Utanförskapsbegreppet - utsatt för omdefinition och renovering

Etiketter: arbetslöshet, arbetsmarknad, ekonomi, globalisering, jobb, proposition, utanförskap

Det är intressant att regeringen systematiskt den senaste tiden börjat använda ett betydligt snävare ”utanförskapsbegrepp” än det man själv tidigare konstruerat. Nu talar man genomgående om ”antalet personer som försörjs med sociala ersättningar och bidrag”, d.v.s. man rensar exempelvis ut värnpliktiga och jobbsökande studenter m.fl. ur måttet. Den omedelbara effekten blir naturligtvis att utanförskapssiffran då blir lägre.

Men även om man använder sig av den nya och snävare begreppsdefinitionen ser utvecklingen den närmaste tiden mörk ut. Regeringen konstaterar själv (s. 63 i “våpen“) när det gäller den faktiska utvecklingen att det “totala antalet personer som försörjs med sociala ersättningar och bidrag, mätt som helårsekvivalenter, ökade 2009 och förväntas fortsätta öka under 2010.”

I vårpropositionen lanserar regeringen dessutom ett nytt mått som man kallar för ”konjukturrensat mått på antalet helårsekvivalenter” (se bl.a. s. 62ff i “våpen“), med vilket man säger sig kunna visa att reformerna på skatte-, arbetsmarknads- och sjukförsäkringsområdet varit framgångsrika för att minska det “strukturella utanförskapet”.

Hela detta resonemang är dock tämligen statiskt och utgår dessutom ifrån en förlegad syn på arbetsmarkandens faktiska funktionssätt, inte minst när det gäller relationen mellan vad som kan antas vara konjunkturellt respektive strukturellt betingat. Nej, ska vi lyckas vinna en fördjupad kunskap om dynamiken på den moderna arbetsmarkanden krävs nog betydligt mer än de endimensionella och statiska räkneövningar som experterna på finansdepartementet ägnat sig åt i “våpen“.

Modern samhällsvetenskaplig forskningen visar exempelvis att efter de senaste lågkonjunkturerna har den s.k. strukturella arbetslösheten tenderat att öka. Allt fler av dem som hamnar utanför arbetsmarknaden i lågkonjunktur hinner inte ens få in en fot på arbetsmarknaden i högkonjuktur innan konjunkturen på nytt vänder nedåt. Det innebär att det som tidigare i hög utsträckning varit ett konjukutrrelaterat problem i allt större omfattning nu även blir ett långsiktigt och strukturellt problem.

Att regeringen dessutom hade “otur i tajming” och strax innan lågkonjukturen sjösatte sina stora systemförändringar i a-kassan och sjukförsäkringen, vilka oundvikligen leder till att fler faller rakt igenom det sociala skyddsnätet, underlättar naturligtvis inte heller den långsiktiga “utanförskapsproblematiken”.

Med en allt för statisk och förlegad analysapparat, vilket exempelvis resonemangen om det “konjunkturrensade utanförskapsbegreppet” är ett uttryck för, klarar man inte av att på ett tillfredställande sätt analysera och förstå dynamiken på den moderna arbetsmarknaden.

Det hela blir då istället ungefär som att försöka sig på konststycket att förutse hur en galopperande häst kommer att röra sig genom att endast studera en stillastående häst…

En snö-Stalin är född…

Etiketter: 1:a april?, christer g wennerholm, du sköna nya värld, extremism, infrastruktur, kaos, privatisering, snö, snömos

För att undvika att vinterns snökaos återupprepas har SL bestämt att till den konkurrensutsatta och spårbundna trafiken (t-banan och pendeltågen) koppla en “snödiktator”.

Denne snödiktator (”tjänsteman i beredskap”) ska enligt dagens Metro vid kraftigt snöfall få “all makt” över SL-trafiken. Allt detta för att, som SL:s styrelseordförande Christer G Wennerholm uttrycker det, vi ska “klara extrema situationer”. Vinterns snöfall? Extrem situation?

