German Bender

Regeringen går på TCOs linje i ny högskoleutredning

Presentationer av utredningsdirektiv får sällan mycket uppmärksamhet – särskilt om de gäller den sorgligt förbisedda högskolesektorn. Och visst, högskolesektorn må vara en ankdamm, men det är en enorm ankdamm med omkring 75 000 anställda, 400 000 studenter och en budget på omkring 75 miljarder kronor. Många vet inte om att det är den största statliga sektorn i Sverige.

När nu högskolans resurstilldelning ska göras om i grunden handlar det alltså om stora belopp som berör tiotusentals människor, och en reform av det slaget lär göra rejäla ringar på vattnet i ankdammen. Det var med andra ord en stor händelse i sektorn när högskole- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson idag presenterade direktiven och utredaren till den mycket efterlängtade utredningen om högskolans styrning och resurstilldelning.

För TCOs del finns det en hel del att glädjas åt, vilket vår ordförande Eva Nordmark redan har konstaterat. I direktiven går regeringen nämligen på TCOs linje när det gäller en av våra viktigaste profilfrågor: yrkesverksammas möjligheter att vidareutbilda sig på högskolenivå.

Redan 2015 visade vi i en rapport att utbildningsutbudet inom både högskolan och yrkeshögskolan blivit mindre tillgängligt för yrkesverksamma de senaste tio åren. Allt färre utbildningar är kortare än ett år och även de fristående kurserna minskar. Detsamma gäller utbildningsformer som gör det möjligt att kombinera studier och arbete, som kurser på deltid, distans, kvällar och på sommaren.

Med anledning av detta presenterade TCO nyligen tre förslag på hur resurstilldelningen kan förändras för att öka yrkesverksammas möjligheter till vidareutbildning för omställning till ett nytt jobb eller en ny bransch. Vi kallar det ett omställningsuppdrag till högskolan.

Detta tar regeringen fasta på i utredningsdirektiven, där man skriver att högskolan ska ”spela en aktiv roll inom det livslånga lärandet och möta privata och offentliga arbetsgivares behov av fort- och vidareutbildning” och att utredaren ska ”föreslå hur styrningen bör utvecklas för att säkerställa att olika gruppers utbildningsbehov kan tillgodoses, särskilt när det gäller möjligheten till ett livslångt lärande”.

I direktiven nämns också några exempel på vad som behövs: ”Dimensioneringen och utformningen av utbildningarna i högskolan ska kunna möta inte bara unga kvinnors och mäns utbildningsbehov utan det ska också vara möjligt att påbörja högskolestudier senare i livet. För att möjligheten till livslångt lärande ska vara reell krävs flexibilitet i både utbildningsutbud och utbildningsformer, t.ex. genom utbildning på distans och på deltid samt genom validering av tidigare kunskaper och erfarenheter.”

TCO välkomnar också regeringens val av utredare: Pam Fredman, professor i neurokemi och nuvarande rektor för Göteborgs universitet. Pam Fredman har medverkat på flera TCO-seminarier och konferenser, och är en uttalad kritiker till förändringen av högskolornas utbildningsutbud, som alltså gått mot en högre andel program och lägre andel fristående kurser.

Redan 2011 skrev hon på DN Debatt att de fristående kurserna behövs för ”människor som redan är ute i yrkeslivet och som vill vinna nya insikter. Det är inte effektivitet som är dessa studenternas främsta mål. Och många arbetsgivare har pekat på vikten av att specialisering balanseras med en bredare kompetens, en allmän bildning.” I artikeln kritiserade hon den dåvarande alliansregeringen, som ”verkar eftersträva universitet som avgränsar sig till program med yrkesinriktning, medan den betraktar fristående kurser, distansutbildning och livslångt lärande som direkt olönsamma. Det är en utveckling som vittnar om bristande förståelse för den högre utbildningens roll i samhället.”

Året efter DN-artikeln, 2012, utvecklade Pam Fredman sina tankegångar i en antologi som publicerades av dåvarande Högskoleverket. I en framåtblickande text gjorde Fredman följande analys, som är synnerligen relevant för hennes kommande uppdrag som utredare för högskolans resurstilldelning och styrning: ”Utbildningen idag bygger i allt högre grad på program och mindre på fristående kurser. Dagens resursfördelningssystem och effektivitetsmått vad gäller genomströmning driver på riktningen mot program. Konsekvenserna är bland annat att utbudet inom det livslånga lärandet minskar och förutsättningar för studenten att inom givna ramar komponera sin kandidat-, magister- eller masterutbildning blir sämre. Därigenom missar vi en ingång av betydelse för breddad rekrytering. Inom det livslånga lärandet finns, utöver den rena bildningsaspekten, också behovet för individen att kompetensutveckla för arbetslivet, kanske till och med att byta yrkesroll.”

Utöver prioriteringen av det livslånga lärandet finns det mycket annat som TCO välkomnar i utredningsdirektiven. I första hand gäller det att kvalitet i utbildning och forskning sätts som ett övergripande mål för all resurstilldelning och styrning. Det är också mycket positivt att regeringen lyfter fram att ett nytt system för styrning och resurstilldelning ska premiera lärosätenas samverkan med det omgivande samhället, bidra till breddad rekrytering och jämställdhet, och skapa bättre förutsättningar för hållbarhet och långsiktighet i lärosätenas verksamhetsplanering.

Vad gäller arbetsformerna ska utredningen, som är brukligt, samråda med arbetsmarknadens parter, däribland TCO. Vi ser förstås fram emot att ingå i en referensgrupp och lämna konkreta och konstruktiva synpunkter till utredningen. Mer ovanligt, men likaledes positivt, är att utredningen även ska ha en parlamentarisk referensgrupp, vilket ökar förutsättningarna att nå en bred överenskommelse som dels kan få stöd i riksdagen och dels vara långsiktigt hållbar.

Om det i nuläget finns anledning att framföra någon kritik, är det möjligen att uppdraget inte ska redovisas förrän den 3 december 2018. Utredningen bör överväga möjligheten att lämna ett delbetänkande med preliminära förslag beträffande vissa frågor där det finns bred samstämmighet, som exempelvis en ökad andel fristående och flexibla kurser, samt bättre förutsättningar för validering av reell kompetens.