Nya bekymrande siffror från AF och FK om de utförsäkrade

Det var intressant läsning, jag blir väl inte så förvånad över siffrorna. Jag är själv utförsäkrad och har träffat en del i samma situation.
Som t.ex första mötet på AF ang. ”Introduktions programmet”. Ett lämmeltåg med halta och sjuka, som tyckte det var en förnedrande situation.

Alla dessa förvånade ansikten, när AF förklarade att de inte kunde göra så mycket för dem.

Jag är också nyfiken på hur alla dessa människor har drabbats psykiskt? Känslan va att vara ”jagad” av FK, den ständiga tanken: ”Måste jag lämna min bostad?”

Sverige är verkligen skit, just nu…

Jag är en av alla dessa siffror.

Bra att ni plocka fram de. Om nu målet är jobblinjen dvs även folk utan arbetsförmåga skall jobba se man snabbt att det har misslyckats kollosalt. Varför tankar inte om regering?

Jag och många fler hade kunnat berätta innan regering utförsäkrad oss att det inte skulle funka för majoriteten. Eller rättare sagt vi försökt att nå Husmark Perhsson och Axén för en dialog men de hade ingen lust att lyssna. Undrar varför?

Som sagt jag är fd utförsäkrad numera sjukskriven som försöker jobba 50% och har en 100% tjänst. Arbete är väl anpassad där jag kan vila mig, även helt enkelt gå hem om smärtan i den trasiga handen får övertag. Smärta enkel sagt ta koll på minne när det blir för mycket.

Jag har en bra läkare som har försökt att kommunicera med försäkringskassan utan att lyckas. Det är han som uttrycker sig så. Jag har 8 olika medicinska specialister som har uttalat sig om att jag har högst arbetsförmåga livet ut på 50%. Bland annat kirurgen som opererade mig 3 gånger. Arbetsolyckan har tagit ifrån mig min arbetsförmåga.

Jag har bitvis tvingats att leva av min sambo. Vet ej vad som skulle hända utan hennes och hennes stöd!

Jag får nu hjälp via facket och LO/TCO jurister men överklagan via förvaltningsrätten ta minst ett år och det är inte ovanlig att försäkringskassan överklaga domen vidare om det är till min fördel.

Jag är mycket sämre än jag var okt förre året innan jag fick besked om ”omförsäkring”. Jag är rädd att jag skall förlora även den lilla arbetsförmåga som jag har idag pga eviga hot om utförsäkring….

Jag blev utförsäkrad den 1 juni i år. Är en 42 årig kvinna med ursprunglig diagnos diskbråck i nacken/en massa smärta relaterad till nacken och sen blev det jobbigt, deppen följde med smärtan och oförmågan att göra ”nytta”… Blev inte bättre med epilepsi heller efter några år men som tur var så är jag ju numer frisk..

Fick genomgå SLU, fick bekräftat att mina ”problem” som tillkommit efter epilepsin/medicineringen de facto finns, de är mätbara, de är nedtecknade, de är uppvisade på fk som ju som sagt var kickade ut mig ändå.Är inte anfallsfri ännu heller.

Under min ALI hände egentligen ingenting, sommarmånaderna är antagligen fel tid att kliva ur ”systemet” men jag har fått förlängt och ägnar numer dagarna åt att vika pappersfigurer. Har en heltidstjänst, arbetstränade senast ett år, fram till januari i år då jag var tvungen att avbryta pga medicinbyten.Epilepsi är inte ett statiskt tillstånd utan som i mitt fall tex då kan man få röra om ordentligt i medicineringen. Är inne på min nionde sort på 6 år, hur ska jag kunna veta hur jag mår i morgon, läkaren sa att han inte kunde skriva att det var kroniskt/livsvarligt då ”man ju kanske skulle kunna komma på ett botemedel nångång”…

Nu har jag en a-kasse baserad inkomst t.o.m 15 oktober och sen? Att jag ska kunna gå tillbaka till min heltid direkt är helt omöjligt, tog mig 1 år att få ihop 16 timmar/vecka men jag var ju på väg, nu är jag tillbaka på noll och snart verkligen NOLL..

Självklart är jag i sämre skick än tidigare, mycket, mycket sämre och om jag säger såhär, epilepsi påverkas väldigt mycket av levnadsvillkoren kring en. Vilken utförsäkrad sover lugnt om nätterna, äter regelbundet och ”tar hand om sig” när allt som bara snurrar i skallen är att snart, snart går allt åt helvete… Samtidigt som faktiskt allt går åt helvete, bara lite långsammare för än finns det ju ivf några slantar..

Bra sammanställning. Katastrofen blir tydlig när resutltatet redovisas på detta sätt.
En del myndigheter har lagt miljoner på sk. Värdegrundsarbete. När regeringen inte vill se vad den ställt till med visar den tydligt sin värdegrund.
Jag är en av dem som möter de utsatta, och jag kan intyga att konsekvenserna av förändringen är mycket större än vad som återges i media. Hela samhället kommer att förlora på detta!

