“Bidragsberoendet” ökar bland banker

Etiketter: bank, bidrag, ekonomin, finanskris, sjukförsäkring

Staten går in med en “bankgaranti” på svindlande 1500 miljarder kronor. Detta motsvarar ungefär hälften (50 %) av BNP.

Denna summa kan exempelvis jämföras med de samlade årliga utifterna för sjukdom och handikapp (där bland annat hela sjukförsäkringen ingår) som motsvarar lite drygt 4 procent av BNP.

I dessa finanskrisens dagar, när Carnegie hittills mottagit fem miljarder i stöd från staten, är det därför lite märkligt att många av oss i första hand fortfarande tänker på de sjukskrivna och arbetslösa när vi hör ordet ”bidragsberoende” nämnas. Något som dessutom i sig är direkt felaktigt och missvisande, vilket jag nyligen analyserade i ett lite längre blogginlägg.

“Bidragsberoende” politiker

Etiketter: anders borg, arbetslöshetsförsäkring, bidragsfusk, politiker, sjukförsäkring

Nej, jag talar inte om de sjukskrivna eller arbetslösa som “bidragsberoende”. Att kalla dem för “bidragstagare” är inte bara intellektuellt ohederligt utan också direkt felaktigt.

Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är ju inga bidragssystem. De är trygghetsförsäkringar (eller tranfereringar) som byggts upp genom att de förvärvsarbetande har avstått konsumtions- och löneutrymme, så att det finns ett försäkringsskydd den dag olyckan är framme och man drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

Istället är det faktiskt precis tvärtom. Svenska folket är varken “bidragsberoende” eller “bidragstagare”. De är i praktiken “bidragsgivare”! “Bidragstagare” är politikerna! 

Vi skickar nämligen årligen numera “miljardbidrag” till finansministerns statsbudget. Det handlar om att vi betalar in mer i avgifter till våra trygghetsförsäkringar än vad som betalas ut ur dem, mellanskillnaden använder finansministern till att bland annat finansiera sina vallöften.

Bara under förra året (2007) blev överskottet i arbetslöshetsförsäkringen 20 miljarder kronor. Sjukförsäkringen har ända sedan 2002 gett ett rejält tillskott till finansministerns kassakista, eftersom den varit kraftigt överfinansierad (flera av åren med mer än 10 miljarder). Det samlade överskottet i sjukförsäkringen beräknas uppgå till närmare 50 miljarder kronor under den kommande fyraårsperioden.

Politikerna, med finansminister Anders Borg i spetsen, mjölkar alltså årligen ur sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna på miljardbelopp. Detta är pengar som socialdemokraterna mellan 2002 och 2006 använde till olika typer av välfärdsreformer och som Alliansen efter valet 2006 har kunnat använda för att finansiera sina skattesänkningar.

Dessutom verkar det som om politikerna blivit allt mer “bidragsberoende”, eftersom överskotten från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ökat med tiden.

Uppenbarligen har det skapats incitament som gör att politikerna, samtidigt som de ofta talar om vikten av mer “försäkringsmässiga system”, i praktiken har ett mycket litet intresse av att bygga upp trygghetsförsäkringar som “står på sina egna ben”.

Nästa gång en politiker talar om sjukskrivna eller arbetslösa som “bidragsberoende” borde vi alltså säga: “Tala för dig själv! Det är du själv, och inte de sjukskrivna eller arbetslösa, som är bidragsberoende!”

Friskolorna - friare eller otryggare?

Etiketter: försäkring, kommuner, skolan, social trygghet

Var fjärde kommun försäkrar inte sina friskoleelever. Det skriver FTF:s tidning Försäkring och Finans i sitt senaste nummer, där en kartläggning gjord av Trygg-Hansa refereras.

Idag bestämmer kommunerna själva om barnen ska vara olycksfallsförsäkrade på heltid eller bara på skoltid. Kommunenrna avgör också om försäkringsskyddet även ska gälla för friskoleelever. Detta har lett till ett, generellt sett, sämre försäkringsskydd för dem som går i friskolor.

