Välfärdspolitiskt myndighetshaveri mitt i lågkonjunkturen…
De två viktigaste statliga myndigheterna för dem som mitt i lågkonjukturen är mest socialt och ekonomiskt utsatta har gått in i en djup kris.
Arbetsförmedlingen (AF) försöker just nu hantera haveriet med regeringsförslaget om “jobbcoacher”. Krismötena i AF-ledningen avlöser varandra just nu, samtidigt som rapporterna om lurendrejeri och oseriösa coachföretag strömmar in. Att man har en hel del att fundera över vittnar de reportage som Aftonbladet gjort den senaste tiden om jobbcoachbranschen.
Försäkringskassan (FK) försöker samtidigt hantera regeringens nya och krångliga regelverk rörande sjukförsäkringen. Även här hopar sig problemen. SVT:s Rapport meddelade exempelvis i fredags att anmälningarna till Justitieombudsmannen (JO) hittills i år ökat med nästan 50 procent. Väntetiderna för att få ut ersättning för enskilda personer är i vissa fall fortfarande orimligt långa.
FK:s ledning varnar dessutom för ett ännu större kaos, med ökad rättsosäkerhet och uteblivna utbetalningar, till följd av det regelverk som regeringen planerar att driva igenom vid årsskiftet.
Situationen är synnerligen allvarlig för regeringen. Man har tidigare tydligt och på olika sätt markerat vikten av “förnyelse” inom dessa två politikområden. Bland annat har regeringen avsatt två “sossestämplade” generaldirektörer och ersätt dem med mer lojala personer; AF:s förre chef Bo Bylund fick lämna sin plats till Angeles Bermudez-Svankvist, Curt Malmborg ersättes med Adriana Lender.
Detta gör att det blir svårt för regeringen att enbart skylla ifrån sig och peka på myndigheterna när de kritiska frågorna nu kommer. Utrymmet för “Svarte-Petterspel” om ansvaret har onekligen minskat för ministrarna Littorin och Husmark-Pehrsson.
De som, mitt i en av djupaste lågkonjukturerna i modern tid, får betala priset för myndighetskaoset är av allt att döma de som redan är mest utsatta; de arbetslösa och sjuka.
Det är nog många med mig som ställer sig frågorna: Vad kommer att ske från och med årsskiftet, då drygt 92 000 personer med ohälsa fram till 2012 ska börja föras över från FK till AF? Hur ska dessa människor kunna känna sig trygga i att samarbetet mella dessa två myndigheter kommer att fungera bra, när det verkar som att inte ens myndigheterna själva har den tilltron? Vilka kommer de mänskliga och sociala kostnaderna att bli om systemen kraschar? Vem bär det yttersta ansvaret för att se till att människor inte hamnar i käm och att sjuka och långtidsarbetslösa inte lämnas utan chans till försörjning?
Frågorna hopar sig…och väntar på svar…


Frågorna hopar sig inte bara.. det är ett enormt berg av dem redan.
Och vi väntar på svar, men får bara undanflykter och idiotförklaranden bakvägen.
Den här regeringen är inkompetent när det kommer till att hantera sociala och samhällsgrundläggande funktioner såsom sjukvård och trygghet. Utan dessa kan vi hälsa hem. Tanken med ett kooperativ som ett samhälle är är väl att medborgarna ska känna trygghet och så friska som möjligt? Är det inte det vi alla eftersträvar i våra liv över allt annat som Iphones och julklappar?
Usch jag mår så dåligt.. sitter och skriver till Försäkringskassan just nu med hänvisning till Förvaltningslagen att de 2-3 månader de beräknar att mitt ärende ska ta inte är acceptabelt utan att de får 2-3 veckor på sig. har pratat med 3 stycken inom kompetensgrupper på FK idag och ingen av dem visste vad som står i förvaltningslagen och vilka skyldigheter de har som myndighet. Det är skrämmande.
av Ankan måndagen den 9 november kl 17:53