German Bender

Vad kostar de svenska PISA-resultaten i kronor och ören?

De senaste dagarna har kommentarerna haglat om de sjunkande svenska PISA-resultaten. Jag bidrog själv med ett inlägg på denna blogg. Många bedömare har fokuserat på de sjunkande skolresultatens negativa effekter för demokratin och på risken för växande klyftor i samhället. Det är utomordentligt viktiga perspektiv som med rätta har varit i fokus i ett första skede. Även konsekvenserna för individen har uppmärksammats, till exempel att elever med svaga kunskapsresultat löper en ökad risk att hamna i ungdomsarbetslöshet och livslångt utanförskap.

Men skolresultaten har också stora samhällsekonomiska effekter. OECD har i rapporten ”The High Cost of Low Educational Performance” försökt räkna på sambandet mellan PISA-resultat och ekonomisk tillväxt. Det är förstås vanskliga kalkyler som är behäftade med många svåra antaganden och spänner över långa tidsperioder med stora osäkerheter. Men bilden som framträder är ändå tydlig: länder som förbättrar sina resultat i PISA-ämnena (matematik, läsförståelse och naturvetenskap) ökar markant sina långsiktiga möjligheter till betydande ekonomisk avkastning.

I rapporten presenteras utfallet för olika länder utifrån tre olika scenarion. Samtliga gäller i förhållande till PISA 2009 och resultatförbättringarna antas ske under en 20-årsperiod (2010-2030), efter vilken eleverna ligger kvar på den då uppnådda kunskapsnivån.

  1. En höjning av det genomsnittliga PISA-resultat med 25 poäng.
  2. En höjning så att samtliga elever når minst 400 poäng i genomsnitt.
  3. En höjning till Finlands nivå.

Låt oss titta på det första scenariot: en ökning av det genomsnittliga resultatet med 25 poäng jämfört med PISA 2009 (vilket för övrigt är mindre än den resultatökning som Polen åstadkom mellan PISA 2000 och PISA 2006):

I rapporten konstaterar man:

”/…/ even reducing the projections substantially to allow for plausible minimal estimates suggests very large implications of improved cognitive skills and human capital. If the estimated impacts of cognitive skills were twice as large as the true underlying causal impact on growth, the resulting present value of successful school reform still far exceeds any conceivable costs of improvement.”

För Sveriges del beräknar OECD i rapporten att scenario 1 (som är det mest blygsamma) skulle kunna leda till en ökning av BNP med drygt 1000 miljarder USD till år 2090, vilket motsvarar omkring 300 procent. Det handlar alltså om betydande effekter, som man kan anta vida överstiger de eventuella kostnaderna för att åstadkomma kunskapsökningen.

Men detta är, som vi vet, än så länge ett kontrafaktiskt scenario. Det som faktiskt har skett sedan 2009 är dessvärre att Sveriges resultat har sjunkit med mellan 10 och 16 poäng (beroende på ämne). Och detta alltså på tre år, inte tjugo, som i OECD:s beräkningar. Och vad värre är, om man i stället utgår ifrån Sveriges resultat i PISA 2000 blir resultatet ännu dystrare, med försämringar på mellan 27 och 33 poäng (beroende på ämne) fram till och med PISA 2012. Det är alltså en mer än dubbelt så stor resultatförsämring i absoluta tal (ännu större i relativa tal) som den hypotetiska förbättringen i OECD:s första scenario. Och till skillnad från OECD:s scenario är den verklig, inte hypotetisk.

Om den här trenden fortsätter kan de samhällsekonomiska kostnaderna under mycket lång framöver bli oerhörda.

  • Pingback: Borgs reptrick – löntagarna betalar själva sina skattesänkningar | LO Bloggen()

  • Pingback: Borgs siffertrixande borde uppmärksammas mer! | LO Bloggen()

  • Förälder

    Som sagt så är jag förälder vilket innebär att jag inte är expert. Jag anser att man bör jämföra skolan med t.ex. tillverkningsindustrin. Mycket inom industrin blir både billigare och har högre kvalitet, i skolan blir det bara dyrare och sämre kvalitet.

    Om man skall avdramatisera vad skolan igentligen skall handla om, åtminstånde för mig, så handlar det om att förse elever med kunskap. det handlar inte om att förse personal med arbete och lön

    Jag tror att industrins koncept går att implementeras då den bygger på att automatisera så mycket som ekonomiskt är lönsmat, effektivisera bort allt som inte nödvändigtvis behövs. Införs ett IA-system (InlärningsAutomation) i skolan så finns det pengar över till högre löner för dom som behövs i skolan. Skolan har dessutom stora kostnader för IT rellaterad utrustning, samtidigt som den bedrivs kostnadseffektivt på likartat sätt som då på den tiden dom skrev i sanden.

    Hur har lärarna tid att mejla oss föräldrar men inte tid att lära de barnen som behöver hjälp med skolämnena. Dessa mejl läses oftast på arbetstid av föräldrar och dom är många, vilket gör att kostnaderna stiger ytterligare. allt inom skolan går pappersvägen jag tånker på påsklovslappen plus alla möjliga andra lappar, tillstånd, inga kostnadseffektiva webformulär där inte då det räker med ett formulär för alla elever i hela sverige

    Lärarlegitimation! Är det något som löser elevernas problem? I såfall vilket utav dom? Hur mycket får skolan kosta? Om vi inte kostnadseffektiviserar skolan vad kommer den i framtiden då att sluka. För mig så är det inte skattehöjning eller skattesänkning som är det primära utan vad vi för för varje skattekrona.

    Jag räknar inte med medhåll för det brukar jag sällan få i denna sak.

  • Ha-Joon Chang kollade en gång upp hur mycket utbildningen betydde för ett lands ekonomiska standard och fann att den inte betydde ett dugg. Exempelvis stack Schweiz ut: mycket få går på universitet och högskolor, men landet klarar sig bra ändå (23 things they don’t tell you about capitalism, 2010).

    Detta förklarades dock till en del med att utbildningen på gymnasienivå är så bra att den väl kan jämföras med högskola i Sverige.

    Schweiz tycks ha lyckats med en kort men högkvalitativ utbildning, medan vi slösar bort våra resurser på att låta ungdomarna gå i en halvdan skola tills dom är närmare 30.

    Kanske den effektivitet signaturen Förälder talar om mer handlar om elevens tid. Om eleven kommer ut i yrkeslivet vid 18 istället för 27 finns nio år av arbete som skulle räcka till att betala en fantastiskt bra utbildning med massor av lärare och annan personal.

    Jag läste själv in gymnasiekursen i spanska på 3×4 dagar en gång för 20 år sen, när sådant var möjligt. Klassen bestod då av 12 personer, vilket jag kan försäkra var maximum. Detta var mycket ekonomiskt med min tid, och gav ett bra resultat. När få vi se ett liknande tänk inom den vanliga skolan?