Arabisk vår för kvinnorna?
Förra våren publicerade TCO en serie artiklar om fackets roll under den arabiska våren. Nu har frilansjournalisten Bengt Rolfer, på TCOs uppdrag, gjort en uppföljning av hur situationen för facket utvecklats. Artiklarna finns samlade på TCOs hemsida, under rubriken Facket gör världen bättre”.
En av årets artiklar handlar om situationen för några fackligt aktiva kvinnor i Egypten. En del framstegs har gjorts men det är oerhört stora problemkvar att lösa, både när det gäller de fackliga organisationerna och i samhället i stort. I en annan artikel, som beskriver situationen för fackligt aktiva kvinnor i Tunisien, får vi möta Hayet Trabelsi, den första kvinnliga generalsekreteraren för det tunisiska fackförbundet FGPS. Här har hänt mycket mer när det gäller jämställdheten. Ett exempel är att på centralorganisationen UGTTs kongress i december 2011 uppmanade man förbunden att välja kvinnliga ledare.
Det globala facket, IFS, har nyligen publicerat en studie av arbetsmarknadslagstiftningens skydd av kvinnors rättigheter i åtta arabländer . IFS har jämfört den nationella lagstiftningen med regelverket i ILOs (Internationella Arbetsorganisationen) konvention nr 100 om Lka lön för arbete) och 111 om Diskriminering i arbetslivet. Studien innehåller mycket intressant information om hur både lagstiftnngen och verkligheten ser ut i de olika länderna men det är anmärkningsvärt att man, när det gäller situationen i Palestina, inte med ett ord nämner de problem som beror på den israeliska ockupationen. Det duger inte att enbart granska lagstiftningen när ockupationen innebär att den palestinska myndigheten har oerhört små, eller i Gaza inga alls, möjligheter att upprätthålla den.
En viktig orsak till kvinnors underordnade situation i många arabländer är att så få yrkesarbetar. I de länder som jämförs i IFS rapport – Algeriet, Bahrain, Egypten, Jordanien, Marocko, Palestina, Tunsien och Jemen – varierar kvinnornas andel av arbetskraften mellan 17,9 procent (Bahrain) och 31,7 procent (Algeriet). Siffrorna är från 2009, Utrikespolitiska Institutet. De här betyder naturligtvis inte att kvinnor inte arbetar! De arbetar länge och hårt men ofta i familjens jordbruk eller affär, eller inom den informella ekonomin. Man är inte anställd, och man har ingen lön. Av dem som lönearbetar är det dessutom många som inte själva har kontroll över sin inkomst.
En viktig del i arbetet för kvinnors rättigheter är att kvinnor måste få samma möjligheter till utbildning som män.Att kunna läsa och skriva, är själva grunden. Tittar man på de länder IFS jämför i sin rapport och jämför läskunnigheten hos kvinnor med läskunnigheten hos män ser man att skillnaderna mellan länderna är stora. I vissa länder är skillnaden skrämmande stor, över 36 procent i Jemen som ligger längst ner på listan, men i andra är den ganska liten – bara drygt 2 procent i Bahrain som ligger bäst till.
Den 8 mars 2011 samlades kvinnor från arabvärlden i Tunis, i det globala gfacket IFS regi, och bildade the Arab Women’s Network. Nätverket fick namnet Changing for Equality. I den deklaration som antogs vid bildandet slog man fast att jämställdhet – i hemmet, på arbetsplatserna och i samhälllet – är en nödvändig del av kampen för demokrati och social rättvisa. Man kom också överens om att de fackliga organisationerna borde göra jämställdhet till en av sina viktigaste frågor. Nätverket är öppet även för kvinnor utanför de fackliga organisationerna, och man arbetar gemensamt för att de förändringar som genomförs också ska innebära att kvinnors situation förbättras och kvinnors rättigheter stärks.
Att vända upp och ned på odemokratiska statsbildningar och tusenåriga traditioner är inte någon lätt sak, och det är inte gjort i en handvändning. IFS nätverk behövs verkligen och kan komma att spela en viktig roll.
