När erfarenheten talar gör man klokt i att lyssna…

Etiketter: demokrati, erfarenheter, ohälsa, sjukförsäkring, välfärd

Ibland önskar jag att jag kunde instifta och dela ut ett pris till försvar för det fria ordet och den seriösa samhällsdebatten. Priset skulle gå till människor som har mod och civilkurage och dessutom ett viktigt budskap att förmedla.

Många av de TCO-förbundsmedlemmar som numera ringer till mig, och talar om sin kamp mot sin egen ohälsa och de problem som dagens sjukförsäkring ställer till med, är just sådana människor. De är många. Tyvärr.

Men jag har också förstått att en hel del av dem som drabbats av ohälsa håller inne med sina erfarenheter och inte vill träda fram i offentligheten. De är oftast, som en av dem sade till mig, rädda för att stämplas som “arbetsovilliga bidragstagare”. Det är lätt för mig att förstå denna rädsla, samtidigt som jag ställer mig frågan: vad är det för samhällsklimat vi skapat, när sjuka skäms för att de är sjuka?

En som ändå ger röst åt dessa viktiga erfarenheter är Jenny Fjell. Hon är läkare och har tagit på sig uppgiften att förmedla erfarenheter från den verklighet som många med ohälsa lever under. Jenny har bland annat varit med och startat resursbloggen.

Idag delar Jenny Fjell med sig av sina erfarenheter i Dagens Nyheter. Läs mer om hennes kloka tankar och viktiga budskap här.

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, AB1. Fattigbloggen,

Är sjuka och gamla ett särintresse?

Etiketter: anders borg, efterfrågekris, kommuner, krisen, regeringen, reinfeldt, välfärd

Folkpartisten Birgitta Rydberg och andra borgerliga kommun- och landstingspolitiker reagerar idag, med all rätt, mycket negativt på att det uppenbarligen inte blir någon (eller möjligen en mycket liten) kommunsatsning i vårpropositionen. 

Birgitta Rydberg och kommunpolitikerna har i denna fråga de starkaste argumenten på sin sida. Bakom dem står inte bara de flesta fackförbundsekonomer, utan också ledande företrädare för näringslivet och en rad akademiska forskare. Regeringens egen ekonomiske expertrådgivare, Lars Calmfors, har exempelvis sedan en tid tillbaks fört fram just ökat statsstöd till kommunerna som en av de viktigaste krisåtgärderna.

Regeringens njugga hållning gentemot kommunsektorn skall också ses mot bakgrund av att ca 60 procent av kommunerna redan har beslutat om besparingar i år, 40 procent har dessutom beslutat att minska på personalen (enligt en undersökning som SKTF nyligen gjort).

Fram till mitten av mars hade 1.100 lärare varslats, eller var på väg att varslas. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger till Dagens Nyheter idag: “- Runt om i landet är det inplanerade sammanträden och förhandlingar runt en ombudgetering. Om det inte kommer pengar i regeringens vårbudget blir det betydligt fler varsel, säger hon och befarar i så fall ett “nattsvart år” för skolan 2010.”

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tidigare varnat för att 15.000 personer kan förlora jobben om inte kommunsektorn får mer pengar. Men statsministern har hittills, bland annat i debatten med Mona Sahlin hos KGB, avfärdat SKL som ett “särintresse”. Detta är något som folkpartisten Birgitta Rydberg reagerar mot. Till tidningen Kommunalarbetaren säger hon: “– Man kan ju undra hur han resonerar när han kallar sjuka och äldre för särintressen. Vi politiker klarar oss ju säkert, men att kalla patienterna för särintressen är inte rätt. “

Visst kan regeringen ägna sig åt valtaktik och medvetet vänta med kommunsatsningar till valåret 2010. Problemet är bara att då har, av allt att döma, kommunsektorns besparingar redan börjat försvåra krisbekämpningen. Det samhällsekonomiska priset för denna “valfläsk-strategi” riskerar alltså att bli mycket högt. Bättre då att “stämma i bäcken än i ån” och göra insatserna i tid.

