Göran Zettergren

Jag förstår fortfarande inte

Jag har kikat lite i Nordeas kvartalsrapport (Q4-11) för att försöka bringa lite klarhet i det här med de höga svenska boräntorna. Jag är inte säker på att jag blev så mycket klokare för det.

I rapporten redovisas ”ränteskillnader” för olika typer av in- och utlåning i de länder där Nordea är aktivt. I en fotnot på sid. 5 i rapporten betonar banken att:

”Ränteskillnaderna som Nordea redovisar för utlåning och inlåning avspeglar inte Nordeas vinstmarginal på respektive produkt. För bolån och andra långfristiga krediter är Nordeas upplåningskostnad betydligt högre, mellan 30 och 70 punkter. Vidare är rörelsekostnaden för produkterna inte medtagna.”

Detta kan mycket väl vara riktigt. Det jag inte förstår – och som Nordea inte  heller ens försöker förklara – är varför dessa ”ränteskillnader” är så olika i de nordiska länderna. Betrakta diagrammet nedan. Där visas ränteskillnader i procent för ”bolån till privatkunder” respektive ”inlåning från privatkunder” i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

 

Diagram: Nordeas ränteskillnader för bolån och inlåning i de nordiska länderna

Källa: Nordeas kvartalsrapport Q4-11, tabellbilagan.

Som framgår av grafen har Nordea betydligt högre ränteskillnader i Sverige – både på bolåne- och inlåningssidan – än i de andra nordiska länderna. Skillnaderna har också ökat betydligt mer – både på bolåne- och inlåningssidan – under det senaste året i Sverige än i de andra nordiska länderna. I Sverige var ränteskillnaden totalt sett 2,2 procent, vilket är mer än dubbelt så mycket som i Finland och Danmark.

Det är mycket möjligt att Nordea har en mycket bra förklaring till detta märkliga fenomen. Kanske har svenska bolån betydligt högre upplånings- eller rörelsekostnader än i övriga Norden? Jag hittade dock inte någon sådan förklaring i bankens resultatrapport.

Så Nordeas bolånechef Michael Skytt får ursäkta oss om vi på TCO fortfarande uppvisar ”en väldigt stor okunskap om hur bankernas upplåning går till och vilka marginaler som vi har” (DN 29/2).

Det är dags att lägga korten på bordet.