Många arbetsplatser ska inte främja lika rättigheter och möjligheter

Etiketter: diskriminering, integration, jämställdhet

Idag presenteras utredningen om aktiva åtgärder. Det är positivt att utredningen föreslår en breddning av de aktiva åtgärderna till att omfatta alla diskrimineringsgrunder. Vad gäller aktiva åtgärder för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning så innebär ett tydligt krav på program med ett strukturerat och målinriktat arbete också en förbättring.

Men det förmår på intet sätt väga upp de tydliga steg tillbaka som utredningen föreslår i övrigt. Unionens ordförande Cecilia Fahlberg skriver idag insiktsfullt i Dagens Industri om problemen med förslaget som innebär att en majoritet av arbetsplatserna inte kommer behöva bedriva något arbete alls för att främja lika rättigher och möjligheter i arbetslivet vad gäller rekrytering, arbetsförhållanden och lön, och att lönekartläggning bara ska göras var tredje år trots att de årliga lönekartläggningarna varit ett effektivt verktyg för att komma åt osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär har deltagit som expert i utredningen och kritiserar också flera delar av förslaget och vill istället se att de lagstiftade aktiva åtgärderna för arbetslivet beaktar partsmodellen: I den svenska modellen utförs den viktiga utvecklingen av normarbetet i övervägande utsträckning av arbetsmarknadens parter. Arbetet sker inom ramen för medbestämmandelag med förhandlingar och kollektivavtal och med andra arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regelverk som kompletterande stöd och grund. Vill man som lagstiftare ställa sig bakom denna modell som kombinerar ett bra och effektivt förebyggande diskrimineringsskydd för arbetstagare med kollektivavtalets flexibilitet bör man se till att lagstiftningen skapar incitament för kollektivavtal. Lagens aktiva åtgärder bör göras semidispositiva för att möjliggöra för parterna att på central nivå anpssa lagens krav till den aktuella branschen genom tvingande kollektivavtal. Dagens samverkansregel bör också skadeståndssanktioneras för arbetsgivarens del då det är ett problem när arbetsgivare vägrar att samverka med de anställdas företrädare.

Nära till en högskola avgörande för studier

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, högskoleverket, social snedrekrytering

Högskoleverket presenterar idag siffror över regionala skillnader i hur många unga som påbörjar högskolestudier.  I vissa kommuner har tre fjärdedelar av ungdomarna börjat en högskoleutbildning vid 24 års ålder. I andra kommuner är motsvarande andel bara en fjärdedel.

Läses denna rapport tillsammans med nationalekonomen Susanna Holzers aktuell avhandling, i vilken hon kartlagt effekterna av de senaste årtiondenas högskolepolitik, så kan slutsatsen dras att skillnaderna mellan kommuner, liksom skillnader mellan socialgrupper, hade varit än större om statsmakterna under 1990-talet inte satsat ansenliga resurser på tillväxt i hela högskolesystemet.

Holzer visar att närheten till en högskola gör att allt fler från icke-akademiska hem studerar vid det närliggande lärosätet, men (och detta är mycket intressant) också vid andra högskolor. Ett starkt vägande skäl till 1990-talets satsning på högskolesektorn var att man ville öka rekryteringen till högskolan från andra socialgrupper än dem som traditionellt sökte sig till högre studier. Den politiken har lyckats då rekryteringen till högre studier har breddats. Det har skett en häftig ökning av studenter med föräldrar som bara har gymnasiebakgrund, gruppens sannolikhet att studera har dubblerats på 25 år.

Effekten kommer enligt Holzers av att de fått tillgång till en högskola i närheten där de bor. Fler ungdomar utan akademisk bakgrund börjar nämligen studera om det finns en högskola i närheten. Och har man väl kommit över tröskeln att studier är ett naturligt val så kan man lika gärna välja att flytta och studera på ett lärosäte längre bort. Den geografiska närheten till högskolan ökar alltså den sociala närheten till högskolestudier och då inte bara på den lokala högskolan utan generellt.

Högskolorna har således inte bara en viktig roll för regionens utveckling och tillväxt utan också för målet om att bredda rekryteringen till högre studier.