Av friskolebarnen är bara 63 procent heltidsförsäkrade (jämfört med 82 procent i den kommunala skolan). Ytterligare 13 procent av friskolebarnen är endast försäkrade under skoltid (jämfört med 18 procent i den kommunala skolan).

De som har barn i friskolor tar alltså (omedevetet) en större privatekonomisk risk om olyckan skulle vara framme. Man kan onekligen fundera över det rimliga i detta.

En annan fundering är om de föräldrar som låter sina barn gå i friskola verkligen är medvetena om att barnen i och med detta riskerar att få ett sämre försäkringsskydd?

Ta varingssignalerna på allvar Cristina!

Etiketter: arbetsmarknad, försäkringskassan, regeringen, rehabilitering, sjukförsäkring

Trots att det nu står klart att de rehabiliteringsinsatser som regeringen utlovat ännu inte finns på plats (företagshälsovården och rehabiliteringsgarantin) verkar det som att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson inte vill “se sanningen i vitögat”.

I en artikel i på DN-debatt tecknar hon bilden av en ny och i princip perfekt fungerande sjukförsäkring. Denna bild stämmer dåligt överens med den bild jag varje vecka möter i samtal med TCO-förbundens medlemmar och aktiva.

Många oroas över att de, på grund av kaoset på Försäkringskassan, inte får den ersättning de har rätt till i tid. Andra vittnar om en oro för vad som skall hända på grund av att de inte får möjlighet till en rimlig rehabilitering, samtidigt som de snabbt närmar sig de nya och snäva tidsgränser som regeringen införde från och med 1 juli.

Det nya regelsystemet innebär bland annat att redan efter sex månader skall den enskildes arbetsförmåga börja prövas mot hela den reguljära arbetsmarknaden. Något som samtliga stora fackliga centralorganisationer, samt en rad andra tunga remissinstanser, varnat för kan leda till att den enskilde allt för snabbt går miste om sin anställning.

Vilka konsekvenser som nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna (a-kassa och sjukförsäkring) får för landets kommuner börjar allt mer bli uppenbara. Än så länge är det naturligtivs försämringen av a-kassan som fått störtst negativt genomslag.

Under andra kvartalet 2008 ökade socialbidragskostnaderna i 58 procent av landets kommuner (167 kommuner). Detta gäller från Skåne i söder till Norrbotten i norr.

I Luleå kommun har man till exempel analyserat vad som ligger bakom socialbidragsökningen. Bilden är tydlig:

• 40 procent av dem som får försörjningsstöd (socialbidrag) i Luleå är arbetslösa som inte får a-kasseersättning och cirka 20 procent är sjukskrivna som inte får ersättning från Försäkringskassan.

• Under 2007 ökade Luleå kommuns utbetalning av försörjningsstöd till sjukskrivna med cirka 20 procent.

• Under de fyra första månaderna i år ökade kostnaderna för försörjningsstöd till sjukskrivna med ytterligare 13 procent jämfört med 2007.

Likadant ser det ut i många andra kommuner och då skall man veta att dessa socialbidragssiffror tillkom under en relativt god konjunktur, inte minst i Norrbotten. Nu fasar man ute i kommunerna för vad som skall ske när vi går in i en lågkonjunktur.

Frågan är hur långt utvecklingen måste gå innan de ansvariga ministrarna erkänner att vi har problem med de allt för strama regelverken i de viktiga trygghetsförsäkringarna?

