EU kritiserar Borg för “överoptimism”

Etiketter: arbetslöshet, arbetsmarknad, borg, EU-kommissionen

Enligt SvD kritiserar EU-kommissionen 14 länder, däribland Sverige, för att ha tillhandahållit “överoptimistiska tillväxtprognoser” och därigenom presenterat en alltför optimistisk bild av de offentliga finanserna.  

Jag håller med kommissionen om att Finansdepartementets tillväxtprognos för Sverige är väl optimistisk. Men det gäller de flesta prognosmakare just nu. Detta intryck förstärktes av det oväntat mycket svaga BNP-utfallet som publicerades för några veckor sedan.

Däremot skulle jag inte kalla prognosen för “överoptistisk”. Det är inte alls omöjligt att tillväxten faktiskt blir så hög som finansdepartementet anger. Problemet är att prognososäkerheten är ovanligt stor just nu och att det finns betydande risker för att tillväxten blir betydligts svagare än så. Prognosmakare tenderar att bortse från dessa nedåtrisker i sina huvudscenarior.

Såväl Finansdepartementet som Riksbanken måste dock även ta hänsyn till denna osäkerhet när man utformar den ekonomiska politiken.

Jag har tidigare kritiserat finansministerns arbetsmarknadsprognos för att vara en “glädjekalkyl”. Denna kritik gick dock ut på att Borgs prognos för arbetslösheten var alldeles för optimistisk givet den tillväxt man prognosticerat. Skulle tillväxten visa sig bli svagare blir Borgs arbetslöshetsprognos än med orealistisk.

Dimridåer om RUT-avdragen

Etiketter: Agenda, ALMEGA, arbetslinjen, hanne kjöller, hushållsnära tjänster, RUT, sysselsättning

Total förvirring råder om vem som använder RUT-avdraget och hur mycket. Uppgift står mot uppgift. Först gick Almega ut med ett pressmedelandeoch hävdade att det var en “en myt att det endast skulle vara höginkomsttagare” som använde sig av RUT-avdraget. 24% av användarna var i själva verket låginkomsttagare. Sedan beställde Agendafram en ny körning på SCB:s databas, som visar att så inte alls var fallet. Det var bara 0,6 procent av låginkomsttagarna som utnyttjade bidraget.

Debatten har i hög grad kretsat kring definitionen av vem som bör räknas som låg-, medel- och höginkomsttagarna. Almega definierade 50% av befolkningen som låginkomsttagare och 5% som höginkomsttagare. De övriga 45% av befolkningen i mitten definierades som medelinkomsttagare. Agenda däremot definierade 25% av befolkningen som låginkomsttagare, 25% som höginkomsttagare och övriga 50% som medelinkomsttagare.

Detta retade upp Hanne Kjöller på DN:s ledarsida. På ganska oklara grunder. Det hon i första hand tycks vara upprörd över är hur låg beskattningsbar inkomst svenska låginkomsttagarna faktiskt har. Vilket kan vara ganska lätt att instämma i. Men exakt vad hon tycker är fel med Agendas inkomstindelning är höljt i dunkel.

Jag har personligen en viss förkärlek för symetri, så jag skulle föredra Agendas indelning. Vill man göra på annat vis är det naturligtvis OK, så länge man är tydlig med vad man gör. Som vi ska se så är dock denna debatt bara en dimridå. Det spelar nämligen inte någon stor roll hur man definierar inkomstgrupperna.

Almega och Agenda utgår från samma data. De använder olika definitioner av inkomstklasserna men det är intedet som förklarar skillnaden i resultaten. Tyvärr är de olika siffrorna inte direkt jämförbara och därför svåra att genomskåda. Almega utgår från individer och årsinkomst medan Agenda utgår från olika hushållstyper och månadsinkomst. Jag har därför kompletterat Almegas siffror och räknat om Agendas siffror så att de blir jämförbara. Se tabellerna nedan.

Den avgörande skillnaden är vad man räknar procent på. Almega hävdar att 24% av alla RUT-användareär låginkomsttagare. Vilket är korrekt om man accepterar deras inkomsindelning. Agenda hävdar att 0,6% av alla låginkomsttagareutnyttjar RUT-avdraget. Vilket är korrekt oavsett vilken inkomstindelning man använder sig av.

Det blir alltså bara 0,6% av låginkomsttagarna som utnyttjar RUT-avdraget oavsetthur man definierar denna grupp. Kjöller är därmed fullkomligt ute och cyklar när hon hävdar att detta resultat skulle bero på någon manipulativ inkomstklassindelning från Agendas sida. Detta framgick för övrigt redan av SCB:s pressmeddelande från februari i år, som använde samma indelning som Almega.