Veckans kulturella kunskapsfråga är given: Vem var det som myntade uttrycket “kaos är granne med Stalin“? Lars Norén? Lars Ohly? Per Schlingmann? Eller Christer G Wennerholm?

Försäkringslösheten breder ut sig

Etiketter: a-kassa, arbetslöshet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, försäkringar, utanförskap

Den grupp som står helt utan försäkringsskydd vid arbetslöshet har vuxit kraftigt den senaste tiden. Nya siffror i det kommande nummret av Socialpolitik är förskräckande. Professor Tapio Salonen pekar där på att vi just nu ser en dramatisk ökning av andelen oförsäkrade arbetslösa i Sverige:

• Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet saknar idag nästan hälften (46 procent) av alla kvarstående arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd.
• 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens krav.
• Ca 116 000 arbetslösa sakande någon ersättning per månad år 2008, ett år senare hade den siffran ökat med ytterligare ca 40 000 personer.
• Antalet oförsäkrade vid arbetslöshet har under den senaste tio åren har ökat från ca 100 000 till 150 000 personer.
• Utslaget på årsbasis för år 2009 betyder detta att ungefär sex procent av den arbetsföra befolkningen inte hade någon arbetslöshetsersättning alls under de drygt fem månander som de i genomsnitt var registrerade som arbetssökande - trots att de samtidigt uppfyllde Arbetsförmedlingens alla aktivitetskrav.

De som varit inne på arbetsmarkanden och därigenom kunnat skaffa sig inkomstrelaterade trygghetsförmåner har en annan situation, menar Salonen: ”De har fackföreningar och andra aktörer som tillvaratar deras intressen. De oetablerade arbetslösa har däremot ingen röst i dagens samhällsdebatt.”

De förändringar av arbetslöshets- och sjukförsäkringen som regeringen genomdrivit skapar numera dagligen en växande grupp människor som hamnar utanför det vi brukar kalla för välfärdsstaten. Trösklarna för att ta sig in i trygghetssystemen har blivit högre, samtidigt som risken att bli utkastad från dem har ökat. Detta är en av de viktiga förklaringarna, vid sidan av den lågkonjunktur vi är inne i, till varför vi just nu bevittnar en “socialbidragsexplosion“.

På sikt riskerar vi, om vi fortsätter på den inslagna vägen, att skapa ett permanent och “verkligt utanförskap” som generarar enorma framtida mänskliga och samhällsekonomiska kostnader. Är det förresten längre någon som, med hedern i behåll, vågar säga att “vi har en a-kassa i världsklass“?

Psykiskt sjuka upplever ökad psykisk press på grund av de nya sjukreglerna

Etiketter: information, kampanj, psykisk sjukdom, rehabilitering, sjukdag, social trygghet, välfärd, värmland

Nu slår de personliga ombuden i Värmland larm. Personer med psykiska funktionsnedsättningar drabbas orimligt hårt av de nya sjukförsäkringsreglerna.

I Värmlands Folkblad vittnar Anna-Greta Wirsén, verksamhetschef för ombuden i länet, om den hopplösa situation som många med psykiskt funktionsnedsättning hamnar i till följd av de nya sjukreglerna (rehabiliteringskedjan).

Artikeln i VF är en skakande läsning. Den borde läsas också av våra beslutsfattare och myndighetspersoner, inte minst av dem på socialdepartementet och i myndighetssfären som just nu håller på att sjösätta en informationskampanj för att öka förståelsen för personer med just psykisk funktionsnedsättning.

Vill man öka förståelsen för personer med psykisk funktionsnedsättning vore det kanske bra om denna förståelse först fick fäste hos dem som beställt kampanjen, d.v.s. de ansvariga ministrarna i regeringen.

