Karin Pilsäter

Ivriga skattehöjare? Skatteutjämningssystemet behöver reformeras!

KDs ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed skriver idag på DN-debatt bl.a. att det behövs en broms för kommunalskattehöjningar. Som vanligt är den av DN satta rubriken något missvisande, ”Bromsa kommunernas iver att höja skatten” återspeglar inte riktigt innehållet men i artikeln läggs flera olika förslag fram. Utan att ta ställning till metoderna och förslagen är det angeläget att uppmärksamma kommunalskattens betydelse eftersom det är en skatt på arbete. Det är inte mitt intryck att kommunerna är särskilt ivriga att höja skatterna men klämda mellan ökade behov och krav och kanske ett vikande skatteunderlag är sannolikt att så kan ske.

I TCOs skattepolitiska program slås därför fast att ökade behov inom vård, omsorg och utbildning inte bör leda till ökat uttag av kommunal inkomstskatt, utan finansieras från de skattebaser som staten har. Vi slår också fast att det kommunala skatteutjämningssystemet behöver en grundläggande översyn. Utan en sådan finns stor risk att ett skattetak, eller en broms, i nuvarande system skulle öka den regionala skillnaderna och spänningarna. Bland Forssmeds förslag finns dock inte någon sådan översyn med.

Kommunalskatten finansierar största delen av välfärdstjänsterna till medborgarna som barnomsorg, skola, äldreomsorg, sjukvård, kollektivtrafik osv. Två tredjedelar av inkomsterna till välfärden kommer från den kommunala inkomstskatten, ca 700 miljarder. Kommuninvånarnas arbetsinkomster är den enda egentliga skattebas som kommuner, landsting och regioner kan beskatta. Statsbidrag och utjämningssystem är till för att alla kommuner ska kunna erbjuda sina invånare likvärdig service. Utjämningen ska ske såväl av kommunernas inkomster som för strukturella kostnadsskillnader.

Ändå skiljer det hela 5 kronor och 96 öre på varje hundralapp man får i lön mellan den högsta och lägsta skattesatsen. Det betyder att en polis eller grundskollärare i Dorotea som tjänar 30 000 per månad betalar hela 1 300 kronor mer i skatt per månad än en som bor i Vellinge. Detta utan att det kan anses avspegla enbart aktiva politiska prioriteringar i service- och avgiftsnivåer eller effektivitet och skicklighet i kommunens ledning.

Det kommunala skatteutjämningssystemet reformerades i grunden i mitten av 90-talet. Sedan dess har så stora förändringar i förutsättningarna skett att det är befogat att genomföra en mer genomgripande reformering av skatteutjämningssystemets konstruktion.

Skillnaderna mellan kommunerna vad gäller in- och utflyttning och demografisk situation har förstärkts. Detta gäller även det ojämna flyktingmottagandet. Samtidigt har statens styrning av de stora verksamheterna ökat och alltfler verksamheter styrs alltmer av rättighetslagstiftning.

I TCOs skattepolitiska program slås fast att är övertygade om att mer av de kommunala välfärdstjänsterna behöver finansieras genom inkomster från statens skattebaser, precis som föreslås i Forssmeds artikel.

Det behövs också en bredare skatteöversyn som också måste kunna leda till att fördelningen av uttag av statlig och kommunal inkomstskatt kan förändras och därmed strukturen på inkomstskatteskalan. Det kommunala självstyret och möjligheten att kunna utkräva lokalt ansvar måste vägas mot behovet av och förutsättningar för nationell likvärdighet och kvalitet i välfärdstjänsterna.

Jag ser fram emot en diskussion kring kommunernas finansiering och inkomstskatterna med Jakob Forssmed och Kristdemokraterna.