Karin Pilsäter

Vart tog anställningsvillkoren vägen Ilmar Reepalu?

Trots att medarbetarnas insatser är helt avgörande för kvalitet i välfärden, lyser personalens arbetsvillkor helt och hållet med sin frånvaro i Välfärdsutredningens slutbetänkande som presenterades idag.

Utredaren Ilmar Reepalu konstaterar att det inte är möjligt att ersätta en vinstbegränsning med ökade kvalitetskrav, eller som det uttrycks på DN-debatt ”Att använda kvalitetskrav för att minska välfärdsföretagens höga vinster är däremot inte realistiskt”.

TCO avvisade förslaget om vinstbegränsning i delbetänkandet ”Ordning och reda i välfärden” både som princip och den föreslagna tekniken i remissvaret.

I dagens slutbetänkande, som främst skulle handla om bättre kvalitet, förekommer ordet ”anställningsvillkor” endast en gång och det är när verksamheten inom ramen för Välfärdsinsyn kort beskrivs. Ordet ”arbetsvillkor” förekommer också en enda gång, för att konstatera att vinstintresse går ut över arbetsvillkoren. Och ordet ”kollektivavtal”förekommer inte alls.

För mig är det obegripligt hur man kan ta sig an såväl vinster som kvalitet i välfärden och helt bortse från anställnings- och arbetsvillkor i kravställandet. Personalens kompetens och sätt att utföra arbetet är helt avgörande för verksamhetens kvalitet i alla delar av välfärden. Därför bör det ställas krav på att löner, försäkringar och tjänstepension är i nivå med kollektivavtal för att driva verksamhet med offentlig finansiering. Arbetsorganisation, ledarskap och arbetsmiljö behöver också förbättras. Många av de viktiga välfärdsyrkena präglas idag av stress, press och rekryteringsproblem. Detta går självklart ut över kvaliteten på verksamheten.

För att kunna säkra kvaliteten i välfärden på lång sikt behöver bland annat sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll under hela arbetslivet, genom bättre tillgång till kompetensutveckling och vidareutbildning. Men inte heller dessa ord ger något resultat vid sökning i betänkandet.

Och även om man inte är intresserad av personalens villkor och förutsättningar så är krav på villkor i nivå med kollektivavtal ett mycket bra sätt att begränsa vinster i välfärdsföretag, eftersom skattepengar som är avsedda för tjänstepension, försäkringar och ob-tillägg i mindre företag inom t ex HVB-hem, hemtjänst och personlig assistans då garanterat skulle gå till just det.