Ökad stigmatisering av sjuka är oroande

Etiketter: diskriminering, jobb, regeringen, rehabilitering, sjukförsäkring

Det kommer allt fler rapporter om att människor som drabbats av ohälsa, precis som TCO nyligen visade i en rapport, i allt högre utsträckning diskrimineras och/eller ratas av arbetsgivarna:

• Idag skriver exempelvis Kommunals ordförande, Ylva Thörn, på DN-debatt om en undersökning de gjort som visar att allt fler långtidssjuka blir av med sitt jobb.
• Aftonbladet berättar idag att var tionde friskola trotsar lagstiftningen och ratar elever med funktionshinder.
• I senaste nummret av ST-press rapporteras om att regeringens nya och snäva tidsgränser gör att många tjänstemän med ohälsa nu, i brist på rehabiliteringsinsatser, riskerar att utförsäkras och dessutom bli av med sitt jobb.

De av regeringen utlovade åtgärderna på området, rehabiliteringsgarantin och en utbyggd företagshälsovård, finns ännu inte på plats. Denna situation är naturligtivs mycket pressande för de utsatta. Pressen riskerar i sig att ytterligare förvärra ohälsoproblemen.

Samtidigt som detta sker har regeringens nya och krångliga regelverk, som fick en massiv remisskritik, lett till stora svårigheter på Försäkringskassan att avgöra om den sjuke ska ha rätt till ersättning.

Att Försäkringskassan just nu, samtidigt som man fått fler och krångligare regler att tillämpa, också genomför en gigantisk omorganisation förbättrar inte rättsäkerheten för den enskilde.

Vad som nu krävs av regeringen är att man skyndsamt tillsätter en översynsdelegation för att få kontroll över läget och förhindra att sjukförsäkringen och rehabiliteringen fullständigt haverarar.

Detta är bakgrunden till att TCO nu tillsätter en expertgrupp, under ledning av den meriterade arbetsmiljöforskaren Töres Theorell, för att dra igång detta viktiga utvärderingsarbete. När skall regeringen haka på?

Booooing!! - Veckans boktips!

Etiketter: finanskris, geopolitik, imperium, makt, todd, usa

När det är kris brukar ju diverse “domedagsprofeter” dyka upp. Så också nu i finanskrisens kölvatten. Och visst kan man bli lite trött på alla dessa “dysterkvistar”.

Men om ni ändå nödvändigtvis måste läsa någon “domedagsprofetia” då har jag ett boktips!

En som på ett mera seriöst sätt försökt analysera de långsiktiga maktförskjutningarna i världsekonomin är den franske forskaren Emmanuel Todd. I boken “Låtsasimperiet” (från år 2004) tecknar han bilden av ett förvånansvärt bräckligt USA, som liknas vid en koloss på lerfötter.  

Enligt Todd har USA:s självpåtagna uppgift i världsekonomin, sedan en tid tillbaks, varit att konsumera andras överskott och i gengäld producera dollar. Detta är naturligtvis ohållbart i längden. Men det fungerar så länge som andra är intressererade av att köpa dollar (d.v.s. amerikanska statspapper). Idag gör många detta, främst asiater.

När och om asiaternas förtroende för den amerikanska ekonomin faller finns därför risk för att en ny kumulativ process tar sin början. “Det gyllene korthuset” (USAs världshegemoni) kommer då successivt att börja rasa samman, menar Todd.

Detta låter kanske som en av många orealistiska “domedagsprofetior”? Och det kanske det är…men detta tyckte i och för sig också många 1976, när Todd för första gången stack ut hakspetsen och förutspådde det sovjetiska imperiets fall.

Om det nu ligger något i Todds bevisföring och hypoteser är det ju heller inte första gången som en internationell maktförskjutning äger rum. Sedan 1500-talet har det globala maktcentrat skiftat mellan olika länder och städer; från Venedig till Antwerpen, därefter till Genua och efter ytterligare en tid till holländska Amsterdam, för att sedan i samband med industrialismen hamna i London och efter det senaste världskriget landa i New York…

Utan att ta ställning för eller emot de teser Todd driver kan jag trots allt inte låta bli att fascineras av den aktualitet som, den snart fem år gamla, boken ändå har.