Saco och Svenskt Näringsliv om integration

Etiketter: integration

Saco och Svenskt Näringsliv presenterade idag en rapport om arbetsmarknadssituationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden. På förmiddagen hölls ett välbesökt seminarium där Sacos ordförande Anna Ekström lyfte fram att hur lång tid en utrikes född befunnit sig i Sverige har betydelse för arbetsmarknadssituationen men också att vilken region personen har kommit ifrån spelar roll. Därtill inverkar diskriminering på möjligheterna till jobb och egen försörjning för utrikes födda i Sverige. Förvånand blev jag när jag återvände till kontoret och läste pressmeddelandet som skickats ut av Saco och Svenskt Näringsliv i vilket det påstås att det i arbetsmarknadssammanhang inte har någon betydelse var man är född. Det är uppenbart felaktigt, också utifrån den rapport som de presenterade på seminariet och som har utarbetats av SCB.

Ekström lyfte upp några viktiga saker på seminariet såsom behovet av yrkessvenska för fler yrkesgrupper, däribland samhälls- och kulturvetare på samma sätt som det idag finns för medicinsk personal; behov av en arbetsförmedling med bransch- och specialistkunskaper; och det viktiga arbetet med att skapa nätverk såsom Sacos mentorsprojekt Professionskollegor som ofta är vägen in på arbetsmarknaden.

Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren uttalande en vilja att Sverige ska vara världsledande vad gäller utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden. Mycket bra! Däremot var förslagen väntade såsom att det ska vara lättare att säga upp anställda på grund av personliga skäl och lägre lägstlöner. Clas Olsson, chef för Analysavdelningen på Arbetsförmedlingen kontrade med att om det var lägstlönerna som var problemet så borde fler arbetsgivare använda sig av Instegsjobben där arbetsgivarna bara betalar några tusenlappar av lönen. Men arbetsgivarna verkar inte vara intresserade av Instegsjobben som kommit upp i en mycket liten volym.

Olsson lyfte också fram att utrikes föddas etablering på arbetsmarknadssituationen skiljer sig mycket åt med avseende på den invandrades utbildningsnivå. För utrikes födda med en lång utbildning är det en fråga om goda möjligheter till validering av utbildning, kompletteringsutbildning, språkutbildning och ett arbete för att skapa kontakter samt ett arbete mot diskriminering. För utrikes födda som inte har en utbildning motsvarande en grundskole- eller gymnasieutbildning krävs det därtill ett omfattande kunskapslyft på samma sätt som det krävs ungdomar som inte nått upp till målen i den svenska gymnasieskolan. För utan en gymnasieutbildning klarar man sig inte på dagens arbetsmarknad.

Det som saknades på seminariet var förslag för att motverka den diskriminering som vi vet förekommer på den svenska arbetsmarknaden. Bara ett kort påpekande från Ekström om att nolltolerans ska råda och att diskriminering är olagligt. Men det stora arbetet som vi som arbetsmarknadens parter har att göra är ett aktivt arbete för att uppnå lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Låt mig föreslå tre viktiga delar i arbetet:

- Kunskapen om diskriminering och rasism på arbetsmarknaden är låg. Så kallade grindvakterna till arbetsmarknaden, det vill säga personalchefer, chefer, arbetsförmedlingens personal med flera  i både offentlig och privat sektor, liksom fackligt förtroendevalda, bör utbildas i hur diskriminering tar sig uttryck. 

- Att få ett jobb via kontakter är det allra vanligaste sättet att få ett jobb idag. En betydligt mindre andel av jobben tillsätts efter annonsering hos Arbetsförmedlingen. Alla arbetsgivare böra annonsera samtliga lediga anställningar så att alla får möjlighet att söka de lediga jobben och inte bara de som har de rätta kontakterna.

- Lokalt behöver rekryteringsprocessen av anställda ses över med syfte att ge alla lika möjlighet att söka och erhålla anställning. Som modell kan den process som tagits fram inom FAIR stå. Det lokala arbetet för att alla anställda ska ges likvärdiga möjligheter till utbildning, kompetensutveckling och befordran behöver också intensifieras.

Recept mot bostadsbrist för studenter

Etiketter: bostadspolitik, studenter, studiesocialt

Boverket kom nyligen ut med en rapport om bostadssituationen för studenter och deras förslag ligger helt i linje med de som TCO och Stockholms universitets studentkår presenterade i början av hösten. Nu är det upp till nationella och lokala politiker att agera i frågan.

