Göran Zettergren

Nordea är skeptiskt

TCO:s ordförande Eva Nordmark skrev häromdagen en debattartikel i DN om problemet med de höga boräntorna i Sverige.

Nordeas bolånechef Michael Skytt var dock måttligt imponerad. Enligt honom bygger debattinlägget på ”en väldigt stor okunskap om hur bankernas upplåning går till och vilka marginaler som vi har” (DN 29/2). Vilket han mycket väl kan ha rätt i. Bankerna har generellt sett inte varit särskilt tillmötesgående i sin redovisning av principerna för sin räntesättning.

Hur kommer det sig exempelvis att Nordea för någon månad sedan tog 4,5 procent för ett rörligt bostadslån i Sverige, medan motsvarande ränta i Finland låg på 2,2 procent?

En viktig förklaring är säkerligen att svenska banker har högre finansieringskostnader än de finska. Men varför har de det? Skillnaden i styrränta mellan länderna kan ju bara förklara en mindre del av denna skillnad. Ligger det något i finansministern Anders Borg påstående att de svenska bankernas ovilja att söka den billiga treårskrediten från ECB bidrar till de höga boräntor i Sverige? Och beror denna ovilja i så fall på en oro över att kanske tvingas acceptera begränsningar i bonus- och aktieutdelningarna, vilket uppenbarligen har varit fallet för flera europeiska banker?

Sedan har vi det här med marginalerna. Enligt Nordeas kvartalsrapport (SvD) låg bankens bolånemarginal i Sverige på 1,09 procent medan den i Finland låg på 0,52 procent. Varför måste den vara så mycket högre i Sverige än Finland?

Sedan är det ju ganska uppenbart att det finns en betydande prutmån i bankernas räntesättning. Enligt sajten comboloan.se lyckas aktiva kunder i storbankerna i genomsnitt förhandla ner sina räntor med med 0,25 % – 0,40%  jämfört med det officiella listpriset. De allra bästa förhandlarna (den bästa femtedelen)  lyckas tom. förhandla ner  räntan  med 0,40% – 0,65%.

Jag tror att Michael Skytt och hans kollegor fortfarande har en hel del kvar att förklara för oss bankkunder.

 

  • http://www.facebook.com/kimpaerson Kim Pärson

    Snälla kan inte bara en enda journalist vara i närheten av att ställa dessa frågor du ställer i en intervju i Agenda istället för det ”fritt fram för bortförklaringar som ingen människa förstår sej på men som låter bra”-upplägget vi har idag?