De av oss som älskar den bevisföring som kan finnas i gamla välskrivna deckare hittar dessutom i Todds text ett flertal riktigt smaskiga godbitar. Boken är alltså läsvärd utifrån olika perspektiv och motiv.

Om det sedan kommer att bli så som Todd förutspår kan vi idag bara spekulera kring. Eller för att citera den danske filosofen Krikegaard: “Vi förstår oss själva baklänges, men måste leva livet framlänges…”

Försäkringskassan och rättssäkerheten

Etiketter: försäkringskassan, lagstiftning, rättigheter, sjukförsäkring

Justitieombudsmannen (JO) har fått in över 500 anmälningar som rör en allt för långsam och otydlig handläggning vid Försäkringskassan (FK) bara sedan årsskiftet.

Till Jusek-tidningen säger bland annat Claes Jansson, chef för enheten för försäkringsrätt på LO-TCOs rättsskydd:

– Det rör sig inte om enstaka misstag eller förbiseenden, utan om ett systematiskt och medvetet åsidosättande av grundläggande bestämmelser i förvaltningslagen. Försäkringskassans organisation tycks bygga på att den försäkrade inte ska kunna komma i kontakt med handläggaren eller föredraganden.

Det finns uppenbarligen ett stort behov av att ordentligt se över hur det står till med rättsäkerhet och effektivitet vid Försäkringskassan, i synnerhet efter att regeringen trots en massiv remisskritik genomdrivit sin hårt kritiserade linje i sjukförsäkringsfrågan.

Växande oro att förlora jobbet vid sjukdom

Etiketter: arbetsmarknad, jobb, lågkonjunktur, oro, sjukförsäkring, social trygghet, socialbidrag, utanförskap

Var tionde person under 31 år (ungefär 70 000 personer) tror inte att de kommer att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år på grund av ohälsa. Endast varannan av dem som varit sjukskrivna i mer än tre månader tror sig kunna jobba kvar i yrket om två år. Det visar en undersökning som Föreningen Svensk Företagshälsovård (FSF) nyligen gjort.

Detta är siffror som oroar, inte minst med tanke på att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Dessutom visar de analyser vi på TCO gjort (se bl.a. rapporten “Jakten på superarbetskraften fortsätter!”) att arbetsgivarna idag i allt högre utsträckning är negativa till att anställa personer med ohälsa eller ohälsohistoria.

Bilden förbättras inte när FSF-undersökningen sammanförs med de beräkningar som Försäkringskassan gjort angående hur många av de sjukskrivna som den närmaste tiden kommer att utförsäkras, till följd av regeringens hårdare regler och snävare tidsgränser i sjukförsäkringen.

Under den lågkonjunktur, som vi har framför oss, riskerar alltså ett mycket stort antal människor med ohälsa att ställas utan försörjning. De som inte har en make/makas inkomst att räkna med riskerar då att göras beroende av kommunalt ekonomiskt bistånd (socialbidrag).

Detta är en verklighet som politikerna, såväl i regeringen som i oppositionen, måste våga se i vitögat. Facket har dessutom ett extra stort ansvar att synliggöra denna bistra verklighet och att ta fram konstruktiva förslag så att utsatta medborgare och fackmedlemmar inte råkar illa ut.

Detta är några av skälen till att TCO nu bestämt sig för att starta upp ett arbete, under ledning av arbetsmiljöforskaren Töres Theorell, med att se över det regelverk som nyligen införts och sedan ta fram konstruktiva förslag.

Uppenbarligen är utmaningarna i detta arbete mycket stora. Men detta är ett så viktigt uppdrag att vi knappast kan avstå från att anta utmaningen. Det handlar ju ytterst om att ta de kärnfackliga värderingarna på allvar.

Om att missbruka modersmålet…

Etiketter: anders borg, arbetsmarknad, bertil holmlund, internationella jämförelser, socialförsäkring, sysselsättning, utanförskap

Nej, denna bloggpost kommer inte att handla om mitt modersmål “meänkieli”, utan om något helt annat.