Att sätta de egna politiska maktambitionerna före det som är bäst för samhällsekonomin kan dessutom, om/när detta börjar synas av media, straffa sig på valdagen. Regeringen Reinfeldt spelar just nu onekligen ett högt ekonomiskt-politiskt pokerspel, där det inte bara är den egna makten utan också vår framtida välfärd som ligger i potten…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, AB3, AB4

Fattigdomen, utanförskapet och bidragsberondet ökar…

Etiketter: anders borg, finanspolitik, kris, lågkonjunktur, socialbidrag, utanförskap

“Jag är livrädd för att bli arbetslös eller sjukskriven“, så säger Urban Larsson i dagens Aftonbladet. Urban arbetar som processingenjör i Bengtsfors. Kommunalrådet i samma kommun, Per Eriksson, säger angående behovet av stöd till kommunerna: “Kommer det ingen medveten och långsiktig satsning från regeringen, ja då blir det en rejäl slakt i kommunerna.”

Detta är två tankeväckande bilder, som säger något om läget i landet idag. Både Urban och Per för fram en verklighet som i högsta grad har med den förda ekonomiska politiken att göra.

Regeringen har, precis innan lågkonjunkturen bröt ut, gjort kraftiga försämringar i både sjukförsäkringen och a-kassan. Idag är det därför svårare än tidigare att kvala in till trygghetssystemen och lättare att bli utkastad ur dem. Har man ändå ”tur i oturen”, och vid eventuell arbetslöshet eller ohälsa har rätt till stöd från trygghetsförsäkringen, tvingas man leva på en betydligt lägre ersättning än tidigare.

Den rädsla som Urban Larsson och många andra ger uttryck för är förståelig, men samtidigt livsfarlig för samhällsekonomin. Om människor, av rädsla för att ha otur, börjar lägga undan allt mer av inkomsten på banken istället för att konsumera riskerar lågkonjunkturen att fördjupas.

Riktigt illa blir det om Per Erikssons farhågor samtidigt besannas och kommunerna på bred front tvingas säga upp personal. Då blir den ekonomiska krisen ytterst svårstoppad. Från 1930-talskrisen känner vi igen vad som kan inträffa om politikerna för en allt för kameral ekonomisk politik. Lågkonjukturen görs då självförstärkande.

Den ekonomiska krisen är dock inte ödesbestämd. Vi kan faktiskt, också sett ur ett begränsat nationellt perspektiv, göra något åt situationen. Urbans och Pers farhågor kan mötas av en aktivare krispolitik. Statsstöd till kommunerna och reparation av våra trygghetsförsäkringar är då självklart två viktiga inslag i en sådan politik.

Frågan är om regeringen har modet att inse situationens allvar och lyssna till en allt mer samstämmig ekonomisk expertis, som kräver mer effektiva och omfattande efterfrågestimulanser än de som hittills genomförts och planerats…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2,  SvD1, SvD2

Regeringens sparsamhetsretorik kan bli ekonomiskt destruktiv

Etiketter: anders borg, ekonomi, finanskris, finanspolitik, lågkonjunktur, reinfeldt

I partiledardebatten hos KGB, tidigare i veckan, blev det tydligt vilken “dramaturgi” som Alliansen vill se i valrörelsen. Vad oppositionen har att bjuda på var däremot mera oklart.

Men regeringen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, vill helt uppenbart utmåla sig själva som “seriösa” och “sparsamma”, medan de försöker klistra fast etiketterna “slösaktig” och “slarvig” i pannan på Mona Sahlin och oppositionen.

Här är Sahlin fortfarande, i mångas ögon, belastad av sina tidigare p-böter och minnet av kontokortsaffären lever fortfarande. Det vet naturligtivis också valstrategerna och kampanjmakarna på Alllianssidan. Räkna därför med att de, så mycket som möjligt, kommer att försöka göra valet till en fråga om statsmannamässighet och om personliga egenskaper. Skötsamme och seriöse Fredrik kommer att ställas mot slarvige och opålitlige Mona.

