Credit Default Swaps och den grekiska tragedin
Vad är en Credit Default Swap? En CDS är en typ av finansiellt instrument som dök upp på 90-talet och som spelade en avgörande roll i den amerikanska huslånekrisen.
Dessa instrument tycks också spela en avgörande roll i den nu pågående grekiska tragedin. CDS används av spekulanter som vill tjäna pengar på att Grekland går i konkurs, något som också bidrar till att en sådan konkurs blir mer sannolik.
En CDS har likheter med ett värdepapper, en försäkring och vadslagning. Men till skillnad från alla dessa verksamheter, vilka alla är hårt reglerade i USA, är CDS-marknaden nästan helt oreglerad och oövervakad av myndigheterna. Den amerikanske investmantbankiren Warren Buffet beskrev redan innan finanskrisen denna typ av s.k. derivatinstrument som ”tidsinställda bomber” och ”finansiella massförstörelsevapen”. Det hörs allt oftare röster som förespråkar att dessa instrument borde förbjudas eller åtminstone regleras mycket hårdare.
Formellt är en CDS bara ett avtal där en part säljer en ”försäkring” mot kreditförluster i exempelvis en obligation till en annan part. Säljaren får då en fastställd periodisk avgift men får betala ersättning motsvarande kreditförlusten om utgivaren av obligationen ställer in betalningarna. Köparen överför därmed kreditrisken till säljaren på samma sätt som en husägare, via hemförsäkringen, överför risken för brand, mm. till ett försäkringsbolag.
Men jämförelsen med hemförsäkring är vilseledande. Jag kan inte – på mycket goda grunder – försäkra min grannes hus och tjäna storkovan om det brinner ner. Även om jag vet att han sitter och experimenterar med eldfarliga vätskor i sin källare. Jag kan inte heller, av liknande skäl, ta ut en livförsäkring på honom. Risken är helt enkelt för stor att jag skulle försöka förkorta hans tid på jorden. Men jag kan köpa en CDS, en ”försäkring”, på en obligation som jag inte äger. Jag kan försäkra obligationen tio gånger om. 100 gånger om.
En CDS skiljer sig också från vanlig vadslagning på ett avgörande vis. Det faktum att jag satsar stora pengar på att AIK kommer att förlora nästa fotbollsmatch påverkar inte matchresultatet. Så är inte fallet med en CDS. När jag köper en CDS på grekiska statsobligationer kan man säga att jag skapar en syntetisk grekisk statsobligation. Detta får precis samma effekt på de grekiska räntorna som om Grekland själv hade emitterat en ny obligation: räntan stiger.
Ofta kan volymen utestående CDS-kontrakt överstiga volymen underliggande obligationer flera gånger om. Den kraftigt stigande grekiska räntan drivs av spekulanter på CDS-marknaden. I värsta fall kan spekulation via CDS orsaka en grekisk konkurs. Därmed inte sagt att Grekland inte hade haft gigantiska och i hög grad självförvållade ekonomiska problem ändå.
En CDS handlas normalt OTC, ”over-the-counter”, vilket innebär att den inte självklart kan säljas vidare till tredje part. Antag att jag i ett svagt ögonblick hade valt sälja en CDS på en grekisk statsobligation och nu när det börjar blåsa vill ta mig ur denna riskabla position. Eftersom jag inte kan sälja den, kvittar jag normalt min position genom att köpa en motsvarande CDS av en tredje part.
Så länge alla kan betala sina skulder är detta bara ett nollsummespel, där vinnarna är lika många som förlorarna. Men om den som sitter på Svarte Petter när musiken tystnar inte kan betala sin skuld till den han är skyldig, då är risken stor att denne i sin tur inte heller kan betala till den han är skyldig, osv. Vi får en kedjereaktion där hela det finansiella systemet riskerar att falla samman. Det är antagligen vad som hade hänt i samband med finanskraschen 2008 om inte stater och centralbanker klivit in och garanterat alla upplupna skulder.
Sverige hade stora problem med statsfinanserna på 90-talet. Vårt budgetunderskott var aldrig riktigt så stort som Greklands är idag och vår statsskuld var också lägre. Dessutom övergav vi vår fasta växelkurs och lät kronan falla i värde, vilket gjorde att vi fick draghjälp via omvärldens efterfrågan på våra exportvaror. Detta är något som Grekland inte kan göra – åtminstone så länge de är kvar i EMU.
Men på 90-talet existerade inga CDS. Det fanns perioder när de svenska statsfinansernas långsiktiga hållbarhet starkt ifrågasattes i vissa kretsar. Det enda dessa kunde göra var emellertid att sälja av sitt svenska statspappersinnehav och vägra att köpa några nya. Det fanns de som gjorde detta och den svenska räntedifferensen mot Tyskland var tidvis mycket hög.
Men vi fick ordning på våra statsfinanser genom skattehöjningar och utgiftsnedskärningar och, inte minst, genom hög tillväxt och stigande sysselsättning. Idag har Sverige bland de lägsta statsskulderna och budgetunderskotten bland världens industriländer.
Det är inte säkert att det hade slutat lika väl om det hade funnits Credit Default Swaps på den tiden.
