Nya siffror om högskoleexaminerades inträde på arbetsmarknaden

Jag har under ett bra tag följt debatten om överutbildning och skrivit om det tidigare här, här, här, här och här som svar på att bland annat Saco hävdar att mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla på den svenska arbetsmarknaden är överutbildade.

Idag presenterar SCB nya siffror över hur det gått för dem som tog examen från högskola och universitet läsåret 2006/07, dvs tre år efter examen. Statistiken visar att 90 procent tre år efter examen anser att de har ett jobb för vilket det krävs en högskoleutbildning eller minst en licentiatexamen. Det är sju procent som anser att deras jobb kräver en gymnasieutbildning och två procent som anser att den kräver en grundskoleutbildning. (Pga avrundning summerar det till 99 procent.) Det är således långt från 25-33 procent av de nyligen utexaminerade från högskolor och universitet som anser att de är överutbildade, det är nio procent. Nio procent är för många, men som så ofta annars är det viktigt att ha rätt på siffrorna för att komma till rätt slutsats om vilka politiska åtgärder som krävs.

Vad gäller akademikerarbetslöshet så var endast tre procent av samtliga examinerade från högskolan arbetslösa i april 2010. Betydligt lägre än bland dem som avslutat gymnasiet för tre år sedan. Men det finns mycket oroande skillnader mellan inrikes och utrikes födda vad gäller hur stor andel som någon gång varit arbetslös sedan avslutade högskolestudier samt arbetslöshetens sammanlagda längd. Att alla studenter ges möjlighet till arbetslivsanknutna inslag i sin utbildning, och däribland praktik, vilket ger alla möjligheter att knyta kontakter på arbetsmarknaden är en väg framåt för att jämna ut de skillnaderna.

Statistiken visar också tydligt på det ojämställda uttaget av föräldraledighet. När nyligen högskoleexaminerade ska komma in i sin yrkesroll och påbörja sin karriär är tio procent av kvinnorna föräldralediga medan endast tre procent av männen är det. En jämställdhetsbonus som ger direkt ekonomiskt utslag och fler månader vikta åt respektive förälder är två vägar, gärna i kombination, för att komma åt det problemet.