Men det finns dock en stor risk med denna sparsamhetsretorik, i synnerhet när det gäller den ekonomiska politiken. Alliansen riskerar att bli fånge i sina egna ordval och i sin egen retorik. Man riskerar att upphöja inte bara sparsamheten utan också passiviteten till norm. Detta i en tid som kanske mer än någonsin tidigare kräver aktiva, tillräckliga och träffsäkra insatser, som så snart som möjligt kan börja att dra oss upp ur lågkonjunkturen.

Sparsamhetsretoriken riskerar exempelvis att leda till att kommuner och landsting inte i tid och i tillräcklig omfattning får de resurser de behöver för att de ska kunna undvika att säga upp personal. Sparsamhetsretoriken riskerar också att leda till att barnfamiljer och studenter inte får det tillräckliga stöd som gör att de vågar konsumera, åtminstone det allra nödvändigaste. 

Detta kan i förlängningen leda till att en allmän “konsumtionsrädsla” sprider sig i hela samhället, vilket gör att sparandet ökar men konsumtionen minskar. Vi ser redan tydliga tecken på detta. Vi dras då obevekligt in i en negativ ekonomisk spiral. Konsumtionsrädslan riskerar att göra lågkonjunkturen självgående och därmed allt mer svårstoppad.

Priset för detta är högt. Det handlar om allt för många förlorade jobb och stora långsiktiga sociala kostnader. “Utanförskapet” fördjupas och biter sig fast för lång tid framåt. Sparsamheten “biter sig själv i svansen” och blir på sikt destruktiv för hela samhällsekonomin.

Vill regeringen spara på de framtida resurserna krävs därför kraftfulla stimulansinsatser nu. Då är fler skattesänkningar inte en särskilt effektiv väg att gå, “läckaget” är allt för stort. Ett stimulanspaket riktat till kommunerna är däremot akut. Att vänta med krisinsatserna till valrörelsen är förödande för samhällsekonomin.

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, Newsmill,

Sjuka riskerar att drabbas extra hårt av lågkonjukturen och regeringens politik

Etiketter: 90-talskrisen, efterfrågekris, lågkonjunktur, regeringen, sjukförsäkring, socialförsäkring, välfärd

Svenska Dagbladets ledarsida angriper idag oppositionens Veronica Palm för att hon är oroad för effekterna av de nya sjukförsäkringsreglerna. Det är visserligen inte så förvånande att landets största moderata dagstidning angriper oppositionen. Men vad Svenska Dagbladet inte nämner är att det inte enbart är Veronica Palm som känner oro för det som just nu sker med människor som drabbats av ohälsa.

Samtliga fackliga centralorganisationer (LO, SACO och TCO) anser att det hårdare regleverket och de allt för snäva tidsgränserna i dagens sjukförsäkring riskerar att leda till att allt för många går miste om sin sjukpenning eller sitt jobb, utan att ens ha fått chansen till en rimlig rehabilitering. 

Men också i övriga delar av vårt samhälle finns en välgrundad oro för de nya reglerna i sjukförsäkringen. Såväl Arbetsförmedlingen (AF), Försäkringskassan (FK) som våra ledande forskare pekar tydligt på riskerna med att fler människor med ohälsa idag, mitt i lågkonjunkturen, riskerar att ställas inför en allt för svår social och ekonomisk situation:

