Etiketter: cristina husmark-pehrson, regeringen, remissvar, sjukförsäkring, tco
I gårdagens Agenda diskuterade socialförsäkriningsminister Cristina Husmark Pehrsson med personer som drabbas av de nya och hårdare tidsgränserna i sjukförsäkringen. Pia Hackzell Almgren och Inga-Maria Östh, båda drabbade av cancer, vittnade om de orimliga konsekvenser som rehabiliteringskedjans tidsgränser ställer till med för dem.
Kritiken mot de nya hårda sjukreglerna har varit omfattande och i fredags tvingades regeringen backa och göra ändringar i lagen - men räcker det verkligen? Förutom personer med cancersjukdommar är det också andra med kroniska sjukdomar, som jobbar deltid och samtidigt har ersättning från Försäkringskassan, som kommer att drabbas av det nya regelverket. Detta gäller exempelvis den stora gruppen reumatiker. Det lilla steg tillbaks som regeringen nu tar kommer sannolikt inte att underlätta dessa gruppers situation.
Något uppseendeväckande är det dock när socialförsäkringsministern i en replik hävdar att remissinstanserna inte varnat för de konsekvenser av tidsgränserna som vi nu ser. “När vi skickat ut vårt förslag på remiss till många tunga remissinstanser så har ingen i sina remissvar poängterat att det kunde få de här orimliga konsekvenserna“, säger hon i inslaget. Detta är direkt felaktigt.
Jag arbetade själv med TCOs remissvar, där vi som första punkt tog upp just detta. Så här skrev vi bland annat: “Med det fyrkantiga regelverk och mekaniskt utformade tidsgränser, som nu föreslås, finns stor risk för att fler försäkrade förlorar sin anställning och ekonomiska trygghet.”
TCO var dessutom långt ifrån ensam om att kritisera tidsgränserna. En rad andra myndigheter och organisationer pekade just på risken att de enskilda skulle komma att drabbas om regeringen drev igenom sitt förslag.
Sveriges kommuner och Landsting (SKL) avstyrkte exempelvis entydigt i sitt remissvar det som man ansåg vara allt för snävt satta tidsgränser: “De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför snäva och därför inte realistiska för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa sätt ska kunna fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan.” SKL saknar också “en genomarbetad analys av konsekvenserna för kommunsektorn och det ekonomiska biståndet.”
Statens Folkhälsoinstitut avvisar tidsgränserna i sitt remissvar på detta sätt: “Vi ställer oss tveksamma till förslagen om fasta hållpunkter i form av tidsbestämda gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Vi bedömer att dessa är allt för snäva mot bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och arbetsgivare.”
Samhall anser generellt sett “att de föreslagna tidsgränserna i rehabiliteringskedjan är för snävt satta och då med hänsyn till att det finns många sjukdomstillständ och funktionsnedsättningar som kräver både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser.”
Försäkringskassan skriver: “För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”
Detta var endast ett litet axplock av vad remissinstanserna sade innan regeringen sommaren 2008 drev igenom de snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen. Inger Efraimsson, som vid denna tid hoppade av som ordförande i Försäkringskassans styrelse, var också en av dem som hårdast kritiserade de nu aktuella tidsgränserna.
Tyvärr valde regeringen att inte lyssna till remissinstansernas och Efraimssons synpunkter. Hade man lyssnat hade vi sannolikt inte haft den debatt vi har idag. Du kan läsa mer om detta i TCO-rapporten “Hög tid för en parlametarisk utredning om socialförsäkringen” (sidan 7 -11).
Jag vill inte beskylla socialförsäkringsministern för att medvetet ljuga. Det tror jag inte heller att hon gör. Men uppenbarligen har hon själv inte tagit del av vad remissinstanserna sagt om de nu aktuella tidsgränserna. Inte heller har hon haft tillgång till ett korrekt underlag. Det är likväl beklagligt att ministern sprider felaktiga uppgifter om remissinstanserna i media.