Antalet studenter har ökat kraftigt under de senaste åren, både på grund av lågkonjunkturen och på grund av stora ungdomskullar. Det har lett till en skriande bostadsbrist. Men Boverket visar att behovet av bostäder för studenter inte är snabbt övergående med en bättre konjunktur eller de mindre ungdomskullarna som vi har att vänta inom några år. Flera av de stora lärosätena är belägna i storstadsområden och i andra tillväxtregioner som under lång tid har haft brist på bostäder. Efterfrågan på högre utbildning kommer att vara fortsatt hög och det rör sig därmed om ett långsiktigt behov av bostäder passande för studenter. Bland annat detta behöver göras för att förbättra situationen:

-         Studenters ekonomiska situation måste stärkas, framför allt genom ett höjt studiemedel. Boverket är liksom TCO kritisk till den studiesociala kommitténs förslag att försämra möjligheten till bostadsbidrag för studenter.

-         Fastighetsavgiften för studentbostäder behöver förändras och neutralitet i beskattningen av olika upplåtelseformer införas. Studenter bor i hög utsträckning i hyresrätt och den högre beskattningen av hyresrätter i förhållande till övriga upplåtelseformer drabbar i hög grad denna grupp.

-         Sänk parkeringsnormen för studentbostäder då få studenter har bil och behov av parkering.

-         Ge möjlighet till lärosätena att i högre grad än i dag tillhandahålla bostäder för studenter.

-         Kommuner måste planera för studenternas behov av bostäder och ett aktivt mark- och planarbete från kommunens sida underlättar produktionen av bostäder för studenter.

-         Boverkets undersökningar tyder på att det är svårt att producera studentbostäder till en kostnad som studenter har råd med. Boverket vill därför utreda alternativa lösningar för att öka produktionen av bostäder för studenter. Det uppdraget bör de få.

Integrationsminister Nyamko Sabuni imponerade hos Timbro

Etiketter: integration

Timbro presenterade idag på morgonen en rapport om integrationspolitik: “Fattigdomsfällan slår igen - somalier i utanförskap i Sverige“. Timbro kom till för Timbro väntade slutsatser att lösningarna ligger i att sänka lönerna, sänka skatterna och avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS). Vi har hört det förut.

Däremot imponerade integrationsminister Nyamko Sabuni på seminariet genom att fokusera på den generella politikens betydelse, däribland en generell politik mot långtidsarbetslöshet, i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Sabuni förde också fram de föreslagna förändringarna av introduktionen för nyanlända som innehåller bra förändringar såsom ett utökat ansvar för Arbetsförmedlingen och en individuell ekonomisk ersättning som både främjar kvinnors arbetskraftsdeltagande och möjliggör deltidsarbete.  Sabuni lyfte också fram vikten av det SFI-lyft som regeringen satsar på för att förbättra SFI-lärarnas kompetens, vilket är en ytterst viktig åtgärd då många SFI-lärare inte har erfoderliga kunskaper inom ämnet svenska som andraspråk.

Regeringen gör flera bra insatser på området även om kritik kan riktas bland annat mot att ett aktivt förebyggande arbete mot diskriminering saknas och att det krävs ett nationellt system för validering av utbildning och kunskap inom ramen för det nya mottagningssystemet för att nyanländas utbildning och kunskaper inte ska kastas bort.

SNS om etnisk och resursbaserad segregation

Etiketter: arbetsmarknad, integration, utbildning

Skans och Åslund har skrivit SNS välfärdsrapport 2009 om segregation i storstäderna som presenterades på DN-debatt igår. På SNS hemsida återfinns rapporten under rubriken ”Segregationens negativa effekter saknas forskningsstöd”. Det är dock inte det som Skans och Åslund vill säga, även om de menar att etnisk segregation i sig inte är det som är mest problematiskt, utan att det är den resursbaserade segregationen som är huvudproblemet. De menar att svårigheterna att bryta fattigdomen enligt forskningen förstärks av att omgivningen också är fattig, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning.

