Karin Pilsäter

Hundralappen är inte problemet!

I veckan läckte uppgiften att regeringen och Vänsterpartiet redan nu kommit överens om att ytterligare 40 000 personer med lön på knappt 37 000 kronor ska betala statlig inkomstskatt 2018. Kanske inte någon större överraskning, exakt samma sak skedde till förra budgetpropositionen.

Överenskommelsen innebär att inkomstgränsen där statlig inkomstskatt börjar tas ut inte räknas upp motsvarande den allmänna löneutvecklingen. Eller, som det står i Inkomstskattelagen, med KPI plus 2 procent. Istället ska den räknas upp med KPI plus 1 procent för 2018, precis som för 2017. För 2016 räknades gränsen inte upp alls.
Detta innebär att för 2018 beräknas 40 000 fler personer, utöver kommunalskatt på cirka 32 procent, betala statlig inkomstskatt med 20 procent av den lön som överstiger cirka 37 000 kronor per månad. De får alltså drygt 50 procent i marginalskatt.
Det betyder också att de som redan tjänar över 37 000 kronor per månad får cirka 100 kronor mer i skatt i månaden 2018.

Sammanlagt under mandatperioden blir det runt 150 000 personer fler än vad som är tänkt, som hamnar med en marginalskatt på över 50 procent genom dessa begränsningar i indexeringen.

Att personer med högre inkomster får en skattehöjning på någon eller några hundralappar är inte vad som bekymrar mig, utan det är att så många fler får den höga marginalskatten där utbytet av en extra inkomst blir mindre än hälften.
”Det måste löna sig att utbilda sig och ta ansvar” är TCOs devis i skattepolitiken. Många viktiga samhällsbärande yrken har lönenivåer som efter att man jobbat en tid ligger nära brytpunkten för statlig inkomstskatt, och där det därmed blir kraftigt mindre ekonomiskt utbyte av en extra ansträngning, en vidareutbildning, att ta på sig mer ansvar, kanske gå in i en chefsroll. Detta är mycket olyckligt.

Jag förespråkar inte några generella skattesänkningar, tvärtom talar mycket för att det snarare behövs ekonomiska förstärkningar för såväl vård och omsorg som investeringar i utbildning och infrastruktur. Men att steg för steg låta fler få höga marginalskatter är verkligen ingen lösning på välfärdens finansiering. I själva verket utgör hela den statliga inkomstskatten endast 3 procent av skatteintäkterna.

Istället bör en bred skattereform genomföras, där skatten på arbete och de höga marginalskatterna minskar och skatten på konsumtion och miljöskadlig verksamhet ökar.

Att TCO vill att skatteskalan ska följa med löneutvecklingen (indexeras) är för övrigt inget nytt. Det krävde TCO redan 1964 i ett remissvar på betänkandet ”Nytt skattesystem” (SOU 1964:25). I det remissvaret propagerade TCO för sänkta marginalskatter så att det lönade sig bättre att arbeta. I yttrandet hette det bland annat att ”Den arbets- och utbildningsstimulerande effekten av lönedifferentieringen reduceras idag i stor utsträckning genom den med stigande inkomst ökande marginalskatten”.

Vill du läsa mer om TCOs skattepolitik från 60-talet fram till Århundradets skattereform kan du göra det här.

Besök gärna www.tco.se/skattereform för mer information om vårt arbete för en bred skattereform