Likvärdighet borde stå högst upp på den skolpolitiska agendan

Etiketter: skolan, social rörlighet, social snedrekrytering, utbildning

Sverige placerar sig högt, på femte plats, i en stor internationell studie av grundskoleelevers medborgarkunskaper som publiceras idag. Men i inget annat europeiskt land som deltar har föräldrarnas utbildningsnivå större betydelse för elevernas medborgarkunskaper än i Sverige.

Det är tyvärr inget nytt. Sedan början av 1990-talet har vi sett att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse och att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper, framför allt utifrån social bakgrund, ökat. Resultaten i grundskolan har också försämrats generellt under samma tidsperiod.

Skolverket har sammanställt och analyserat forskning som belyser vad som kan ha orsakat försämringen. Det är forskning som skolpolitiken borde vägledas utav. I forskningen framträder ett komplext pussel av faktorer där den ökade segregeringen i samhället, den decentraliserade styrningen av skolan och den alltmer differentierade och individualiserade undervisningen alla har betydelse.

Den ökade skolsegregationen, det vill säga att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola, har drivits av införandet av det fria skolvalet och av att boendesegregationen samtidigt ökat. Både elevens egen bakgrund och klasskamraternas familjebakgrund påverkar en elevs kunskapsresultat. Skillnaderna mellan elevers kunskaper förstärks därmed av skolsegregation. Och ju mer homogen elevsammansättningen är desto starkare blir effekten av social bakgrund. Forskningen visar att kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förlorats och att lärares förväntningar på eleverna har starka samband med elevernas resultat.

Skolverket har också funnit att kommunerna i liten grad fördelar resurser utifrån skolornas olika förutsättningar, vilket ytterligare kan bidra till en ökad resultatspridning mellan skolor, och därmed mellan elever med olika social bakgrund. Många kommuner tar därmed inte uppgiften att ge alla elever likvärdiga möjligheter att nå målen på allvar.

Skolverket pekar även på att det förändrade undervisningsmönster i svensk grundskola i riktning mot individualisering, det vill säga en förskjutning av ansvar från lärare till elev och i förlängningen även

från skola till hem, leder till att stödet hemifrån blir allt viktigare och att föräldrarnas utbildning och kulturella kapital får större betydelse för elevens resultat. Individualisering, i betydelsen individuellt arbete, har negativa samband med elevernas resultat och också elevens motivation och engagemang påverkas negativt. Betydelsefullt för en positiv utveckling är en ämnesdidaktiskt kunnig, tydlig och aktiv lärare som förmår att engagera och uppmuntra alla elever.

Det utbildningspolitiska målet att skolan ska ge alla elever likvärdiga möjligheter att nå målen bör stå högst upp på den skolpolitiska agendan. Valet närmar sig, men vem är beredd att formulera den politik som krävs för att komma åt den ökande sociala segregationen i skolan och ge alla elever likvärdiga möjligheter i skolan?

Läs TCOs syn på skolan här.

Jan Björklund, varför vill du missgynna elever som studerar modersmål, igen?

Etiketter: integration, utbildningspolitik

Utbildningsminister Jan Björklund lade igår fram ett förslag som innebär att elever i grundskolan som väljer att läsa ett tredje språk, utöver svenska och engelska, får ett högre meritvärde och därmed gynnas vid urvalet till gymnasieskolan. Men återigen vill Björklund missgynna elever som läser modersmål eller något av Sveriges fem minoritetsspråk, som tredje språk. För det är bara studier i de traditionella skolspråken som ska ge högre meritvärde.

Det är inte första gången som utbildningsministern vill missgynna de elever som läser modersmål som tredje språk. Från och med hösten 2010 får elever som läst moderna språk på gymnasiet extra meritpoäng när de söker till högskolan. Med elever som läser modersmål på gymnasiet får inget extra meritpoäng för det. TCO, tillsammans med Lärarförbundet och Miljöpartiet, uppmanade regeringen redan för snart två år sedan att se över varför vissa, men inte andra, språk ska vara meriterande. Regeringen har inte svarat.

Björklund hävdar, rätt på alla sätt och vis, att världen krymper med globaliseringen och att Sverige inte kommer att klara den internationella konkurrensen om dagens ungdomar lär sig färre språk än deras föräldrar. Men varför, varför ska då inte studier i modersmål också värderas och vara meriterande? Varför är det bättre att läsa ett annat tredje språk än att vidareutveckla sitt modersmål? Varför ska utrikes födda elever som kommit till Sverige och lärt sig svenska och engelska samt fortsatt studera sitt modermål ha sämre chans att komma in på önskad gymnasieskola och högskola än inrikes födda elever som lärt sig engelska och spanska och fortsatt utveckla sitt modersmål, svenska?

På detta, Jan Björklund, behöver du nu svara.