Tack för helhetsgreppet, Kajsa Borgnäs!

Etiketter: högre utbildning, Kajsa Borgnäs, s-studenter, socialdemokraterna, utbildningspolitik

Om det är någonting jag saknar i den högskolepolitiska debatten, är det helhetsperspektiv. Alltför få debattörer försöker se den större bilden, ta ett samlat grepp på högskolepolitiken. Därför är det kul att läsa dagens debattartikel i ETC som Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet, skrivit.

Även om jag inte håller med om allt är det väldigt kul att läsa ett inlägg som sätter ett antal högskolepolitiska reformer i ett större sammanhang och analyserar regeringens högskolepolitik på ett övergripande plan, utan att ägna sig åt de hårklyverier som vi utbildningspolitiska nördar ofta ägnar oss åt.

När kommer en borgerlig analys på samma övergripande nivå?

Öppen konflikt mellan universitetskansler Anders Flodström och högskoleminister Tobias Krantz

Etiketter: anders flodström, högre utbildning, högskoleverket, kvalitetsutvärderingssystemet, peter honeth, Tobias Krantz, utbildningsdepartementet, utbildningskvalitet

Den utdragna processen som ska leda till ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för den högre utbildningen har tagit en dramatisk vändning. Universitetskansler Anders Flodström, landets högste tjänsteman inom högskolesektorn, gick för några dagar sedan ut med öppen och mycket hård kritik mot högskole- och forskningsminister Tobias Krantz och dennes statssekreterare, Peter Honeth.

– Departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag som går emot det förslag till kvalitetsreform som är förankrat hos sektorn, universitetsledningar och studenter, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Kritiken gäller såväl hanteringen av Högskoleverkets tidigare förslag som delar av innehållet i regeringens eget förslag. Att kanslern så skarpt kritiserar det sistnämnda är intressant, eftersom detaljerna i regeringens förslag ännu inte redovisats – inte ens för kanslern själv. Det enda som delgivits sektorn (företrädare för studenter och lärosäten) är en power point-presentation med en översiktlig beskrivning av förslaget, på ett informellt “avstämningsmöte” den 3 mars.

Att just Anders Flodström blivit regeringens hårdaste kritiker är i sig anmärkningsvärt. När han utsågs till universitetskansler 2007, efter en så kallad “öppen sökprocess”, misstänkte jag att han, utöver sina uppenbara meriter, blivit vald för att han delade regeringens syn på högre utbildning. Ord som excellens, världsklass, koncentration och betoningen av lärosätenas forskningsuppdrag präglade Anders Flodströms värv som rektor på KTH och Linköpings universitet. Omedelbart efter utnämningen gjorde också Flodström ett kontroversiellt utspel som låg i linje med regeringens högskolepolitiska idé, när han förespråkade att landets fjorton universitet borde slås ihop till fem.

Men på senare tid tycks universitetskanslern ha omprövat några av sina gamla käpphästar och börjat agera alltmer självständigt. När han nu går i öppen polemik mot sin uppdragsgivare är det en stark markering mot såväl den högskolepolitik som förs av den nuvarande regeringen, som sättet den förts på. Det är alltså både en sakpolitisk och en förvaltningspolitisk schism det rör sig om. Flodströms skarpa utspel vittnar om oberoende och civilkurage, viktiga egenskaper hos en myndighetschef.

– Jag trodde att regeringen stod för en positiv riktningsförändring, för ett kunskapssamhälle, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Detta vittnar om att Anders Flodström blivit desillusionerad av regeringens politik. I en tre år gammal intervju, efter utnämningen till universitetskansler, uttryckte Anders Flodström entusiasm inför de uppgifter som högskolesektorn och högskolepolitiken stod inför. Han hoppades att de kommande förändringarna skulle “innebära att rektorernas roll och självförtroende stärks”, och han var säker på det skulle vara “självklart för flera rektorer att vilja bli universitetskansler” nästa gång ämbetet skulle tillsättas. Jag undrar om han fortfarande är lika säker på det.

- - -

För den som vill fördjupa sig i turerna kring kvalitetsutvärderingssystemet har utbildningsforskaren och den tidigare rektorn för Mälardalens högskola, Lillemor Kim, skrivit en utförlig redogörelse som kan laddas ned här.

Andra som skrivit om kvalitetsutvärderingssystemet och högskoleschismen är Lisa Gemmel, Saco studentråd, Sulf, SFS, Akademisk Frihet, Kristoffer Ejnermark, Pers blogg, Mats Olsson och bloggen Alliansfritt Sverige.

Från bilprovning till melodifestival: kvalitetsutvärdering av högre utbildning

Etiketter: högre utbildning, utbildningskvalitet

Snart kommer den hett emotsedda och alltmer kontroversiella kvalitetspropositionen, där regeringen ska föreslå hur delar av pengarna till den högre utbildningen ska fördelas efter nya kvalitetskriterier. Det senaste datumet som utlovats är den 23 mars.

Av det som blivit känt hittills verkar det som om Högskoleverkets utvärderande roll ska förändras från bilprovning till melodifestival. Något förenklat kan man säga att Högskoleverket inte bara ska se till att utbildningarna håller en godkänd lägstanivå, ungefär som bilprovningen. Tanken är att man fortsättningsvis ska agera melodifestival och peka ut de utbildningar som är bäst. Dessa ska sedan, förutom äran, få en ekonomisk belöning.