• Nyligen gick exempelvis Arbetsförmedlingen (AF) in och begärde mer pengar av regeringen för att kunna klara av sitt uppdrag. Av AF:s budgetunderlag (Dnr: AF-2009/035434) framgår att man räknar med att de nya regelförändringarna i sjukförsäkringen, som regeringen hittills infört, leder till att betydligt fler personer med ohälsa och ohälsohistoria kommer att ställas i den allt  längre arbetslöshetskön. Enbart under år 2010 räknar AF med att drygt 36 000 personer, som kommer från sjukförsäkringen med “extra resursbehov”, knackar på dörren till Arbetsförmedlingen. Mellan åren 2010 och 2012 innebär detta totalt ett ökat resursbehov för AF på ca 27 miljarder kronor (!).
• Så här skriver Försäkringskassan, i sitt budgetunderlag för 2010-2012, om de nya och hårdare reglerna i sjukförsäkringen: “Samtidigt innebär de nya reglerna en viss risk för att personer som inte längre uppfyller kriterierna för rätt till ersättning blir utan, trots att de fortfarande har ett behov av stödinsatser för att kunna återetablera sig på arbetsmarknaden. Det är viktigt för sjukförsäkringens långsiktiga legitimitet att sådana risker så långt möjligt undanröjs. /…/ En ytterligare risk utgörs av att 2010 kommer att utgöra en omställningsperiod för sjukförsäkringen. Detta då omkring 40 000 personer beräknas bli av med sin ersättning för att de når den bortre tidsgränsen i förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Detta kommer dessutom att ske i ett läge där arbetslösheten beräknas vara den högsta på flera år.”
• Ett antal av landets ledande forskare, när det gäller folkhälsofrågor, varnar också för allvarligare sociala konsekvenser till följd av dagens kris än de som kunde märkas efter 90-talskrisen. Professor Olle Lundberg sade exempelvis nyligen i Läkartidningen, att systemförändringarna inom våra trygghetsförsäkringar “… kan leda till att fler människor snabbt råkar illa ut… många av regeringens reformer är uttänkta för en situation där det råder högkonjunktur.” Bo Burström, professor i socialmedicin vid KI, lyfter i samma tidskrift fram en liknande analys: “- Samtidigt som samhällets stödsystem stramats åt har det skett stora förändringar i arbetslivet. Tidigare kunde du jobba kvar och omplaceras till en mindre kvalificerad arbetsuppgift om du var lite knackig. Med dagens slimmade organisationer är du snabbt illa ute om du inte motsvarar kraven.”

Detta var bara ett litet axplock av välgrundade farhågor som kan förknippas med dagens situation inom sjukförsäkringen. Att som Svenska Dagbladets ledarsida försöka förminska och utdefinera problemen med regeringens politik på sjukförsäkringsområdet, genom att hävda att det främst är en fråga om att oppositionen är ansvarslös och oroar folk i onödan, håller helt enkelt inte.

Vill Svenska Dagbladets ledarsida göra allvar av epitetet “oberoende” borde man bli bättre på att lyssna till andra än enbart den moderatledda regeringen och den moderata socialförsäkringsministern.

Press: BLT.se, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, AB4

Felaktiga uppgifter om fusk och felaktiga utbetalningar

Etiketter: arbetsmoral, legitimitet, sjukförsäkring, trovärdighet, välfärd

Jag har den senaste tiden ett antal gånger stött på uppgiften om att “var femte person med sjukersättning fuskat till sig sin ersättning“. Denna uppgift har gjort mig något konfunderad, eftersom den inte alls stämmer överens med de undersökningar jag känner till.

När jag efterforskat källan till “fuskuppgiften” har det visat sig att den härrör från ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott, Gunnar Axén. En trovärdig källa kan tyckas.

Den 17 februari skriver nämligen Gunnar Axén ett blogginlägg under rubriken “Var femte med sjukersättning fuskade“. Läser man mer än bara rubriken ser man att bakgrunden är att Försäkringskassan gjort en “riktad undersökning”, rörande 600 personer som under år 2005 tjänade 100 000 kr eller mer och samtidigt hade sjukersättning.

Den undersökta gruppen är naturligtivis inte representativ för hela gruppen som har sjukersättning. Anledningen till att de 600 personerna valts ut är att det sannolikt finns anledning att anta att de skiljer sig från genomsnittet och att det i denna grupp skulle vara vanligare med felaktiga utbetalningar.

Att, utifrån denna “riktade” FK-undersökning, hävda att var femte med sjukersättning fuskade är alltså helt felaktigt. Det vet säkert Gunnar Axén också. Det blir ju ungefär som att påstå att skattefusket bland “nolltaxerare” är representativt för hela gruppen skattepliktiga.

När man sedan läser FK:s eget pressmeddelande angående undersökningen framgår dessutom tydligt att det inte alls är var femte (ca 21 procent) som “fuskat” med sjukersättningen. Den aktuella siffran gäller istället “felaktiga utbetalningar“, d.v.s. felet kan alltså härröra från FK själv och behöver inte alls bero på att den försäkrade gjort fel eller fuskat. 

