Göran Zettergren

Har Finlands konkurrenskraft havererat?

Jag har idag publicerat en debattartikel i finländska Hufvudstadsbladet, ”Finland är nära att falla ur leken”, (pdf-version här) som kritiserar Anders Borgs och Juhana Vartiainens rapport ”En strategi för Finland”. I denna rapport hävdas att Finlands konkurrenskraft kraftigt har undergrävs sedan 2007 på grund av höga löneökningar och svag produktivitetstillväxt. Situationen är idag så allvarlig att Finland måste sänka sitt löneläge med upp emot 20 procent för att inte slås ut från världsmarknaden.

Påståendet är häpnadsväckande. Inte minst eftersom internationella organisationer som OECD och IMF inte tycks ha noterat Finlands förment katastrofala kostnadsläge. OECD:s senaste Finlands-kapitel i Economic Outlook nämner inte ens löneutvecklingen i landet. Sedan det mycket försiktiga löneavtalet 2013 har EU-kommissionen inte längre några lönerekommendationer till Finland i den landspecifika rekommendationen (se punkter 1-5 sid 4-5).

Borg & Vartiainen presenterar bara ett enda belägg för sin hypotes att den finländska konkurrenskraften har urholkats med upp till 20 procent sedan 2007: ett diagram över enhetsarbetskostnaden (lön justerad för produktivitet), hämtat från en mer än ett år gammal OECD-rapport (se diagram 5D, sid.19). Sedan dess har data reviderats, Sverige och Tyskland uppåt och Finland neråt (se figur 1 nedan). Enligt den senaste statistiken ligger Finland bara 9 procentenheter högre än den tyska och 7 procent högre än den svenska.

Figur 1. Enhetsarbetskostnad i hela ekonomin 
(enskild valuta)OECD-ULCKälla: OECD
Heldragna kurvor = senast publicerade OECD-data.
Streckade kurvor = ett år gamla siffror som publicerades i Borgs och Vartianiens rapport.

Detta diagram visar dock den genomsnittliga utvecklingen i hela ekonomin. I huvudsak återspeglar det bara att lönerna i finländsk offentlig och privat tjänstesektor, liksom i byggindustrin, ökat betydligt snabbare än i motsvarande sektorer i Sverige och Tyskland.

Låt oss istället titta på en sektor som har betydligt större relevans för den finländska konkurrenskraften, enhetsarbetskostnaden i tillverkningsindustrin.

Slutsatserna är här helt beroende på vilken jämförelsetidpunkt vi väljer. Se diagram 2a) – 2c) nedan. Observera att diagrammen bara skiljer sig åt i valet av basår.

Jämför vi med 2007, så ser Finland (blå kurva) ut att ligga riktigt risigt till, med kostnadsökningar på mellan 15 och 40 procent över ett antal europeiska konkurrentländer.

Figur 2a Enhetsarbetskostnaden i tillverkningsindustrin 
Index 2007 =100Man-07Källa:OECD

Men jämför vi med år 2000 så ser situationen betydligt ljusare ut. Finland ligger fortfarande högre än Sverige (gul kurva) och Tyskland (röd kurva) men mitt i smeten i Eurozonen (svart) och betydligt bättre än Italien, Norge, och Storbritannien.

Figur 2b Enhetsarbetskostnaden i tillverkningsindustrin 
Index 2000 =100Man-00Källa:OECD

Jämför vi slutligen med 1995 så tycks Finland (blå) till och med ligga bättre till än Tyskland (röd) och tävla med Sverige (gul) om ledartröjan i konkurrenskraftsligan.

Figur 2c Enhetsarbetskostnaden i tillverkningsindustrin 
Index 1995 =100Man-95Källa:OECD

Så Finländsk konkurrenskraft mätt på detta sätt utvecklandes betydligt bättre än nästan alla europeiska länder 1995-2007 men har sedan dess förlorat en del av sitt försprång.

Jag tror inte att Finland har något konkurrenskraftsproblem som behöver åtgärdas med massiva lönesänkningar. Orsaken till att Finland har gått sämre än exempelvis Sverige och Tyskland sedan 2007 beror på att landet, förutom den globala nedgången, drabbades hårdare av nedgången i telekom- och pappersindustrin. Varken Nokias kris eller den globala nedgången i efterfrågan på tidningspapper kan lösas med lägre finländska löner.

Jag tror dessutom att en massiv lönesänkning i Finland skulle vara katastrofalt för landet och dessutom få negativa återverkningar på Europas ekonomi.