Integrationsminister Nyamko Sabuni imponerade hos Timbro

Etiketter: integration

Timbro presenterade idag på morgonen en rapport om integrationspolitik: “Fattigdomsfällan slår igen - somalier i utanförskap i Sverige“. Timbro kom till för Timbro väntade slutsatser att lösningarna ligger i att sänka lönerna, sänka skatterna och avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS). Vi har hört det förut.

Däremot imponerade integrationsminister Nyamko Sabuni på seminariet genom att fokusera på den generella politikens betydelse, däribland en generell politik mot långtidsarbetslöshet, i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Sabuni förde också fram de föreslagna förändringarna av introduktionen för nyanlända som innehåller bra förändringar såsom ett utökat ansvar för Arbetsförmedlingen och en individuell ekonomisk ersättning som både främjar kvinnors arbetskraftsdeltagande och möjliggör deltidsarbete.  Sabuni lyfte också fram vikten av det SFI-lyft som regeringen satsar på för att förbättra SFI-lärarnas kompetens, vilket är en ytterst viktig åtgärd då många SFI-lärare inte har erfoderliga kunskaper inom ämnet svenska som andraspråk.

Regeringen gör flera bra insatser på området även om kritik kan riktas bland annat mot att ett aktivt förebyggande arbete mot diskriminering saknas och att det krävs ett nationellt system för validering av utbildning och kunskap inom ramen för det nya mottagningssystemet för att nyanländas utbildning och kunskaper inte ska kastas bort.

SNS om etnisk och resursbaserad segregation

Etiketter: arbetsmarknad, integration, utbildning

Skans och Åslund har skrivit SNS välfärdsrapport 2009 om segregation i storstäderna som presenterades på DN-debatt igår. På SNS hemsida återfinns rapporten under rubriken ”Segregationens negativa effekter saknas forskningsstöd”. Det är dock inte det som Skans och Åslund vill säga, även om de menar att etnisk segregation i sig inte är det som är mest problematiskt, utan att det är den resursbaserade segregationen som är huvudproblemet. De menar att svårigheterna att bryta fattigdomen enligt forskningen förstärks av att omgivningen också är fattig, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning.

Uttryck på ett annat sätt, så bedömer Skans och Åslund att segregationen har huvudsakligen två problematiska aspekter. Dels finns det mycket trovärdig evidens för att diskriminering är en bidragande faktor till att segregation uppstår. I detta avseende är segregationen att betrakta som ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem. Den andra negativa aspekten är att segregationen i vid bemärkelse indikerar stora underliggande skillnader i resurser. Dessa skillnader kan många gånger vara alarmerande och föranleda särskilda insatser från samhället. Däremot förefaller inte detta fattigdomsproblem att i någon större utsträckning förstärkas av den rumsliga segregationen mellan olika befolkningsgrupper i sig.

Skans och Åslund har en mycket god poäng när de framhåller att politiken därmed bör inriktas på de underliggande problemen: “Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.” De förordar därmed interventioner inom introduktions-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ett arbete mot diskriminering, då detta kan motverka både den resursbaserade och den etniska segregationen.

Skans och Åslund ifrågasätter därmed också den politik som går ut på att invandrade inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill. De menar att erfarenheterna från den tidigare utplaceringspolitiken tyder på att den invandrade fattar bättre beslut än statsmakterna för att nå framgång på arbetsmarknaden – de som själva valde var de ville bo valde regioner som erbjöd större möjligheter till jobb. Även om den etniska segregationen orsakar splittringar i samhället som minskar tilltron mellan grupper i samhället så är det inte rimligt att de invandrade ska bära den fulla bördan genom att de ska hindras att bosätta sig var de vill. Och särskilt anmärkningsvärt blir detta om man tror att diskriminering från majoritetsgrupperna är en drivande faktor bakom de underliggande mönstren. Jag har tidigare bloggat om rätten för invandrade att bosätta sig var de vill.

Brist på kontakter och diskriminering på arbetsmarknaden

Etiketter: högre utbildning, integration

Idag presenterar SCB ny statistik om den svenska arbetsmarknaden för högskoleutbildade utrikesfödda. Statistiken visar att i april 2009 hade 7 av 10 högskoleutbildade utrikesfödda ett arbete (inklusive egna företagare) som huvudsaklig sysselsättning och motsvarande siffra för högskoleutbildade inrikesfödda var 9 av 10. Det har inte skett någon större förändring från 2004.

Av de högskoleutbildade utrikesfödda med utländsk högskoleutbildning och arbete som huvudsaklig sysselsättning har endast två tredjedelar ett arbete som helt eller delvis överensstämmer med utbildningen. En av fem har ett arbete som inte kräver någon högskoleutbildning. De utrikes födda har också oftare tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar. Utrikesfödda och inrikesfödda högskoleutbildade var däremot egna företagare i samma utsträckning.

Utrikes födda, oavsett svensk eller utländsk högskoleutbildning, upplever att de har det svårt att få ett jobb i linje med sin utbildning. 73 procent av högutbildade utrikesfödda bedömde att saknad av kontakter var det största hindret för att få ett arbete som överensstämde med utbildningen. Ett “icke-svenskt” namn, den utländska bakgrunden och språksvårigheter bedömdes också som viktiga skäl.

De högskoleutbildade utrikes födda som avses i statistiken har invandrat till Sverige mellan åren 1996 och 2007 och är därmed tämligen nyligen invandrade till Sverige. Att det i statistiken inte framgår hur lång tid som de utrikes födda varit i Sverige eller vilken högskoleutbildning de utrikes födda har genomgått försvårar möjlighet att dra policyinriktade slutsatser vad gäller introduktion av nyanlända akademiker och arbetsmarknadens funktionssätt.  

Lena Schröder skrev i våras på uppdrag av TCO en rapport om den svenska arbetsmarknaden för utrikesfödda akademiker med en svensk högskoleutbildning. Hon kom till följande slutsatser av hur arbetsmarknaden ser ut och vad facket kan göra, värda att i detta sammanhang lyfta fram igen:

• Utbildning lönar sig för alla, men en svensk högskoleutbildning lönar sig mindre för personer födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika. De har högre risk att vara arbetslösa än inrikes födda akademiker med samma inriktning på sin utbildning. Bland dem som har ett arbete är dessutom risken högre att arbetet är relativt lågavlönat.

 • Jämfört med inrikes födda har utrikes födda akademiker i större utsträckning en högskoleutbildning inriktad mot hälsosektorn eller teknik och naturvetenskap, det vill säga utbildningsområden som vanligtvis leder till ett kvalificerat arbete.

• Utrikes födda akademiker söker jobb mer intensivt än inrikes födda. Men de har sämre tillgång till resursstarka nätverk som kan ge kontakter in på arbetsmarknaden. Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer mot utrikes födda akademiker med svensk examen.

• Facket har möjlighet att ingripa i några av de mekanismer som ligger bakom dessa skillnader på arbetsmarknaden. Ettsystem med mentorskap kan kompensera för bristen på nätverk och motverka diskriminering. Facket skulle också kunna bevaka att ansökningshandlingar med utländskt klingande namn intesorteras bort i rekryteringsprocessens allra första steg. Att överhuvudtaget verka för ett rekryteringsförfarande där individens meriter väger tyngre än personliga kontakter skulle gynna utrikes födda akademiker. Kollektivavtalen kan användas för att motverka diskriminering.