Riksbankens flyttfåglar
Ledamöterna av Riksbankens direktion brukar ges fågelnamn. Det har hittills skett utifrån deras syn på om räntan bör åtstramningshöjas som hökarna hävdar eller stimulanssänkas som duvorna förespråkar. Fågelartsmetaforen har klara poänger. Redan Selma Lagerlöf visade genom Nils Holgersson att man kunde få ett nödvändigt helikopterperspektiv på sin resa om man bara kom högt nog upp i luftrummet för att kunna skåda ut över omvärlden. Därifrån kan fågeln inte bara se skogen istället för bara träd, utan också landskapet breda ut sig. Med örnblick och relevant kunskap kan en analytisk fågel studera alla det sinnrika samspelet mellan alla ekosystem, inklusive människornas samhällsbygge med dess samverkande sektorer.. En riktigt klok uggla med fram- och vidsynthet kan nog också både skymta kommande möjliga faror i det som sker nere på marken, men också ana hur man bäst kan bana väg för nya hållbara försörjningsmönster.
Snart ska riksbanken byta två ledamöter. Frågan är då hur riksbanksekosystemets balans vid fågelbordet i direktionsmötesrummet kan komma att ändras. Kommer höjningshökarna eller dunderhonungsduvorna att dominera kommande år? Fast för att ett system, vilket som helst, ekosystem eller riksbanksdirektion, ska vara livskraftigt måste det vara resilient. Det innebär att systemet, ekosystemet eller direktionen, ska tåla allehanda chocker och kunna återhämta sig från de chocker som eventuellt ändå får dem ur balans för ett tag. Ett resilient system behöver innehålla många samverkande arter. Kanske behövs det alltså fler fågelarter vid riksbanksmötesbordet än bara hökar och duvor. Låt oss inventera:
- Värdet av en egen riksbank har väl aldrig varit tydligare än nu under pågående eurokris. Därför måste det ju vara en aktiv fågel som direktionen vill ska ta plats vid bordet, och ingen struts som springer och gömmer huvudet i sanden.
- Riksbanken måste också vara lyhörd mot både omvärldens och marknadernas snabba skiftningar, och direktionens medlemmar måste dessutom själva vara synliga i debatten. Därför kan ingen skygg lom med ett enda dominerande läte vara aktuell.
- Nästan alla samhällsaktörer lyssnar i dessa oroliga tider väldigt noga på varje ord centralbanker säger, och inte säger. Därför bör det inte heller utses vare sig en skränande stortrut, en enbart upprepande papegoja eller en i och för sig skönsjungande näktergal, men som bara hörs i skymningen.
- Gröngölingar göre sig knappast besvär, även om det ju kan finnas en finess med att många arter av olika ålder, bakgrund och kunskap finns med runt bordet så att inga väsentliga perspektiv glöms bort.
- Gamla uvar som varit med länge är ofta värda att lyssna lite extra till, men samtidigt kanske inte de nya ska höja medelåldern, utan snarare bidra med färsk kunskap och gärna nya synvinklar.
- Olyckskorpar är kanske inte heller särskilt välkomna, men ibland har de ju en poäng. Speciellt i det skakiga dagsläget då man kanske måste vara beredd även på det värsta, och då kan kan nog både glada och skrattmås göra större skada.
- Nu när vi har en fristående riksbank, men finansministern ibland pratar om penningpolitiken som om han kunde påverka den, så får det ju heller inte bli tal om vare sig en gökunge han lyckas placera där eller någon slags mes.
Vad vill vi då ha för nya fåglar som vakar över oss och vår samhällsekonomi genom att de ges makt över räntenivån? Frågan är ju extra viktig eftersom det hela tiden kommer nya rön om alla de nya risker som flyttfåglar ställs inför. Söderöver varnas det nu för att det är så många faror, fällor och smittsamma sjukdomar i omlopp att många flyttfågelarter är hotade till sin existens. Isläget i norr förändras också så att gamla flygrutter och samband inte längre verkar gälla. Så vad står på önskelistan?
- Någon som har vingbredd nog att spänna över alla de frågeställningar som gör penningpolitiska ställningstaganden så svåra idag, och som också har förmåga att klara att både navigera och hålla sig i luften oavsett hur dåligt det ekonomiska vädret blir – kanske en albatross?
- Dessutom skulle det nog behövas en fågel som trivs i stadsmiljö och tycker om att bo med god utsikt över både finanskvarter, riksdag och departement där ju fågelmat av spridd kvalitet slängs ut till höger och vänster. Kan fågelarten sedan också ses som en symbol för de hållbarhetsfrågor som rör naturresurser, energi, miljö och klimat, vilka nog framöver kommer att påverka relativpriser och samhällsekonomin alltmer är det ju ännu bättre – så kanske en pilgrimsfalk?
