden är relativt låg (ett år efter examen). Problemen är tydligast på utbildningar inom humaniora och i viss mån samhällsvetenskap och naturvetenskap. Visserligen ökar etableringsgraden om man gör en ny uppföljning efter ännu ett år eller två, men så länge ska man inte behöva vänta om man har investerat flera år och hundratusentals kronor för att skaffa sig en akademisk examen.
En viktig orsak till att det är svårt för nyexaminerade från vissa utbildningar att få jobb är att arbetsmarknaden på dessa områden är förhållandevis svag. Det finns helt enkelt många examinerade och få jobb. En annan faktor kan vara att framför allt humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar får en mycket låg ersättning från staten och därmed ger studenterna väldigt lite lärarledd tid. Det gör att de praktiska inslagen i utbildningarna är få, vilket ger minimalt utrymme för inlärning av konkreta färdigheter som många arbetsgivare värdesätter, som presentationsteknik, budgetering, förhandlingsteknik, intervjuteknik, planering och projektledning. Färdigheter som är värdefulla inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap.
Många studenter inom de här områdena har tröttnat på de dystra utsikterna och bestämt sig för att själva förbättra sina förutsättningar och sin arbetsmarknad. Deras möjligheter att göra det skulle vara betydligt bättre med mer lärarledd tid och bättre material och utrustning. Det kan bara åstadkommas med mer resurser. I första hand krävs betydande tillskott till områdena humaniora, samhällsvetenskap/ekonomi och juridik.
Att akademiska studier är en bra investering är ingen nyhet. Men det är en investering som inte bara individen måste göra – staten har också allt att vinna på att fler utbildar sig.
Etiketter: högre utbildning, kårobligatoriet, regeringen, utbildningskvalitet
Kårobligatoriet ska avskaffas den 1 juli 2010. Regeringen ser det som en principiellt viktig fråga att inga studenter ska tvingas vara medlemmar i en förening. De flesta kårer har inte haft några egentliga synpunkter på principfrågan, men väldigt många har uttryckt stor oro över risken att förlora en stor del av sina medlemmar. En undersökning genomförd av TCO:s tidning Studentliv 2007 visade sedan att varannan student tänkte lämna kåren om obligatoriet avskaffades. Endast 15 procent sa att de helt säkert skulle fortsätta vara medlemmar.
Erland Ringborg, som utredde avskaffandet, föreslog att statsmakterna skulle behöva skjuta till 310 kronor per student för att ett fortsatt studentinflytande skulle kunna garanteras. Men regeringen höll inte med och slog fast att 105 kronor fick räcka. Kårernas genomsnittliga intäkt per student och år är omkring 500 kronor, så det handlar om ett betydande inkomstbortfall.
Inte bara kårerna tyckte att detta var en orimligt låg nivå. Också rektorer för olika lärosäten kritiserade regeringen. Samt naturligtvis TCO.
Nu har det visat sig att lärosätena värdesätter studentkårernas arbete så mycket att de är beredda att själva skjuta till pengar. Hittills har Högskolan Dalarna, Lunds universitet och Stockholms universitet aviserat stöd för mångmiljonbelopp. Det hedrar lärosätena att de tar ansvar för att upprätthålla studentinflytandet när regeringen valt att inte göra det. Problemet är att pengarna tas från utbildningsanslagen, vilket urholkar de redan bristfälliga resurserna ännu mer.
Stockolms universitets rektor Kåre Bremer varnade för detta på sin blogg tidigare i år, då han frågade sig “om studentinflytande och studiesociala insatser för ca 200 kr per student och år ska avvecklas eller täckas av den redan urholkade studentpengen med ännu färre undervisningstimmar som följd.”
Regeringen har upprepade gånger sagt sig värna kvaliteten i den högre utbildningen. Men det alltför påskyndade och underfinansierade avskaffandet av kårobligatoriet visar sig nu dränera lärosätena på utbildningsresurser. Hur väl rimmar det med regeringens kvalitetsambitioner?