I Upsala Nya Tidning (UNT) skriver nämligen Bertil Holmlund (professor i nationalekonomi) en mycket välformulerad och intressant artikel om det, i den samhällspolitiska debatten, så centrala utanförskapsbegreppet.

Här är tre smakprov ur artikeln:

1. “Att beskriva all frånvaro från arbete som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen som utanförskap gränsar till missbruk av modersmålet.”

2. “Att tala om utanförskap må vara effektiv politisk retorik, men att välja antalet helårsekvivalenter som central indikator på framgång i sysselsättningspolitiken skapar pedagogiska problem.”

3. “Finansministern är visserligen en god pedagog men hans pedagogiska talanger borde användas till något viktigare än utanförskapsexercis.”

Holmlunds artikel är intressant, i synnerhet som han i många andra sammanhang knappast kan anklagas för att vara särskilt regeringskritisk. Bertil Holmlund förekommer tvärtom ofta som referens i texter från exempelvis finansdepartementet.

Det skall bli spännande att se hur ofta (eller om) denna holmlundska text kommer att finnas med i någon fotnot när regering och departement i fortsättningen formulerar sig angående det s.k. utanförskapet.

Du finner Holmlunds artikel i UNT här. Läs den!

Ps! Tack Kristina för att du tipsade mig om artikeln. Ds

Stärk framtidstron - satsa mer på barnen!

Etiketter: barnbidrag, barnomsorg, budget, fattigdom, konjunkturpolitik, kris, lågkonjunktur, nationalekonomi

Jag kan idag inte låta bli att sticka ut min hakspets lite i den ekonomisk-politiska debatten. Jag har nämligen förundrats över hur lite politikerna diskuterar kvaliteten (inte bara kvantiteten) på insatserna för att motverka den analkande lågkonjunkturen.

I det rådande ekonomiska läget borde väl en kraftig höjning av barnbidragen och en storsatsning på barnomsorg och förskola vara den konjukturpolitiskt och samhällsekonomiskt klokaste åtgärden. Så som jag förstår det.

Vi står som bekant mitt uppe i en finanskris och i början av en lågkonjunktur. Framtidstron sviktar. Initierade bedömare spår dessutom att barnafödandet kommer att minska de närmaste åren. Folk blir mer försiktiga med att konsumera, framförallt “lyxvaror”. Osäkerheten och otryggheten spär på den ekonomiska nedgången. Vi riskerar att få självförstärkande processer som drar oss djupare in i lågkonjunkturen.

Att i detta läge främst förlita sig på skattesänkningar, som konjunkturpolitiskt instrument, borde vara riskabelt. Folk som får skattesänkningar tenderar i orostider, fullt rationellt, att avsätta dessa till en “trygghetsbuffert” istället för att öka sin konsumtion så att “de samhällskonomiska hjulen hålls rullande”. 

För att vända denna trend borde man, från politiskt håll, därför just nu satsa extra kraftfullt på det som kanske mest förknippas med framtidstro, nämligen barnen. Finns det dessutom något mer långsiktigt betydelsefull politikområde att lyfta fram?

Utbyggd förskola och barnomsorg (också på obekväma arbetstider) och kraftigt höjda barnbidrag (betydligt mer än 100 kr/mån) är satsningar som kanske mer än några andra åtgärder verkar motkonjunkturellt. Detta är viktigt i synnerhet som tunga analyser, av bland annat Riksdagens utredningstjänst (RUT), pekar på att andelen fattiga barn och  barnfamiljer (framförallt bland de ensamstående föräldrarna) kommer att öka de närmaste åren.

Att värna om de små i tider av kris är inte bara humant, utan också  klokt ur nationalekonomisk synvinkel! Personligen hade jag önskat att både regeringen och oppositionen, lite mer än vad de visat i sina budgetalternativ, “drabbats” av denna insikt…