Väldigt bra att få se siffror från AF och FK själva.
När får vi se statistiken från skattemyndigheten? Är de tystade av alliansen så ingen kan få se hur många som blivit helt utan ersättning, och därmed inte betalat en krona i skatt sedan de nya reglerna infördes 1 juli 2008. Eller alla de som fått kraftigt försämrad ersättning, både som tidigare varit sjukskrivna och arbetslösa. Har varit utan sjukersättning i 2 år! Mitt ärende ligger fortfarande hos en överbelastad Förvaltningsrätt, har vare sig fått stöd eller hjälp, rehabilitering, ny handläggare hos FK för ev omförsäkring eller fått skriva
in mig på AF. Tack vare beslutet från FK som bedömer att min arbetsförmåga ej är nedsatt med minst 25 % trots funktionshinder, har jag väldigt svårt att få hjälpmedel som kan underlätta min vardag och mitt liv. Mediciner som ej ingår i högkostnadsskyddet (vilket läkemedelsbolagen styr över och får betala för) kan jag glömma, överklagan till rätten ang. det ledde till ett svar om att jag inte bevisat att jag behöver dem, trots läkarutlåtande, info om sjukdomarna + ytterligare ett läkarintyg som styrkte behovet av dem. Hur i hela friden ska jag kunna bevisa något om inte det var nog? Istället för att söka vård/hjälp vid behov bör man anlita en jurist om man kan efter att fått allt borttaget! Beviljades bostadstillägg för delvis handikappsanpassad lgnh i maj -08 och i augusti -08 är min arbetsförmåga inte ens nedsatt till minst 25%?? Varpå även den privata sjukförsäkringen som täckte upp till 80% av tidigare lön försvann. Allt drogs in, INNAN jag ens fått beslut från FK, det första kom i november, omprövningen var klar först i april -09! Sjukare än någonsin förut och maktlösheten av att inte kunna göra något själv för att påverka min situation är så frustrerande!
Jag om någon vet att ALLIANSEN LJUGER!

Jag undrar också hur många som hamnar i min situation, jag tillhör i statistiken gruppen med lönebidrag och anställning på 50%.

Den andra halvan har jag ansökt inom sjukförsäkringen FK som jag med 99% säkerhet kommer få avslag på trots erkänt funktionshinder på dock under 25% livslångt.

Jag tror inte jag kommer flyttas över till gruppen som ”försvunnit” utan fortfarande kommer se ut som en framgång i detta sifferspel. Så Alliansens lycka, min olycka.

Vi fackliga företrädare har länge vetat hur övärdigt och korkat moderatregeringens nya regler inom sjukförsäkringen är! Bra att detta material nu finns. Har kontakt med flera SKTF-medlemmar som drabbats av reglerna. De har jobbat länge. De vill jobba. De är sjuka så de kan inte. Om nu moderaterna vinner valet hoppas jag att de ändrar reglerna igen. Vi vill jobba om vi kan. Sjukdom och brist på arbeten är de viktigaste hindren – inte fusk med ersättningar. Rösta rödgrönt så vet du säkert att detta ändras!

Frågor.

Vad har hänt med de utförsäkrade som hade tillfällig sjukersättning men saknar SGI? När man gör en beräkning andelen som återkommer till försäkringen bör man ta i beaktande att de som saknar SGI inte har möjlighet att återkomma till sjukförsäkringen. Hur stor är denna grupp? Var finns dessa personer idag och hur försörjer sig de sig?

Vidare, hur stor är gruppen som går från ALI till studier? I vilken grupp återfinns de i statistiken?

