Göran Zettergren

SvD om nedskärningspolitiken

Ivar Arpi analyserade häromveckan situationen i Nederländerna på Svenska Dagbladets ledarsida. Enligt Arpi riskerar landet att dras ner i ett ”slukhål” i likhet med flera länder i Sydeuropa, som om det vore naturkatastrofer vi pratade om. Men Nederländernas problem har ingenting med naturkatastrofer att göra utan är i hög grad resultatet av en missriktad ekonomisk politik.

Enligt Arpi beror Nederländernas problem på främst två faktorer, det höga budgetunderskottet i den offentliga sektorn, som undergrävt landets konkurrenskraft, samt en ”överreglerad bostadsmarknad”, som lett till hög skuldsättning.

Situationen tycks dock vara den omvända. Enligt EU-kommissionen har Nederländerna både bytesbalansöverskott och en god konkurrenskraft. De flesta ekonomer tycks också vara överens om att Eurozonens koordinerade nedskärningspolitik är en av huvudorsakerna till den svaga tillväxten i Europa.

Det är snarare bristen på reglering som har varit problemet på Nederländernas bostadsmarknad. Hushållen har kunnat belåna sina hus till över 100 procent, helt avstå från amorteringar och dra fördel av landets mycket generösa avdragsregler.

Nu försöker hushållen snabbt dra ner på sin skuldsättning vilket har lett till ett visst budgetunderskott. Åtstramningspolitiken i Nederländerna, liksom i många av dess handelspartners, har ytterligare förstärkt nedgången i efterfrågan. Resultatet har blivit en ekonomi i fritt fall. Arbetslösheten har ökat till nästan 9 procent idag från 5 procent för bara två år sedan (se diagram nedan).

Arpi har också fel när han hävdar att det bara är extremister på höger- och vänsterkanten som motsätter sig åtstramningspolitiken. En av denna politiks främsta kritiker är Coen Teulings, som fram till i våras var chef för Nederländernas motsvarighet till Konjunkturinstitutet.

Det är uppenbart att flera länder i eurozonen har ohållbara offentliga finanser som förr eller senare måste åtgärdas. Men alla länder behöver inte skära ner samtidigt. EU:s koordinerade åtstramningspolitik måste i allt väsentligt ses som ett politiskt projekt där syftet är att långsiktigt minska den offentliga sektorns storlek. Detta syfte kan man naturligtvis ha olika åsikter om. Denna politik har dock visat sig var extremt dyr för Europas folk, i termer av stigande arbetslöshet och en alltmer utbredd fattigdom.