Hur många arbetslösa?
Professor Bertil Holmlund från Uppsala universitet deltog i TCO:s hearing om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen och var ganska positiv till TCO:s förslag. Han stödde också förslaget att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen från dagens knappt 15 000 kronor/mån till 21 400 trots att det skulle kunna leda till längre arbetslöshetstider och därmed till 14-15 000 fler arbetslösa.
Finansminister Anders Borg hänvisade för en tid sedan till en beräkning från finansdepartementet som visade att en betydligt mindre takhöjning (från knappt 15 000 kronor/mån till drygt 17 000) skulle resultera i uppemot 30 000 färre jobb. Räknar man på Holmlunds sätt skulle effekten av en sådan mindre höjning begränsa sig till knappt 5 000 fler arbetslösa.
Det är utan tvekan slående att Holmlunds beräkning bara uppgår till en sjättedel av finansdepartementets beräkning. Hur kan då finansdepartementet och Holmlund komma till så olika resultat?
Holmlund baserar sin kalkyl på mikroekonomiska individbaserade studier på främst svenska data medan finansdepartementets beräkning baseras på resultat från makroekonomiska studier, vilka jämför den aggregerade utvecklingen mellan olika industriländer över tiden. Det finns många skäl, menar jag, att vara skeptisk till generaliseringar från studier från länder som skiljer sig i hög grad från Sverige.
Finansdepartementets beräkning förutsätter att den ökade ersättningsgraden driver upp de arbetslösas lönekrav och därmed tränger undan efterfrågan på arbetskraft. Enligt Holmlund är denna effekt mindre trolig i ett land som Sverige med starkt centraliserad lönebildning.
Det finns dock flera skäl att tro att även Holmlunds uppskattning kan vara en betydande överskattning. Även om man accepterar hans grundläggande utgångspunkter.
Holmlunds kalkyl förutsätter att samtliga de 65 000 arbetslösa som idag berörs av taket kommer att få den maximala ersättningsnivån. Detta är antagligen en betydande överskattning. Enligt preliminära beräkningar som TCO har gjort kommer den genomsnittliga ersättningen i den berörda gruppen bara att öka till 18 600. Arbetslösheten skulle då bara öka med knappt 8 000 personer, enligt Holmlunds sätt att räkna.
Ganska många av denna grupp av arbetslösa har dessutom redan idag en inkomstförsäkring från facket som gör att de inte kommer att få någon inkomstökning trots takhöjningen. Vilket utan tvekan innebär att kalkylen måste nedjusteras ytterligare.
Frågan är då vilka slutsatser vi kan dra från detta. Den första är väl att åtminstone finansdepartementets uppskattning förefaller starkt överdriven. Generellt tror jag dock inte att denna typ av beräkningar är någon exakt vetenskap. Jag tror inte att det empiriska underlaget för arbetslöshetsförsäkringens effekter på arbetslösheten är fullt så robust som nationalekonomer ofta antar.