Uttryck på ett annat sätt, så bedömer Skans och Åslund att segregationen har huvudsakligen två problematiska aspekter. Dels finns det mycket trovärdig evidens för att diskriminering är en bidragande faktor till att segregation uppstår. I detta avseende är segregationen att betrakta som ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem. Den andra negativa aspekten är att segregationen i vid bemärkelse indikerar stora underliggande skillnader i resurser. Dessa skillnader kan många gånger vara alarmerande och föranleda särskilda insatser från samhället. Däremot förefaller inte detta fattigdomsproblem att i någon större utsträckning förstärkas av den rumsliga segregationen mellan olika befolkningsgrupper i sig.

Skans och Åslund har en mycket god poäng när de framhåller att politiken därmed bör inriktas på de underliggande problemen: “Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.” De förordar därmed interventioner inom introduktions-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ett arbete mot diskriminering, då detta kan motverka både den resursbaserade och den etniska segregationen.

Skans och Åslund ifrågasätter därmed också den politik som går ut på att invandrade inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill. De menar att erfarenheterna från den tidigare utplaceringspolitiken tyder på att den invandrade fattar bättre beslut än statsmakterna för att nå framgång på arbetsmarknaden – de som själva valde var de ville bo valde regioner som erbjöd större möjligheter till jobb. Även om den etniska segregationen orsakar splittringar i samhället som minskar tilltron mellan grupper i samhället så är det inte rimligt att de invandrade ska bära den fulla bördan genom att de ska hindras att bosätta sig var de vill. Och särskilt anmärkningsvärt blir detta om man tror att diskriminering från majoritetsgrupperna är en drivande faktor bakom de underliggande mönstren. Jag har tidigare bloggat om rätten för invandrade att bosätta sig var de vill.

Brist på kontakter och diskriminering på arbetsmarknaden

Etiketter: högre utbildning, integration

Idag presenterar SCB ny statistik om den svenska arbetsmarknaden för högskoleutbildade utrikesfödda. Statistiken visar att i april 2009 hade 7 av 10 högskoleutbildade utrikesfödda ett arbete (inklusive egna företagare) som huvudsaklig sysselsättning och motsvarande siffra för högskoleutbildade inrikesfödda var 9 av 10. Det har inte skett någon större förändring från 2004.

Av de högskoleutbildade utrikesfödda med utländsk högskoleutbildning och arbete som huvudsaklig sysselsättning har endast två tredjedelar ett arbete som helt eller delvis överensstämmer med utbildningen. En av fem har ett arbete som inte kräver någon högskoleutbildning. De utrikes födda har också oftare tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar. Utrikesfödda och inrikesfödda högskoleutbildade var däremot egna företagare i samma utsträckning.

Utrikes födda, oavsett svensk eller utländsk högskoleutbildning, upplever att de har det svårt att få ett jobb i linje med sin utbildning. 73 procent av högutbildade utrikesfödda bedömde att saknad av kontakter var det största hindret för att få ett arbete som överensstämde med utbildningen. Ett “icke-svenskt” namn, den utländska bakgrunden och språksvårigheter bedömdes också som viktiga skäl.

De högskoleutbildade utrikes födda som avses i statistiken har invandrat till Sverige mellan åren 1996 och 2007 och är därmed tämligen nyligen invandrade till Sverige. Att det i statistiken inte framgår hur lång tid som de utrikes födda varit i Sverige eller vilken högskoleutbildning de utrikes födda har genomgått försvårar möjlighet att dra policyinriktade slutsatser vad gäller introduktion av nyanlända akademiker och arbetsmarknadens funktionssätt.  

Lena Schröder skrev i våras på uppdrag av TCO en rapport om den svenska arbetsmarknaden för utrikesfödda akademiker med en svensk högskoleutbildning. Hon kom till följande slutsatser av hur arbetsmarknaden ser ut och vad facket kan göra, värda att i detta sammanhang lyfta fram igen:

• Utbildning lönar sig för alla, men en svensk högskoleutbildning lönar sig mindre för personer födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika. De har högre risk att vara arbetslösa än inrikes födda akademiker med samma inriktning på sin utbildning. Bland dem som har ett arbete är dessutom risken högre att arbetet är relativt lågavlönat.

 • Jämfört med inrikes födda har utrikes födda akademiker i större utsträckning en högskoleutbildning inriktad mot hälsosektorn eller teknik och naturvetenskap, det vill säga utbildningsområden som vanligtvis leder till ett kvalificerat arbete.

