German Bender

OECD visar än en gång bristerna i den svenska skolan

Hur hänger skolresultatens nivå ihop med likvärdigheten i skolan? Måste länder välja mellan det ena eller det andra, alltså mellan att ha goda genomsnittliga skolresultat eller att ha små skillnader i resultat mellan elever? Nej, svarar OECD med emfas. Och det går dessutom att göra framsteg på båda områdena på relativt kort tid. Det framgår av en intressant och beklämmande OECD-analys av data från PISA-testen, i vilka nästan en halv miljon skolelever från ett sextiotal länder skriver samma prov.

Det mesta är känt sedan tidigare, men det är värt att påminna om. OECD:s nya minianalys riktar nämligen ett obehagligt skarpt ljus mot den mest oroväckande utvecklingen i den svenska skolan: de ökade skillnaderna i skolresultat mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund (även kallad minskad likvärdighet mellan elever).

OECD konstaterar till att börja med att PISA-testen konsekvent visat att socioekonomisk bakgrund har betydelse för skolresultaten. Till exempel är det i genomsnitt dubbelt så sannolikt att socioekonomisk missgynnade (”disadvantaged”) elever i OECD-länderna är de som har sämst resultat i PISAs läsförståelseprov. Fyrfältaren nedan ger en bild av hur Sverige ligger till i förhållande till andra OECD-länder när det gäller skolresultat och likvärdighet mellan elever. Vår placering kan bäst beskrivas som medioker.

 

Men det i många länder förekommande sambandet mellan svaga skolresultat och dålig likvärdighet  går att bryta, menar OECD. I den senaste PISA-undersökningen (2009) var flera av länderna med bäst resultat också de länder som uppvisade minst skillnader mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund.

OECD slår i sin analys fast att ”några länder visat att förbättringar i likvärdighet kan åstadkommas samtidigt som övergripande förbättringar i skolresultat, dessutom på relativt kort tid”. Detta gäller dock inte Sverige – såvida man inte byter ut ett ordet ”förbättringar” i citatet mot ”försämringar”.

Bilden nedan visar att den svenska skolans utveckling mellan 2000 och 2009 års PISA-test hör till de sämsta i hela OECD när det gäller både resultat och likvärdighet. Sverige återfinns nere i det högra hörnet, som visar den kategori dit inga länder vill räknas: ”Countries/economies with losses in performance and equity levels”.

En viktig åtgärd för att komma till rätta med bristande likvärdighet, enligt OECD, är  så kallad kompensatorisk resursfördelning. Det innebär att man tilldelar mer resurser till de elever och skolor där behoven är som störst, till exempel på grund av sämre socioekonomiska förutsättningar. Detta ska den svenska skolan göra enligt lag, men i praktiken förekommer det i mycket liten utsträckning. Skolverket påpekade det redan 2009. Tabellen nedan (s. 39 i rapporten ”Resursfördelning utifrån förutsättningar och behov?”) redovisar andelen kommuner med tilläggsresurser för barn/elever i behov av särskilt stöd och tilläggsresurser baserade på socioekonomiska faktorer.

Skolverket konstaterar att ”det stora flertalet av kommunerna inte har någon tilläggsresurs baserad på socioekonomiska faktorer vare sig i förskola, grundskola eller fritidshem. I de kommuner som har en sedan tilläggsresurs – var femte när det gäller förskola, var fjärde när det gäller grundskola och var tionde när det gäller fritidshem – utgör resursen i allmänhet en liten andel av budgeten.”

Skolverkets slutsats bekräftas av OECDs analys, där man uttrycker sig pregnant:

”(…) school systems vary in the degree to which they allow socio-economic differences to become differences in performance (…)”

Nyckelordet här är ”allow”. Sverige är alltså ett land där vi tillåter att skillnaderna mellan elevers socioekonomiska bakgrund blir skillnader i skolresultat. Det är ett svek och dessutom ett allvarligt hot – inte bara mot de barn som är direkt drabbade, utan mot hela samhället. Och det är inte bara i Sverige som detta börjar bli en allmän sanning. Även OECDs experter kan numera se det i sina prydliga diagram.