Ett “verkligt utanförskap” biter sig fast

Etiketter: arbetsgivare, arbetsmarknad, socialbidrag, superarbetskraft, svenskt näringsliv, tco, utanförskap, välfärd

Även i lågkonjunktur har företagen behov av att rekrytera ny personal. Anställda slutar, säger upp sig eller går i pension också när det är ekonomisk kris. Under krisåret 2010 har, enligt en nyligen publicerad rapport som Svenskt Näringsliv (SN) tagit fram, ungefär hälften av företagen försökt rekrytera nya medarbetare.

Det mest intressanta med SN-rapporten är att företagen uppger att det är ungefär lika svårt att rekrytera nu i år, med en exceptionellt hög arbetslöshet, som det var 2007 då vi hade en “brinnande högkonjunktur”. Vid båda tidpunkterna misslyckas ungefär vart femte rekryteringsförsök.

Det finns helt uppenbart något strukturellt i vårt samhälle som gör att utbud och efterfrågan på arbetsmarkanden inte riktigt matchar varandra. När vi analyserar värför det ser ut som det gör finns det naturligtvis skiljelinjer mellan Svenskt Näringslivs och TCO:s perspektiv och utgångspunkter.

Men jag tror ändå det blir svårt att förstå de många misslyckade rekryteringsförsöken om man inte väger in det som brukar kallas för den strukturella arbetslösheten, d.v.s. den arbetslöshet som existerar oberoende av konjunkturläge. Hit räknar man exempelvis en del av dem som av regeringen brukar kategoriseras som tillhörande det s.k. utanförskapet. Det handlar då exempelvis om dem som har arbetsmarkandsproblem på grund av lång ohälsohistora, långtidsarbetslöshet eller långvarigt socialbidragsberoende.

Efter de senaste lågkonjukturerna har allt fler hamnat utanför för att sedan, under högkonjunkturen, inte hinna få in sin fot på arbetsmarkanden innan konjunkturen på nytt vänt nedåt. Man skulle kunna tala om en ökning av ett ”verkligt utanförskap”, för att skilja denna grupp från alla benbrott, influensasjuka och studenter m.fl. som också ingår i regeringens betydligt “fluffigare” utanförskapsbegrepp.

Vad Svenskt Näringsliv nu pekar på i sin rapport överensstämmer väl med den bild som TCO tidigare visat på i rapportserien Jakten på Superarbetskraften. Den nu rådande utbudsfixerade politiken, med bland annat lägre ersättningar och hårdare villkor i trygghetsförsäkringarna, har uppenbarligen inte varit särskilt framgångsrik. Den har inte lyckats minska det antal personer som står längst bort från den reguljära arbetsmarkanden eller att bättre matcha arbetskraftsutbudet med efterfrågan på arbetskraft. Arbetsgivarna tycks ofta efterfråga en annan typ av arbetskraft än den som faktiskt finns.

Just nu är vi dessutom inne i en formlig bidragsexplosion där allt fler människor mitt i lågkonjunkturen, bland annat på grund av stramare villkor i trygghetsförsäkringarna, tvingas söka ekonomiskt bistånd (socialbidrag) för att klara sig.

Här har vi en av framtidens största mänskliga och samhällsekonomiska utmaningar. Lyckas vi inte bygga broar tillbaks till arbete för denna växande grupp människor då spelar det nästan ingen roll hur mycket vi exempelvis höjer pensionsåldern med. Vi kommer ändå inte att lyckas finansiera en utbyggd framtida välfärdssektor.

En sak blir allt tydligare: de gamla och beprövade lösningarna biter inte på problemet. Vi måste våga tänka nytt!

Ska vi klara av denna jättelika framtidsutmaning måste vi på olika sätt skapa en mer välkomnande och rymlig arbetsmarknad, där människors vilja till arbete tas tillvara på ett bättre sätt. En arbetsmarknad som bejakar den potential och variation av funktions- och arbetsförmågor som faktiskt finns hos befolkningen.

