Saco fortsätter mytbilda om överutbildning

För två år sedan bjöd Saco in till ett seminarium om överutbildning i Almedalen. Då hävdade Saco att mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla på den svenska arbetsmarknaden var överutbildade. Efter det gav TCO ut en rapport, Myten om överutbildning, där jag gick igenom den svenska forskningen om överutbildning. De studier som visar att en så stor andel som en fjärdedel till en tredjedel av arbetskraften är överutbildad visar också att 70 procent av dem som klassificeras som överutbildade har en gymnasieutbildning som högsta utbildning. Att gymnasieutbildade klassificeras som överutbildade är naturligtvis en helt annan sak än att högskoleutbildade blir det, och kräver också andra policyslutsatser. Vi vet att det idag krävs en gymnasieutbildning för att klara sig bra på den svenska arbetsmarknaden under ett yrkesverksamt liv. Att beteckna gymnasieutbildade som överutbildade är därför orimligt.

Så när Saco till idag bjöd in till seminarium för att presentera en ny rapport om över- och underutbildning på den svenska arbetsmarknaden så utgick jag ifrån att de skulle ha reviderat sin uppfattning om nivån av andelen överutbildade på arbetsmarknaden. Men icke. Saco fortsätter hävda att en tredjedel av alla på arbetsmarknaden är överutbildade.

  • Detta trots att 70 procent av dem som klassificeras som överutbildade som sagt har en gymnasieutbildning som högsta utbildning.
  • Trots att beräkningarna i vissa studier som når dessa slutsatser om andelen överutbildade bygger på en yrkesklassificering (SEI) som publicerades 1982 och reviderades marginellt 1984. Och trots att det finns en nyare yrkesklassificering (SSYK) från 1997 som kommer fram till att andelen överutbildade i Sverige är nio procent och knappt sju procent om de gymnasieutbildade räknas bort.
  • Trots att den självskattning som görs i Levnadsnivåundersökningen 2000 visar att endast 4 procent anser sig vara mycket överkvalificerade för sitt jobb och 15 procent något överkvalificerade för sitt jobb (gymnasieutbildade ej borträknade).
  • Trots att OECDs studie av andelen överutbildade i Sverige visar att cirka 6 procent av de inrikes födda och cirka 16 procent av de utrikes födda kan betecknas som överutbildade (gymnasieutbildade ej borträknade).
  • Och trots att SCBs studie visar att bland de högskoleexaminerade, så kort tid som tre år efter examen, uppger endast nio procent att de inte har ett jobb som motsvarar deras utbildning eller som de är underutbildade för.

Det spelar roll för framtida politikskapande om vi tror att andelen överutbildade på den svenska arbetsmarknaden är 33 eller 7 procent. Det är stor skillnad och föranleder skilda politiska förslag. Diskussionen om utbildning och arbetsmarknad måste föras med bra underlag. Läs TCOs rapport Myten om överutbildning.

Jag har tidigare skrivit om överutbildning här och här.

  • Jag håller med Lennart Levi, saco har aldrig varit särskilt vaket inom något område.

  • Maria Noleryd

    Helena Persson, Sacoekonomen som skrivit rapporten, bloggar om sitt seminarium om överutbildning här: http://sacobloggen.se/2010/05/26/felmatchningen-pa-arbetsmarknaden-okar/

    //Maria, studenthandläggare på Saco

  • Malin Hasselblad

    Se gärna Helena Perssons förtydligande på http://www.sacobloggen.se . Man kan visst vara överutbildad som gymnasieutbildad – om det jobb man utför är underkvalificerat. Då handlar det om felmatchning på arbetsmarknaden, något som får negativa effekter för såväl individens välmående, lön samt arbetsplatsens produktivitet, och om felmatchningen är stor är det dåligt för samhällsekonomin i stort.

  • Det spelar roll om vi tror att färre än var tionde eller var tredje på den svenska arbetsmarknaden är överutbildad. Policyslutsatserna av de olika siffrorna kommer radikalt att skilja sig åt. Att som Saco inte dela upp vilka det är som är överutbildade efter utbildningsnivå kan leda till felaktiga policyslutsatser. Att 70 procent av de överutbildade har en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå är högst relevant.

    Att hävda att gymnasieutbildade är överutbildade också problematiskt då vi vet, och Arbetsförmedlingen är extremt tydliga med, att utan en gymnasieutbildning så klara man sig inte på den svenska arbetsmarknaden.

    Däremot är det självklart problematiskt att främst kvinnor, utrikes födda och unga är överutbildade. Det föranleder mer arbete för att komma åt de ojämlika villkoren och diskrimineringen på arbetsmarknaden samt ett arbete för att underlätta övergången från studietid till arbetsliv.

    •  Seriöst. Alltså hela rapporten känns förlegad och för att sammanfatta det såhär. Kvinnor som väljer att utbilda sig inom områden där det inte finns någon klar arbetsmarknad kan inte skylla ifrån sig på någon annan. det är eras eget ansvar. Både som indivder och som kollektiv grupp.

  • mikael

    Hej Kristina!

    Sanningen är den att de allra flesta från de längre teoretiska samhällsvetenskapliga programmen vid universitet och högskolor står långt eller mycket långt bort ifrån arbetsmarknaden när de tar examen.

    Du kanske skulle ta och läsa rapporterna ”Akademi eller arbetsmarknad” och ”Jakten på anställningsbarhet”. Där hittar du hela sanningen där hela grupper av individer kallas för OANSTÄLLBARA på svensk arbetsmarknad.

    Dessa människor som oftast har inte bara en examen utan flera examina och en del har till och med examen från forskarutbildningen, dvs PhD examen. Men, ändå får de inga som helst jobb i det här landet oavsätt hur hårt de anstränger sig med att söka jobb.

    Många började söka jobb redan i början av sin utbildning , men när man har fått NEJ TACK överallt då inser man tillslut att det är meningslöst att anstränga sig att söka jobb. Detta därför att man inser att man aldrig kommer att få en ärlig chans någonstans. Dessutom inser man att man får inte någon som helst uppskattning från något håll oavsätt hur hårt man anstränger sig.

    Det vet jag av egen erfarenhet. Man funderar mycket kring vad man kan göra, eller om man ens skall bo kvar i Sverige. När man kommer till den situationen att alla ens ansträngningar med att söka jobb har misslyckats totalt, då inser man att man har ingen på sin sida utan man har alla emot sig. Då är det oftast bäst att utvandra/emigrera och börja om någon annanstans på någon annan kontinent där man har bättre förutsättningar och där man slipper få skit slängt i sitt ansikte ifrån tex Svenskt Näringsliv och TCO, och då tänker jag givetvis på innehållet i de nämnda rapporterna som stänger dörrar istället för att öppna dörrar.