I 72 av de 600 undersökta fallen (12 procent) fanns det ändå tillräckliga fusk/brottsmisstankar som gjorde att en polisanmälan var motiverad. Vi är med andra ord nu nere på siffror som säger att drygt var tionde i en utvald grupp, som sannolikt kan antas innehålla fler fuskare än genomsnittet, kan misstänkas ha fuskat med sjukersättningen…

Utan att på något sätt förringa eller ursäkta fusk med sjukersättning har man ändå rätt, tycker jag, att förvänta sig att de uppgifter som används i samhällsdebatten är korrekta.

Visst kan man ha förståelse för att det ofta blir fel när man bara läser rubriker. Det vet säker Gunnar Axén också. Som ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott har han ändå ett extra stort ansvar att se till att inte felaktiga uppgifter om sjukförsäkringen sprids vidare i samhällsdebatten.

Det kanske är läge för ett litet klarläggande från Gunnar Axéns sida? För Gunnar Axén vill väl inte drabbas av misstanken om att han medvetet sprider felaktiga uppgifter om fusket i sjukförsäkringen?

Varselvågen i kommunerna måste motverkas nu!

Etiketter: anders borg, arbetslöshet, efterfrågekris, finanspolitik, utbildning

Det är inte bara i det privata näringslivet som varselvågen drar fram. Nu börjar också rapporter från de offentligt fiansierade verksamheterna komma in. Under februari varslades till exempel tusen lärare om uppsägning, berättade i veckan Lärarnas Tidning.

Detta är problematiskt set ur flera olika perspektiv. Dels vet vi att läraryrket är det yrke där flest känner att arbetet är psykiskt pressande. Deras arbetssituation lär inte underlättas av att det blir färre lärare ute på skolorna, som skall leva upp till de höga och växande utbildningskraven. Dels är det problematiskt för hela samhällsekonomin om man nu i kommunerna börjar säga upp folk. Den offentliga sektorns roll som automatisk stabilisator förminskas då och vi riskerar bara att dras ännu djupare in i lågkonjunkturen.

Det blir alltså allt tydligare att både kommuner och landsting (som också signalerat om en besvärlig ekonomisk situation) just nu behöver stödjas.

Att bara vifta undan detta med att vi trots allt har en finanspolitik som är en av de mest expansiva i Europa håller inte. Dels kan detta påstående på goda grunder ifrågasättas. Jämför man exempelvis stimulanseffekten av den svenska finanspolitiken i relation till BNP ligger vi inte alls, precis som LO-tidningen visat, i någon “europatopp”. Dels finns det stor risk för att “skadan redan är skedd”, d.v.s. många av varslen har redan lett till uppsägningar, om vi (regeringen) väljer att vänta med ett stödpaket tills senare i vår. 

Det behövs alltså en rejäl satsning på landsting och kommuner! Och den satsningen behövs nu!

Press: SvD1, SvD2, DN1, DN2,  DN3, DN4, AB1

En ny Utanförskapsförmedling?

Etiketter: arbetslinjen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, lågkonjunktur, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

Nyligen gick Arbetsförmedlingen (AF) in och begärde mer pengar av regeringen för att kunna klara av sitt uppdrag. Av AF:s budgetunderlag (Dnr: AF-2009/035434) framgår att man räknar med att de nya regelförändringarna i sjukförsäkringen, som regeringen hittills infört, leder till att betydligt fler personer med ohälsa och ohälsohistoria kommer att ställas i den långa arbetslöshetskön.

Enbart under år 2010 räknar AF med att drygt 36 000 personer, med “extra resursbehov” från sjukförsäkringen, kommer att knacka på dörren till Arbetsförmedlingen. Mellan åren 2010 och 2012 innebär detta totalt ett ökat resursbehov för AF på drygt 25 miljarder kronor (!).

När man läser AF:s budgetunderlag framgår tydligt att en stor del av gruppen med “extra resursbehov” knappast den närmaste tiden kan förväntas få ett arbete på den reguljära arbetsmarknanden. Vad AF:s siffror tydligt visar är alltså att vi, mitt i lågkonjunkturen och till följd av politiska beslut, just nu håller på att skapa ett större och mer djupgående ”utanförskap” än det vi hittills sett.