Det handlar om en arbetsmarknad som samtidigt är så konkurrenskraftig, dynamisk och kunskapsintensiv att vi har råd att finansiera den goda vården, skolan och omsorgen; det som lägger grunden för det vi kallar för livskvalitet och som också avgör morgondagens konkurrenskraft. Se där en utmaning som TCO och andra, utifrån olika utgångspunkter och perspektiv, nu mer fördjupat måste synliggöra och analysera.

Snöbolleffekter i spåren av en “hoppsan-tänkte-inte-på-det-politik”

Etiketter: Björn Johnson, försäkring, forskning, otrygghet, rättsäkerhet, rättsstat, sjukpenning, trygghet

Nya sjukregler (rehabiliteringskedjan) infördes som bekant sommaren 2008. Men villkoren för privata sjukförsäkringar är ändå i princip oförändrade. Nu granskar Konsumentverket försäkringsbolagens marknadsföring, skriver Göteborgs-Posten (GP) idag.

Situationen uppges vara särskilt besvärlig för landets smågöretagare, men har också bäring på anställda med tilläggsförsäkringar. Om man blir utförsäkrad från sjukförsäkringen, på grund av de hårdare sjukreglerna (rehabkedjan), går man troligen också miste om ersättningen från sin privata tilläggsförsäkring. Detta beror på att de stora försäkringsbolagen oftast följer Försäkringskassans beslut. Några få säger sig göra egna, generösare, bedömningar. Men de har inga konkreta planer på att förändra villkoren.

Det är lätt att hålla med Camilla Bratt, informationsansvarig på Konsumenternas försäkringsbyrå, när hon säger: “Privata försäkringar ska ju ofta komplettera någonting i socialförsäkringssystemet som många tycker är bristfälligt. Kanske skulle politiker förstå att om det finns kringarrangemang kring deras socialförsäkringssystem så är det inte världens bästa för medborgarna att man ändrar det stup i kvarten.”

Att väga in sådana snöbollseffekter, på kringliggande områden, när man gör reformer borde vara en självklarhet kan man kanske tycka. Men när det gäller rehabiliteringskedjan så stressades denna fram under mycket kort tid. Trots att flera tunga remissinstanser varnade för negativa och oönskade effekter valde regeringen ändå att inte lyssna in kritiken och istället driva igenom sin sjukförsäkringspolitik.

Resultatet av detta sammanfattar statsvetaren Björn Johnson träffade med orden: “Sjukförsäkringen har förvandlats till en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, i stället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.”

Visserligen har regeringen vid ett antal tillfällen, när effekterna blivit uppenbart absurda och uppmärksammats av media, i all hast tvingats justera gällande lagar och regler. Men för att återge medborgarna förtroendet för ett av våra viktigaste trygghetssystem räcker detta lappande och lagande knappast.

För att regeringens agerande i sjukförsäkringsfrågan inte också i framtiden skall betraktas som ett exempel på en “hoppsan-tänkte-inte-på-det-politik” krävs istället en ordentlig översyn av de hårdare sjukreglerna och tidsgränserna, där bör naturligtvis även effekter på kringliggande områden beaktas.

Ska vi sedan långsiktigt kunna nå fram till rimliga och hållbara lösningar måste systemet utformas utifrån en bred helthetssyn. Men då krävs naturligtvis att politikerna först inser situationens allvar. Björn Johnson väljer att något komprimerat formulera denna insikt så här: “I stället för att flytta runt problemen, med stort mänskligt lidande som följd, måste samarbetet mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter förbättras. Hur detta ska åstadkommas är något som staten, arbetsgivarna och facken gemensamt måste ta itu med.”

Frågan är bara om de ansvariga politikerna just nu, mitt i den valfeber som råder, har viljan och förmågan att ta itu med denna viktiga uppgift?

Fler spruckna myter och faktoider i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: demokrati, faktoider, hanne kjöller, massmedia, myter, otrygghet, trygghet, vetenskap

I senaste nummret av Läkartidningen skriver företagsläkaren Åke Thörn en mycket läsvärd artikel om sjukfrånvarodebatten och om hur värderingar systematiskt omvandlats till “vetenskap”. I artikeln avslöjar Thörn en rad medvetet snedvridna slutsatser och livs levande faktoider (d.v.s. föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga).

