Om ILO och diskriminering
Nu börjar mina tre veckor i Genève närma sig sitt slut. Det har varit många långa möten med skavsår på öronen av tolkutrustningen och likväl väldigt spännande. I Genèveskolan ingick att vi skulle göra ett grupparbete på fint folkhögskolemanér om något område under konferensen. Tillsammans med en kollega från Unionen och en från 3F i Danmark har jag istället ägnat mig åt ett ämne som inte alls togs upp. VI var intresserade av att ta tempen på en fråga som, tyvärr, ligger ganska långt från dagordningen, nämligen frågan om diskriminering av LHBT-personer (lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner). ILOs konvention 111 reglerar diskriminering, men då den är från 1958 är den inte riktigt up-to-date med de diskrimineringsgrunder som ju tillkommit i vissa länder. Som nordisk fackföreningsmänniska tycker man ju att det skulle vara bra om den på sikt uppdaterades, och det var vad vi ville ta reda på, om det finns något arbete för detta.
Arbete var ju att ta i, men vi har i alla fall funnit ett antal tappra länder, bland annat Kanada och Storbritannien, som i vart fall bemödar sig att när det allmänt talas om diskriminering passar på att påpeka att det kan finnas flera grunder än de som oftast åsyftas, och som är kön och etnicitet. Detta slår dock ofta i den enorma kulturella klyfta som finns mellan länder som är hyfsat progressiva i dessa frågor, och andra som helt saknar förståelse. I HIV-Aids-kommittén i år blev det en längre diskussion om skrivningen “män som har sex med män” som fick bytas ut mot något med “oavsett sexuell läggning” eftersom många länder helt vägrade befatta sig med en sådan formulering.
Vi har blivit mycket inspirerade, särskilt av engelska TUC (Trade Union Congress) som varje år håller en speciell LHBT-konferens där delegater från deras medlemsförbund kan ta upp frågor som de anser att facket bör driva för att gynna deras medlemmar. De har varit mycket delaktiga i de nya lagar som tagits fram i Storbritannien som på många områden garanterat LHBT-personers rättigheter.
I vilket fall har vi upptäckt en intressant möjlighet, nämligen att det finns en möjlighet i konvention 111 att lägga till ett tilläggsprotokoll, i det fall ett land känner att dess diskrimineringslagstiftning täcker mer än vad konventionen gör. I det fall som gäller det nordiska länderna, som samtliga har diskrimineringslagstiftning som inkluderas LHBT-personer, skulle detta kanske inte vara ett så radikalt förslag, kan man tycka. Men däremot ett schysst statement gentemot ILOs övriga medlemmar. Något att jobba för?