Dimridåer om RUT-avdragen
Total förvirring råder om vem som använder RUT-avdraget och hur mycket. Uppgift står mot uppgift. Först gick Almega ut med ett pressmedelandeoch hävdade att det var en “en myt att det endast skulle vara höginkomsttagare” som använde sig av RUT-avdraget. 24% av användarna var i själva verket låginkomsttagare. Sedan beställde Agendafram en ny körning på SCB:s databas, som visar att så inte alls var fallet. Det var bara 0,6 procent av låginkomsttagarna som utnyttjade bidraget.
Debatten har i hög grad kretsat kring definitionen av vem som bör räknas som låg-, medel- och höginkomsttagarna. Almega definierade 50% av befolkningen som låginkomsttagare och 5% som höginkomsttagare. De övriga 45% av befolkningen i mitten definierades som medelinkomsttagare. Agenda däremot definierade 25% av befolkningen som låginkomsttagare, 25% som höginkomsttagare och övriga 50% som medelinkomsttagare.
Detta retade upp Hanne Kjöller på DN:s ledarsida. På ganska oklara grunder. Det hon i första hand tycks vara upprörd över är hur låg beskattningsbar inkomst svenska låginkomsttagarna faktiskt har. Vilket kan vara ganska lätt att instämma i. Men exakt vad hon tycker är fel med Agendas inkomstindelning är höljt i dunkel.
Jag har personligen en viss förkärlek för symetri, så jag skulle föredra Agendas indelning. Vill man göra på annat vis är det naturligtvis OK, så länge man är tydlig med vad man gör. Som vi ska se så är dock denna debatt bara en dimridå. Det spelar nämligen inte någon stor roll hur man definierar inkomstgrupperna.
Almega och Agenda utgår från samma data. De använder olika definitioner av inkomstklasserna men det är intedet som förklarar skillnaden i resultaten. Tyvärr är de olika siffrorna inte direkt jämförbara och därför svåra att genomskåda. Almega utgår från individer och årsinkomst medan Agenda utgår från olika hushållstyper och månadsinkomst. Jag har därför kompletterat Almegas siffror och räknat om Agendas siffror så att de blir jämförbara. Se tabellerna nedan.
Den avgörande skillnaden är vad man räknar procent på. Almega hävdar att 24% av alla RUT-användareär låginkomsttagare. Vilket är korrekt om man accepterar deras inkomsindelning. Agenda hävdar att 0,6% av alla låginkomsttagareutnyttjar RUT-avdraget. Vilket är korrekt oavsett vilken inkomstindelning man använder sig av.
Det blir alltså bara 0,6% av låginkomsttagarna som utnyttjar RUT-avdraget oavsetthur man definierar denna grupp. Kjöller är därmed fullkomligt ute och cyklar när hon hävdar att detta resultat skulle bero på någon manipulativ inkomstklassindelning från Agendas sida. Detta framgick för övrigt redan av SCB:s pressmeddelande från februari i år, som använde samma indelning som Almega.
Enligt Agendas statistik utgör låginkomsttagarna bara 8% av köparna av RUT-tjänster medan höginkomsttagarna utgör 57%. Detta ger enligt min mening en mer rättvisande bild eftersom dessa inkomstgrupper är befolkningsmässigt lika stora. I Almegas indelning var låginkomsttagarna 10 gånger fler än höginkomsttagarna.
Det är uppenbart att Almega - och Kjöller - bara försöker dribbla med statistiken för att kunna visa något som faktiskt inte finns i verkligheten. Det är i första hand höginkomsttagare och i någon mån medelinkomsttagare som utnyttjar RUT-avdraget. Vilket knappast är förvånande. Även med RUT-avdraget kostar det 1700 kr per månad att få städat 4 timmar varannan vecka. Vilket gissningsvis är en utgift som få låginkomsttagare har råd med.
Vad som är mer förvånande, och kanske stämmer till viss eftertanke, är att det bara är 37% av RUT-användarna, och 22% bland- låg och medelinkomsttagare, som utgörs av barnfamiljer.
| Befolkning | Köpare | Andel av köparna | Andel av befolkningen | ||
| Inkomst | Totalt | Köpare | |||
| < 200 000 | 3 627 874 | 22 338 | 24.2% | 50% | 0.6% |
| 200 000 – 499 000 | 3 265 086 | 43 134 | 46.6% | 45% | 1.3% |
| > 499 000 | 362 787 | 26 993 | 29.2% | 5% | 7.4% |
| Totalt | 7 255 747 | 92 465 | 100.0% | 100.0% | 1.3% |
Agendas kalkyl (hushåll)
| Befolkning | Köpare | Andel av köparna | Andel av befolkningen | ||
| Inkomst | Totalt | Köpare | |||
| < 152 000 | 1 207 792 | 6 773 | 8.3% | 25% | 0.6% |
| 152 000 - 319 000 | 2 415 584 | 28 121 | 34.5% | 50% | 1.2% |
| > 319 000 | 1 207 792 | 46 501 | 57.1% | 25% | 3.9% |
| Totalt | 4 831 168 | 81 395 | 100.0% | 100.0% | 1.1% |
OBS: Inkomstintervallen har beräknats som viktade genomsnitt av olika hushållstyper och bör betraktas som approximationer.

Varför fäster man så stor vikt vid antalet köpare? Är inte hur stor del av avdraget som utnyttjas av de olika grupperna ännu intressantare? De individer med lägre inkomst som utnyttjat avdraget har väl avsevärt mycket lägre avdragsbelopp (förmodligen mindre än en tiondel av höginkomsttagarnas avdragsstorlek).
av Peter Gerlach torsdagen den 18 mars kl 02:39