Främlingsfientlighet är inte osvenskt, tyvärr
Jag läser Timbros rapport ”Integrationens utmaningar” som består av fem korta artiklar av Heidi Avellan, Thomas Gür, Sakine Madon, Frida Johansson Metso och Paulina Neuding. Jag hittar några saker som är bra. Thomas Gür och Sakine Madon pekar i sina respektive artiklar på att det krävs generell politik för att minska de skillnader som finns mellan inrikes och utrikes föddas situation i samhället och då behövs inte mer av identitetspolitik utan en förändrad arbetsmarknadspolitik, skolpolitik, sjukvårdspolitik mm. Helt rätt tänkt. Arbetet för människors lika rättigheter och möjligheter bör bedrivas inom ramen för respektive politikområde, och inte på sidan av i projektform.
Ja, det är rätt tänkt förutom att Gür sedan använder integrationspolitiken som murbräcka för det som Timbro brukar propagera för; lägre löner, lägre skatter, lägre bidragsnivåer, en arbetsmarknad utan regler och så. På exakt samma sätt som ungdomar brukar användas som argument för samma sak. Gür skriver också att diskriminering med stor sannolikhet inte är en viktig delförklaring till invandrares ”utanförskap”. Det är okunnigt. Jag skulle kunna ge dig så många källor, men du får en.
Heidi Avellan tar i sin artikel aktivt avstånd från språktest och prov som krav för medborgarskap. Läs gärna professor Jan Hjärpes artikel om skillnaden mellan demokrati och etnokrati och varför språktest hör hemma i en etnokrati men inte i en demokrati (observera att det är ett worddokument och inte en länk).
Heidi Avellan diskuterar i sin artikel också svenskhet och skriver att främlingsfientlighet idag är osvenskt. Det är förvisso så att toleransen för utrikes födda ökar i Sverige. Enligt SOM-institutet så tyckte 52 procent att ”det finns för många utlänningar i Sverige” 1993, år 2009 hade andelen sjunkit till 36 procent. 1993 instämde 25 procent i att ”jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”, 2009 hade andelen minskat till 12 procent.
Men tyvärr Avellan, främlingsfientlighet är idag inte osvenskt. Vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och i en stor majoritet av alla kommuner och landsting. Rasim, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering är tyvärr en del av det svenska samhället. Och motarbetas inte bäst genom att ses som osvenskt, som en anomali i det svenska samhället, utan bäst genom ett strukturerat och aktivt arbete för förändring.
