German Bender

OECD: Utbildning lönar sig mer än många tror

I dag släppte OECD sin senaste stora utbildningsstudie Education at a Glance 2011. Som vanligt betonar organisationen att utbildning lönar sig, och därmed behovet av utbildningssatsningar också i tider av kris – precis som vi på TCO brukar göra.

Under de senaste ekonomiska krisåren har människor med högskoleutbildning klarat sig betydligt bättre än människor som genomgått kortare utbildningar. Arbetslösheten är genomgående längre för dem med högskoleutbildning, löneutvecklingen bättre och sysselsättningen högre.

OECD noterar också ett ökat intresse för den samhälleliga nyttan av högre utbildning, och inkluderar därför i årets rapport en indiktator där man försöker fånga upp detta. Man konstaterar i rapporten att det sedan länge finns starka belägg för ett samband mellan utbildningsnivå och en rad positiva sociala effekter på hälsa, samhällsengagemang och kriminalitet. Men man noterar också att det i forskningen finns ett växande stöd för att detta positiva samband dessutom är kausalt – det vill säga att de här effekterna förstärks med en ökad utbildningsnivå. Annan forskning tyder, i enlighet med detta, på att utbildningssatsningar är kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra hälsan och minska brottsligheten i ett samhälle.

Det är viktigt att forskningsbeläggen och medvetenheten i internationella organisationer nu växer sig allt starkare för det många av oss ser som självklarheter. TCO har länge framhållit att utbildning lönar sig för både individen och samhället.

Tyvärr är det nästan alltid det första perspektivet som betonas i debatten. Medierna och andra aktörer fokuserar på vilka utbildningar som ger högst lön efter examen eller under en livstid. Och det är förvisso viktiga perspektiv, inte minst för den individ som står i begrepp att välja utbildning. Men utbildningens samhällsnytta får inte underskattas. I länder som Sverige gäller det särskilt den högre utbildningen.

I boken Higher Learning, Greater Good: The Private and Social Benefits of Higher Education (2009) beräknade den amerikanska ekonomen Walter W. McMahon avkastningen på högre utbildning för individen och samhället. Hans modeller är baserade på amerikanska förhållanden, men gäller antagligen i hög grad också för andra jämförbara länder.

McMahon konstaterade att det icke-monetära värdet för individen (det vill säga det som inte direkt kan värderas i pengar) är ungefär lika stort som det monetära, och att det blir ännu större om man tar hänsyn till den samhälleliga avkastningen. Faktum är att den ökade inkomsten (ofta kallad utbildningspremie) som högre utbildning innebär för individen endast utgör omkring 30 procent av utbildningens totala värde för individen och samhället, enligt McMahon.

Samhällsnyttan uppstår när individer under sin livstid (och ackumuleras förstås så att den även kommer framtida generationer till del) använder det humankapital de byggt upp i den högre utbildningen för att förbättra samhället de lever i. Det gäller både konkreta och aktiva bidrag som individen gör till gagn för samhället, men det gäller det faktum att människor med hög utbildning leder till en rad positiva samhälleliga effekter.

En hög andel högutbildade leder exempelvis till lägre brottslighet, bättre hälsa och längre livslängd, ökad läskunnighet och hälsa hos barn, lägre offentliga utgifter, större socialt kapital och ökad tillit människor emellan, ett ökat idéflöde i samhället, ökad jämställdhet, mer ansvarsfull konsumtion och bättre miljö. Det här är några exempel på samhälleliga utbildningspremier – som i själva verket kan betraktas som individuella eftersom de ju ytterst gynnar de individer som lever i samhället.

Tyvärr är den samhälleliga avkastningen mycket svårare att mäta än enklare utbildningspremier som lön, pension eller förmåner. Men det betyder inte att vi ska stirra oss blinda på kortsiktiga plånbokseffekter av individens och samhällets utbildningssatsningar. Tvärtom betyder det att vi borde bli bättre på att förstå, mäta och uppmärksamma utbildningens samhälleliga, eller om man så vill kollektiva, nytta.

Alltså, dagens hemläxa till landets utbildningspolitiker och andra intresserade: läs McMahons bok och studera indikator A11 i OECDs Education at a Glance 2011.

  • Pingback: Ambitioner att satsa långsiktigt | Klas-Herman Lundgrens blogg

  • Jonny Disenfeldt

    ”Sverige har fått 400.000 fler högskoleutbildade på sju år. Men
    ökningen av de kvalificerade jobben har stannat av. I stället ”knycker
    de högutbildade jobben från de lågutbildade där arbetslösheten ökar.

    Så når politikerna vill satsa på mer utbildning blir det snarast kontraproduktivt.

    Det är inte så lätt för politiken att skapa jobb, däremot att skapa
    utbildningsplatser. Men det gör att man förstärker den här obalansen”,
    säger professor Michael Tåhlin som forskar kring fenomenet att Sverige
    har ett överutbildat folk.”

    http://www.di.se/artiklar/2014/2/18/overutbildade-knycker-enkla-jobben/