• Utrikes födda akademiker söker jobb mer intensivt än inrikes födda. Men de har sämre tillgång till resursstarka nätverk som kan ge kontakter in på arbetsmarknaden. Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer mot utrikes födda akademiker med svensk examen.

• Facket har möjlighet att ingripa i några av de mekanismer som ligger bakom dessa skillnader på arbetsmarknaden. Ettsystem med mentorskap kan kompensera för bristen på nätverk och motverka diskriminering. Facket skulle också kunna bevaka att ansökningshandlingar med utländskt klingande namn intesorteras bort i rekryteringsprocessens allra första steg. Att överhuvudtaget verka för ett rekryteringsförfarande där individens meriter väger tyngre än personliga kontakter skulle gynna utrikes födda akademiker. Kollektivavtalen kan användas för att motverka diskriminering.

Antalet sökande och antagna till högskolestudier ökar kraftigt

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, regeringen

Idag presenterar SCB statistik över antalet sökande och antagna till högskolor och universitet höstterminen 2009. SCB visar att både antalet sökande och antalet antagna ökat kraftigt sedan förra höstterminen, 2008.

Totalt ökade antalet sökande till högskolestudier med 22 procent. Antalet sökande som inte tidigare studerat på högskola eller universitet ökade än mer, med 29 procent. Antalet antagna ökar också kraftigt jämfört med föregående hösttermin, med 22 procent. Antalet antagna som inte tidigare studerat på högskola eller universitet ökade än mer, med 30 procent.

19-åringarna är den åldersgrupp som ökar mest och det kan till viss del förklaras av att årskullen 19-åringar är större än föregående år. De som i år är 16, 17 och 18 år är också stora årskullar och ett fortsatt högt tryck på den högre utbidlningen på grund av stora årskullar kommer vi att se de närmaste åren. Det måste regeringen ta hänsyn till när lärosätena tilldelas utbildningsplatser under de närmaste åren.

Tre mycket glädjande besked går att utläsa ur statistiken. För det första så utjämnades könsfördelningen något mellan de sökande som inte tidigare studerat, hösten 2009 var 57 procent kvinnor och 43 procent män, jmfört med 59 procent kvinnor och 41 procent män höstterminen 2008.

För det andra är det mycket glädjande att se att antalet behöriga förstahandssökande till både civilingenjörsutbildningen och högskoleingenjörsutbildningen ökar för andra året i rad. Det innebär att vi är tillbaka till samma nivåer som i början av 00-talet.

Det tredje glädjande beskedet är att antalet behöriga förstahandssökande till lärarutbildningen ökar efter att ha minskat under tre höstterminer. En fortsatt ökning av antalet sökande till lärarutbildningen är viktigt för att hålla en hög standard inom lärarkåren.

Rekordmånga vill studera

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning

Igår gick anmälningstiden för studier vid högskolor och universitet till vårterminen ut, och det är rekordmånga som vill studera. UNT rapporterar idag att mer än 183 000 personer har sökt till vårens utbildningar vilket är 15 procent fler än inför vårterminen 2009. Regeringen behöver göra en beräkning på huruvida de tillskjutna högskoleplatsterna är tillräckligt många för att möta efterfrågan eller om det finns ett behov av att i lågkonjunkturen utöka antalet platser. Det finns ju faktiskt inget bättre en ung människa, som i lågkonjunkturen riskerar arbetslöshet, kan göra än att få möjlighet att genomgå en bra utbildning.

ESO-rapport hårt kritiserad

Etiketter: arbetsmarknad, integration

Idag presenterade ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) en rapport om invandringen och de offentliga finanserna. På presentationen av rapporten kommenterades den av bland annat av statssekreterare Christer Hallerby som kritiserade rapporten hårt för att på den bara tar hänsyn till invandringens effekter på de offentliga finanserna och att den inte alls tittar på de dynamiska effetkerna av invandring, t ex vad invandringen betyder för tillväxten, nyföretagande och utrikeshandeln. Hallerby har helt rätt. Invandringens rent ekonomiska förtjänster eller kostnader blir inte rättvisande om de mäts på det sätt som författaren Jan Ekberg gör.