Kristersson ersätter förstoringsglaset med putstrasan…
När man läser Ulf Kristerssons DN-debattartikel om sjukförsäkringen är det svårt att låta bli att nynna: ”Oooh, Ooh, Ooh vad en liten gubbe kan gno…”.
Kristersson försöker onekligen, med hjälp av alla sina retoriska krafter, putsa upp en hittills synnerligen skamfilad sjukförsäkringsreform. När de flesta av oss ser en växande rättsosäkerhet, tvivelaktiga utförsäkringar, luddiga undantagsregler och en stor grupp enskilda drabbade säger Kristersson så där lagom öd(m)jukt: ”Sverige har gjort en sjukförsäkringsreform som jag tror i historiens ljus kommer kvala in bland de stora i svensk socialpolitik.”
Jag har svårt att tro att Kristerssons högstämda lovsång, över den nya sjukförsäkringen, går hem ens hos de egna regeringskollegorna i Alliansen. Som vi har kunnat läsa den senaste tiden har Alliansens småpartier i just denna fråga stora problem med sina egna gräsrötter, som med utgångspunkt i den sociala verklighet de lever i ser att de nya sjukreglerna i många fall är orimliga och därför snabbt måste förändras. Nu senast var det Kd-ledaren Göran Hägglund som råkade ut för en svidande gräsrotskritik.
Trots detta är det ändå intressant att konstatera att Kristersson pekar ut två detaljer som han tydligen kan tänka sig att justera:
- För det första instämmer han nu i att det är orimligt att skicka uppenbart sjuka människor, som utförsäkras från sjukförsäkringen, till Arbetsförmedlingen. Denna ståndpunkt är visserligen inte ny, en rad tunga remissinstanser framförde en liknande uppfattning redan innan regeringen sjösatte de nya sjukreglerna. Nyligen har även DN:s ledarsida samt Arbetsförmedlingens ledning lyft fram just dessa förhållanden som en brist i dagens system.
- För det andra pekar han på att dagens regler när det gäller sjukersättning (tidigare kallat förtidspension) nog är allt för strama. Inte heller detta är särskilt nytt, regeringens egen utredare visade till exempel på att Sverige i dag faktiskt har OECD-världens tuffaste regler på detta område.
Kristerssons formuleringar i dessa två frågor måste nog ändå ses som en första offentlig invit till oppositionen att tvärs över blockgränsen göra justeringar i de nya sjukreglerna. Alliansregeringen har ju som alla vet inte egen majoritet. Skulle oppositionen (vilket man just gjort) föra fram en motion där man kräver en grundlig översyn av sjukreglerna finns det uppenbar risk för att Sverigedemokraterna väljer att rösta med de rödgröna. Detta vill naturligtvis regeringen motverka och undvika.
Men ska Kristersson lyckas med konststycket, att nå en blocköverskridande samsyn i sjukförsäkringsfrågan, måste han nog inte bara lägga undan putstrasan och dämpa ned den högstämda lovsången rörande regeringens egna beslut. Då krävs antagligen såväl uppkavlade ärmar, en ärligt utsträckt hand och betydligt mer långtgående och konkreta förslag till förändringar än de han flaggar för i dagens debattartikel.
Detta tror jag också att många av medlemmarna i de små Allianspartierna både inser och anser. Frågan är väl snarare när Kristersson och nymoderaterna ska komma fram till denna insikt. Ska man döma av dagens debattartikel har socialförsäkringsministern och regeringen fortfarande en bra bit kvar att färdas…
