Äts löneökningar upp av inflationen?
”Löneökningar äts upp av inflationen” basunerar Ekot ut i dagens morgonsändning. För första gången sedan 1993 faller reallönen, dvs. den nominella (faktiska) lönen rensad för inflationen. Orsaken till detta är att löneökningarna i år blir måttliga medan inflationen blir ovanligt hög
Och visst har Ekot rätt. Den genomsnittliga löneökningstakten bedöms av Konjunkturinstitutet stanna vid 2,7 procent i år och 3,2 procent nästa år. Inflationen, mätt som Konsumentprisindex (KPI), väntas uppgå till 3,0 procent i år och 1,9 procent nästa år.
Varför är då inflationen så hög just nu? Den främsta förklaringen är posten ”räntekostnader för egnahem” ökar så snabbt. När Riksbanken höjer styrräntan stiger bostadsräntorna och därmed räntekostnaderna såsom de mäts i KPI.
Räntekostnadena är en förhållandevis liten post i KPI. Den motsvarar ca 5 procent av den varukorg som ligger till grund för KPI. Det finns dock en betydande hävstång i denna post som gör att den påverkar den totala inflationen relativt mycket. Om bostadsräntorna ett år ökar från 3 procent till 6 procent innebär det en prisuppgång på 100 procent. KPI skulle i så fall öka med 5 procent (100% * 0.05 = 5%) enbart beroende på ränteuppgången.
Reporäntan sänktes kraftigt 2009 vilket medförde att räntekostnaderna föll så mycket att KPI-inflationen faktiskt blev negativ. Reallönen ökade därför ovanligt mycket detta år (3,9 procent). I år har man höjt räntan och inflationen blir därför ovanligt hög. Därför minskar också reallönen.
Riksbanken har tagit fram ett alternativt inflationsmått som kallas KPI med fast ränta (KPIF), där de direkta ränteeffekterna är borträknade. Riksbanken höjer ju i allmänhet räntan när man bedömer att inflationstrycket ökar. Men man vill inte reagera på inflationsuppgångar som enbart beror på de egna räntehöjningarna. KPIF används därför som en indikator på den underliggande inflationen. På längre sikt antar Riksbanken att räntehöjningar och sänkningar tar ut varandra. Detta stämmer också i hög grad.
Räknar man bort räntehöjningarna (dvs. mäter inflationen med KPIF) så ökar reallönen i år med 1,2 procent. I genomsnitt har reallönen ökat med 1,4 procent de senaste fem åren, oavsett om man använder KPI eller KPIF som inflationsmått.
Nominell lön samt reallön mätt med KPI och KPI med fast ränta (KPIF)
Årlig procentuell förändring
Orsaken till att reallönen faller just i år är alltså att Riksbanken har höjt räntan. Det finns därför kanske anledning att ta årets reallöneminskning med viss ro. Riksbanken sänkte räntan 2009 just för att hushållen tillfälligtvis skulle få lite extra pengar i plånboken, för att stimulera efterfrågan i ekonomin. När man så bedömde att återhämtningen var tillräckligt stabil så började man höja igen. Konsumenterna får därmed ”lämna tillbaka” lite av den reallöneökning man fick till låns 2009.
Man kan naturligtvis ha synpunkter på i vilken takt Riksbanken höjer räntan. TCO har exempelvis i flera sammanhang uttryckt uppfattningen att räntehöjningarna inleddes alldeles för tidigt och har gått alltför snabbt. Arbetslösheten har därmed inte fallit så snabbt som annars hade varit möjligt.
Men i den principiella frågan finns ingenting att invända. Räntan måste förr eller senare höjas till en mer normal nivå. En räntehöjning medför också att inflationen, mätt som KPI, övergångsvis blir hög och att reallöneutvecklingen därmed blir relativt svag.