Att allt fler arbetsgivare nu i lågkonjukturen mer aktivt börjat selektera bort arbetskraft med ohälsa, vilket bland andra TCO och Unionen varnat för i två olika undersökningar, gör inte bilden ljusare.

Man kan fråga sig om Arbetsförmedlingen kommer efterträda Försäkringskassan som vår nästa “krismyndighet”? Är det vi just nu ser, rent av, början på tillskapandet av en ny Utanförskapsförmedling (UF)?

Trovärdigheten är extra viktig för en finansminister i kristider

Etiketter: anders borg, etiska riktlinjer, finanskris, lågkonjunktur, löner

Många har, med all rätt, reagerat på att företag som säger upp anställda samtidigt delar ut bonusersättningar till sina chefer. När det gäller banksektorn har finansminister Anders Borg varit en av de som hårdast kritiserat detta “bonusregn”.

I gårdagens Uppdrag Granskning i SvT framkom att regeringen, så sent som i somras, själv mjukade upp det gamla regleverket rörande bonusersättningar till statliga bolag. Man gjorde det då bland annat möjligt att fördubbla bonusersättningarna till statliga chefer (från två till fyra månandslöner) och man slopade helt begränsningen till olika kapitalförvaltare. Regeln om att inte betala ut bonus vid förluster slopades också.

Samtidigt pågår diskussioner om hur rimligt eller klokt det är att löntagarna i lågkonjunkturen tvingas gå med på lönesänkningar för att inte förlora jobbet. Arbetsgivarna ligger naturligtvis på för att äntligen kunna förverkliga en av sina största drömmar: konjukturanpassade lönesänkningar.

Att regeringen själv strax innan den värsta fianskrisen bröt ut mjukade upp bonusregelverket för statliga bolag (och till och med slopade regeln att inte dela ut “bonusar” när att bolaget går med förlust) känns då lite väl provocerande.

Ett rimligt krav i det läge som nu råder är att regeringen snarast återställer de gamla bonusreglerna, samtidigt som man snabbt som ögat fullföljer sin tanke att på nytt “se över” hela regelverket. Här borde den brådska som styrde då man försämrade arbetslöshets- och sjukförsäkringarna vara ett minimikrav när det gäller reformhastigheten…

På det sättet kanske en liten del av den trovärdighet, som är så viktig för en finansminster och en regering i kristid, kan återställas.

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,  SvD5

Allt fler blir nu bidragsberoende

Etiketter: a-kassa, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

I går berättade Socialstyrelsen att utgifterna för socialbidragen (ekonomiskt bistånd) ökat med 6 procent det sista kvartalet 2008, när man jämför med samma tid året innan. Det är de högsta utgifterna på fem år. I 78 procent av landets kommuner (225 stycken) ökade utbetalningarna av socialbidrag.

Orsaken till ökningen är naturligtvis att jobbkrisen nu slår igenom. Enligt socialchefen i Enskede-Årsta-Vantör, Katja Nykänen, består ökningen där till största delen av arbetslösa som står utan a-kassa eller annan ersättning men också av dom som inte längre får ersättning av försäkringskassan på grund av de nya reglerna i sjukförsäkringen.

I många andra kommuner ser det ännu värre ut än det gör i Stockholm. I den blivande prinsen Daniel Westlings forna hemkommun, Ockelbo, ökade socialbidragsutgifterna med 111 procent! I västerbottniska Åsele handlar det om en ökning på över 200 procent.

Samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur ser vi effekterna av nedskärningarna i de generella trygghetsförsäkringarna. Det gör att vi nu allt tydligare går från en gerenrell välfärd till en selektiv. För de som är sjuka och arbetslösa handlar detta om att i allt större utsträckning tvingas leva på bidrag istället för att få stöd från trygghetsförsäkringarna.

Allt fler medborgare, som drabbats av arbetslöshet och ohälsa, tvingas alltså stå “med mössan i hand” på kommunens socialkontor och be om ett individuellt behovsprövat bidrag. Tyvärr finns det idag inte mycket som tyder på att den utvecklingen kommer att vända den närmaste tiden…

Press: SvD1, SR1, DN1, DN2,