Ang kommentar av kerstin som undrade vad som händer oss som inte har sgi längre. Hur många vi är vet jag inte för sådan statistik är tydligen inte intressant att ta fram, dessutom har det nog inte riktigt slagit till med full kraft för alla oss sgi-lösa ännu. Många är på väg dit men har inte hamnat där ännu. Jag kan inte svara på vad andra försörjer sig på men jag kan tala om att jag inte försörjer mig på något alls efter Augusti, då jag inte får pengar från sjukersättning längre. Så i september kan jag inte betala några räkningar alls. Jag har 425 kronor, en stor äggkartong kvar och lite mat i frysen och jag gör mitt bästa att klara mig på så lite som möjligt per dag för att dra ut på maten så länge jag kan. Det som händer oss i ”bästa” fall är att vi ibland har rätt till att få tigga försörningsstöd, efter att vi har sålt varenda liten pryl som kan tänkas kan ge något, men så är inte alltid fallet heller. Detta gäller bara om vi står till arbetsmarknadens förfogande och/eller går på AF;s ”rehabilitering”. Valmöjligheten vi har är att ”rehabiliteras” i 3 mån eller att stå helt utan ersättning. Jag har det inspelat på mp3 när de förklarar detta för mig. Vad som händer den sgi-löse efter dessa 3 mån, om du klarat att gå på Af;s ”rehabilitering”, är att om AF då inser att du inte är möjlig att ”rehabilitera” så hamnar du i ingemansland, hur sjuk du än är, eftersom du inte kan få sjukpenning igen. Kanske om du har en gnutta förmåga kvar så du klarar att orka att jobba ett litet tag i ett slavkontrakt där samtidigt som ”arbetsgivaren” får betalt (dessutom får ”arbetsgivaren” mer betalt för att du ska arbeta där än vad du själv får ut per dag)för att du ska arbeta så får du ändå söka försörjningsstöd för att få pengar då 178*20 kronor efter skatt knappast går att leva på. Om du inte klarar det så får du antingen ljuga och säga att du står till arbetsmarknadens förfogande och då hoppas på att du får försörjningsstöd trots att AF säger att du inte har arbetsförmåga eller så får du inget alls. Jag personligen har inget att sälja, ingen a-kassa, ingen sgi längre, kan således inte få sjukersättning igen, kan inte arbeta, inte ”rehabiliteras”, jag kan inte stå till arbetsmarknandens förfogande och inte heller klarar jag av AF;s ”rehabilitering” eftersom jag är sjuk och dessutom blivit ännu mycket sämre nu pga allt detta. Således inget aktivitetsstöd på hela 178 kr efter skatt per dag och inget försörjningsstöd för mig. Läkarintyg har ingen betydelse. FK och AF sa till mig att jag var tvungen att skriva in mig på AF, att jag var tvungen till det eftersom mina dagar tagit slut. Efteråt fick jag vetskap om att om jag skulle ansöka om fortsatt sjukersättning så skulle jag inte ha låtit dem överföra mig till AF. Jag skulle istället ha levt utan någon ersättning i några månader medans FK hade handlagt min omprövning av sjukersättning, något som jag ändå inte hade fått, enligt FK, då det inte kan bevisas att jag är oförmögen till all slags arbete för evigt. Fast det faktum att jag inte fick veta detta förrens efter överföringen till AF gjorde att jag inte ens hade möjlighet att försöka ansöka om fortsatt sjukersättning och min sgi försvann då också. Så vad som väntar nu är att jag säger upp min lägenhet eller väntar tills jag blir vräkt, ingen mat, ingen medicin osv, och sedan blir jag hemlös med betalningsanmärningar som en extra guldkant. Ingen tror på oss när vi orkar berätta. Jag orkar inte slåss mer, jag har inga rättigheter. Detta öde är inte bara mitt, jag och många fler med mig är totalt rättslösa.

Det är intressenta siffror. Har för mig att uppskattningarna i förväg handlade om ca 30% som skulle söka sig åter till sjukförsäkringen. Nu har vi dessutom en grupp som gått introduktionsprogrammet, och där från AF bedömts inte ha någon arbetsförmåga, som sjukanmäler sig. Och som sedan av Försäkringskassan inte bedöms ha någon rätt till sjukpenning. De ”släpps inte in” i försäkringen igen. Var hamnar dom i uppföljningarna?

Nuvarande regering har hittat en snygg gammal vatten brun slängt in alla utförsäkrad och hängt en sytråd som når ändå till botten.

Fö när det gäller gruppen mellan stolarna lever många i bästa fall av sin sambo, partner, fru, vänner eller släktningar.

tycker mer och mer att nuvarande regerings stil att fullkomligt såga alla oss sjuka, alltså inte produktiva, för att få ihop till sina utlovade skattesänkningar för dom redan rika, påminner om nazisterna i tyskland som blev rika på att rensa bort folk och ta hand om dom oönskades pengar etc… se upp! rösta på dom rödgröna som i alla fall värnar om alla! inte bara om ”eliten”

Sahlin försöker prata välfärdsfrågor i valrörelsen…men förvånansvärt lite har sagts om de utförsäkrades situation.
Alliansen styr valrörelsen, alltför mycket oemotsagd,med sin ”jobbpolitik” och sina löften om nya jobbskatteavdrag. Tyvärr tror jag många med jobb fått smak på just skattesänkningar…så till den grad att man inte ens bryr sig om sin högskattebetalande pensionerade föräldrar, arbetslösa och sjuka bekanta. Solidaritet är ute, egoism är inne. Vänd denna utveckling den som kan..i vårt mediastyrda egotripp till samhälle där kvinnor förleds att tro att högsta lyckan är att genom sitt utseende snärja en rik hollywoodman till försöjare.

Det som pågår i Sverige är redan utrotning av de svaga och sjuka. Det är en skamfläck som kommer att påverka den svenska samhälle många år framåt. Vi som har drabbats av regeringens absurda och omänskliga politik, ser varje dag om att regeringen har lyckats att dela samhälle till de som har jobb och ska belönas och de som är sjuka (dvs. parasiter) och som ska elimineras till varje pris För några hundra kronor mer efter skattesänkningar, har människorna i Sverige sålt sin själ, de blundar och skiter i vad som händer i det tysta med de svaga och sjuka. En sak är klar, de kala vindarna som blåser i Sverige nu kommer att dra med sig, för eller senare t.o.m. de som idag känner sig trygga och ”rika”. Jag känner igen mig i det som de andra utförsäkrade beskriver här ovan och jag har bara min tanke att sänka till dem…Skäms för dagens Sverige…

[...] Utredarna, Arbetsförmedlingen och [...]