Fortfarande står många långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden…

Idag berättade Arbetsförmedlingen (AF) och Försäkringskassan (FK) om vad de hittills vet om dem som utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet och hänvisades till ett introduktionsprogram hos AF.

Jag vill till att börja med säga att det underlag som vi idag kan ta del av ger ett mer seriöst intryck när man jämför med FK-rapporten ang. vad som hänt de ca 2 000 personer som valde att inte gå med i introduktionsprogrammet. Mina kritiska synpunkter rörande den senare FK-rapporten framförde jag nyligen i två blogginlägg. Läs mer om detta här och här.

När det gäller de siffror som presenterades idag, rörande dem som valt att delta i AF:s introduktionsprogram (12 757 personer), kan man kort sammanfatta resultatet i några punkter:

  • Drygt 39 procent av gruppen (ca 5 000 av 12 757) hade fram till 26 maj i år ansökt om nytt stöd från sjukförsäkringen.
  • Ungefär 13 procent (1 704 st.) av gruppen är ”i arbete”. Dessutom är 605 personer arbetssökande/”öppet arbetslösa”. Vilken grad av försörjningsförmåga eller arbetskraftsdeltagande de här grupperna har framgår dock inte av underlaget.
  • Av den grupp som är i arbete (1 704 st.) har drygt 74 procent ett nystartsjobb eller ett ”arbete med stöd”, 19,5 procent har ett nytt arbete utan stöd och ungefär 6 procent har fortsatt anställning hos sin gamla arbetsgivare.
  • Ungefär 77,4 procent (9 870 st.) av hela gruppen är fortfarande inskrivna i olika program vid AF. Inte heller här framgår vilken försörjningsförmåga gruppen har.

Vad man inledningvis kan konstatera är att den FK-prognos, som förutsade att ungefär en tredjedel inom sex månader skulle komma tillbaks till sjukförsäkringen, ligger inom räckhåll. Visserligen har något fler (drygt 39 procent) hittills ansökt om nytt stöd från sjukförsäkringen, men man bör nog räkna med att en del av dem som ansöker om sjuk- eller rehabpenning kommer att få avslag på grund av det nya regelverket. Samtidigt är det också troligt att ytterligare ett antal personer kommer att ansöka om nytt stöd från sjukförsäkringen när det provat på jobb/AF-program/utbildning och det visat sig att ”det inte höll”, d.v.s. deras ohälsoproblem hindrade dem från fortsatt aktivitet.

Det är också viktigt att vi inser att den grupp som nu kartlaggts av AF och FK generellt sett är en socialt och ekonomiskt utsatt grupp och att den största delen av dem fortfarande står långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden. Endast 13 procent av gruppen finns idag i någon form av arbete och då är det oftast jobb med någon typ av samhällsstöd.

Drygt 77 procent av gruppen har ännu inte mött den reguljära arbetsmarknaden, eftersom de fortfarande befinner sig i olika AF-program. Hur deras arbetsmarknadssituation ser ut om ett halvt till ett år är därför högst osäkert, inte minst med tanke på att när/om de lämnar AF-programmet tvingas de konkurrera om jobben med personer som inte har någon ohälsohistoria eller nedsatt arbetsförmåga.

Fortfarande finns det ett antal frågor som biter sig fast. Hur stor del av de nu konstaterade effekterna kan exempelvis förklaras av de nya och stramare reglerna (t.ex. tidsgränserna och utförsäkringarna) och hur stor del beror på andra faktorer (t.ex. anställningsstöd och samhallsjobb)? Men tanke på att det nya regelverket i sjukförsäkringen samtidigt också inneburit mycket lidande, för ett stort antal enskilda personer med ohälsa, kan man fortfarande fråga sig vilket pris vi egentligen är beredda att betala för att minska sjuk- och ohälsotalen? Väger de effekter som AF och FK nu presenterat upp det lidande och den rättsosäkerhet som det nya regelverket hittills fört med sig?

Jag gissar att det bland annat är kring dessa frågor som den fortsatta valdebatten om sjukförsäkringen kommer att kretsa. Hur väljarna ställer sig till frågorna kommer sannolikt att ha stor betydelse för valutgången. En sak verkar dock vara relativt säker; sjukförsäkringsfrågan kommer att finnas i den politiska debattens centrum under hela valrörelsen och troligen en tid efter detta också.

  • Anders Neilan

    Det finns mycket som är oklarat när det gäller FKs siffror: Hur många som fördes över till AF (=blev utförsäkrade)hade ett deltidsarbete? Det har funnits historier om att personer, som arbetat deltid, blivit uppsagda/tvingats säga upp sig då de inte fått tjänstledigt för att delta i AF arbetslivsintroduktion. Är det sant? Har de arbetade timmarna i gruppen utförsäkrade ökat efter arbetslivsintroduktionen?
    Det som är positivt är att AF lyckats skaka fram lönebidragsarbete/arbete på Samhall för drygt 600 personer, men det kunde de ju göra inom ramen för Samverkan tidigare, så det kan ju knappast de nya sjukskrivningsreglerna äras för.

  • Det mest häpnadsväckande är ju hur Gunnar Axén tolkar dessa siffror! Att han får sitta kvar på sin post, är för mig en gåta?

    http://gunnaraxen.blogspot.com/2010/05/minst-10000-langtidssjukskrivna-har.html#comments

  • GW

    Hur man i vissa media kan framställa detta som positvt är hemskt. Aldrig har så många offrats, för att så få ska må bra.
    Var är etiken, var är jämstäldhetsaspekterna osv osv.

  • Synnerligen anmärkningsvärt att moderaterna uppenbarligen påverkar myndigheterna så att de presentera siffrorna på ett tvivelaktigt sätt. Det är bra att de granskas.

    Har egen erfarenhet genom fem medlemmar i SKTF-sektion 15 i Landstingsavdelningen Stockholm som är sjuka enligt läkarintyg men har passerat den av moderatregeringen uppsatta gränsen 365 dagar. De är förtvivlade, vilket gör att de blir ännu sämre. De har länge varit tillsvidareanställda i Stockholms läns landsting varför SKTF envisas med att kräva att arbetsgivaren ska ge jobb eftersom FK inte vill betala längre – vi hänvisar till arbetsgivarens skyldighet att leda och fördela arbetet. Vi pekar även på att landstinget med 45 000 anställda är en av Sveriges största arbetsgivare, om det inte går att hitta jobb i landstinget så hur ska AF kunna?

    Vad jag förstår går försäkringen med ett mycket stort överskott. Vad jag förstår sänktes arbetstgivarens kostnad för försäkringen med 1 % förra årsskiftet. Detta gör mig ännu mer förbannad på denna förnedrande behandling av sjuka medmänniskor! Finns det ingen medmänsklighet, rättvisa eler känslor i den moderata kretsen?

    Samma siffertrolleri har ledningen i Stockholms stad gjort! De påstår att 45 % av de som förs över till de s k Jobbtorgen går vidare till åtgärder – den rätta siffran är 15,9 % då jobbtorgen skickar tillbaka majoriteten av de som remitteras! Det är mycket bekymmersamt att vi invånare inte kan lita på siffror från myndigheter och förvaltningar. Vart är vi på väg?