I förrgår (den 3 mars) bjöd utbildningsdepartementet in bland andra lärosätena, Högskoleverket, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) till ett så kallat “avstämningsmöte” för att presentera det nya förslaget till nytt kvalitetsutvärderings- och resursfördelningssystem. Jag var inte där, men har från flera källor fått veta att många av de närvarande var tämligen kritiska till såväl förslaget som utbildningsdepartementets hantering av hela ärendet.

Bakgrunden är att regeringen i mars förra året bad Högskoleverket ta fram ett förslag till nytt kvalitetsutvärderingssystem. Högskoleverket lyckades efter en lång process med balansakten att ta fram ett förslag som i stort sett fått stöd av såväl lärosätena som studentrörelsen. Så långt allt väl. Problemen började när utbildningsdepartementet uttryckte missnöje med Högskoleverkets förslag och började göra ändringar i det på detaljnivå. Här följer några av inslagen i regeringens förslag:

• Utbildningarna ska ges betyg på en fyrgradig skala. Endast de utbildningar som får det högsta betyget ska tilldelas extra resurser, kopplat till antalet helårsstudenter. Det lägsta betyget kan, ungefär som idag, leda till indragen examensrätt. Detta kan möjligtvis (beroende på hur mycket pengar det rör sig om) ge betydande tillskott till vissa stora utbildningar. Men för mindre utbildningar blir tillskottet antagligen blygsamt, och det stora värdet ligger snarare i betygets attraktionsvärde för att rekrytera nya studenter. Högskoleverket hade föreslagit en tregradig skala.
• De nya resurserna ska tas från de pengar som sparas in när avgifter för tredjelandsstudenter införs nästa år. Det är dock ännu oklart vilka belopp det rör sig om.
• Tonvikten i det nya kvalitetsutvärderingssystemet ligger tydligt på studenternas prestationer, framför allt bedömningen av examensarbeten. Högskoleverket ville i sitt förslag också ta med den så kallade progressionen, alltså hur mycket studenterna lär sig under utbildningen. På detta sätt skulle systemet i högre grad utvärdera utbildningarna, snarare än studenterna. En betydande brist i regeringens förslag, enligt de uppgifter som hittills kommit fram, är alltså att det inte tar hänsyn till studenternas bakgrund och förutsättningar utan enbart beaktar studenternas prestationer, vilket antagligen missgynnar högskolorna och de nyare universiteten.

Andra som bloggat om detta är SFS och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer.

Fler studenter än någonsin, konstaterar Högskoleverket

Etiketter: dimensionering av högskolan, forskningspolitik, högre utbildning

Under 2009 var det fler helårsstudenter på våra universitet och högskolor än någonsin tidigare, nästan 300 000, konstaterar Högskoleverket i dag. Det är ett glädjande besked; TCO har länge påtalat behovet av fler högskoleutbildade, bland annat för att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Vi är tyvärr inget “föregångsland” i det här avseendet.

Särskilt glädjande är det att regeringen, trots löften om motsatsen, inte stoppat utbyggnaden av högskolan, utan tvärtom bidragit till den. Visserligen har argumentationen varit en annan än TCO:s, nämligen att utbyggnaden bara behövs under den ekonomiska krisen, då många fler söker sig till och blir kvar i högskolan. De 10 000 nya högskoleplatserna som regeringen skapat i år och nästa år ska alltså dras in därefter. TCO menar i stället att utbyggnaden måste göras permanent. Det behövs både för att de ungdomar som vill studera på högskolan ska kunna göra det och för att redan yrkesverksamma ska kunna vidareutbilda sig under ett arbetsliv som ställer allt högre kunskapskrav.

De närmsta åren kommer vi antagligen att se en minskad efterfrågan på högre utbildning, till följd av mindre ungdomskullar och förbättrat konjunkturläge. Det får inte automatiskt tas till intäkt för att dra ned på resurserna till den högre utbildningen. Regeringen måste fortsatt se till att upprätthålla andelen unga som får högskoleutbildning och äldre som får vidareutbildning. Därutöver bör de resurser som eventuellt “frigörs” gå till kvalitetssatsningar.

En intressant detalj i Högskoleverkets analys är att lärosätena visar ett sammanlagt överskott på två miljarder kronor, i genomsnitt 14 procent av den totala omsättningen. Även om det är en rekordnotering som till stor del förklaras av tillfälligt outnyttjade forskningsintäkter, har lärosätenas balanserade kapitalförändring (även kallat ackumulerat myndighetskapital) vuxit stadigt de senaste åren. Det är ett problem. Lärosätena är myndigheter och ska inte visa överskott. På vissa lärosäten rör det sig om uppemot 20 procent av omsättningen, alltså dubbelt så mycket som det tillåtna överskottet för myndigheter.

Lärosätena bör i större utsträckning använda delar av sitt ackumulerade kapital till åtgärder som höjer utbildningskvaliteten. Regeringen bör också följa upp varför en betydande del av dess väl tilltagna forskningssatsning inte används av lärosätena, eller, som Högskoleverket skriver, varför “forskningsintäkterna fortsatt att öka utan att kostnaderna har ökat i samma takt”. Naturligtvis tar det sin tid att bygga upp forskningssatsningar, inte minst att anställa personal, men om lärosätena inte kan använda forskningsmedlen i den takt de strömmar in kanske de inte borde strömma in i den takten eller till just de lärosätena. Det finns anledning att följa upp hur forskningsmedlen fördelas och används de närmsta åren.