German Bender

Jan Björklund pekar med hela handen – men ständigt åt olika håll

När de stora satsningarna på utbildning i årets vårproposition blev kända i förra veckan var min första tanke: ”jahapp, nu byter regeringen fot igen”. Trots att det förstås är väldigt glädjande att regeringen så tydligt prioriterar eftergymnasial utbildning är det problematiskt att utbildningspolitiken, särskilt högskolepolitiken, präglas av en sådan ryckighet. Detta har nu också påpekats av myndigheten Universitetskanslersämbetet (UKÄ), som bland annat ansvarar för kvalitetsutvärdering, examenstillstånd samt uppföljningar och analyser av den svenska högskolan.

De senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att den högre utbildningen befinner sig i kris. Till stora delar handlar det om bristande resurser, något som påtalats av bland andra TCO, Sulf, Högskoleverket, Sveriges universitets- och högskoleförbund och regeringen själv. Detta tar sig konkreta uttryck i att en stor andel av studenterna får så lite som fyra timmars lärarledd tid, att många utbildningar utbildningar underkänns i UKÄ:s kvalitetsgranskningar, att fyra av tio studenter inte har någon kontakt med arbetslivet i utbildningen.

Egentligen skulle det alltså krävas betydande resurstillskott till den högre utbildningen för att på allvar komma tillrätta med problemen. Det skulle också behövas förändringar i resurstilldelningssystemet och i beräkningsgrunderna för medlens årliga uppskrivning för att stoppa urholkningen av anslagen. Annars kommer problemen att förvärras för varje år, likt en växande snöboll, vilket är vad som skett de senaste tjugo åren.

Men ingenting tyder på att sådana satsningar är aktuella inom överskådlig tid. För att lärosätena ändå ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt med de knappa resurser som de förfogar över måste de ges förutsättningar att planera sin verksamhet med längre tidshorisont än ett år. Forskningspolitiken präglas av betydligt längre cykler, bland annat på grund av att propositionerna på området läggs fram vart fjärde år. Varför inte tillämpa något liknande på utbildningsområdet? Om inte annat vore det ett sätt att dämpa symtomen. Men det mer grundläggande problemet är egentligen ett annat.

När man betraktar det regeringen gjort och sagt under perioden 2006-2013 blir det uppenbart att högskolepolitiken präglas av inkonsekvens och nyckfullhet, av lappande och lagande. Det är ett ständigt vacklande mellan nedskärningar och utbyggnad. På ett djupare plan är problemet därför egentligen inte lärosätenas korta planeringshorisont. Detta skulle möjligen vara hanterbart om den underliggande politiken byggde på en underliggande eller långsiktig princip som gav lärosätena en rimlig möjlighet att göra kvalificerade gissningar om politikens riktning, om regeringens visioner och ambitioner för den högre utbildningen i Sverige. Som det är nu famlar både regering och lärosäten i mörkret.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett tips till regeringen. Varje gång man bytt fot mellan satsningar och nedskärningar har det skett med hänvisning till kortsiktiga bedömningar av konjunkturen eller läget på arbetsmarknaden. Jag kan ha viss förståelse för det, även om det vore önskvärt att man också vägde in andra hänsyn i ett så strategiskt viktigt område som högre utbildning. Men om man nu vill basera högskolepolitiken på arbetsmarknadsrelaterade argument, finns det utmärkta sådana – och de talar i själva verket för långsiktiga satsningar på såväl kvantitet som kvalitet.

Efterfrågan på utbildning finns nämligen från både arbetsmarknad och studenter. Arbetslösheten bland högskoleutbildade har varit låg och sysselsättningen hög under lång tid, även under lågkonjunkturen. Söktrycket är stort på de flesta lärosäten. Andra länder, såväl inom som utanför EU och OECD, gör ambitiösa och långsiktiga satsningar på högre utbildning. Det finns alltså vare sig anledning att dra ned på ambitionerna eller att vackla fram och tillbaka som regeringen har gjort sedan den tillträdde 2006.

Jan Björklund brukar lite skämtsamt sägas gilla att peka med hela handen. Inget fel med det, men man önskar att han inte pekade åt olika håll hela tiden.

––––

Uppdaterat: andra som kommenterar utbildningssatsningarna i vårbudgeten är Aftonbladet, Hans Hoff (S), Sveriges Ingenjörer, Svenskt Näringsliv, Sveriges förenade studentkårer, Per Eriksson och Stefan Bengtsson i Dagens Industri, Vetenskapsradion i P1, Naturvetarna.