Enligt Agendas statistik utgör låginkomsttagarna bara 8% av köparna av RUT-tjänster medan höginkomsttagarna utgör 57%. Detta ger enligt min mening en mer rättvisande bild eftersom dessa inkomstgrupper är befolkningsmässigt lika stora. I Almegas indelning var låginkomsttagarna 10 gånger fler än höginkomsttagarna.

Det är uppenbart att Almega - och Kjöller - bara försöker dribbla med statistiken för att kunna visa något som faktiskt inte finns i verkligheten. Det är i första hand höginkomsttagare och i någon mån medelinkomsttagare som utnyttjar RUT-avdraget. Vilket knappast är förvånande. Även med RUT-avdraget kostar det 1700 kr per månad att få städat 4 timmar varannan vecka. Vilket gissningsvis är en utgift som få låginkomsttagare har råd med.

Vad som är mer förvånande, och kanske stämmer till viss eftertanke, är att det bara är 37% av RUT-användarna, och 22% bland- låg och medelinkomsttagare, som utgörs av barnfamiljer.

Agendas kalkyl (hushåll)

OBS:  Inkomstintervallen har beräknats som viktade genomsnitt av olika hushållstyper och bör betraktas som approximationer.

Sanningen ligger någonstans mitt emellan

Etiketter:

TCO:s förre chefsekonom gick i helgen till hårt angrepp på arbetsgivarorganisationen Almega och dess beräkning av hur mycket sysselsättningen har ökat till följd av RUT-avdraget. Enligt Almega har närmare 11 000 jobb skapats i branschen medan Spånt talar om 900 nya heltidsjobb. 

Så vem har rätt? Som så ofta så ligger sanningen - antagligen - någonstans mitt emellan. Vi har än så länge inte tillräckligt underlag att dra några besämda slutsatser av effekterna av denna reform.

Det första problemet är att avgöra hur stor omsättningen är i branschen. Roland Spånt har utgått från den genomsnittliga omsättningen per månad sedan juli omräknad till helår. Almega har utgått från perioden november-februari  med hänvisning till att systemet är så nytt och marknaden fortfarande växer mycket snabbt. Detta är nog motiverat. Problemet är att tre månader, som dessutom innehåller den lite speciella decembermånaden, kanske är för kort tid för att dra några säkra slutsatser.  Både Spånt och Almega korrigerar sedan sina siffror på ett inte helt övertygande sätt. Almega lägger på 10% för icke-avdragsgill verksamhet medan Spånt drar av 20% med hänvisning till fusk, mm.

                                            Almega              RS                

RUT-avdrag per månad            99                  60

Omsättning per år                 2379              1440

Timkostnad för hushåll           192                360               

Heltidsanställda                    7586              2222

Roland Spånt utgår ifrån att timkostnaden som hushållen debiteras uppgår till 360 kr före avdrag. Motsvarande siffra i Almega:s kalkyl kan beräknas till 192 kr, en siffra som är baserad på nettoomsättningen per anställd och år i företagens årsredovisningar för 2008. Detta förefaller vara en betydande underskattning av den verkliga kostnaden. Det ledande företaget på marknaden tar 360 kr/tim exklusive en avbokningsavgift på 270 kr/mån. Inklusive denna avgift blir timkostnaden således mellam 422 och 376 kr/tim för 2-8 timmars städning varannan vecka. 

Detta reser frågan om avdraget verkligen har kommit hushållen till godo fullt ut eller om företagen passat på att höja priserna. Detta är en fråga som vi idag inte har svaret på men som naturligtvis bör vägas in i analysen av avdragets effekter.

I en tidigare blogg här på Utredarna har jag visat att avdragsrätten för hushållsnära tjänster kan kombineras med olika former av anställningsstöd, som exempelvis instegsjobb. Subventionsgraden skulle då kunna mycket väl överstiga 100 procent.

Om man utgår från att företagets arbetskostnad för den anställde uppgår till 145 kr timmen, men att hushållet debiteras 360 kr timmen, så kommer hushållets avdragsrätt tillsammans med företagets anställningsstöd tillsammans motsvara nästan 200 procent av arbetskostnaden. 

TCO har i princip varit positiv till avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Det främsta argumentet har dock inte varit att detta var ett slagkraftigt eller kostnadseffektivt sätt att skapa nya jobb.  Om syftet enbart är att skapa nya jobb finns det antagligen betydligt billigare sätt att göra detta. Det avgörande frågan är om avdraget bidrar till att förenkla vanliga yrkesarbetandes livspussel. Här bör man överväga om avdragsrätten kanske bör begränsas till barnfamiljer och äldre.