Thörns tunga kritik av den nya sjukförsäkringen som Cristina Husmark Pehrson sjösatte sommaren 2008, men också av olika rapporter som utredaren Anna Hedborg producerat och artiklar som Hanne Kjöller skrivit, är både välformulerad och väl underbyggd. Hans varningsord, liksom statsvetaren Björn Johnsons forskning, borde därför leda till en självkritisk omprövning på såväl regerings- som oppositionssidan. Thörn skriver: 

“De senaste årens förändringar av sjukförsäkringens regler och anvisningar har skett utifrån överutnyttjandedefinitionens perspektiv och resulterat i en rigid och fyrkantig tillämpning. De framställs ofta av förespråkarna som vore de nödvändiga av helt neutrala, vetenskapliga skäl./…/Det är farligt när argumenten för en förändrad sjukförsäkring ges en förment vetenskaplig neutralitet. De viktigaste frågorna, de som utgår från värderingar, döljs nämligen och försvinner.”

Thörn avslutar sin analys med följande ord: ”Fejkad vetenskaplighet fördunklar och förhindrar vik­tiga diskussioner om våra trygghetsförsäkringar, som är uppbyggda med värderingar i botten. En konstruktiv debatt om sjukförsäkringen och dess utformning bör därför föras utifrån öppet redovisade värderingar. Det utesluter naturligtvis inte att den gärna kan hämta argument från kvalitetsmässigt god vetenskap.”

Det är välgörande för demokratin, inte minst inför den kommande valrörelsen, att forskare som Åke Thörn och statsvetaren Björn Johnson ger sig in i sjukförsäkringsdebatten. Denna kan sannerligen inte sägas ha präglats av särskilt hög grad av evidensbaserad kunskap de senaste åren. Där saknas m.a.o. knappast ömmande tår att trampa på. För de forskare som, i likhet med Thörn och Johnson,  vill ta den s.k. tredje uppgiften på allvar finns därför tyvärr fortfarande mycket kvar att göra…

Sänkta sjuktal - ett mål som helgar alla medel?

Etiketter: försäkringskassan, juridik, lagstiftning, rättsäkerhet, rättsstat, sjukpenning, tolkning

Igår skrev jag en bloggtext om den idag uppenbart bristfälliga rättsäkerheten vid Försäkringskassan (FK). En indikation på detta är att såväl anmälningarna till Justitieombudsmannen (JO) som överklagandena till länsrätterna av FK-beslut ökade kraftigt förra året jämfört med året innan.

I dag finns en artikel på detta tema i DN:s pappersversion. Där berättas att FK nu anmäler sin egen jurist för tjänstefel. Juristen har enligt FK:s ansvarsnämnd omdisponerat en skrivning och ändrat i ett yttrande från tre försäkringsmedicinska rådgivare (försäkringsläkare) i syfte att vinna en process mot en enskild medborgare.

Syftet med FK-juristens trixande tycks ha varit att förhindra att en städerska, som drabbats av en arbetsskada, fick rätt till sjukpenning. I tidningen Kommunalarbetaren har den berörda städerskan tidigare uttalat sig:“Det är för djävligt! Försäkringskassan jagar fuskare men drar sig inte för kriminella handlingar mot små människor som mig.”

Tack vare sin egen envishet och hjälp från LO-TCO-Rättsskydd har ändå städerskan nu fått sin arbetsskada godkänd och dessutom rätt till omställningssjukpenning, eftersom hon har ett annat arbete när hon inte klarar av städarbetet. Hon säger idag: “Jag behöver verkligen min sjukpenning. Lönen jag får är inte så fet. Skriv att jag är så tacksam för hjälpen från Rättsskyddet. Och att jag kräver en ursäkt från Försäkringskassan. Man ska ju kunna lita på dem men det gör jag inte längre. Hos mig har de ingen trovärdighet kvar.”

