Tal 8 mars
Igår fick jag äran att tala på Stockholms stora 8-marsdemonstration. Jag talade om könsmässig och etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, och uppmanade till att använda facket som arena för förändring:
–
Demonstranter, vänner, systrar och bröder,
jag blundar. Och jag vill be er att också blunda en kort stund.
Föreställ er…
en lärare.
Tänk nu på…
en journalist.
Och till sist…
en ingenjör.
Och svara så på de här frågorna:
Var läraren svart?
Bar journalisten huvudduk?
Och var ingenjören en kvinna?
Någon kanske svarar ja på någon fråga. Men de flesta av oss svarar nog nej, nej och nej.
Vi har bilder av hur olika yrkesgrupper ser ut. Vi har förutfattade meningar om våra medmänniskor. Och våra föreställningar påverkar hur kompetent vi tror att någon är, hur väl vi tror att en person kommer att utföra ett jobb.
Som vi alla vet, att ha ett jobb är oerhört viktigt. För min ekonomi. För mina barns ekonomi. För min trygghet. För min självkänsla. För hur jag mår.
För att få ett jobb är kontakter avgörande. Idag tillsätts en majoritet av jobb genom kontakter. Många jobb utannonseras aldrig.
Det gynnar framför allt två grupper:
Det gynnar män eftersom det framför allt är män som sitter på de högsta positionerna, och män har framför allt män i sina nätverk. Det gynnar alltså män på kvinnors bekostnad.
Det gynnar också inrikes födda som har starkare nätverk med fler och bättre kontakter. Det gynnar alltså inrikes födda på bekostnad av personer med utländsk bakgrund.
Därför säger vi från TCO: Utlys alla tjänster och tillsätt dem i ärlig konkurrens! Det är min uppmaning till landets alla arbetsgivare: Utlys alla tjänster och tillsätt dem i ärlig konkurrens!
Vi vet att det finns diskriminering i hela rekryteringsprocessen, och hur rekryteringar till lediga jobb går till är en av alla de saker som vi behöver förändra i det svenska samhället om vi ska kunna uppnå lika möjligheter mellan kvinnor och män, och lika möjligheter mellan inrikes födda och personer med utländsk bakgrund.
För lika möjligheter kan inte uppnås genom att kvinnor och personer med utländsk bakgrund ständigt uppmanas till att förändra sig själva.
Att bli mer som män.
Att bli mer ”svenska”.
Nej! Arbetet för lika möjligheter handlar framför allt om att förändra hur det svenska samhället fungerar – där det fungerar dåligt. Att det svenska samhället värderar män och inrikes födda högre än kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på.
Här har facket ett mycket stort ansvar. Här har jag som fackligt aktiv ett mycket stort ansvar. Men kom ihåg vänner, facket kan aldrig vara mer, eller bättre, än sina medlemmar.
Jag vill be er att använda facket i arbetet för förändring. Organisera er på era arbetsplatser. Kräv där ni står!
Använd de fackliga verktygen. Och uppfinn nya!
Skriv radikala jämställdhetsplaner.
Driv fram jämställda löner med hjälp av lönekartläggning.
Kräv ett likabehandlingsarbete värt namnet och förändra sättet som det rekryteras, såväl till projektanställningar som till chefspositioner.
Vi kan, liksom våra systrar och bröder i Nordafrika, förändra den värld vi lever i och göra den till en bättre plats.
Facket har gjort det många gånger förr och gör det fortfarande. Organiserade kvinnor har gjort det många gånger förr och gör det fortfarande. Vi vet att det går.
Men det kräver tid och det kräver mod. Det kräver envishet och det kräver gott humör! Det börjar idag och det börjar med dig. Men tillsammans kan vi förändra världen.
