Saco och Svenskt Näringsliv om integration
Saco och Svenskt Näringsliv presenterade idag en rapport om arbetsmarknadssituationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden. På förmiddagen hölls ett välbesökt seminarium där Sacos ordförande Anna Ekström lyfte fram att hur lång tid en utrikes född befunnit sig i Sverige har betydelse för arbetsmarknadssituationen men också att vilken region personen har kommit ifrån spelar roll. Därtill inverkar diskriminering på möjligheterna till jobb och egen försörjning för utrikes födda i Sverige. Förvånand blev jag när jag återvände till kontoret och läste pressmeddelandet som skickats ut av Saco och Svenskt Näringsliv i vilket det påstås att det i arbetsmarknadssammanhang inte har någon betydelse var man är född. Det är uppenbart felaktigt, också utifrån den rapport som de presenterade på seminariet och som har utarbetats av SCB.
Ekström lyfte upp några viktiga saker på seminariet såsom behovet av yrkessvenska för fler yrkesgrupper, däribland samhälls- och kulturvetare på samma sätt som det idag finns för medicinsk personal; behov av en arbetsförmedling med bransch- och specialistkunskaper; och det viktiga arbetet med att skapa nätverk såsom Sacos mentorsprojekt Professionskollegor som ofta är vägen in på arbetsmarknaden.
Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren uttalande en vilja att Sverige ska vara världsledande vad gäller utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden. Mycket bra! Däremot var förslagen väntade såsom att det ska vara lättare att säga upp anställda på grund av personliga skäl och lägre lägstlöner. Clas Olsson, chef för Analysavdelningen på Arbetsförmedlingen kontrade med att om det var lägstlönerna som var problemet så borde fler arbetsgivare använda sig av Instegsjobben där arbetsgivarna bara betalar några tusenlappar av lönen. Men arbetsgivarna verkar inte vara intresserade av Instegsjobben som kommit upp i en mycket liten volym.
Olsson lyfte också fram att utrikes föddas etablering på arbetsmarknadssituationen skiljer sig mycket åt med avseende på den invandrades utbildningsnivå. För utrikes födda med en lång utbildning är det en fråga om goda möjligheter till validering av utbildning, kompletteringsutbildning, språkutbildning och ett arbete för att skapa kontakter samt ett arbete mot diskriminering. För utrikes födda som inte har en utbildning motsvarande en grundskole- eller gymnasieutbildning krävs det därtill ett omfattande kunskapslyft på samma sätt som det krävs ungdomar som inte nått upp till målen i den svenska gymnasieskolan. För utan en gymnasieutbildning klarar man sig inte på dagens arbetsmarknad.
Det som saknades på seminariet var förslag för att motverka den diskriminering som vi vet förekommer på den svenska arbetsmarknaden. Bara ett kort påpekande från Ekström om att nolltolerans ska råda och att diskriminering är olagligt. Men det stora arbetet som vi som arbetsmarknadens parter har att göra är ett aktivt arbete för att uppnå lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Låt mig föreslå tre viktiga delar i arbetet:
- Kunskapen om diskriminering och rasism på arbetsmarknaden är låg. Så kallade grindvakterna till arbetsmarknaden, det vill säga personalchefer, chefer, arbetsförmedlingens personal med flera i både offentlig och privat sektor, liksom fackligt förtroendevalda, bör utbildas i hur diskriminering tar sig uttryck.
- Att få ett jobb via kontakter är det allra vanligaste sättet att få ett jobb idag. En betydligt mindre andel av jobben tillsätts efter annonsering hos Arbetsförmedlingen. Alla arbetsgivare böra annonsera samtliga lediga anställningar så att alla får möjlighet att söka de lediga jobben och inte bara de som har de rätta kontakterna.
- Lokalt behöver rekryteringsprocessen av anställda ses över med syfte att ge alla lika möjlighet att söka och erhålla anställning. Som modell kan den process som tagits fram inom FAIR stå. Det lokala arbetet för att alla anställda ska ges likvärdiga möjligheter till utbildning, kompetensutveckling och befordran behöver också intensifieras.