 

Uppdaterat 130214: Andra som skrivit om detta är Zoran Alagic, presschef på Lärarnas Riksförbund, Edvin Alam på Moderata Ungdomsförbundet, bloggen Whinar.

 

 

  • Pingback: Framtidsstart och likvärdighetsgaranti är verktyg för att minska snedrekryteringen « Edvin Ala(m) 3.0

  • Jonas Aghed

    Varför får inte detta – kopplingen mellan skolraset och de senare årens alltmer segregerade svenska skola – större uppmärksamhet i media? Kan det ha någonting att göra med att både sossar och borgare – sossestyrda och borgarstyrda media – är för en fortsatt skolpolitik som innehåller skolval och skolpeng, de två största segregerande faktorerna?

  • German Bender

    Jag håller inte med om att det inte uppmärksammas i media eller om att den politiska hemvisten hos dem som ”styr” eller äger medierna skulle ha någon betydelse i det här fallet.

    Du har en poäng i att den politiska enigheten kring det system vi nu har är tämligen stor och att både den nu sittande regeringen, de föregående socialdemokratiska regeringarna och även Bildt-regeringen i början av 90-talet delar på ansvaret för den enagtia utvecklingen i den svenska skolan. Men inte heller det är någon hemlighet eller särskilt ouppmärksammat i media.

    • Martinsafstrom75

      Problemet kan vara att de som tar besluten om eventuell ändrad resursfördelning och uppföljning av åtgärderna inte kan relatera till problematiken. De har sällan sin bakgrund i familjer lågt socialt-, ekonomiskt- och kulturelltkapital. Eller växt upp områden som dominerats av resurssvaga grupper. Så de har informationen om att problematiken existerar, men har inte upplevt det eller någon liknande brist på resurser. Så de kan helt enkelt inte relatera till problematiken och därför blir egagemanget att lösa problemet lidande.

    • Jonas Aghed

      Jag syftar på den OECD-analys som du nu själv skriver om… Jag har sett en notis på SVT:s text-tv. Har du sett någonting någon annanstans?

      Men sedan vill jag nog ändå hävda att ingen från socialdemokratiskt eller naturligtvis från borgerligt håll vill tala om orsakskedjan införandet av skolpeng och ”fritt” skolval – segregation – sjunkande resultat. Skolpeng och skolval infördes redan av regeringen Bildt 1992 och ända sedan dess har undersökning efter undersökning visat hur segregationen har ökat och resultaten sjunkit. En i högen: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publicerat/arkiv_pressmeddelanden/2003/valfrihet-leder-till-skolutveckling-men-ocksa-till-segregation-1.10797.
      Denna segregation har socialdemokraterna hela tiden varit delaktiga i, men Baylan sysslar numera med en slags historietvätt, se t.ex.:
      http://www.dn.se/debatt/regeringen-blickar-bakat-pa-en-gammalmodig-skolpolitik. Sedan 2006?! Jotack!

  • Pingback: Barn till rika föräldrar är helt enkelt smartare och mer ambitiösa? Eller hur var det nu? | *whinar*

  • Alexander Baltatzis

    Det finns en kalifornisk undersökning som visar att orsakssambandet mellan skolprestanda och socioekonomiska faktorer är litet. Det finns däremot en stark koppling mellan prestanda och hur familjens attityd till skolarbete är oberoende av socio-ekonomiska faktorer.  

  • Pingback: Skolan och likvärdigheten | karinaaseby

  • Pingback: Friskolekoncernen JB Education gick i konkurs | niklasby2012

  • Pingback: Tankar efter ett samtal hos ABF « strötankar och sentenser

  • Pingback: Smedjan möter ministern – igen! | Skolsmedjan