Detta enskilda fall är naturligtvis upprörande, men det väcker också liv i en rad generella frågeställningar:

• Har politikerna gjort målet att sänka sjuktalet till så hett eftersträvansvärt att detta mål i princip helgar vilka medel som helst?
• Vilken organisationskultur på Försäkringskassan finns det runt den nu anklagde juristen? Finns det något i denna organisationskultur som kan ha legitimerat eller stimulerat juristens handlande?
• Hur är det egentligen ställt med rättsäkerheten, i generella termer, inom våra socialförsäkringar idag? Är de kontrollmekanismer och rättsskydd vi har tillräckliga? Behöver de förstärkas? I så fall hur?
• Är det kanske dags att införa en typ av socialförsäkringsnämnder, som regeringen tidigare avskaffat, så att den enskilde och dennes ombud bättre kan komma till tals tidigt i en process?

Rättssäkerheten - inte FK:s bästa gren…

Etiketter: bidragsfusk, brott, försäkringskassan, medborgare, rätt, rättigheter, rättsäkerhet, rättsstat

Den senaste tiden har vi fått allt tätare rapporter från kyrkornas välgörenhetsverksamhet som säger att de allt oftare tvingas möta hjälpsökande som utförsäkrats från a-kassan eller sjukförsäkringen.

Samtidigt nås vi av statistik som tydligt pekar på att allt inte står rätt till när det gäller rättssäkerheten på Försäkringskassan (FK).

• Justitieombudsmannen (JO) har vid ett flertal tillfällen riktat hård kritik mot Försäkringskassan. Att Försäkringskassan under år 2008 drabbades av kritik, mitt under sin stora omorganisation och samtidigt som man fick ett flertal stora regelförändringar (bl.a. rehabkedjan) att hantera, är kanske inte så svårt att förstå. Därför förväntar man sig också att statistiken för år 2009 har förbättrats, men så är tyvärr inte fallet. Under 2009 ökade istället antalet anmälningar till JO med 42 procent, från 587 anmälningar under år 2008 till 836 anmälningar år 2009. 
• Samtidigt ökade även antalet överklaganden till länsrätterna med 20 procent. Av de medborgare som överklade ett FK-beslut fick dessutom drygt var femte (21 procent) rätt, vilket är en hög siffra om man jämför med andra myndigheter och jämförbara verksamheter.

Dessa fakta indikerar att regeringen har mycket kvar att göra när det gäller rättssäkerheten för dem som söker stöd via socialförsäkringen. Att då, som finansministern gjorde i Ekot:s lördagsintervju, påstå att vi ändå ”har bland världens mest stabila trygghetssystem” tyder knappast på någon större förmåga till självkritik.

En liten tröst i eländet är möjligen det faktum att Försäkringskassans polisanmälningar ang. misstänka socialförsäkringsbrott minskat, från ca 1700 år 2008 till ca 1400 år 2009. En trolig förklaringen till detta är att FK nu börjat hörsamma polisens kritik om de “okynnesanmälningar om bidragsfusk” som man fick ta emot från FK för en tid sedan…

Den mörka folkhumorns terapeutiska effekt…

Etiketter: humor, ironi, osanning, oseriöst, osmakligt?, skämt

Ibland kan det vara nödvändigt att hämta kraft ur den mörkare delen av vår folkhumor. Mycket har skrivits om den nya sjukförsäkringens absurda och omänskliga effekter, mycket av detta är tyvärr sant.

Ett sätt att bemästra verklighetens alla absurditeter för den som är utsatt kan ibland vara att, likt skådespelaren och dramatikern, ”skruva till” och förstärka det vi dagligen ser. Här är ett sådant exempel (i nedkortad version) som just nu i olika former cirkulerar runt i vissa mejlboxar:

NYA REGLER FRÅN FÖRSÄKRINGSKASSAN